Nallesagor för alla: 36 Vargarnas berättelse och Svartbjörn informerar ...

Nallesagor för alla: 36 Vargarnas berättelse och Svartbjörn informerar ...: "Vargarna började berätta om att de sprungit till sjön alla fyra samt att de sprang rakt uti sjön utan att se sig för. De njöt av badet och s..."

Nallesagor för alla: 36 Vargarnas berättelse och Svartbjörn informerar ...

Nallesagor för alla: 36 Vargarnas berättelse och Svartbjörn informerar ...: "Vargarna började berätta om att de sprungit till sjön alla fyra samt att de sprang rakt uti sjön utan att se sig för. De njöt av badet och s..."

36 Vargarnas berättelse och Svartbjörn informerar om kommande trolleriföreställning

Vargarna började berätta om att de sprungit till sjön alla fyra samt att de sprang rakt uti sjön utan att se sig för. De njöt av badet och simmade och tumlade om där. Sedan när de gick upp på stranden såg de fotavtryck av tvåbeningar och blev vaksamma. Vargarna kallade på sina ungvargar och berättade för dem om att det fanns tvåbeningar i närheten. Själva såg de inga tvåbeningar där. Ungvargarna tyckte att föräldrarna överdrev och tumlade runt på stranden och gick sedan upp i skogen. Plötsligt kände en av ungvargarna hur marken gav efter och han störtade ner i ett djupt hål, strax därpå kom brodern efter. Vargparet hade då börjat leta efter sina ungar och innan de visste ordet av hade de också störtat ner i det djupa hålet. De försökte vid ett flertal tillfällen ta sig uppför väggarna med de var alltför hala för att de skulle lyckas. Vargparet var mycket tacksamma mot Svartbjörn och Svarto som tagit sig fram till hålet och dessutom kallat på hjälp. Antagligen så hade tvåbeningarna sett dem när de kom ner till sjön och sedan gillrat en fälla, men det var bara något de antog.

Tur att de fått hjälp med att komma ut därifrån. I fortsättningen skulle de alla vara mer uppmärksamma på sin omgivning. Svartbjörn och Svarto berättade nu för vargarna om den kommande trolleriföreställningen på fredag. Trolle trollerikonstnären skulle komma tidigt på fredag morgon för att göra i ordning alla detaljer till föreställningen. Varghannen frågade Svartbjörn om han trodde att det skulle bli många nallar som skulle komma. Svartbjörn brummade till svar att det var han övertygad om. Då sade varghannen "vad händer om Björnligan kommer då?" Svartbjörn svarade "att om Björnligan kom och uppförde sig som alla andra nallar var de naturligtvis lika välkomna också!" Vargarna kände sig lugnade vid det beskedet. Det skulle bli alltför svårt att skilja björnar från nallar annars. Svartbjörn visade vargarna på alla kex han och Svarto bakat och vargarna frågade om de fick smaka på något kex. Skymningen kom och överraskade dem och dessutom hörde de tvåbeningars röster. Snabbt försvann vargarna ner i sin varggrop och nallarna lufsade lika raskt ini kojan. Snart var mörkret kompakt utanför dem och det enda som syntes glimma i mörkret var hundarnas ögon och det enda som hördes förutom trädens susningar var hundarnas skällanden. Nallarna var alldeles tysta i kojan och snart försvann både tvåbeningar och hundar utanför. Nallarna borstade tänderna ordentligt och sköljde munnarna med vattnet. Sedan tog de ner fällarna från väggarna och lade dem på golvet. Det hade varit en mycket händelserik dag för dem alla. Nu sov de djupt.

Nallesagor för alla: 35 Svarto och Svartbjörn bakar kex. Vargarna går t...

Nallesagor för alla: 35 Svarto och Svartbjörn bakar kex. Vargarna går t...: "Svarto brummade till Svartbjörn 'visst är det flera timmar sedan vargfamiljen sprang till sjön?' Svartbjörn nickade och sade 'jag tror de ha..."

Nallesagor för alla: 35 Svarto och Svartbjörn bakar kex. Vargarna går t...

Nallesagor för alla: 35 Svarto och Svartbjörn bakar kex. Vargarna går t...: "Svarto brummade till Svartbjörn 'visst är det flera timmar sedan vargfamiljen sprang till sjön?' Svartbjörn nickade och sade 'jag tror de ha..."

35 Svarto och Svartbjörn bakar kex. Vargarna går till sjön för att fiska.

Svarto brummade till Svartbjörn "visst är det flera timmar sedan vargfamiljen sprang till sjön?" Svartbjörn nickade och sade "jag tror de har tagit sig ett riktigt långt bad, jag undrar om de fiskade först och badade sedan. Nu har vi inte tid att fundera på dem, vi måste baka Nallekexen och se till att få fram ordentligt med sittplatser till trolleriföreställningen på fredag." Svartbjörn hade gjort upp eld i vedugnen och bakade på plåt efter plåt med läckra Nallekex. Vilken tur att de köpt ordentligt med havregryn, olja och vetemjöl. När de bakat några hundra kex, så gällde det ju också att hitta kartonger eller burkar att förvara alla kexen i. Som tur var hittade de flera tomma burkar i jordkällaren och efter att ha gjort rent dem ordentligt blev de utmärkta för Nallekexen. Dagen hade gått fort och nu började det redan skymma. En skön behaglig värme spred ut sig i kojan och Svarto och Svartbjörn började känna sig lite sömniga. De bestämde sig då för en uppiggande promenad ner till sjön för att titta efter vargfamiljen. De stängde kojan ordentligt och lufsade sedan ner till sjön. Där var det alldeles stilla och inga tasspår syntes av vargar någonstans. Inte på stranden och inte vid den intilliggande skogen. "Vad konstigt" utbrast Svartbjörn "de borde ju synas till här eller lämnat något slags spår efter sig åtminstone" fortsatte han med att säga. Sjöns vågor kluckade mot stranden och inga spår syntes alls av några slags djur. Svartbjörn gick ut på bryggan och tittade på pluppande fiskar men några vargar såg de inte till alls. I den alldeles tysta luften hördes plötsligt ett kvidande läte, det lät precis som om någon jämrade sig. Nallarna försökte lyssna varifrån lätet kom ifrån. - Var det från inne i skogen eller var det vid korsvägen. Det blev alldeles tyst igen och nallarna försökte brumma ett litet brum för att höra om de skulle få något svar på brummet. Visst blev det svar. En kör av vargylanden kom på en gång "Här är vi allesammans i en varggrop som vi föll ner i på en gång, kom genast och rädda oss upp ur den!". Nallarna lufsade försiktigt ini skogen och kom fram till randen av en väldigt stor och djup grop. Vargarna var längst nere i gropen och hade för länge sedan givit upp försöken att komma därifrån på de glashala väggarna. Svarto och Svartbjörn förstod med en gång att hjälp behövdes för att få ut vargarna. Svarto kontaktade Björnens räddningskår som lovade att omedelbart skicka hjälp. Inom några minuter kom de och fällde ner några lätta stegar som vargarna kunde ta sig uppför. Det var bara en ungvarg som skadat sig när han föll ner i gropen och behövde hjälp med att komma uppför stegen. De andra klarade sig själva. Björnens räddningskår undersökte ungvargens ben och såg att det inte var brutet men kanske hade han stukat tassen. De hjälpte honom hem till

varggropen och där började vargarna berätta vad som hänt dem.

Nallesagor för alla: 34 Svartbjörn och Svarto kontaktar Trolle

Nallesagor för alla: 34 Svartbjörn och Svarto kontaktar Trolle: "Svarto och Svartbjörn drog en suck av lättnad när Björnligan försvann. 'Så skönt att vi blev av med dem nu' utbrast de. Varghannen pustade o..."

34 Svartbjörn och Svarto kontaktar Trolle

Svarto och Svartbjörn drog en suck av lättnad när Björnligan försvann. "Så skönt att vi blev av med dem nu" utbrast de. Varghannen pustade också ut och berättade för dem att han hade beställt ylande av vargar på avstånd för att skrämma Björnligan. "Nu bekymrar vi oss inte om dem mera," brummade Svarto. Svartbjörn berättade för Svarto om de senaste mailen på Nalleposten och både Svarto och Svartbjörn lufsade ini i kojan för att skriva till Trolle och föreslå honom att komma och göra en ny trolleriföreställning. Vargarna passade på att under tiden springa till sjön för att bada och fiska. Svartbjörn kopplade upp sig på nätet och fann nästan med en gång Trolles nätadress. Han skrev och föreslog Trolle att ta kontakt med dem då de fått förfrågan av sina vänner i Granby om nya trolleriföreställningar. Svartbjörn skrev också att han hoppades att Trolle skulle svara snart.
Därefter gick Svartbjörn och Svarto ut för att se till sina odlingar och tänk de hade redan grott under den varma sköna fiberduken. Snabbt lade Svarto på fiberduken igen, så att det fortfarande skulle kännas varmt och skönt för fröna att växa och utvecklas vidare." Kanske vi ska ha saft och kakförsäljning också?" funderade Svartbjörn och Svarto nickade instämmande. "Då är det nog lika bra att vi sätter igång och bakar med en gång " brummade han. "Ja men var ska vi ha kakorna fram till trolleriföreställningen, vår frysbox är inte så stor" sade Svarto. "Kanske ska vi baka kex som håller bättre än kakor" svarade Svartbjörn. "Då gör vi de läckra nallekexen som vi åt i Granby" utbrast Svartbjörn. De hörde ett pling från datorn och förstod att ett meddelande hade kommit. Det var Trolle som skrev att han gärna kom och gav en ny föreställning. Hans goda vän Nalleflickan skulle också komma med. Det hade nallarna ingenting emot. Nu gällde det att de själva skrev en inbjudan på nätet på Nalleposten och bjöd in alla nallar i Granby till trolleriföreställningen. Det blev förstås lite brummanden fram och tillbaka tills de hittat de rätta formuleringarna men till sist blev de nöjda med inbjudan. Så här skrev de:

Alla nallar stora som små nu till till Svarto och Svartbjörn lufsa få

för att se Trollenallen trolla fram och bak kanske inte blir allt samma sak

Välkomna på fredag klockan två och då ska ni också få saft och kex.

Nu var Svarto och Svartbjörn nöjda med annonsen och de skyndade sig också att skriva till Trolle för att bekräfta dagen. Genast fick de ett jakande svar av Trolle och nu blev det dags att baka igen.

Nallesagor för alla: 33 Varghannens familj anländer och Svartbjörn får ...

Nallesagor för alla: 33 Varghannens familj anländer och Svartbjörn får ...: "Vargarna stannade tvärt när de kom fram och såg Svarto och Svartbjörn. Ungvargarna gläfste förtjusta mot varghannen men lade sig sedan ner i..."

33 Varghannens familj anländer och Svartbjörn får datanyheter

Vargarna stannade tvärt när de kom fram och såg Svarto och Svartbjörn. Ungvargarna gläfste förtjusta mot varghannen men lade sig sedan ner i underkastelseställning. Svarto och Svartbjörn skyndade sig då med att brummande förklara att de var välkomna dit. Varghannen visade dem med stolthet den fina varggropen han hade gjort för dem och som de genast tog i besittning. Varghonan sniffade runt deras varggrop, tackade sedan nallarna för deras gästfrihet och installerade sig därefter i varggropen. Varghannen förklarade för dem deras kommande uppgifter angående Björnligan och kanske andra främmande djur. Svarto berättade att det fanns gott om harar och älgar i skogen, så att mat skulle inte fattas dem. Däremot kunde det ibland vara bekymmer med tvåbeningar, men det brukade alltid bli tid att springa iväg innan de kom alltför nära, då deras lukt och läten förvarnade dem.

Svarto brummade om sjön och möjligheten att fiska och ungvargarna ville genast springa dit och bada. Svartbjörn gick ini kojan och upptäckte då att de fått flera mail på datorn. Han satte sig ner vid den och tog emot mailen. Ett mail handlade om nallar som ville komma på besök på en trolleriföreställning. Ett annat mail visade de senaste nyheterna på Nalleposten. Där stod det att Björnligan åter var i farten och att det gällde att se upp med dem. Svartbjörn tänkte på vargfamiljen och var glad för att han hade dem som vaktade kojan. Trolleriföreställning, ja det tålde att tänka på, då var det dags att bjuda in Trolle igen. Han visste ju förstås inte om Trolle var upptagen med andra trolleriföreställningar. Han ringde Trolle på mobilen. Ingen svarade. Då mailade han Trolle på datorn och frågade om Trolle ville komma till dem på ny föreställning. Sedan lufsade Svartbjörn ut till Svarto och vargarna igen och berättade för dem om nyheterna från Nalleposten. Vargarna föreslog Svarto och Svartbjörn att bygga sig ett hus istället för att bo kvar i kojan. Svarto ringde deras hyresvärd och frågade honom om de kunde få hyra ett hus istället för kojan. Hyresvärden skulle tänka på saken och återkomma. Nu hörde nallarna och vargarna ett dån av brummande nallar, men ljudet ökade i styrka ju närmare det kom. Det lät som uppretade björnar. Det var Björnligan som kom lufsande i fullt språng. När Björnligan kom fram stannade de tvärt när de fick syn på de fyra vargarna och Svartbjörn och Svarto som stod tätt intill dem. Vargarna ylade högt och ljudligt plötsligt och svagt borta hördes flera ylanden. Björnligan såg tveksamma ut. De hade inte väntat sig att träffa på vargar också. Molokna vände de och försvann samma väg de kommit.

32 Svartbjörn och Svarto sår ...

Svartbjörn och Svarto fick åka hem i regnväder och det var tur att det fanns en presening på sidovagnen som de kunde skydda de nyköpta fröerna och jorden med. De hörde på avstånd vargylanden som nästan lät kusliga i det intensiva regnandet. De försökte lyssna om vargylandena kom hemifrån dem eller om de kom längre bort. Äntligen var de hemma och möttes av vargen. Han förklarade för dem att han pratat med sin familj som bodde ganska långt bort och att de undrade om han skulle komma hem snart. Svarto och Svartbjörn tittade på varandra och frågade "vad vill du helst att de kommer hit eller att du återvänder till dem?" Vargen förklarade då att han längtade efter dem, men att han insåg att det kanske inte fanns plats för dem alla hos nallarna. "Hur många är ni?" frågade Svartbjörn. "Vi är fyra vargar, jag och varghonan och två ungvargar" svarade vargen lite tyst. "Säg du till dem att de är välkomna hit, vi ordnar bostad åt dem bredvid jordkällaren." brummade Svarto. Vargen ylade besked till familjen och nu kunde nallarna äntligen gå ini kojan och värma sig vid den sköna vedspisen. "En kopp varm choklad skulle smaka bra nu" tyckte Svarto och Svartbjörn skyndade sig att göra i ordning choklad till dem båda. Han passade också på och frågade vargen, om han ville komma ini värmen men det ville han inte. Vargen tyckte om att vara ute i regn och ruskvädret. Han tyckte att vädret var härligt.Vargen hade redan börjat gräva en stor håla för sig och familjen och han visade den nu för Svartbjörn och Svarto. De blev imponerade av vargens grävande. Svarto och Svartbjörn började också titta efter en lämplig plats att ha pallkragen på där de skulle kunna så sina fröer. Regnandet hade nu upphört och solen tittade åter fram. Nallarna hittade en lämplig plats en bit ifrån  kojan som var lagom vindskyddad men dit solens strålar nådde under större delen av dagen. Först lade de ut en markduk som skulle hindra ogräset som var kvar att tränga igenom. Därefter hällde de på jord och sedan fuktade de jorden med vattenkannan och till slut sådde de krassefröna. För säkerhetsskull täckte de alltsammans med fiberduk och lade på tunga stenar i ändarna så att fiberduken inte skulle blåsa bort. Nu hörde de att det ylade långt borta fast ljudet blev starkare vartefter ju närmare det kom. Vaktvargen gläfste av glädje och sade att det var hans familj som kom. Han var nu nästan klar med varghålan och hälsade dem välkomna när de nu kom springande i full fart.

31 Svarto och Svartbjörn skaffar Vaktvarg

Svarto och Svartbjörn började prata med varandra om de skulle skaffa sig något vaktdjur som hemma vid kojan kunde varna dem om det kom någon på besök som var dum. De satt nu åter på björnopeden och körde till Granby. När de gick av björnopeden möttes de av blåglittrande nallen som berättade att de var efterlängtade av honom och fröerna som de sått tidigare. Svarto och Svartbjörn berättade om björnligan och tänk då brummade blåglittrande nallen att han hade svaret på vaktdjur. De tittade undrande på honom och frågade vad han menade med det. Blåglittrande nallen tog med dem till Vaktvargsbolaget. De hade precis en ledig varg och han ville gärna bli deras vaktvarg. Svartbjörn förklarade var de bodde någonstans och vaktvargen försvann på en gång. Nu kunde nallarna koppla av ordentligt och de lufsade förtjusta till sina fröer och tittade till dem för att se om de hade grott någonting. Under fiberduken hade de haft det varmt och skönt och de hade också vuxit lite grand. Blåglittrande nallen berättade för Svartbjörn och Svarto att fiberduken släppte igenom vatten men skyddade fröerna mot kyla och skadedjur. "Vad spännande" utbrast nalllarna. "Vi får skaffa flera fröer och så mera!". "Var köper vi fröer någonstans?" Granbys fröförsäljning  stod det på ett litet hus som nallarna nästan lufsade förbi. På taket till fröförsäljningen fanns det ett stort frö uppmonterat. Svarto gick ini affären, åh så många fröpåsar det fanns härinne. Det skulle inte bli lätt att välja vad de skulle så. Han gick ut igen och bad att Svartbjörn skulle gå in och titta. Svartbjörn bestämde sig för blomsterkrasse i olika färger, han visste att man kunde äta dem. Sedan tog han en påse med rosenbönor och sedan var det dags för såjord. Svarto såg snopen ut när Svartbjörn kom ut med fröerna ."Har du redan köpt?" brummade han häpet. "Jaa, jag kan ju inte vänta på dig som inte kunde bestämma dig" brummade Svartbjörn bestämt. Nu blev det dags att åka tillbaka hem till kojan för att göra i ordning en pallkrage dvs en odlingslåda därhemma. Svartbjörn och Svarto ville följa sina fröer från att de blev sådda i jorden tills de växte upp och blev blommor. Fiberduk fick de köpa till också. De var ganska fullpackade på björnopeden. Som tur var fick de låna en sidovagn så att de kunde få med sig alla saker hem till kojan. Det var ju också spännande att se hur vaktvargen installerat sig hemma.

Nallesagor för alla: Nallesagor för alla 31 Svarto och Svartbjörn skaff...

Nallesagor för alla: Nallesagor för alla 31 Svarto och Svartbjörn skaff...: "Svarto och Svartbjörn började prata med varandra om de skulle skaffa sig något vaktdjur som hemma vid kojan kunde varna dem om det kom någon..."

Nallesagor för alla: Nallesagor för alla 30 Björnligan hindrar dem ige...

Nallesagor för alla: Nallesagor för alla 30 Björnligan hindrar dem ige...: "Svartbjörn upprepade bestämt 'Våffelsmeten är slut, jag kan inte göra fler våfflor för jag har inga ägg eller annat som ska vara i en smet'...."

Nallesagor för alla 30 Björnligan hindrar dem igen

Svartbjörn upprepade bestämt "Våffelsmeten är slut, jag kan inte göra fler våfflor för jag har inga ägg eller annat som ska vara i en smet". Björnarna i Björnliga blev häpna, det hade de inte räknat med. De trodde att om man bara var bestämd och ilsken så fick de alltid som de ville. "Ge er iväg och kom inte igen" sade Svarto till dem. De lufsade iväg inåt skogen och såg mycket besvikna ut. Svarto funderade en sekund på om han skulle ringa Nallepolisen igen, men så tänkte han att Björnligan var ju redan borta och det skulle säkert dröja innan nallepolisen kunde komma till dem, så han ringde inte. Däremot föreslog han Svartbjörn att de skulle åka till Granby och titta hur det såg ut där. Tänk om några av de fröer de sådde hade kommit upp? Svartbjörn diskade efter dem och gjorde rent våffeljärnet ordentligt, sedan smorde han in det med fett och hängde upp det på ena väggen i kojan. Nallarna låste ordentligt efter sig och satte sig på björnopeden för att åka till Granby. De såg också till att björnopeden var ordentligt laddad så att de med lätthet kunde komma hem igen. Därefter åkte de iväg. När de åkt en bra bit av vägen såg de plötsligt hur vägen var spärrad längre fram. "Du ska se att det säkert är björnligan som har hittat på något igen," brummade Svartbjörn till Svarto. Svartbjörn tog upp sin mobil och ringde till Nallepolisen. Tänk vad bra det är med kortnummer tänkte han. Han förklarade snabbt för nallepolisen vad ärendet gällde och att björnligan än så länge inte upptäckt Svartbjörn och Svarto. Sedan stoppade han ner mobilen i fickan. Plötsligt blev han och Svarto omringade av irriterade björnar. "Varför hade ni inte mera våffelsmet?" brummade björnarna ilsket till dem. Nallarna visste inte riktigt vad de skulle svara på det. Till slut sade Svartbjörn "vi visste inte att vi hade så litet smet kvar". Björnarna blev argare och brummade ilsket "våfflor, våfflor" Nu kom Nallepoliserna och tog hand om Björnligan. "Vad är det frågan om den här gången då?" frågade rikspolisnallen. "Vi hade inte tillräckligt med våffelsmet" brummade Svartbjörn. "Det var det dummaste jag hört!" utropade polisnallen. "Den som vill ha våfflor får väl göra sina egna!" brummade han. Björnligan var ju tvungna att samtycka till detta och de lovade att de skulle göra sina egna våfflor i fortsättningen istället för att begära att nallarna skulle göra det åt dem. De andra nallarna på vägen berättade att Björnligan stoppat dem för att de ville ha våfflor av dem, men de hade inga våfflor att ge dem. Vägspärrarna togs bort och nallepoliserna och björnligan åkte iväg i polisbilen.

Nallesagor för alla 28 Svartbjörn får besök av Björnligan. Våffelgräddning

Äntligen var björnopedens däck lagat och de kunde köra vidare. Solen gick i moln och snart syntes ett stort grått moln på himlen. Nallarna förstod att det snart skulle börja regna men de hoppades att de skulle hinna hem till kojan före regnet. Precis när de svängde in på planen framför kojan började de första regndropparna falla. Svarto låste björnopeden och öppnade dörren till kojan. Han tände solcellslampan och satte på datorn, vilken tur att den också drevs med solenergi. Snart hade han fått upp nyheterna för dagen; det varnades för Björnligan på nätet. Den ligan hade nallarna hört talas om tidigare men lyckligtvis aldrig mött. Björnligan kunde vara otrevliga och nallarna Svarto och Svartbjörn visste inte om att Björnligan ibland kunde dyka upp när man minst väntade sig dem. Svarto tog upp sin mobil och ringde polisnallen, för att fråga om han hört något om Björnligan. Ingen svarade hos polisnallen. Svartbjörn tog fram rengöringsmedel och svärta för att göra rent våffeljärnet. Det gick fort. Sedan smorde han det ordentligt med olja och satte det på vedspisen för att göra en provlagg. De hörde hur regnet öste ner utanför kojan och Svartbjörn kom då på att han måste hämta ägg i jordkällaren. Han öppnade dörren och då fräste en blixt förbi. Svartbjörn stängde igen dörren med en gång. Han ville inte bli blöt i pälsen. Kanske skulle regnskuren bara vara en kort stund och sedan dra förbi? Han väntade lite och gjorde eld i vedspisen. Nu regnade det minsann mindre. Svartbjörn öppnade dörren och lufsade iväg till jordkällaren för att hämta ägg till våffelsmeten. När han kom till jordkällaren passade han på att ta med sig mjölk också för han ville inte göra våfflor bara på ägg. Sedan när han skulle gå ut igen och tillbaka till kojan så var dörren stängd och gick inte att få upp. Svartbjörn brummade högt "hjälp, jag vill komma ut"! Utanför dörren hördes någon brumma "Ge oss vad du har, annars får du inte komma ut!" Svartbjörn var inte rådlös, han förstod att Björnligan var där så han blev helt tyst och sedan ringde han i sin mobil till Polisnallen och berättade att Björnligan var hos honom. Sedan svarade Svartbjörn Björnligan med "jag har bara mjölk och ägg för jag ska grädda våfflor". Björnligan öppnade jordkälledörren och Svartbjörn lufsade ut för att gå ini kojan. Då kom polisnallen med alla sina polisnallar och tog hand om Björnligan. Björnligan såg mycket snopna ut när de åkte iväg med Polisnallarna. Själv gick Svartbjörn in i kojan och gjorde våffelsmet och sedan satte han våffeljärnet på spisen för att grädda våfflor.

Nallesagor för alla: Nallesagor för alla 27 Svarto och Svartbjörn är på...

Nallesagor för alla: Nallesagor för alla 27 Svarto och Svartbjörn är på...: "'Vi ser oss omkring nu innan auktionen börjar' brummade Svarto till Svartbjörn. De lufsade försiktigt runt i ladan och tittade på de o..."

Nallesagor för alla 27 Svarto och Svartbjörn är på auktion

"Vi ser oss omkring nu innan auktionen börjar" brummade Svarto till Svartbjörn.  De lufsade försiktigt runt i ladan och tittade på de olika sakerna där, som bjöds ut på auktionen. Där fanns en radio som drevs med solcellsbatterier och en stor gammal vattentunna med nät över så att inga djur skulle ramla i. Det fanns också mindre saker som t.ex syskrin, plättlagg (stekpanna för plättar) grytor. Nu var klockan två och nu skulle auktionen börja. Svarto och Svartbjörn såg att många nallar samlats och att auktionsföreståndaren närmade sig scenen längst fram. Han höll upp det rostiga våffeljärnet och frågade hur mycket någon ville ge för det. En liten nalle längst fram viftade med sin tass och sade "en fisk". Det blev tyst på allt sorl och Svartbjörn brummade fram "två fiskar" sedan blev det alldeles tyst och nu hördes en smäll av klubban när den landade på bordet framför björnen som höll i den. Han höjde tassen och brummade "såld för två fiskar till den den svarta nallen där!". Svartbjörn blev jätteglad och tänkte genast på alla roliga recept på våfflor som han skulle göra på vedspisen. De stannade och lyssnade en stund på de olika utropen men sedan lufsade nallarna ut ur ladan och lufsade ner till parkeringen och fram till björnopeden. En hel del nallar hade samlats runt den och hade olika synpunkter på den. Några nallar brummade "att en sådan där mackapär kan man inte åka på". Svarto sade ingenting. Han tog fram nyckeln och solcellsbatterierna som legat för laddning. Sedan laddade han björnopeden och tog på sig hjälmen. Nallarna flyttade nu på sig och tittade intresserat på. Svartbjörn tog på sig sin hjälm och satte sig bakom Svarto. Nu blev åskådarnallarna väldigt häpna, men samtidigt gjorde de plats för de svarta nallarna att köra ut från parkeringen. Det rostiga våffeljärnet hade Svartbjörn förstås stoppat ner i sidokorgen. Vroom, nu startade björnopeden och körde långsamt och försiktigt ut från parkeringen och upp på den tomma vägen. "Tänk vad det fanns många saker på en auktion, om de velat stanna kvar så hade de kunnat vandra i timmar runt omkring och titta på allting.". Rätt var det var stannade björnopeden. Vad hade hänt nu? Bakdäcket hade fått punktering. Lyckligtvis hade Svartbjörn med sig reparationsasken för tillfällig lagning. Snart var däcket lagat och luft inpumpat och de kunde fortsätta framåt. Det var varmt och skönt ute, men när de åkte så blev det kyligt och de var glada över att ha vinterpälsen på sig fortfarande.

Svarto och Svartbjörn åker björnoped till auktion

Nallarna Svarto, Svartbjörn och Lisa Björn satt alldeles tysta inne i idét. Utanför hörde de tvåbeningarna prata "vad konstigt här måste ju finnas björn!" utbrast de. "Här syns ju tydliga tassmärken!Var någonstans kan de vara?" "Nu går jag härifrån " sade en annan tvåbening och snart hördes ingenting annat än skogens susningar utifrån.  Lisa Björn kikade försiktigt ut "de har gett sig iväg härifrån" brummade hon. Svarto och Svartbjörn skyndade sig ut och sedan vinkade de till Lisa Björn och lufsade raskt hem till kojan. Lisa Björn hade sagt att det var snart dags att grädda våfflor, så Svarto började leta efter våffeljärn i kojan, men det fanns inget. På sin dator letade han då efter om det fanns någon auktion i närheten som de kunde åka till och ropa in ett våffeljärn. Sådan tur de hade i Granby skulle det bli auktion och där skulle det finnas två våffeljärn. "Vi tar björnopeden dit" brummade Svarto "för auktionen börjar snart redan klockan två och dessförinnan är det visning av alla saker, kanske hittar vi något mera som är roligt att ha". Svarto och Svartbjörn passade på att äta varsin tallrik med filjmjölk och flingor och sedan sköljde de bara av tallrikarna och satte ner dem i diskbaljan. Svarto hade lyckligtvis laddat solcellsbatterierna. "Vad är det för våffeljärn vi ska ropa in?" frågade Svartbjörn. "Vi har ju ingen elektricitet här så vi ropar in ett våffeljärn som vi kan ha på vedspisen" tyckte Svarto. Björnopeden startade med ett ryck och Svartbjörn satte på sig hjälmen och tog ett stadigt tag i Svartos päls. Svarto hade förstås redan satt på sig hjälmen och nu körde han ut ifrån skogen och inpå en väg  där en pil visade vägen till Granby. Det var många nallar som skulle till auktionen i Granby. De fick åka ganska långsamt för att inte köra på någon. När de närmade sig Granby såg de ett stort gärde där det stod Parkering på en skylt. De körde in där och parkerade Björnopeden. Nu var Svarto mycket noga med att låsa Björnopeden ordentligt och hänga nyckeln om halsen. Både han och Svartbjörn hade varsin ryggsäck på sig. Visning stod det på en skylt när de lufsade fram till en lada. Därinne var det nästan rusning till de olika sakerna . Svarto och Svartbjörn fick tränga sig fram bland alla nallar som ville titta på våffeljärnen. Det ena våffeljärnet såg väldigt rostigt ut, men det andra verkade nästan inte använt. Svartbjörn viskade till Svarto att han visste hur man skulle få det rostiga våffeljärnet fräscht igen. Priset på våffeljärnen var ganska högt: fem fiskar för det nyaste våffeljärnet som dessutom var elektriskt och två fiskar för det rostiga. Svartbjörn och Svarto stod nu ganska långt framme och nu var det bara en kvart kvar tills auktionen skulle börja.

Nallesagor för alla 26 Vettskrämd nalle åker björnoped , bak av Öronkakor

Tidigt på morgonen hörde  Svarto och Svartbjörn ett väldigt brummande utanför kojan. Nallarna som ville åka bjornoped hade samlats där. Svarto och Svartbjörn skyndade sig att hänga upp fällarna de sovit på och borstade tänderna med raketfart. Trots det hann de inte ut förrän björnopeden kom rusande emot dem med en vettskrämd nalle på. Svartbjörn stängde dörren till kojan snabbt. Svarto klättrade upp i närmsta gran och skrek till nallen att trycka på handtagen för där satt bromsen. Den vettskrämda nallen tryckte häftigt på handtaget och sedan stannade björnopeden tvärt och nallen flög av den. De andra nallarna hade satt sig i säkerhet under tiden på alla träd som stod runt omkring. De vågade nu klättra ner när björnopeden stannat. "Vem hade gett dig lov att sätta dig på björnopeden?" frågade Svarto strängt till nallen. Han tycktes krympa ihop och svarade med ynklig röst, "ingen". "Jag tror att du fått dig en läxa nu" brummade Svarto med lite snällare röst. "Ingen får sätta sig på björnopeden utom när jag är med!" Alla nallarna nickade instämmande till detta. Svarto undersökte björnopeden om allt solbatteri var slut, men det var det inte. De som skulle åka björnoped fick turas om med att använda nallehjälmen för att skydda huvudet. De som väntade på sin tur att åka fick under tiden gå ini kojan och baka tillsammans med Svartbjörn Öronkakor. Det var läckra kakor som kavlades ut av deg som var smaksatt med citron. Mått togs ut av cirklar som sedan formades till trekanter av rengjorda nalletassar. Mitt i Öronkakan lades en fyllning på gjord av chokladkräm. Sedan veks kanterna upp och en trekant bildades. Innan kakorna gräddades på en plåt penslades de med uppvispat ägg. Nallarna som stod utanför kojan blev mycket sugna på Öronkakor. De ville allesammans smaka. Svartbjörn fick grädda många plåtar innan alla nallar fått smaka på kakorna. Solen stod nu högt på himlen och nallarna beslöt sig därför att lufsa ner till sjön och bada när alla bakat färdigt. Svarto såg till att turerna på björnopeden blev lagom fartfyllda och roliga. Alla nallar lufsade sedan iväg hem till sig. Svarto och Svartbjörn åkte till Lisa Björn på utflykt och tog med sig en kartong med små Öronkakor till henne. Lisa Björn blev mycket glad över att möta dem igen. Så de satte sig utanför hennes idé och åt Öronkakor och drack saft till. Rätt var det var när de satt där knakade det väldigt bredvid dem och en stor tall föll ner alldeles i närheten. Nallarna fick syn på flera tvåbeningar och då skyndade de sig ini i Lisa Björns idé.

Utanför hörde de röster från tvåbeningar men själva var de alldeles tysta

Nallesagor för alla 3: Nallesagor för alla 25 Svarto och Svartbjörn bak...

Nallesagor för alla 3: Nallesagor för alla 25 Svarto och Svartbjörn bak...: "På morgonen när nallarna ätit frukost och borstat tänderna satte de igång med att ta fram alla ingredienserna till honungskakan. Sockret hit..."

Nallesagor för alla 25 Svarto och Svartbjörn bakar honungskaka

På morgonen när nallarna ätit frukost och borstat tänderna satte de igång med att ta fram alla ingredienserna till
honungskakan. Sockret hittade de i skafferiet och äggen hämtade Svarto från jordkällaren. Svartbjörn tog bort all gammal aska från vedspisen och lade sedan in små fina torkade alkvistar för att börja elden med.Elden tog sig snabbt och han kunde lägga in större vedträn allt eftersom, Det behövs ju inte så väldigt varm ugn när man ska baka sockerkaka i vedspis utan bara så där lagom varm. När Svarto och Svartbjörn var små så hade de bott med sina föräldrar på en bondgård på landet och där hade det funnits en vedspis. Svartbjörn hade varit med sin mamma många gånger när hon bakade matbröd eller sockerkaka i vedugnen och därför visste han hur han skulle göra. Det var mycket viktigt att smörja formen noga som det skulle bli honungskaka i. Den blev ordentligt smord och sedan ströad med smulor så att smeten inte skulle bränna fast i den. Försiktigt satte Svartbjörn in bakformen i ugnen. Ovanpå spisen sattes nu en stor kopparkanna med vatten för att de skulle ha diskvatten senare. Utanför kojan hade det nu börjat samlas en massa nallar. Svarto gick ut för att fråga dem om vad de ville. När han visade sig ute så brummade alla nallarna högt "när får vi åka björnoped? Brum Brum Brum.

Svarto hade glömt att han sagt till nallarna att de skulle få åka björnoped idag och det var klart att alla ville åka. Han tog upp ena tassen i luften och nallarna tystnade. Sedan brummade han med låg röst "att han bara kunde ta en nalle i taget på sätet bakom sig, så det skulle säkert ta hela dagen innan alla nallarna fått åka". Han föreslog därför att de skulle göra andra saker under tiden istället för att vänta på att åka björnoped. Svarto frågade dem vilka som hade dator hemma och det hade de allesammans förstås. Då bestämdes det att fyra nallar fick vänta kvar och de andra nallarna skulle få besked på sina datorer när det var nära deras tur att åka. Alla nallarna klappade i tassarna och tyckte att Svartos förslag var mycket bra. Sedan satte de upp nosarna mot skyn och vädrade "här doftar sockerkaka" brummade de. Svartbjörn hade precis tagit ur honungskakan  från ugnen och ställt den på bordet. Det var de läckra honungsdofterna från kakan som nallarna kände. "Vår honungskaka är mycket liten och den räcker bara för oss, men ni kan väl baka honungskaka hemma hos er själva?" frågade Svarto. Nallarna hade inte receptet hur man bakade honungskaka och inte alla hade ugn heller. Då lovade Svarto att baka en stor ugnsform med honungskaka till alla som skulle åka björnoped.

Nallesagor för alla 24 Svarto och Svartbjörn åker på utflykt med björnopeden

"Kan vi inte åka på en liten utflykt nu när du har björnopeden?" frågade Svartbjörn. "Joo, det kan man väl tänka sig" svarade Svarto glatt. "Jag ska bara se efter om batteriet är laddat med tillräcklig solenergi" brummade Svarto. Visst var den det. Svartbjörn gick och hämtade lilla nallekartan för att se hur de skulle åka. Det fanns ett hönseri i närheten som sålde ägg. De bestämde sig för att åka dit först och lyckligtvis var björnopeden utrustad med två rejäla cykelväskor som hängde på var sida om bakhjulet. Det blev lite trångt när Svartbjörn hade satt sig, men det gick bra iallafall. Sedan åkte de iväg. Det gick inte så fort, men det gjorde ingenting för de hade inte bråttom heller. Luften fläktade dem skönt i ansiktet och de åkte förbi flera små byar på vägen. Rätt var det var så var det en polisbil som stoppade dem. "Brum, brum få se på körkortet" sade polisnallen. Svarto tog fram sitt nya körkort och visade det. "Du vet väl att det är högertrafik" brummade polisnallen till Svarto. "Javisst" brummade Svarto fram. Sedan åkte nallarna vidare, inte långt därifrån var de framme. De hörde tuppen prata med sina hönor. De gick av björnopeden och parkerade den, då kom alla hönorna fram för att hälsa. Det var inte lätt att lufsa fram på hönseriet för nästan överallt var det höns eller kycklingar eller också låg äggen där. Hönsnallen kom fram och hälsade och undrade hur många ägg de ville ha. Svartbjörn och Svarto tittade på varandra, så värst vana att baka var de inte. "Vi ska göra honungskaka och så vill vi göra pannkakor" sade Svartbjörn raskt. "Ja. då får ni ta ett dussin ägg" brummade hönsnallen. Hon packade in äggen försiktigt i en kartong och sedan gav hon den till Svarto. "Vad kostar äggen?" frågade han. "Två fiskar" svarade hönsmamman, "men du kan betala nästa gång du handlar för du har väl inga fiskar med dig idag?" tillade hon sedan. Svarto och Svartbjörn skrev upp i sin minidator att de var skyldiga för 12 ägg hos hönseriet. Sedan lufsade de ner till björnopeden och körde hem igen. Det var bäst att de fortast möjligt lade in äggen i jordkällaren så att de höll sig svalt. När de kom hem såg de till sin förvåning att det var fullt med nallar på gården framför kojan. "Hej, vad vill ni?" frågade Svarto. "Vi vill åka björnoped, vi vill åka björnoped"  brummade alla nallarna på en gång, Svarto tog upp tassen i luften och sade att visst skulle de få åka björnoped men det passade inte just nu. Kanske kunde de komma tillbaka imorgon klockan tre så skulle de få åka björnoped en stund. Nallarna lät sig nöja med det svaret och lufsade hem till sig. Svarto låste björnopeden ordentligt och lade in äggen i jordkällaren. Sedan var det dags att borsta tänder och gå och lägga sig igen på de sköna fällarna.

Nallesagor för alla 23 Nallarna Svarto och Svartbjörn sår tomatfrön i drivbänk

Tidigt på morgonen vaknade alla nallarna och efter frukosten tyckte Blåglittrande nallen att det var dags att så tomater. Svarto undrade försiktigt om de visste vilka tomater de skulle odla. Blåglittrande nallen hade erfarenhet från tidigare år så han berättade att en sort som heter Dansk export skulle ge rik skörd. Ett tomt drivhus utanför kojan skulle bli lagom för den första sådden. Snövitnallen hämtade en skottkärra fylld med såjord. Efter att ha hällt ut ett lager lecakulor i botten, hälldes såjorden ovanpå. De vattnade den lagom mycket och sedan öppnade de fröpåsarna och placerade frön i ett tiotal krukor. Svartbjörn ville gärna så cocktailtomater också så då gjorde han det. Sedan fotograferade Snövit drivbänken så att de visste att det var deras tomater. "Kan man så smultron? undrade Svarto. Blåglittrande nallen tog fram smultronpåsen och visade dem hur små fröna var. Han fuktade jorden och sedan fick Svarto ströa ut smultronfröna ovanpå jorden. Sedan blev det dags för hemfärd för dem alla. Nalle Snövit gjorde sällskap med Svarto och Svartbjörn och nallarna vinkade innan de lämnade Blåglittrande nallen och drivbänkarna. Nu måste de komma igen då och då och sköta om sådden där. Snart var Svartbjörn och Svarto hemma och Snövit vinkade med tassen till dem innan hon lufsade hem till skogen.
Vad var det som stod utanför kojan? Det var en jättestor honungsburk, den var så stor att Svartbjörn fick hämta skottkärran för att köra den till jordkällaren. Bestämt var det ett meddelande fastsatt på burken också. Så här stod det på meddelandet:
Förlåt för att jag ramlade i eran honungsburk! Jag ska aldrig mera göra det. Varma hälsningar från Honungsbjörnen!

De blev mycket förvånade över meddelandet men sedan blev de glada också. "Nu har vi honung jättelänge"  utbrast båda nallarna på en gång. "Vi kan göra honungskakor men förstås vi har inga ägg". "Kanske ska vi skaffa oss höns" sade Svartbjörn drömmande." Nej det är lättare att åka och köpa ägg istället" sade Svarto som var mera praktisk av sig. "Tänk om vi åker på utflykt och sedan kommer räven hit och tar både hönsen och äggen" fortsatte han. "min björnoped är snabb och bra och den laddas ju varje dag av solcellsbatterierna här"! Svartbjörn tittade intresserat på björnopeden som dessutom hade en sidovagn som man kunde koppla till den. "När köpte du den?" frågade han. Svarto svarade att han sett ett anslag om den i Granby.

Nallesagor för alla 22 På besök hos Blåglittrande nallen och promenad

Äntligen blev det klart i kojan med allt putsande och fejande efter inbrottet. Svarto brummade till Svartbjörn "även om jag gillar honung så skulle jag inte vilja ramla i honungsburken och bli kladdig". "Usch," brummade både Snövit och Svartbjörn, "det vill inte vi heller. Nu var Svarto mycket noga när han låste kojan med hänglåset. Nu fanns det ingen chans att någon skulle kunna bryta sig in hos dem alls. Sedan tände han fotogenlampan innan de gick för det skulle ju vara mörkt ute när de kom tillbaka och då kanske det inte var så lätt att upptäcka kojan. Solen höll på att gå ner och det gällde för dem alla tre att lufsa på raskt så att de fortfarande hade solljus medan de gick. Svarto och Svartbjörn mindes hur långt bort de tyckte att Granby låg första gången som de gick dit. Nu skymtade de snart de första kojorna i utkanten av Granby och då var de redan framme. Svartbjörn kom ihåg att han klättrat upp i ett träd och det berättade han nu för Snövit. Goda dofter från en koja med fiskspö på taket berättade för dem att de kommit fram till Blåglittrande Nallens koja. Han stod i dörren och hälsade dem välkomna. De gick ini kojan och satte sig bekvämt tillrätta. Blåglittrande nallen tog fram sin stekpanna och serverade Snövit en stor bit av den guldglänsande fisken och sedan blev det Svartos och Svartbjörns tur att få fisk. Till fisken serverades färska potatisar och rostade mandlar. Till efterrätt fick de fruktkompott. Nallarna klappade sig på magarna när de ätit färdigt den goda maten och brummade lite grand." Nu känns det nästan som man vill lägga sig ner och sova " brummade Snövit. "Jag har ett gästrum också" svarade den blåglittrande nallen. "Innan vi går och lägger oss vill jag att ni följer med på en kvällspromenad runt här i byn, det finns tända gatlyktor och andra lyktor på kojor så att ni får se hur det ser ut här på kvällen". Det tyckte nallarna lät roligt och så lufsade de iväg emellan kojorna som inte låg alldeles bredvid varandra utan ibland låg de långt ifrån. Ibland var det små grå stenar som nu i mörkret såg alldeles svarta ut så det gällde att se upp så de inte hamnade på någon sten av misstag. Det var många nallar ute på kvällspromenad så det var inte alldeles lätt att hålla reda på varandra, men då och då brummade de och lyssnade efter varandras brum. Till slut kom de tillbaka till Blåglittrande nallens koja och då var Svarto och Svartbjörn så trötta så de bestämde sig också för att sova hos Blåglittrande nallen. Tur att kojan var så stor. Först borstade alla nallarna tänderna i köket sedan gick de och lade sig på de sköna fällarna och somnade.

Nallesagor för alla 3: Nallesagor för alla 21 Vem har varit i kojan när v...

Nallesagor för alla 3: Nallesagor för alla 21 Vem har varit i kojan när v...: "När Svarto, Svartbjörn och Snövit kom tillbaka till kojan så såg de till sin förskräckelse att någon varit där. Dörren till kojan stod och s..."

Nallesagor för alla 21 Vem har varit i kojan när vi var borta?

När Svarto, Svartbjörn och Snövit kom tillbaka till kojan så såg de till sin förskräckelse att någon varit där. Dörren till kojan stod och slog som om ingen stängt den och låst den, Hänglåset var uppbrutet och låg på grusgången nedanför. Svarto tog upp sin mobil och ringde omedelbart till nallarnas polisbyrå och anmälde inbrottet. Det dröjde inte länge förrän nallepolisen kom och han gick genast ini kojan och letade efter tassavtryck. Dem fann han nästan med en gång och han fotograferade dem och sedan fann han också inbrottstjuven. Det var en liten nalle som nästan hade drunknat i honungsburken! Han hade blivit så frestad att smaka lite honung, så han hade böjt sig ner i den och ramlade i honungen då. Nallepolisen sade att honungstjuven blev jätteglad över att bli räddad från att drunkna i honung. Han erbjöd sig genast att betala för all honung. Dörren hade stått öppen när han kom sade han. Svarto och Svartbjörn tittade på varandra, kanske hade någon av dem glömt att låsa kojdörren innan de gick. Det var möjligt, för honungsbjörnen var för liten för att kunna låsa med det stora hänglåset. Svarto sade det till polisen och polisen han tog ut honungsbjörnen från kojan och tog med sig honom ner till sjön. Där fick honungsbjörnen tvätta sig ren från all honung. Han sade att för hans del så skulle han hädanefter låta bli all honung som inte var hans egen.
Nallepolisen hade fått meddelande på sin polisradio om en stulen båt, så han gick ut på bryggan för att titta på platsen där båten hade legat. Svarto och Svartbjörn fick sätta på vedspisen för att värma vatten och skura kojan som nu hade blivit ganska kladdig efter honungsnallen." Tur att han inte kladdade ner våra sovfällar" brummade Svartbjörn. "Vad det händer mycket här, jag har då aldrig träffat någon polisnalle tidigare" brummade Snövit.

"Neej, det har inte vi heller", sade Svarto. "jag undrar om de är många polisnallar här" muttrade han sedan för sig själv. Nu kokade vattnet på spisen och nallarna hjälptes åt med att hälla ner det i en hink. Sedan hämtade de en borste och började skura det lilla träbordet som honungen stått på. Den röd och vit rutiga duken som legat ovanpå var alldeles nedkletad med honung. Det gick fort att tvätta den. Svartbjörn hängde upp den på tvättstrecket utanför kojan. Sedan doftade det fräscht i kojan igen. Honungsburken var nu bara halvfylld men den skulle ändå räcka till många pannkakor härefter. Snövit undrade om de inte skulle skaffa sig höns, så att de också skulle få färska ägg varje dag. Det var en bra idé tyckte Svarto och Svartbjörn.

Nallesagor för alla 20 Svartbjörn drömmer och ramlar ur hängmattan

Svartbjörn lade sig ordentligt till rätta i hängmattan. Han tittade rakt upp i himlen och lyssnade till trädens susningar. Svarto gungade honom sakta och försiktigt och då Svartbjörn själv gungade vidare gick Svarto därifrån och ini Nalleflickans stuga. Svartbjörn drömde att han var ute på ett stort fartyg som gungade upp och ner på väldiga vågor. Han försökte i drömmen hålla sig fast i en mast men han drömde så häftigt att han grep tag i ena sidan av hängmattan och då välte den och Svartbjörn ramlade ur hängmattan ner i mjuka mossan. Svartbjörn vaknade inte men brummade högt och viftade med tassar och ben åt olika håll. Svarto hörde honom inifrån stugan och lufsade ut till Svartbjörn i den sköna mossan. "Svartbjörn, vakna du har ramlat ur hängmattan" ropade Svarto och då vaknade Svartbjörn äntligen. Han tyckte att det var förargligt att han drömde så mycket så att han ramlade ur hängmattan, men Nalleflickan sade att det inte gjorde något. Sedan lufsade Svarto och Svartbjörn hem igen efter att ha sagt adjö till Nalleflickan som nu gjorde sig klar för att hälsa på sin syster Esmeralda. "Du kan väl komma och hälsa på oss någon gång med Esmeralda så att vi också får lära känna henne" brummade Svartbjörn. "Visst det gör jag gärna" sade Nalleflickan och vinkade till dem när de lufsade iväg. När de kom till korsvägen med de fyra vägarna blev de lite osäkra på vilken väg de skulle följa till sjön. De stod stilla en stund och lyssnade och tänkte efter. Sedan bestämde de sig för att ta den väg som gick till vänster och den vägen ledde dem genast till sjön. Nere vid sjön satt Blåglittrande nallen och metade igen. Den här gången hade han sällskap av en söt vit nalle som satt bredvid honom men som inte metade. Henne, hade de svarta nallarna inte träffat tidigare så de frågade efter hennes namn. "Jag heter Snövit, för att jag är vit som snö" svarade hon. "Var bor du någonstans då?" frågade Svarto. Jag bor i en koja inte så långt från Lisa Björn. "Vad heter den skogen då?" frågade Svarto. "Skogen heter förstås Skogen" brummade Snövit. "Nu får ni vara tysta, för nu nappar det" brummade Blåglittrande nallen. De såg att metspöet nästan drogs ner i sjön och sedan drogs det åt lite olika håll innan Blåglittrande nallen med säker tass drog upp den sprattlande fisken på land. "Vilken stor fisk å vad duktig du är!" utbrast Snövit och de svarta nallarna samtidigt. Blåglittrande nallen såg glad ut och bjöd spontant hem alla nallarna till sig på middag. "Vi gör sällskap" sade Snövit till de svarta nallarna och det gjorde de.

Nallesagor för alla 19 Svarto och Svartbjörn hälsar på Nalleflickan

Följande morgon var det lite dimmigt när Svarto och Svartbjörn vaknade, "vi hälsar på Nalleflickan" föreslog Svartbjörn. "Ja, men då måste jag ringa henne och fråga om det passar" svarade Svarto. Han tog upp sin mobil och ringde henne. Joo, det gick bra om de kom och hälsade på en stund. På eftermiddagen skulle Nalleflickan hälsa på sin syster Esmeralda som bodde i byn Tallkotten. Svarto och Svartbjörn skyndade sig iväg till sjön för att därifrån gå och hälsa på Nalleflickan. De hade sett hennes stuga på bild och trodde att de säkert skulle hitta dit, ty Nalleflickan hade ju pekat åt vilket håll de skulle gå för att komma till hennes lilla stuga. "Ska vi ha med oss någonting?" undrade Svarto. "Vi tar en grillad fisk, jag hämtar den från jordkällaren" brummade Svartbjörn. Sedan lufsade de iväg, dimman hade lättat och luften kändes hög och klar. Solens strålar värmde mer och mer. Nu var de nere vid sjön och alldeles bredvid sjön såg de fyra olika vägar. Svarto försökte nu komma ihåg vilken väg de skulle gå på för att komma till Nalleflickans stuga. Var det rakt fram eller skulle de gå till höger, det var inte längre så lätt att komma ihåg. Vilken tur att han tog mobilen med sig. Han ringde Nalleflickan igen och frågade om vägen. Då brummade hon att hon skulle komma ner till sjön och hämta dem så att de inte i onödan gick fel. De satte sig vid sjön och väntade. De tittade på sjön och såg hur vågorna slog mot stranden, då och då hoppade en liten fisk upp men den hoppade fort ner igen. Tänk idag blåste det inte alls och allt kändes bara skönt. Nu kom Nalleflickan lufsande och brummade glatt mot dem. De reste sig upp och lufsade snabbt efter henne in på den högra vägen som ledde till hennes stuga. Åh, så trevligt det såg ut när de kom in på hennes tomt. En hängmatta hängde mellan två träd och framför stugan hade Nalleflickan dukat upp saft i en stor tillbringare och tre muggar. Nalleflickan bjöd in dem i sin lilla stuga. Allt var mycket smått där inne, utom sängen som var stor och nästan fyllde upp hela stugan. I hörnet av stugan fanns det en liten vedspis och i taket hängde en solcellslampa, eftersom  taket bestod av solcellspaneler. På en låg hylla syntes några böcker med fina färger och på träväggarna hade Nalleflickan vackra bonader. Svarto och Svartbjörn tyckte att det verkade mycket trivsamt och det sade de också till Nalleflickan som blev glad över berömmet. Hon tog med sig ett stort fat med kex som
hon satte ner på det runda bordet. Runt omkring dem växte det syrenbuskar men det var för tidigt på året än för dem att blomma. "Ni får komma tillbaka då och hälsa på" sade Nalleflickan" för syrener doftar så gott". "Det gör vi gärna" svarade Svarto. "Ligger byn Tallkotten långt härifrån? frågade Svartbjörn. "Jaa, det tar ett par timmar att lufsa dit", svarade Nalleflickan. "Jag har inte träffat Esmeralda i år, så det ska bli roligt att ses".

brummade Nalleflickan. "Får vi ligga i hängmattan?" frågade Svartbjörn. "Ja, men bara en i taget" brummade Nalleflickan.

Nallesagor för alla 3: Nallesagor för alla 18 Nalleflickan hälsar på. Tr...

Nallesagor för alla 3: Nallesagor för alla 18 Nalleflickan hälsar på. Tr...: "Nere vid sjön blåste det mycket. Det var nätt och jämnt att Trolle kunde gå ombord på sitt nalleflygplan. Lyckligtvis hade han förtöjt det o..."

Nallesagor för alla 18 Nalleflickan hälsar på. Trolleriföreställningen

Nere vid sjön blåste det mycket. Det var nätt och jämnt att Trolle kunde gå ombord på sitt nalleflygplan. Lyckligtvis hade han förtöjt det ordentligt så att inte repen hade lossnat. Nere vid sjön så träffade Trolle en god vän till sig som han inte träffat på länge. Det var Nalleflickan. De blev båda två glada att träffas och Nalleflickan visade en bild på sin lilla stuga som låg i närheten fast inne i skogen. "Får vi också komma på besök till dig?" frågade Svartbjörn. "Javisst får ni det, men kanske det är bäst att vänta till en annan dag, eftersom det är trolleriföreställning idag" svarade Nalleflickan. Det tyckte alla nallarna var ett bra förslag och Trolle hämtade nu sin trolleriväska i flygplanet och sedan lufsade alla nallarna upp till kojan igen. Det var tur att de gjorde det för bara några minuter senare så kom nallebussen med alla nallarna från Granby. Åh så många nallar det blev, det blev snart fullt på alla bänkarna och när alla hade satt sig på bänkarna så visade Trolle med sina tassar att han hade något att säga dem allesammans. "Jo det här är väldigt viktigt - jag vill att ni allesammans lyssnar riktigt noga nu. För att vara trolleripublik så är det några saker som är mycket viktiga som ni också måste tänka på det är: att ni aldrig ropar till mig när jag trollar och avslöjar något trick som ni ser. Ni får gärna klappa tassar och stampa. och be mig inte att göra samma trick två gånger. Det var alltsammans!"
Nallarna var nu förväntansfulla och nickade till allt vad Trolle sade. Jag ska också presentera för er min goda vän Trolleflickan. Alla brummade en välkomsthälsning till Nalleflickan. Sedan började föreställningen och Trolle var en skicklig trollkonstnär. Han trollade fram en vit duva från en svart hatt. Sedan bad han någon från publiken att låna honom ett nallemynt och det trollade han först bort men sedan trollade han fram myntet från Svartos nos. Det var lagom varmt och skönt och de behövde aldrig fälla upp parasollet. Nallarna ifrån Granbyn var glada över alla spännande tricks och innan de visste ordet av var trolleriföreställningen slut. "Mera, mera, mera" brummade publiken. Trolle fick lova att komma tillbaka en annan gång och trolla igen för dem. Nalle Brum blev väldigt glad över att träffa Lisa Björn igen. De var gamla vänner och hade heller inte setts på länge. Lisa Björn lovade att komma och hälsa på honom i Granbyn någon dag. Sedan kom nallebussen och alla Granbyns nallar åkte hem igen. Trolle och de andra nallarna gick ner till sjön för att vinka

av Trolle när han flög hem. Nalleflickan följde också med eftersom hon skulle lufsa hem sedan.

Nallesagor för alla 3: Nallesagor för alla 17 Förberedelser för Trollerif...

Nallesagor för alla 3: Nallesagor för alla 17 Förberedelser för Trollerif...: "Tidigt på morgonen när Svarto och Svartbjörn nätt och jämnt hade vaknat så hörde de brummanden utanför kojan. Det var förstås Lisa Björn och..."

Nallesagor för alla 17 Förberedelser för Trolleriföreställningen

Tidigt på morgonen när Svarto och Svartbjörn nätt och jämnt hade vaknat så hörde de brummanden utanför kojan. Det var förstås Lisa Björn och Trolle. De höll på och släpade fram brädor och stubbar. "Vad gör ni för något?" frågade de svarta nallarna. "Vi måste ju se till att publiken har någonstans att sitta och titta" brummade Trolle. "Dessutom ska ju publiken inte sitta för långt fram" tillade han sedan. "Jamen det är ju vi som är publiken och de fem nallarna från Granbyn" invände Svarto. "Du får ringa och be flera nallar att komma , jag vill inte trolla för bara några nallar" brummade Trolle bestämt. Så fick det bli också. Svarto tog fram sin mobil igen och ringde Granbyn och frågade om alla nallarna som bodde där ville komma till Trolleriföreställningen. Då fick han höra att alla nallarna redan hade bestämt sig för det. Vad snopen han kände sig. De hade beställt Nallebussen eftersom de var så många och Nalle Brum inte längre orkade lufsa i samma takt som de andra. Det blev bestämt att Trolleriföreställningen skulle börja klockan två och att Granbyns nallar skulle komma klockan halv två för att inta sina platser. Snart var det färdiglyft med bänkar för publiken . Trolle hade med sig en egen uppblåsbar scen så att han stod lite högre upp än publiken. På ett par trädgrenar hängde han upp sina solcellslampor för laddning. Sedan ställde han fram ett trolleribord. Svarto och Svartbjörn tittade på intresserat, men sedan plockade Trolle inte fram något mera utan han berättade för dem att det skulle han göra först när trolleriföreställningen satte igång.

De skulle ju också hinna med att äta lunch innan Trolleriföreställningen började. Svartbjörn kände att det kurrade i hans mage. "Jag har inte druckit någon choklad än idag, jag vill dricka nu" sade han. Sedan gick Svarto och Svartbjörn ini kojan och gjorde färdig sin mjölkchoklad. De tog varsin mugg och satte sig på en av bänkarna. Sedan frågade de Lisa Björn och Trolle om de också ville ha choklad, men de hade ätit och druckit tidigare på morgonen hemma hos Lisa Björn så de var inte hungriga nu. Vädret var precis lagom, inte för kallt och inte för varmt, men tänk om det skulle bli mycket varmt och alla började svettas, hur skulle det bli då? Trolle sade att han hade med sig ett stort parasoll som de kunde slå upp då. Med det svaret kände alla sig lättade och sedan lufsade de till sjön för att Trolle skulle hämta några saker i sitt nalleflygplan där.

Nallesagor för alla 3: Nallesagor för alla 16 Trolle Trollnallen från Tr...

Nallesagor för alla 3: Nallesagor för alla 16 Trolle Trollnallen från Tr...: "' Nu tycker jag att vi bjuder hit några nallar från Granbyn till oss' utbrast Svartbjörn. 'Ja men vi har ju ingenting att visa upp för dem' ..."

Nallesagor för alla 16 Trolle Trollnallen från Trollhättan

" Nu tycker jag att vi bjuder hit några nallar från Granbyn till oss" utbrast Svartbjörn. "Ja men vi har ju ingenting att visa upp för dem" sade Svarto. Svarto och Svartbjörn funderade en stund men sedan kom de på någonting. Deras kusin kunde kanske komma till dem och trolla. Han heter "Trolle från Trollhättan och han är ju jättebra på trollerier" sade Svarto. "ja och sedan får du ringa Granbyn och fråga om fem nallar vill komma hit och se honom trolla" brummade Svartbjörn. Först ringde Svarto till Trolle från Trollhättan och han ville gärna komma till dem och trolla. Sedan fortsatte Svarto att ringa i sin mobil till Granbyn och bjöd in dem till en trolleriföreställning följande dag. Därefter kom han på att han skulle ringa till Lisa Björn och bjuda in henne också. Vad var det uppe i luften som surrade - nejmen det var ju Trolle från Trollhättan som flög i sitt nalleflygplan och nu landade på sjön." Åh då får vi ju en middagsgäst ikväll utbrast nallarna." Trolle kom upp till Svarto och Svartbjörn från sjön och tittade imponerad på kojan. "Har ni köpt den?" frågade han. "Nej vi hyr den för en månad" svarade nallarna på en gång. "Vem är det som kommer där?" frågade Trolle och pekade med tassen på Lisa Björn. "Det är vår gulliga granne som tog hand om oss när vi var nya här" svarade Svartbjörn. Lisa Björn lufsade fram till Trolle och hälsade glatt på honom. Hon fick syn på en liten nalle som hängde om halsen på Trolle. "Varför hänger han där?" frågade hon lite nyfiket. "Han är min lyckonalle som alltid är med mig överallt" svarade Trolle glatt. "Jag har fått honom av en god vän som heter Airam. Hon är jättesnäll och vill inte att jag ska känna mig ensam och bortglömd." Trolle packade nu upp sin ryggsäck och ur den tog han fram sin tandborste och tandkräm. Sedan undrade han var han skulle sova någonstans på natten. Han såg ju att nallarnas koja var för liten för tre nallar att sova i och tänk sådan tur han hade han blev genast hembjuden till Lisa Björn att sova hemma i hennes koja istället. Glatt lufsade han iväg tillsammans med Lisa Björn efter att han lovat att komma tillbaka tidigt följande morgon för att hjälpa nallekusinerna förbereda till trolleriföreställningen.

Nu var det mörkt ute och nallarna Svarto och Svartbjörn tände solcellslampan inne i kojan och förberedde sig på att gå och lägga sig. De tog ner fällarna från väggarna men innan de gick och lade sig för att sova, borstade de tänderna.

Nallesagor för alla 15 Svarto och Svartbjörn hälsar på i Granbyns bagarbod

"Nu vill jag gå och hälsa på där det doftade så gott" brummade Svartbjörn ivrigt. Var kunde det vara någonstans? Svarto som inte känt doften var inte lika pigg på och leta efter en doft som han inte visste var den fanns. Svartbjörn frågade då Nalle Brum och han kunde genast lämna besked. "Bagarnallarna bor i kojan längst bort där du ser en kavel på taket". Nu skuttade Svartbjörn iväg helt glatt och Svarto lufsade efter honom. När de kom fram till bagarnallarna blev Svarto lite blyg, men Svartbjörn knackade på kojans dörr och bagarnalla kom och öppnade. "Åh välkomna in jag har hört talas om er, sätt er här så hämtar jag färska kanelbullar". Svarto
och Svartbjörn satte sig vid ett bord som var dekorerat med en nalle som bakade. Bagarnalla kom in med en stor korg med alldeles färska bullar. "Mums" brummade både Svarto och Svartbjörn. Bagarnallas unge kom för att hälsa på gästerna, han började också äta bullar. Efter att ha ätit tre bullar var så orkade ingen äta mer och de drack härligt friskt källvatten efteråt. "Vill ni spela krocket?" frågade Bagarnalles unge. "Gärna svarade Svarto och Svartbjörn. De tackade för bullarna och vattnet. Sedan gick de ut och spelade krocket några timmar. Fler och fler nallar anslöt sig till krocketspelarna. Det var också många nallar som bara ville titta på krocketspelarna. De stod vid utkanterna av spelet. Svarto undrade om inte de kunde spela något eget spel. En av åskådarnallarna
gick och hämtade sitt boulespel. De drog iväg till en annan plan och spelade där. När krocketspelet var slut och Svarto vunnit så fortsatte han och Svartbjörn med att besöka de olika kojorna. Det var bara att titta på kojtaken så visste de vem som bodde i kojorna. Den blåglittrande nallen hade metspö och  fisk på taket.Synallen hade nål och tråd, det var verkligen lätt att hitta dit man skulle. Det fanns också en sjukstuga där och på det taket fanns det plåster förstås. Nu började det bli eftermiddag och nallarna Svarto och Svartbjörn ville lufsa hem till sin koja och vila sig lite. Följa med nallen infann sig bredvid dem och de vinkade adjö till allesammans samt lovade att snart komma och hälsa på igen. Vägen hem tycktes dem mycket kortare än vad ditvägen hade varit. Åh vad skönt det var att vara hemma igen. Svarto och Svartbjörn sträckte ut sig på bänken utanför kojan. De vinkade till Följa med nallen som raskt sprang ini skogen.

Nallesagor för alla 3: Nallesagor för alla 14 På besök i Granbyn

Nallesagor för alla 3: Nallesagor för alla 14 På besök i Granbyn: "Svarto fick svar på en gång när han ringde i mobilen. Han och Svartbjörn var välkomna till Granbyn och den byn låg inte alls långt ifrån der..."

Nallesagor för alla 14 På besök i Granbyn

Svarto fick svar på en gång när han ringde i mobilen. Han och Svartbjörn var välkomna till Granbyn och den byn låg inte alls långt ifrån deras koja. Följa med nallen hade redan startat och var på väg för att hämta dem. De svartta nallarna blev ivriga på att komma iväg och tittade åt alla möjliga håll innan han kom. Sedan var Följa med nallen där och de lufsade iväg gemensamt. Det gick inte att prata när de gick för Följa med nallen lufsade iväg med en väldig fart. Han brummade lite otåligt "Prata gör vi sen´! Det var ett mycket hoppande över kullar och berg men till slut var de äntligen framme. Granbyns nalle hälsade dem välkomna och en gammal spräcklig nalle kom fram och ville hälsa på dem också. "Jag är Nalle Brum och jag är äldst av alla nallarna här, jag är sextiotvå år", När han sagt det blev han jättetrött och gick och satte sig i sin vita stol igen. Nu var det många nallar som ville komma fram och hälsa så Granbyns nalle fick blåsa i sin visselpipa för att det skulle bli lugnt igen. Svarto och Svartbjörn började då fråga om drivhus och växthus. De fick svaret att det var i tidigaste laget för året att börja med det än, men om en vecka var de välkomna tillbaka för då skulle de så. Nu fick de gå runt och titta på allas kojor. Granbyns nalle visade var nallarnas äppelträd växte och tänk de hade både plommonträd och körsbär. Svarto och Svartbjörn blev inbjudna till att klättra upp i ett av träden och känna efter hur högt de vågade klättra. Svartbjörn hade aldrig klättrat i något träd förut det brukade alltid vara Svarto som klättrade och sedan brukade han kasta ner frukter till Svartbjörn. Hur skulle det här gå. Han bestämde sig med en gång. Nu ville han klättra och så gjorde han det. Han bestämde sig samtidigt för att inte klättra så högt för det gällde ju också att han skulle våga klättra ner igen. Svartbjörn fick ta i ordentligt med sina tassar och inte heller var det så lätt att få med sig baktassarna när han kommit upp en bit. Sedan bestämde han sig för att inte klättra högre för dit han hade kommit var det en jättefin utsikt till någon som höll på att baka och det doftade väldigt mycket och gott. Han satt ner på grenen och svängde tassarna fram och tillbaka och andades in med djupa andetag. Efter en liten stund ville Svartbjörn klättra ner,och då kom han på att det var lättast att klättra ner baklänges. Nedanför trädet tog Svarto emot honom och då blev Svartbjörn mycket glad och brummade högt av glädje. Nalle Brum kom genast fram och frågade om det var något som nallarna Svarto och Svartbjörn ville göra. "Ja, vi vill gå runt och titta här och se hur ni bor" sade Svarto och Svartbjörn på en gång,

Nallesagor för alla 13

De svarta nallarna berättade för Lisa Björn om kvällspromenaden från dagen före och de berättade också om att de var inbjudna till Granskogens nalle för att titta på hans drivbänkar. Lisa Björn blev alldeles förskräckt när hon hörde att Svarto hade varit nära att ramla i skogstjärnen, men däremot blev hon intresserad av att de upplevt så många lysmaskar. "Kom med oss på promenaden till Granskogens nalle!" föreslog Svarto. Lisa Björn ville inte gå dit alls. Hon vände tvärt och lufsade meddetsamma därifrån, det hjälpte inte att Svarto och Svartbjörn ropade efter henne. "Nu går vi" sade Svartbjörn. "Hallå där, vi måste plocka undan först efter oss så att det ser fint och trevligt ut sedan går vi." brummade Svarto. Nallarna tog undan ostskivorna och bar ner osten till jordkällaren och stängde dörren dit ordentligt. Sedan såg de sig omkring men allt såg bra ut och då lufsade de iväg. Plötsligt kom Svarto ihåg att Granskogens nalle skulle skicka en Följa med nalle till dem så att de säkert skulle hitta dit. Så förargligt, jag har ju inte hans mobilnummer, då får vi vänta här en stund istället" sade Svarto. "Då hade ju Lisa Björn kunnat stanna kvar hos oss" klagade Svartbjörn. "Jag undrar varför hon inte ville följa med till Granskogens nalle" muttrade Svarto för sig själv.

Nallesagor för alla 12

Nu kände nallarna Svarto och Svartbjörn sig riktigt hungriga på varm choklad och varsin härlig ostsmörgås därtill. De gick till jordkällare och tittade efter om det fanns någon ost där och tänk de hade en sådan tur att det fanns ett paket med ostskivor. Nu gällde det bara att få upp paketet också. Det var inte så lätt men till slut lyckades Svarto få upp ostpaketet med sin lilla fällbara sax. De dukade på träbordet utanför kojan och hjälptes åt med att göra varm choklad på vedspisen. Svarto pustade till Svartbjörn och sade att han skulle undersöka kojan ordentligt, kanske fanns det rent av ett väggurtag till så att de lättare kunde göra sin varma choklad om morgonen. Svartbjörn protesterade då och svarade att det gick väl jättebra att göra som de gjorde men de fick se till att veden i spisen inte brann ut. Det kändes varmare och skönare ute nu och när de satt på bänken och drack sin choklad så kom en familj rävar och tittade på dem. "Vill ni ha lite ost?" frågade Svarto. Rävmamman nickade och sträckte fram sin nos mot ostpaketet. "Lugn, bara lugn så ska ni få smaka" svarade Svarto. Han lade upp några skivor ost till dem, som försvann på ett nafs. "Nu blir det inget mera" sade han sedan och rävarna försvann in på en mindre väg.
Vem var det som kom tassande nu på vägen, skulle de aldrig få äta färdig sin frukost. Lisa Björn kom fram och hälsade på dem och blev glad när hon såg att de åt ordentlig frukost. "Ungdomen nuförtiden brukar ibland äta väldigt slarvigt till frukost" sade hon. "Vi gillar att äta frukost" utbrast Svartbjörn. "Det är bra det" sade Lisa Björn. "Har ni förresten sett några rävar gå förbi här" frågade hon sedan. "Ja, de försvann in på den mindre vägen" svarade Svarto. "Bra, då ska jag ringa dem i mobilen och tala om för dem var det finns ägg att hämta" fortsatte hon. Då frågade Svartbjörn henne "kan inte vi också få några ägg att hämta?". "Jag visste inte att ni också behöver ägg" brummade Lisa Björn. Hon hade med sig en kasse och från den plockade hon upp sex ägg och frågade sedan om det räckte. De blev glada över äggen och bad henne sedan stanna kvar till lunch så att de kunde bjuda henne på ugnspannkaka och honung. Disken bar de in gemensamt till kojan och satte ner i en balja för att diskas senare tillsammans med lunchdisken. Det var ju onödigt att slösa med vatten och energi. Lisa Björn visade nallarna på ett urtag i kojväggen som ledde till solpanelen på taket. Hon berättade att en del nallar brukade ha med sig en minimicrougn och den brukade de koppla till väggurtaget.

Nallesagor för alla 11

Tidigt följande morgon vaknade nallarna och pratade med varandra om gårdagens upplevelser. Tänk att nallar kunde ha drivhus och ha egna bär! Egna hjortron skulle vara gott att ha."Tänk egna blåbär också". sade Svarto
"Ja, fast blåbär finns det ju så mycket av i hela skogen" svarade Svartbjörn. "Joo" det höll ju förstås Svartbjörn med om. Egna blåbär var nog onödigt i alla fall. Nallarna borstade tänderna och hängde upp fällarna på väggen. De var överens om att de sovit gott i kojan. De lufsade ut ur kojan och bestämde sig för en liten motionsrunda före frukosten. Det fanns olika vägar att välja på. En större väg ledde till något samhälle för tvåbeningar, den skulle de inte ta, tvåbeningar kunde de inte lita på alla gånger och vem vet vad de skulle få för sig. Kanske skulle det bli härligt att lufsa ner till sjön och följa den en bit och se. Båda nallarna lufsade snabbt ned till sjön och såg till sin förvåning att en blåglittrande nalle slagit sig ned på bryggan. Nallen gjorde tecken åt dem att vara tysta så att de inte störde metandet. Svarto och Svartbjörn smög sig förbi honom och fortsatte längs sjökanten. I den klara luften hördes nu en kör av fåglar. Nallarna tittade uppåt och såg då mängder av fåglar flyga åt ett bestämt håll. När nallarna nu kommit på avstånd från den blåglittrande nallen började de åter prata med varandra. "Jag undrar vart fåglarna var på väg" sade Svarto. "Jag undrar om den blåglittrande nallen fick någon fisk" sade Svartbjörn. På stigen som de nu lufsade fram på hade våren inte kommit så långt än. Det var mest bruna löv och en och annan spindel som försiktigt lade ut sina tunna men vackra nät. Snön hade ju smält undan mer och mer för varje dag, men här och där syntes fortfarande rester av den. "Det dröjer nog innan vi kan äta blåbär i skogen" muttrade Svartbjörn. "Ja, först måste ju de små blommorna blomma och då måste det finnas humlor och bin också" svartade Svarto. "Nu finns det ingenting av det slaget" sade han sedan. "Neej, inga humlor och bin alls" brummade Svartbjörn sorgset. "Nu vänder vi och lufsar hem och äter frukost" tyckte Svarto. Nallarna vände vid en korsväg och lufsade hemåt igen. Den blåglittrande nallen var inte kvar och solen värmde nu upp luften och nallarna beslöt sig då för att ta en kort simtur i sjön för att svalka sig innan de kom hem till kojan. De tog sats på bryggan och sprang rakt ut och hoppade ner i vattnet, men de kom upp på en gång för vattnet var iskallt och det knottrade sig i huden under pälsen. Båda nallarna ställde sig en bit ifrån varandra och ruskade på sig så att allt vatten som var kvar i pälsen flög sin kos. Nu skulle det bli härligt med frukost.

Nallesagor för alla 10

Ett dallrande ljud hördes bakom de svarta nallarna som nu i mörkret var osynliga. Plötsligt fick Svarto en knuff så att han nästan höll på att ramla i skogstjärnen. Då hörde han till sin lättnad att någon brummade bakom honom "Förlåt så mycket jag ser inte dig". "Jag ser inte dig heller" svarade Svarto och fortsatte "Vem är du som kommer bakom min rygg och försöker knuffa mig i sjön?" Det nya brummet hördes nästan inte alls "förlåt, förlåt jag är
Nalleskogens Brunbjörn, och det var inte min mening att skrämmas alls". Rösten lät ynklig och Svarto vände sig om för att se Nalleskogens Brunbjörn. I samma ögonblick tändes alla lysmaskarna igen och Svarto och Svartbjörn fick syn på Nalleskogens Brunbjörn som såg väldigt trevlig ut. "Var bor du någonstans då?" frågade Svartbjörn intresserat. "Brum, brum jag bor i Granskogens kojby svarade den bruna nallen. "Bor det många nallar där?" fortsatte Svarto utfrågningen. "Javars, vi är nog minst tjugofem nallar där" svarade Granskogens Nalle. "Ojdå," utbrast både Svarto och Svartbjörn på en gång. "Hur är det med maten då?" frågade Svarto. "Ja
det förstås har ju inte alltid varit så bra som det är nu!" svarade Granskogens Nalle. "Nuförtiden har vi eget drivhus och driver upp våra egna grönsaker på våren." . Nallarna Svarto och Svartbjörn blev förvånade, de hade aldrig hört talas om att nallar hade drivhus och drev upp sina egna grönsaker. Kanske odlade även Granskogens nalle bär också..., blåbär och hjortron mmums mmums. Svarto frågade honom om bären och tänk det gjorde hela byn. "Hur klarar ni vattenförsörjningen då?" frågade Svartbjörn. "Vi har tillräckligt mycket fuktighet så det går jättebra, ni kan väl komma och hälsa på oss någon gång?" sade Granskogens nalle. "Det gör vi mycket gärna svarade nallarna, men nu är det nog bäst att vi lufsar hem och lägger oss. Vi kanske kan träffas imorgon?" frågade Svarto. "Imorgon blir bra, jag skickar en följa med nalle till er så att ni kommer rätt hem till oss i kojbyn" sade Granskogens nalle. Sedan vinkade han till dem med tassen och försvann ini mörka skogen. Tack vare alla lysmaskarna som lyste var det ingen konst för Svarto och Svartbjörn att hitta tillbaka till kojan där fotogenlampan fortfarande lyste. Tänk vad dagen hade gett dem många upplevelser. De öppnade kojans dörr och lufsade in och hittade sköna fällar att lägga ut på golvet. Efter att ha borstat tänderna ordentligt lade de sig ner på fällarna och somnade på en gång. Snart hördes bara djupa snarkningar från kojan

Nallesagorfralla 9

Svarto tittade ini porslinskåpet för att se om det fanns några tallrikar där, men det fanns det inte utan bara muggar och en stor skål. Han tittade runt omkring i kojan och kom då att titta på vedspisen. Han lufsade fram till den och öppnade en lucka längst ner. Där fanns både stekpanna och stekgryta och en kopparkastrull. Vilken tur att han hade tittat där. Sedan ropade han på Svartbjörn och visade honom vad han hade hittat. Båda nallarna ville iallafall ha något fat som de kunde lägga maten på när de lagat den. Svartbjörn upptäckte då att kökssoffan hade lådor under sig och tänk när han drog fram en låda så fanns det både tallrikar och knivar, gafflar och skedar där. Vad kunde finnas i de andra lådorna, det fanns två lådor till. Svarto drog ut mittenlådan, där fanns det kakao, socker, torrmjölk. Då drog Svartbjörn ute den sista lådan som innehöll salt och mjöl. Nu hade de allting för att göra pannkakor lite då och då om de kände för det. Det var redan eftermiddag och nallarna beslöt sig för en liten rekognoseringstur i Nalleskogen. Kanske de skulle träffa på fler nallar. De hade ju redan mött rävar när de grillade. Vilka fler djur kunde tänkas bo i skogen, det visste de inte. Så de bestämde sig för att lufsa ut i skogen och ta reda på det. För säkerhetsskull hängde de en fotogenlykta utanpå kojan så att de säkert i mörkret skulle hitta tillbaka till sin koja. Sedan lufsade de iväg rätt ini den mörka gran och tallskogen. De hade inte lufsat så många meter ini den förrän de hörde ett egendomligt ljud alldeles bredvid sig. Det ljudet lät som någon försökte säga något men ljudet tog plötsligt slut, sedan upprepades ljudet igen och igen. Quack, Quack, Quack. De försökte se sig omkring men ljuset hade försvunnit hastigt och nu var det alldeles mörkt kring dem. Svartbjörn ville gå tillbaka till kojan, han gillade inte att vara inne i den mörka skogen, där han inte ens såg tassen framför sig. Men vad var detta nu lyste det av hundratals kanske tusentals små ljus framför dem och bakom dem.
Det var lysmaskar som lyste. Nu såg nallarna framför hade de en liten liten sjö, det var nog en skogstjärn. De såg också en massa grodor som satt och kväkte vid sjöns strandkant. Det var deras ljud Quack, de tidigare hade hört men då hade de inte sett grodorna. En del av grodorna var stora som en halv björntass en del var så små att det var svårt att förstå att de var grodor. De kunde bara se att det var något som hoppade hela tiden. Plötsligt tystnade alla ljuden och lysmaskarna släckte sina ljus. Det blev alldeles kolsvart och Svartbjörn och Svarto undrade vad som skulle hända nu.

Nallesagorfralla 8

Svarto såg nöjd ut när Svartbjörn berättade för honom vad han sagt till den lilla bruna nallen om kojan. Sedan lufsade nallarna fram till grillplatsen och började lägga de torra vedträna i en liten hög. Svarto tände brasan med braständstickor som han hittat inne i kojan. Det tog inte lång stund förrän de hade fått en lagom grillglöd att grilla sina fiskar på. Svartbjörn trädde vant sin fisk på grillpinnen och lade den försiktigt på gallret. Svarto hade lite svårare att trä på sin fisk så att Svartbjörn fick hjälpa honom.  De vände på fiskarna några gånger men snart var de klara att ätas. De tog bort grillpinnarna från elden  för att de skulle svalna lite innan de åt dem direkt från pinnarna. Nu hade de fått åskare också. Åskådare som slickade sig om nosarna och följde deras förehavanden med största intresse. Det var rävar som strök fram och tillbaka och undrade om det skulle bli någon liten bit fisk kvar till dem. Svartbjörn bjöd ut sin aborres stjärtbit, mums så fort den försvann. Svartbjörn och Svarto förstod att det fanns fler än de som gillade fisk, men kanske hade inte alla tillgång till metspö och bete. Nu fick de något att tänka på till nästa gång som de gick för att meta. Svartbjörn och Svarto blev mätta av sina fiskar men beslöt ändå att sitta kvar en stund vid den varma och sköna elden. Rävarna försvann snabbt mellan träden nu när de sett att de inte skulle få någon mera munsbit. Den fuktiga luften hade försvunnit och nu lyste solen från en klar och blå himmel. Glöden hade brunnit ut och för säkerhets skull hällde Svartbjörn ordentligt med vatten över de utbrunna vedstyckena. Nallarna tvättade av sig om nosarna och lufsade ini stugan för att se om de behövde något vetemjöl och ägg för kommande bak. Kanske skulle de göra amerikanska siraps pannkakor, men var någonstans ifrån skulle de få sirapen? Ingen av dem hade någon sirap och de kunde väl knappast gå till Lisa Björn nu och tigga honung. De tittade på varandra och  bestämde sig för att sätta sig på kökssoffan i kojan och tänka. Utifrån hördes plötsligt ett välbekant brummande. Svartbjörn och Svarto lufsade ut. Tänk det var Lisa Björn som kom med invigningspresent. En stor burk honung hade hon med sig. Svarto berättade för Lisa Björn om de amreikanska pannkakorna som de längtade efter. Då sade Lisa Björn att det kanske hon inte kunde ordna, utan att de fick nöja sig med svenska pannkakor i fortsättningen. Lisa Björn gick ini kojan och frågade när hon stod därinne om de hade någon dator med sig och var någonstans den skulle stå. Svarto hade med sig sin lilla minidator, men han visste inte riktigt hur han skulle få ström till den. Lisa Björn visade honom på väggurtaget som satt dolt i kojväggen. Det fanns en öppning där som ledde till solcellspanelen på taket. "Toppen" utbrast Svarto.

Nallesagorfralla 7

Lisa Björn vinkade med tassen åt dem och lufsade tillbaka till sin skog på andra sidan vägen. Hon förstod att de svarta björnarna behövde tid på sig att anpassa sig till sin nya situation. Chefsnallen brummade till dem att han var van vid att få förskottsinbetalning. Svarto blev svarslös en minut. Sedan brummade han "ja, det är klart att du ska få betalt, kan du följa med oss till sjön så att vi kan ge dig fiskarna meddetsamma när vi fiskat?" Visst kunde Chefsnallen det och han hämtade också metspöna och betet till dem. Sedan lufsade de iväg alla tre nallarna till sjön. En välgjord brygga vette mot sjön och då luften var regntung och himlen grå, nappade det ganska snart för både Svartbjörn och  Svarto. Det tog inte mer än fem minuter så hade de betalat förskottshyran för en månad. Dessutom hade de fiskat tre fiskar extra eftersom de också själva ville äta fisk till middag den här dagen. Nu var de glada för de bärväskor de funnit i fiskeboden. Snabbt lade de ner fiskarna där och lufsade sedan tillbaka den korta promenaden till kojan. Svartbjörn vände sig till Svarto och  sade "ska vi grilla fiskarna?". Svarto såg förtjust ut vid tanken på nygrillad fisk. "Ja, nu ska vi bara ordna fram grillen också" brummade Svartbjörn. Han lufsade fram till jordkällaren och tittade in där. Nej, där fanns det ingen grill, då tittade han bakom kojan och där fanns det en riktig grillplats som var murad. Runt omkring grillplatsen fanns det flera bänkar och på själva grillplatsen fanns ett galler. "Vi behöver grillpinnar" sade Svarto. " Jag går och letar efter några lämpliga pinnar att trä upp fisken på" sade han och lufsade iväg snabbt. Svartbjörn visste inte riktigt vad han skulle göra nu och han hoppades att Svarto snart skulle komma tillbaka med grillpinnarna. Han gick tillbaka till kojan och letade efter grillkol men hittade ingen. Då tittade han bredvid vedspisen om det kunde finnas någon lämplig ved där att elda med. Nu hörde han ett brummande utanför och då lufsade han raskt dit. Det var inte Svarto som var där utan en liten brun nalle. "Åh, är kojan redan uthyrd" utbrast den lilla bruna nallen. "Ja, här bor jag och min storebror Svarto brummade Svartbjörn raskt. "Ja, då får jag leta vidare då efter en annan koja att bo i" sade den lilla bruna björnen. Nu kom äntligen Svarto tillbaka med grillpinnarna. Han blev glad när han såg Svartbjörn med de små vedträna. "De blir lagom att elda med " brummade han sedan. "Vem var det där?" frågade han när han såg ryggen på den lilla bruna björnen som försvann mellan träden. "Det var en nalle som gärna hade velat hyra vår koja " svarade Svartbjörn.

Nallesagorfralla 6

Lisa Björn satte sig ned på en stubbe utanför sitt ide. Svarto och Svartbjörn satte sig på marken en bit ifrån. "jaa"
brummade Lisa Björn "Nära vår skog på andra sidan vägen finns det en skog som heter Nalleskogen och där vet jag att det finns en gammal koja med jordkällare, som kanske kunde passa er så här till en början". Svarto och Svartbjörn blev genast förtjusta och ville lufsa dit med en gång. Lisa Björn tog upp sin mobil och ringde till Nalleskogens Nallekontor för att höra efter om den gamla kojan var uthyrd. Svartbjörn avvaktade spänt. Vilken tur de hade. Kojan var inte uthyrd än, men några nallar hade redan varit och tittat på den. Svarto frågade Lisa Björn om hon hade tid att gå med dem dit. Lisa Björn tyckte att det var trevligt med en utflykt, så de lufsade iväg alla tre. Luften var klar och hög och här och där bland fjolårslöven hittade de en och annan svamp, men de var inte så duktiga på att känna igen vilka svampar som var ätliga så de lät dem vara. Nalleskogen var lagom tät och snart var de framme vid en gammal stadig koja som låg härligt till vid ett skogsbryn. De närmade sig kojan försik
tigt och hörde en massa olika brummanden därinifrån. Dörren till kojan slogs häftigt upp och en vacker isbjörn steg ut. Isbjörnen Snövit var på besök men hon ville inte flytta till kojan så hälsade bara som hastigast på dem och lufsade raskt därifrån. Svarto och Svartbjörn lufsade ini kojan en efter en och Lisa Björn väntade utanför. Det var ganska ljust när de kom in, men de såg genast att kojan skulle passa dem utmärkt då den tillät dem att stå på två ben därinne om de ville. Från taket hängde en solcellslampa och kojan innehade också en rejäl vedspis. Skafferiet var öppet och rymligt. En rejäl kökssoffa fanns det längs ena väggen och vid andra väggen
stod det ett porslinsskåp med muggar. Avlopp fanns inne men vatten fick de hämta i pumpen utanför. Nallarna Svartbjörn och Svarto rusade stormförtjusta ut ur kojan. Lisa Björn stod och pratade med Nallekontorets chef och han blev glad över att kunna hyra ut kojan omgående. "Vad är hyran då?" frågade Svartbjörn. "Fem fiskar i månaden" svarade Chefnallen. "Metspön och andra fiskedon finns i boden" han pekade med tassen mot en gran och därinne såg de en gammal dörr. "Ekan ligger i sjön och dit är det bara fem minuters lufsväg". Nallarna tittade på varandra , det lät spännande det här.

Nallesagorfralla 5

Nallarna hjälptes åt att duka fram pannkakorna på bordet och Lisa Björn tog fram en stor burk med honung. Nallarna andades ljudligt in den läckra doften när hon öppnade burken. "mmhonungmm" brummade Svarto. En stor klick honung landade på hans pannkaka på tallriken. Nästan lika stor klick honung landade nu på Svartbjörns tallrik och Svartbjörn utbrast förtjust Brumelibrum. Sedan hördes inga andra ljud än dem som hörs när man äter. Lisa Björn hade gräddat många pannkakor och till slut hade de ätit färdigt allesammans. Hon satte på en stor gryta med vatten på vedspisen och sedan uppmanade hon dem att berätta varifrån de hade kommit. Svarto och Svartbjörn tittade på varandra och sedan började båda två på en gång berätta. Lisa Björn höll sig för öronen och sade till dem att berätta en i taget och då fortsatte Svarto. Han berättade att från allra första början hade han och Svartbjörn kommit från USA. Lisa Björn blev alldeles stum när hon hörde det. Vi var på ett varuhus i New York och hade det väldigt trevligt där med en massa olika djur, men en dag kom en rar dam och köpte oss. Sedan packade hon ner oss i en resväska och så fick vi flyga ända till Sverige. När vi kom fram slogs resväskan upp och jag och Svartbjörn bestämde oss på en gång för att rymma. Det gjorde vi. Vi tassade försiktigt fram till dörren i huset där vi var. Jag som är längst öppnade dörren och sedan sprang vi iväg. Först kom vi till en stor skog med en massa läckra bär på marken. De var blåa bär, mycket mindre än de vi har hemma, men väldigt goda i alla fall. När vi åt de där blåa bären upptäckte vi att vi kunde se på nätterna. Så vi kunde ta oss fram även då och dessutom blir det ju aldrig mörkt på nätterna i Sverige. Svartbjörn fortsatte att berätta, så att Svarto fick vila rösten lite grand. Det kom ibland några tvåbeningar och störde oss, men då brummade vi bara åt dem och då sprang de iväg. Sedan blev det mörkare och mörkare på eftermiddagarna och kvällarna och rätt var det var började det också snöa. Vi visste inte vad vi skulle göra och plötsligt började det smälla och låta alldeles förskräckligt i skogen också. Vi kom ifrån varandra " sade Svartbjörn. "Ja, fast sedan kom ni till mig, "sade Lisa Björn. "Ja, vilken tur vi haft" utbrast Svarto och sedan fick vi sova hos dig resten av vintern. "Nu kan vi återigen gå ut i skogen och lufsa omkring" brummade Svartbjörn förtjust. "Ni måste förstås skaffa er en egen bostad" tyckte Lisa Björn. "Hur skaffar man den då?" frågade Svartbjörn intresserat. "Ja,här i skogen finns det nog inte så många bostäder kvar, vi är ganska trångbodda här, men jag ska tänka efter om det finns något ställe i närheten sade Lisa Björn.