Svartbjörn lade sig ordentligt till rätta i hängmattan. Han tittade rakt upp i himlen och lyssnade till trädens susningar. Svarto gungade honom sakta och försiktigt och då Svartbjörn själv gungade vidare gick Svarto därifrån och ini Nalleflickans stuga. Svartbjörn drömde att han var ute på ett stort fartyg som gungade upp och ner på väldiga vågor. Han försökte i drömmen hålla sig fast i en mast men han drömde så häftigt att han grep tag i ena sidan av hängmattan och då välte den och Svartbjörn ramlade ur hängmattan ner i mjuka mossan. Svartbjörn vaknade inte men brummade högt och viftade med tassar och ben åt olika håll. Svarto hörde honom inifrån stugan och lufsade ut till Svartbjörn i den sköna mossan. "Svartbjörn, vakna du har ramlat ur hängmattan" ropade Svarto och då vaknade Svartbjörn äntligen. Han tyckte att det var förargligt att han drömde så mycket så att han ramlade ur hängmattan, men Nalleflickan sade att det inte gjorde något. Sedan lufsade Svarto och Svartbjörn hem igen efter att ha sagt adjö till Nalleflickan som nu gjorde sig klar för att hälsa på sin syster Esmeralda. "Du kan väl komma och hälsa på oss någon gång med Esmeralda så att vi också får lära känna henne" brummade Svartbjörn. "Visst det gör jag gärna" sade Nalleflickan och vinkade till dem när de lufsade iväg. När de kom till korsvägen med de fyra vägarna blev de lite osäkra på vilken väg de skulle följa till sjön. De stod stilla en stund och lyssnade och tänkte efter. Sedan bestämde de sig för att ta den väg som gick till vänster och den vägen ledde dem genast till sjön. Nere vid sjön satt Blåglittrande nallen och metade igen. Den här gången hade han sällskap av en söt vit nalle som satt bredvid honom men som inte metade. Henne, hade de svarta nallarna inte träffat tidigare så de frågade efter hennes namn. "Jag heter Snövit, för att jag är vit som snö" svarade hon. "Var bor du någonstans då?" frågade Svarto. Jag bor i en koja inte så långt från Lisa Björn. "Vad heter den skogen då?" frågade Svarto. "Skogen heter förstås Skogen" brummade Snövit. "Nu får ni vara tysta, för nu nappar det" brummade Blåglittrande nallen. De såg att metspöet nästan drogs ner i sjön och sedan drogs det åt lite olika håll innan Blåglittrande nallen med säker tass drog upp den sprattlande fisken på land. "Vilken stor fisk å vad duktig du är!" utbrast Snövit och de svarta nallarna samtidigt. Blåglittrande nallen såg glad ut och bjöd spontant hem alla nallarna till sig på middag. "Vi gör sällskap" sade Snövit till de svarta nallarna och det gjorde de.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar