Nallarna Svarto, Svartbjörn och Lisa Björn satt alldeles tysta inne i idét. Utanför hörde de tvåbeningarna prata "vad konstigt här måste ju finnas björn!" utbrast de. "Här syns ju tydliga tassmärken!Var någonstans kan de vara?" "Nu går jag härifrån " sade en annan tvåbening och snart hördes ingenting annat än skogens susningar utifrån. Lisa Björn kikade försiktigt ut "de har gett sig iväg härifrån" brummade hon. Svarto och Svartbjörn skyndade sig ut och sedan vinkade de till Lisa Björn och lufsade raskt hem till kojan. Lisa Björn hade sagt att det var snart dags att grädda våfflor, så Svarto började leta efter våffeljärn i kojan, men det fanns inget. På sin dator letade han då efter om det fanns någon auktion i närheten som de kunde åka till och ropa in ett våffeljärn. Sådan tur de hade i Granby skulle det bli auktion och där skulle det finnas två våffeljärn. "Vi tar björnopeden dit" brummade Svarto "för auktionen börjar snart redan klockan två och dessförinnan är det visning av alla saker, kanske hittar vi något mera som är roligt att ha". Svarto och Svartbjörn passade på att äta varsin tallrik med filjmjölk och flingor och sedan sköljde de bara av tallrikarna och satte ner dem i diskbaljan. Svarto hade lyckligtvis laddat solcellsbatterierna. "Vad är det för våffeljärn vi ska ropa in?" frågade Svartbjörn. "Vi har ju ingen elektricitet här så vi ropar in ett våffeljärn som vi kan ha på vedspisen" tyckte Svarto. Björnopeden startade med ett ryck och Svartbjörn satte på sig hjälmen och tog ett stadigt tag i Svartos päls. Svarto hade förstås redan satt på sig hjälmen och nu körde han ut ifrån skogen och inpå en väg där en pil visade vägen till Granby. Det var många nallar som skulle till auktionen i Granby. De fick åka ganska långsamt för att inte köra på någon. När de närmade sig Granby såg de ett stort gärde där det stod Parkering på en skylt. De körde in där och parkerade Björnopeden. Nu var Svarto mycket noga med att låsa Björnopeden ordentligt och hänga nyckeln om halsen. Både han och Svartbjörn hade varsin ryggsäck på sig. Visning stod det på en skylt när de lufsade fram till en lada. Därinne var det nästan rusning till de olika sakerna . Svarto och Svartbjörn fick tränga sig fram bland alla nallar som ville titta på våffeljärnen. Det ena våffeljärnet såg väldigt rostigt ut, men det andra verkade nästan inte använt. Svartbjörn viskade till Svarto att han visste hur man skulle få det rostiga våffeljärnet fräscht igen. Priset på våffeljärnen var ganska högt: fem fiskar för det nyaste våffeljärnet som dessutom var elektriskt och två fiskar för det rostiga. Svartbjörn och Svarto stod nu ganska långt framme och nu var det bara en kvart kvar tills auktionen skulle börja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar