Nallesagor för alla 10

Ett dallrande ljud hördes bakom de svarta nallarna som nu i mörkret var osynliga. Plötsligt fick Svarto en knuff så att han nästan höll på att ramla i skogstjärnen. Då hörde han till sin lättnad att någon brummade bakom honom "Förlåt så mycket jag ser inte dig". "Jag ser inte dig heller" svarade Svarto och fortsatte "Vem är du som kommer bakom min rygg och försöker knuffa mig i sjön?" Det nya brummet hördes nästan inte alls "förlåt, förlåt jag är
Nalleskogens Brunbjörn, och det var inte min mening att skrämmas alls". Rösten lät ynklig och Svarto vände sig om för att se Nalleskogens Brunbjörn. I samma ögonblick tändes alla lysmaskarna igen och Svarto och Svartbjörn fick syn på Nalleskogens Brunbjörn som såg väldigt trevlig ut. "Var bor du någonstans då?" frågade Svartbjörn intresserat. "Brum, brum jag bor i Granskogens kojby svarade den bruna nallen. "Bor det många nallar där?" fortsatte Svarto utfrågningen. "Javars, vi är nog minst tjugofem nallar där" svarade Granskogens Nalle. "Ojdå," utbrast både Svarto och Svartbjörn på en gång. "Hur är det med maten då?" frågade Svarto. "Ja
det förstås har ju inte alltid varit så bra som det är nu!" svarade Granskogens Nalle. "Nuförtiden har vi eget drivhus och driver upp våra egna grönsaker på våren." . Nallarna Svarto och Svartbjörn blev förvånade, de hade aldrig hört talas om att nallar hade drivhus och drev upp sina egna grönsaker. Kanske odlade även Granskogens nalle bär också..., blåbär och hjortron mmums mmums. Svarto frågade honom om bären och tänk det gjorde hela byn. "Hur klarar ni vattenförsörjningen då?" frågade Svartbjörn. "Vi har tillräckligt mycket fuktighet så det går jättebra, ni kan väl komma och hälsa på oss någon gång?" sade Granskogens nalle. "Det gör vi mycket gärna svarade nallarna, men nu är det nog bäst att vi lufsar hem och lägger oss. Vi kanske kan träffas imorgon?" frågade Svarto. "Imorgon blir bra, jag skickar en följa med nalle till er så att ni kommer rätt hem till oss i kojbyn" sade Granskogens nalle. Sedan vinkade han till dem med tassen och försvann ini mörka skogen. Tack vare alla lysmaskarna som lyste var det ingen konst för Svarto och Svartbjörn att hitta tillbaka till kojan där fotogenlampan fortfarande lyste. Tänk vad dagen hade gett dem många upplevelser. De öppnade kojans dörr och lufsade in och hittade sköna fällar att lägga ut på golvet. Efter att ha borstat tänderna ordentligt lade de sig ner på fällarna och somnade på en gång. Snart hördes bara djupa snarkningar från kojan