Äntligen blev det klart i kojan med allt putsande och fejande efter inbrottet. Svarto brummade till Svartbjörn "även om jag gillar honung så skulle jag inte vilja ramla i honungsburken och bli kladdig". "Usch," brummade både Snövit och Svartbjörn, "det vill inte vi heller. Nu var Svarto mycket noga när han låste kojan med hänglåset. Nu fanns det ingen chans att någon skulle kunna bryta sig in hos dem alls. Sedan tände han fotogenlampan innan de gick för det skulle ju vara mörkt ute när de kom tillbaka och då kanske det inte var så lätt att upptäcka kojan. Solen höll på att gå ner och det gällde för dem alla tre att lufsa på raskt så att de fortfarande hade solljus medan de gick. Svarto och Svartbjörn mindes hur långt bort de tyckte att Granby låg första gången som de gick dit. Nu skymtade de snart de första kojorna i utkanten av Granby och då var de redan framme. Svartbjörn kom ihåg att han klättrat upp i ett träd och det berättade han nu för Snövit. Goda dofter från en koja med fiskspö på taket berättade för dem att de kommit fram till Blåglittrande Nallens koja. Han stod i dörren och hälsade dem välkomna. De gick ini kojan och satte sig bekvämt tillrätta. Blåglittrande nallen tog fram sin stekpanna och serverade Snövit en stor bit av den guldglänsande fisken och sedan blev det Svartos och Svartbjörns tur att få fisk. Till fisken serverades färska potatisar och rostade mandlar. Till efterrätt fick de fruktkompott. Nallarna klappade sig på magarna när de ätit färdigt den goda maten och brummade lite grand." Nu känns det nästan som man vill lägga sig ner och sova " brummade Snövit. "Jag har ett gästrum också" svarade den blåglittrande nallen. "Innan vi går och lägger oss vill jag att ni följer med på en kvällspromenad runt här i byn, det finns tända gatlyktor och andra lyktor på kojor så att ni får se hur det ser ut här på kvällen". Det tyckte nallarna lät roligt och så lufsade de iväg emellan kojorna som inte låg alldeles bredvid varandra utan ibland låg de långt ifrån. Ibland var det små grå stenar som nu i mörkret såg alldeles svarta ut så det gällde att se upp så de inte hamnade på någon sten av misstag. Det var många nallar ute på kvällspromenad så det var inte alldeles lätt att hålla reda på varandra, men då och då brummade de och lyssnade efter varandras brum. Till slut kom de tillbaka till Blåglittrande nallens koja och då var Svarto och Svartbjörn så trötta så de bestämde sig också för att sova hos Blåglittrande nallen. Tur att kojan var så stor. Först borstade alla nallarna tänderna i köket sedan gick de och lade sig på de sköna fällarna och somnade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar