Sedan blev det alldeles tyst och de hörde ingenting alls från Damdam. Dariella var den som fann sig först. "Nu gäller det att gräva som bara den" brumskrek hon. Hon satte igång och grävde med sina framtassar och likadant gjorde alla de andra. Snart kunde de se Damdam, han stod på bakbenen och sträckte framtassarna upp mot dem. "Ta mig härifrån" brummade han. "Snart, Snart" svarade Dariella och undrade samtidigt hur det skulle gå till. Nu hade de en sådan tur att Esmeralda, en av de berömda elefanterna på Londons Zoo hade hört deras brumrop och hon kom dem nu till hjälp. Hon skyndade fram där Damdam sjunkit ner och sänkte ner sin snabel för att plocka upp honom med den. Först blev Damdam rädd när snabeln kom nästan och blåste omkull honom, sedan förstod han att om han höll i snabeln så skulle Esmeralda dra upp honom med snabeln. Oh vad glada alla blev när han kom upp igen och Esmeralda som är klok, hon skyndade sig att göra en avspärrning runt gropen där Damdam ramlat ner så att inte fler djurparksbesökare skulle ramla ner i samma grop. Dariella och Damdam tackade Esmeralda och sedan skyndade de iväg tillsammans med Plums och Plask till nästa djurbesök. Det besöket blev förstås till elefanterna där de till sin stora förtjusning fick hälsa på lilla Esset, som var en nyfödd elefantunge. Lilla Esset blev glad när hennes mamma Esmeralda kom tillbaka för lilla Esset var hungrig och undrade var hennes middag hade tagit vägen. Därefter ville alla nallarna lufsa iväg och titta på aporna men då sade Dariella att det nu var dags att gå ut från Zoo, för att träffa Morbror Nils igen. Han väntade strax utanför i sin bil. "Ni får komma tillbaka och hälsa på i december" sade Dariella. Plums och Plask tyckte att det var en bra idé och sade att de skulle genast skriva in det i sin almanacka. På vägen ut från Zoo träffade de på några tvåbeningar som ville klappa dem men de hade inte tid med några klappar nu utan brummade bara lite irriterat åt dem och sprang ut från Zoo lagom för att träffa Morbror Nils. Han tittade häpet på Damdam och undrade var han varit någonstans efter som han fortfarande hade jordkokor i pälsen. "Jag har varit i underjorden" sade Damdam stolt. "jag vill inte ha några jordkokor i min bil, här får du en borste att borsta av dig det värsta med" sade Morbror Nils och gav honom en fin borste. "Antagligen kommer du att få bada ikväll så att Mary får bort all jord av dig innan du kryper till sängs". Sedan startade Morbror Nils bilen och nallarna spände fast säkerhetsbältena ordentligt och så åkte de rätt in i den täta Londondimman.
Det gick smidigt till i kassan på Londons Zoo. Dariella visade bara upp kontrollnumret 6 och sedan kom de alla sex igenom på en gång. Några tvåbeningar satte genast igång med att väsnas "det är lösa björnar här"! Vakterna kom rusande men när de såg de sex nallarna så sade de till de uppskrämda tvåbeningarna att de skulle lugna ner sig och inte föra så mycket oväsen. Tvåbeningarna såg mycket förvånade ut och slutade med en gång att föra oväsen. Dariella som varit många gånger på Londons Zoo förklarade för dem hur de skulle gå. Hon föreslog att de först och främst skulle gå och hälsa på de engelska nallarna sedan kunde de hälsa på andra djur också. "Jag tog med en burk med björnbärssylt till Gammelnallen" brummade Dariella. Damdam sade då att han hade tagit med sig kex som han trodde att nallarna skulle tycka om. "Den här vägen lufsar vi" sade Dariella och lufsade in på en liten sidoväg. Där fanns det inte heller några irriterande tvåbeningar utan vägen verkade vara helt tom. Det fanns förstås några enbuskar och en och annan törnros men inga djur och inga tvåbeningar. Luften var fuktig ty det hade ju regnat ganska mycket men det var skönt och lite ljummet. Nu var de framme vid en av burarna och Dariella lät höra en busvissling. Genast kom en stor gammal nalle lufsande. Dariella berättade om att Plums och Plask med flickvänner kommit till England och nu var på besök hos Moster Mary och Morbror Nils. Trots att Gammelnallen var gammal var hon ändå duktig på nallespråket och sade till dem att de skulle se sig noga för så att de inte själva hamnade i någon bur. Det fanns en del vakter på London Zoo som gärna stoppade alla djur de såg i burar. Damdam lovade att de skulle se sig för noga. Gammelnallen slickade sig om nosen när hon fick ta emot björnbärssylten och kexen. "Om ni kommer med mig här på sidan så kan ni faktiskt komma in ett tag här i buren och ni kommer också ut igen om ni går samma väg tillbaka". Plums och Plask ville inte gå in i någon bur alls och det ville inte de andra nallarna heller. De brummade till Gammelnallen att i så fall kunde ju hon komma ut istället, men det ville hon inte. De satt på varsin sida om buren och brumpratade med varandra. Gammelnallen berättade att hon innan hon blev fångad hade bott i New York i en park där. Då berättade Plums och Plask för henne att de kom ifrån New York. Gammelnallen blev alldeles tyst då och började tänka på vilket slags liv hon då levt. Nu sade Dariella att de måste lufsa vidare för det var många andra djur som de ville besöka också. Morbror Nils skulle de möta klockan sju utanför London Zoo så det gällde att skynda till andra djur nu. "Vem står i tur?" undrade Gammelnallen och kliade sig på tassen. Damdam öppnade munnen för att säga något men han hann inte för plötsligt gav marken efter och DamDam rasade rakt ner i ett hål som gick djupt ner i jorden. "Hjälpbrum," skrek Dariella och de andra nallarna förskräckta.
Nallarna Plask och Plums tyckte att det var spännande att sätta sig bakom Morbror Nils i hans engelska bil. Tänk i England körde de på "fel" sida av vägen. Alla bilar och bussar körde på vänster sida, hemma i Sverige körde bilar och bussar på höger sida. Dariella sade med bestämd röst till Plums och Plask att det var mycket viktigt att titta först åt höger och sedan åt vänster när de skulle gå ur bilen. Plask och Plums vågade inte säga hur de skulle titta hemma i Sverige. Nu var de gäster i England och det var bäst att göra som Dariella sade, för hon bodde ju här i England och visste bäst. "Tänk bara på att du ska titta först åt det hållet som tassen du hälsar med" sade Dariella lite mindre bestämt när hon tittade på Plask. Plask vågade inte säga att han inte alltid tog i tassen när han hälsade på någon. Plums som visste om det, han skrattade lite grand. Trafiken var mycket tät när de åkte in från Hampstead och om och omigen fick morbror Nils köra på låg växel. Nu närmade de sig Londons berömda zoo och Morbror Nils sade att det var förbjudet att stanna precis utanför Zoo, utan han tänkte släppa av dem på en mindre gata. Nallarna gjorde sig klara för att gå av och Dariella tittade i sin ryggsäck efter kontrollnumret som hon skulle visa upp i kassan. Plask och Plums var snabba att gå ut ur bilen och Monchichi och Vitbjörn skyndade sig att göra likadant som Plums och Plask. Nu stod de på trottoaren och väntade på Dariella och Damdam. Vad många tvåbeningar det var runt omkring dem. De flesta gick bara snabbt förbi dem men då och då hördes några förvånade röster "titta där är nallar som rymt från zoo" ropade en liten tvåbening. Plums tänkte ilsket att han visst inte rymt, men han behärskade sig och brummade ingenting utan fnyste bara och vände sig bort. Nu gick Dariella före dem och de fick skynda sig lite för att hålla jämna steg med henne. Damdam brummade till dem att skynda sig på. Snart var de framme vid Londons Zoo, men vilken lång kö det var för att komma fram i kassan. Dariella tog upp kontrollnumret och brummade högt. Tänk då fick alla nallarna komma först fram till kassan och de slapp dessutom ifrån den långa kön. Dariella berättade att det var särskilda regler för pensionärer och nallar. De fick alltid gå in gratis. Nu gällde det för dem vem de först skulle besöka. "Vi ska väl först hälsa på nallarna" brummade Monchichi. "Då är det bäst att vi går och ser efter på kartan var nallarna bor någonstans" sade Dariella. Det var många olika sorters nallar där så de fick alla fall bestämma sig över om de skulle hälsa på svartbjörnarna eller brunbjörnarna först. Vitbjörn undrade om det inte fanns vitbjörnar också. Det fanns det inte längre. Förr hade det funnits isbjörnar men de hade flyttat till Ishavet för de hade längtat så efter isen där.
"Vi brukar räkna med att det tar några dagar innan vi är hemma i Högländerna igen" brummade Mamma Skotty. "Tar det så lång tid att resa till er, så får vi nog åka hem till Sverige igen och åka en annan gång till Skottland" sade Plums och Plask på en gång. "Jaa, vi får inte köra hur fort som helst med husvagnen, vi måste hålla en ganska låg fart" svarade Mamma Skotty. "Då stannar vi ett par dagar till här i Hampstead och sedan åker vi hem till Sverige igen" brummade Plask och Plums på en gång. Så fick det bli. Följande dag vinkade de ajö till de skotska nallarna och sedan bestämde Damdam och Dariella sig för att åka in till det centrala London för att gå på Zoo där. Morbror Nils lovade att han skulle skjutsa dem in, men sedan hade han ingen tid för att gå runt med dem utan de fick roa sig själva där. Plask och Plums frågade vad det kostade att gå på Zoo och när de hörde priset så förstod de att deras reskassa inte alls räckte till den utgiften. Dariella berättade då för dem att det var alls inget problem för hon hade sex gratisbiljetter för dem. Det svåraste skulle bli att övertyga vakten om att de inte hörde till Djurparken utan bara till deras besökare. Joo, Plums och Plask nickade till varandra; det problemet kände de till från sin resa till Madrid för länge sedan. Dariella som är mycket uppfinningsrik sade att hon skulle försöka tänka ut en lösning på det problemet. Det skulle ju bara bli problem om Djurparken trodde att de hörde till Djurparken och hade kommit lösa in på området. Dariella funderade och funderade, till slut så mejlade hon ett mejl till Djurparken där hon förklarade att hon och Dammdam fått gäster från Sverige och som var nallar men att de gärna ville komma och besöka Djurparken. Det dröjde inte många minuter förrän hon fått svar. Hon fick ett kontrollnummer för dem alla sex som de skulle visa upp i kassan och sedan var det inga som helst problem att komma in där och sedan också gå ut därifrån. "Vilken tur att vi har så uppfinningsrik kusin" brummade Plask och Plums på en gång"!
"Bruhum, Bruhum, Bruhum" grät Nattnallen och skakade av gråt. Moster Mary tände ljuset för att de allesammans skulle se vem Nattnallen var. Han såg ynklig ut i sin svarta päls där han satt på golvet och grät med stora snyftningar. Plums började nästan tycka synd om honom, han knuffade Nattnallen i sidan och frågade honom vad han trodde att han skulle hitta hos dem. Nattnallen hängde med huvudet och vågade inte ens titta på Plums. "Jag vet inte" snörvlade han. "Här får du papper att snyta dig med" brummade moster Mary till honom strängt"Nu ger du dig iväg härifrån och vi vill inte se dig på länge". Nattnallen sprang det fortaste han kunde utför alla trapporna och försvann i mörkret. De skotska nallarna kom nu lufsande och undrade vad som stod på, de hade sett att ljuset var tänt på vinden i Moster Marys och Morbor Nils hus och ville veta vad som hänt. Moster Mary passade då på och frågade de skotska nallarna om de kände till Nalle Tess. Då ville plötsligt ingen av nallarna säga något. "Vad är det med er, känner ni henne eller känner ni inte henne?" frågade Plask. "Vi känner henne bara lite grand, hon bor långt ifrån oss uppe bland de svarta bergen" sade till slut en skotsk nalle lite eftertänksamt. "Vad är de svarta bergen för något?" undrade Moster Mary. Nu ville ingen berätta något mera utan alla blev plötsligt väldigt trötta och ville gå och lägga sig. "Hörni, vi berättar mer i morgon när det är dag och innan vi åker tillbaka till Skottland, förresten ni ville ju åka med oss?" sade PappaSkottlandsbjörn och vände sig till Plums och Plask. "Brumja, visst vill vi det" svarade båda nallarna på en gång. Monchichi sov djupt och de andra nallarna lade sig nu bekvämt tillrätta och även om det tog en bra stund tills de alla hade somnat igen så sov de snart djupt allesammans på vinden. Ingen av dem hörde ens Hampsteads tupp när han gol tidigt om morgonen.
"Jag tror att de kommer från Edinburghområdet" brummade Moster Mary. "Jaså, där bor inte min syster Tess, hon bor bland bergen" sade Nattnallen. Då sade Moster Mary att hon trodde att det fanns massor av olika sorters berg i Skottland så det var nog inte så lätt att veta var Tess bodde någonstans om inte Nattnallen hade frågat henne förstås. Nu var inte Nattnallen intresserad av att prata längre så han lyfte bara tassen till avsked och försvann in i mörkret. Moster Mary lufsade tillbaka till trädgården och fick till sin förvåning se att alla nallarna hade kommit tillbaka och nu stod de i hennes kök och serverade sig Björnbärsthe. "Vad i allsin dar" utbrast Moster Mary. "Ja ursäkta att vi serverar oss the själva sade en av de skotska nallarna "men vi var så frusna när vi kom tillbaka så vi bara längtade efter en stor mugg med the och helst en varm brasa också" tillade han. Moster Mary satte genast igång med att elda i kakelugnen och snart var det väldigt varmt och skönt i köket för dem allesammans. Plums och Plask och Vitbjörn vinkade ajö och gick upp på vinden och lade sig nära Monchichi som låg och sov djupt under en varm pläd. "Vi får borsta tänderna i morgonbitti" viskade Plums till Plask. Plask somnade meddetsamma som han lade sig ner i bädden och efter en kort stund så hade Plums hittat sin skönaste sovställning och somnat han med. Vitbjörn hade inte så lätt att hitta en skön plats att sova på men efter ett litet tag när hon hörde de andras susningar och snörvlanden så somnade hon också och sov djupt. Ingen av dem hörde därför när trappan till vinden gnisslade och dörren till vinden sköts upp lite i taget av någon som ingen av dem kände och som smugit sig in tidigare på kvällen när Moster Mary lufsat i väg. Nu försökte någon röra sig ljudlöst på vinden och någon försökte se i mörkret om det fanns något att ta. Det bar sig inte bättre än att någon snubblade och ramlade rakt över Plums. Plums for upp från sängen med ett förskräckligt BRUM och någon satte sig på ändan av pur förskräckelse. Alla nallarna vaknade och brumskrek "Vad har hänt, vad har hänt?" Moster Mary kom genast lufsande och tog tag i någon som var Nattnallen och frågade honom "Vad menar du med att komma hit och skrämmas?"
Moster Mary lufsade ut på tomten och tittade efter tasspår, men några sådana fanns inte för dem hade regnet spolat bort. Hon funderade på om hon också skulle lufsa iväg en stund. Monchichi skulle nog inte vakna, hon hade ju varit så trött så hon sov säkert mycket djupt. Moster Mary suckade högt för hon var lite osäker på om hon skulle lufsa iväg eller inte. Nu kom månen fram och visade sig också. Bestämt sköt Moster Mary upp grinden framför sig och tittade ut. Ingen syntes till alls på gatan utanför. Hon bestämde sig för att lufsa upp till en liten lund i närheten där det brukade vara roligt att vara om dagen. Så underligt det såg ut nu i månens sken när hon lufsade dit, varför var ingen mer än hon själv ute och lufsade? Hon skakade på huvudet och suckade. Då var det någon som hörde henne sucka och brummade lite försiktigt "varför suckar du såå?". Moster Mary stannade tvärt och tittade sig omkring men hon såg ingen. "Vem är du som brummar men inte syns till?" brummade Moster Mary rakt ut i luften. "Jag är Nattnallen och jag är alltid osynlig, jag tassar omkring och ser till att alla nallar som är ute på nätterna i Hampstead har det bra och inte tassar vilse". Moster Mary försökte nu anstränga sig ordentligt för att se var Nattnallen var någonstans, men hur hon än tittade och försökte känna på buskar och träd så fick hon inte syn på honom eller henne. Då sade Moster Mary "Är du en flickbjörn eller en pojkbjörn?" "Jag är en flickbjörn och har varit Nattnalle i det här området i tio år nu. Det är stora förändringar nuförtiden och alls inte så lugnt som det var förr, jag tror att jag ska flytta till Skottland och ta det lugnt hos min syster där" brummade Nattnallen "Till Skottland, vad märkvärdigt" sade Moster Mary och tittade uppför ett träd. "Det är väl inget märkvärdigt med det" sade Nattnallen. "Joo för vi har gäster från Skottland på vår tomt just nu" svarade Moster Mary. Då blev Nattnallen riktigt intresserad och frågade varifrån de skotska nallarna kom ifrån.
Monchichi tog ut sin stora tandborste från ryggsäcken och tog för säkerhets skull också med sig sin tandkräm, då hon inte var säker på att Moster Mary hade någon sådan hemma. Dessutom ville ju Monchichi ha sin egen björntandkräm på tandborsten. De kom in i huset och Moster Mary var mycket noga med att torka sig om tassarna och Monchichi gjorde likadant som Moster Mary. Strax innanför dörren hängde det en tasshandduk, det vill säga två tassar var fotograferade på den så man förstod själv att det var viktigt att torka tassarna ordentligt när de kom in. Sedan lufsade Moster Mary med Monchichi efter sig till badrummet. Där hängde det sex dubbel krokar på väggen. Två handdukar på varje krok för nallarna. Moster och Morbror hade sina krokar på motsatta väggen. Fyra handfat med kranar fanns det i badrummet och Monchichi gick fram till ett handfat och tryckte ut en sträng med tandkräm på sin tandborste och började borsta tänderna. Moster Mary tittade intresserat på henne när hon borstade tänderna. Framför tänderna borstade Monchichi och bakom tänderna och tänk hon hade sett på TV att det också var viktigt att hon skulle borsta tungan med några drag även om det inte kändes skönt. Nu gjorde Monchichi det och drog sedan tungan över tänderna igen så att allting kändes som vanligt igen. Sedan tittade hon var duschen var någonstans för kanske skulle det kännas skönt att ta sig en dusch imorgon bitti. "Är du klar nu för att gå och lägga dig?" frågade Moster Mary. Monchichi nickade jakande till svar och tassade efter Moster Mary upp till övervåningen av huset, till själva vinden. Däruppe var det fint bäddat och Monchichi kände hur sömnig hon var och satte sig ner på en sängkant där. Hon gäspade stort och lade sig sedan ner på sängen och i nästa minut sov hon djupt. Moster Mary lufsade nerför trapporna och gick för att fråga vilka mera nallar som ville borsta sina tänder. Tänk när hon kom tillbaka till det andra huset så var ingen där, de hade gått på en promenad ty regnet hade slutat och alla var sugna på att röra sig. Moster Mary samlade ihop disken och satte den i diskmaskinen. Sedan gick hon över till de skotska nallarna för att höra efter med dem vart de andra nallarna tagit vägen. Där var det alldeles tyst, inga skotska nallar syntes till någonstans, antagligen hade de också gått ut och Moster Mary satte sig ner och suckade. "Vart hade alla nallar dragit iväg?"
Plums ville gärna åka till Skottland men han visste inte om Plask också ville det, så han brummade lite drömmande: "det skulle vara väldigt roligt om vi, jag och Plask och våra väninnor åkte till Skottland och lufsade omkring där ett slag". Det blev alldeles tyst när han brummat om det men sedan började alla nallarna brumma på en gång och då hördes förstås ingenting. Morbror Nils och Moster Mary började vifta med sina tassar så att det blev tyst. Sedan sade Morbror Nils "Ni har ju nyss kommit till England och ni har ju aldrig varit i Hampstead förr så nu måste ni faktiskt vara här ett slag hos oss och sedan kan ni väl lufsa vidare" Alla tyckte att det var ett umärkt förslag och Plums och Plask ville ju inte göra sig ovän med Morbror Nils och Moster Mary så de höll med. De skotska nallarna föreslog dem att hälsa på dem när de rest hem till Skottland igen eller också kunde Plums och Plask och Monchichi och Vitbjörn få följa med de skotska nallarna hem till Skottland. Deras stora husbil rymde även dem. "Brumelibrum vilken bra idé så gör vi förstås!" brummade Plums och Plask på en gång och slog tassarna med kraft i golvet. Sedan gick de allesammans ut i trädgården och lekte med Damdam och Dariella en bra stund. Det började skymma och alla kände att de var trötta och sömniga. Monchichi undrade var någonstans hon skulle borsta tänderna på kvällen och Moster Mary visade henne var någonstans i hennes hus var badrummet var någonstans så att Monchichi kunde borsta sina tänder ordentligt. De skotska nallarna gjorde stora ögon när de fick syn på Monchichis tandborste och tandkräm. "Måste man borsta tänderna?" frågade en av nallarna. "Ja, om man vill ha dem kvar tills man blir gammal" svarade Monchichi och sedan lufsade hon tillsammans med Moster Mary till hennes och Morbror Nils hus.
