363 Möte med en Glasögonbjörn

Nallarna satte sig i ring och skickade runt fiskarna och vattnet till varandra. De var så upptagna med det att de inte märkte att ett djur långsamt närmade sig dem. Plötsligt brummade det till bakom Plasks rygg. Förvånad vände sig Plask om och såg då till sin förtjusning en vacker Glasögonbjörn som tittade på honom. "Vad gör ni här på min mark?" frågade Glasögonbjörnen med sträng röst. "Vi har landat här med vår brumokopter, autopiloten var ställd på Bolivia istället för Chile" svarade Plask med svag röst. "Så går det med sådana nymodigheter" brummade Glasögonbjörnen vidare och slog ut med tassen. Sedan sänkte hon tassen och undrade vad det var som luktade så gott och om hon fick smaka lite på deras mat. De bjöd henne på den torkade fisken men förklarade att de tyvärr inte kunde bjuda på vattnet då de själva hade för lite utav det. Glasögonbjörnen förklarade då att det inte var något problem med vatten, för hon kände till en källa i närheten och hon kunde när som helst hämta nytt vatten till dem. "Här ska ni väl ändå inte stanna i natt, ni får följa med mig hem till min familj och bo hos oss under natten så ska vi se om vi kan hjälpa er att komma till El Trompillo som är en flygplats i morgon". I ett nafs hade Glasögonbjörnen försvunnit upp bland lianerna och nu gällde det för Plask, Plums, Alberto och Panti att bli lika snabba som hon och klättra snabbt uppåt i träden. Högt högt uppe i en trädklyka det vill säga där flera träd växte ihop, hade hon sitt bo och där bodde hennes familj. Det var Glasögonbjörnen och hennes syster samt Glasögonbjörnens nästan nyfödda ungar som var pyttesmå och småbrummade hela tiden. Plask och Plums hade glömt hur små björnungar är när de är små, så de hade roligt av att bara titta på dem när de fick mat av sin mamma. Glasögonbjörnen visade dem till deras sängplatser. Det var inte alls bekvämt och Panti blev orolig för att han skulle ramla ner i huvudet på någon orm om han hängde upp och ner i trädet. "Lugn bara lugn" brummade Glasögonbjörnen "inte ramlar du ner i huvudet på någon orm inte, du får låna min hängmatta och låtsas att du ligger hemma och gungar i den. Alberto lade sig också snabbt i samma hängmatta, men Monchichi tyckte att det var skönast att vara kvar i Plums´ ficka. Det var nu kolmörkt ute och mycket fuktig luft. Sakta gungade hängmattan fram och tillbaka i trädet och nallarna hörde många olika ljud som kom från alla möjliga håll på en gång. Trötta och sömniga somnade de där.

362 På äventyr i Bolivia

Nallarna sov djupt men efter en stund vaknade de och såg sig förvånade omkring. Brumokopterföraren vaknade också fast lite senare. Han harklade sig och började förklara sig lite ursäktande "Jo hrmm, brum förlåt, vi är inte i Santiago. Det måste ha blivit fel vi har åkt till Bolivia istället". Han såg åt ett annat håll när han pratade med dem. Han skämdes nog, för han hade ju varit så säker på att de flugit åt rätt håll med autopiloten inställd efter alla konstens regler. Han såg på autopiloten, neej det var nog rätt för den stod på Bolivia och det var där de var nu. "Brum, brum finns det nallar här och var är vi någonstans i Bolivia då?" undrade Plums ängsligt. "Jag vet inte om det finns några nallar här, men det finns väldigt vackra fjärilar och vi har landat i djungeln nu så vi märker nog om en stund vilka djur det finns här. Monchichi blev helt förskräckt och tog tag i Plums. Brumokopterföraren tyckte att de nu lika gärna kunde utforska djungeln när de ändå var där. "Ja, det är klart att vi får göra det" brummade Plask men vi får ju också se till att vi får någonting att äta. Vi kan väl inte äta blad här i djungeln eller finns det honungsblad här?" Nu lufsade nallarna ner på marken från brumokoptern, genast kom det fram en intresserad jaguar som gick närmare dem och började nosa på Plums. Plums reste sig på bakbenen och brummade högt, Monchichi var glad över att hon lagt sig tillrätta i Plums djupa pälsficka och höll sig stadigt fast. Jaguraren blev rädd och försvann fort. "Det hände ju inget" brummade Plums till Monchichi lugnande. Brumokopterns radio fungerade inte i djungeln och minidatorn fick inte heller någon täckning. "Vi sätter oss här nära brumokoptern och gör upp planer" sade Plask och slog sig ner på en stubbe. Nallarna följde hans exempel och satte sig runt honom. Brumokopternallen hämtade lite torkad fisk och en dunk med vatten samt några skålar. "Vi måste spara på vattnet " sade han "jag vet inte när vi kan få friskt vatten nästa gång". "Nu är vi på äventyr i djungeln i Bolivia" brummade Alberto och Panti på en gång.

361 Omlastning av lasten

Brumokopterföraren berättade i högtalaren att han måste gå ner på Jaguarens klippa för att packa om lasten på väg till Santiago. Monchichi blev genast jätterädd och klagade ömkligt för Plums att hon inte ville träffa Jaguaren igen. De försökte förklara för henne att det bara var ett namn, men hon envisades med att brumma "jag vill inte träffa Jaguar ida´!" Plums viskade då i hennes öra att hon kunde bli kvar i brumokoptern när han och de andra nallarna gick ut och promenerade vid mellanlandningen. Då gav äntligen Monchichi med sig. Sakta sänkte sig brumokoptern mot Jaguarens klippa och landade där. Alla nallarna utom Monchichi lufsade ut. Monchichi satt nära fönstret och tittade ut. Hon hörde hur någon krafsade utanför och när hon såg handtaget till dörren sänkas ner blev hon förskräckt. Hon rusade till dörren och låste den. Hon tittade ut genom fönstret och tittade rakt ini Jaguarens gula ögon. Hon kände hur hennes hjärta slog hårt. Jaguaren slickade sig om nosen. Monchichi försökte brumma men det kom bara ett litet pip ifrån henne. Hon hörde helspänd hur Jaguaren gick runt brumokoptern, sedan hörde hon att Plums brummade till ilsket utanför till Jaguaren som genast sprang därifrån. Försiktigt låste Monchichi upp dörren igen. Plums kom in och satte sig nära henne. "Blev du rädd nu igen?" frågade han. Monchichi kunde bara nicka, hon var för upprörd för att brumma. De andra nallarna kom in och satte sig på sina platser, nu lämnade de Jaguarklippan och lämnade Peru helt och hållet. Resan fortsatte till Santiago och Glasögonnallen hade lovat att hämta dem när de kom till Santiago. Snart sov alla nallarna i brumokoptern och föraren ställde in autoföraren mot Chile så att även han kunde ta sig en sovstund. "Är du helt säker på att det är åt rätt håll?" undrade Plask. "Jadå, det vet jag väl, jag har gjort den här resan massor av gånger" svarade brumokopterföraren. "Nu sover vi en stund" brummade han till dem.

360 Dags för avfärd

Plasks mindator väckte dem tidigt följande morgon. Plums fötter hade lyckligtvis lugnat ner sig under natten och Plums var glad över att det var han som bestämde om fötterna skulle dansa eller ej. Nu gällde det att komma upp.äta frukost och komma iväg. När Plums och Plask kom ner i matsalen satt Panti, Alberto och Monchichi där redan och åt frukost. Härliga dofter av choklad och kaffe spreds där och en och annan nyfiken nalle tittade på dem när de lufsade fram till sitt bord. Plasks mobil ringde; det var brumokopternallen som undrade om de kunde ses om en halvtimme på taket till Fiskens Hotell. Plask satte in mobilen på uppringning om en halvtimme. Sedan slog han sig ner vid bordet och beställde frukost. Från köket kom härliga dofter av omelett och rökta fiskar. Plums sträckte ut ben och tassar och blundade, för sin inre blick såg han den lilla stugan därhemma. Åh vad han längtade dit just nu. "Plums, vad gör du? Jag får inte plats här vid bordet om du ska ligga vid bordet" brummade Plask med sträng ton. Plums satte sig ordentligt på stolen och berättade att han bara drömt ett ögonblick. "Nu ska vi inte drömma, utan nu ska vi åka till Santiago i Chile för att ta brummaskin till Madrid och sedan åka hem" brummade Plask. Panti, Alberto och Monchichi var färdiga med sin frukost och satt nu och väntade på att också Plums och Plask skulle bli klara. De hade varsin påse med torkade fiskar som de skulle ha med sig. Det hade kommit flera nallar till matsalen nu och de tittade intresserade på påsarna med de rökta fiskarna. Plums och Plask tyckte att de främmande nallarna tittade lite för mycket på påsarna så de skyndade sig att avsluta frukosten och lufsa uppför trapporna till taket. Brumokopternallen hade kommit och han hade redan satt igång motorerna. Nallarna skyndade sig in i brumokoptern och satte sig väl tillrätta och spände fast sig. Nu startade brumokoptern och snart hade de åkt högt upp himlen. Nedanför skymtade de den väldiga Titicacasjön under sig och då brumokoptern hade så tung last så fick de förbereda sig på en lång resa till Chile.

359 Plums fötter dansar av sig själv

Efter mycket dansande i matsalen kände nallarna Plask, Plums, Panti Alberto och Monchichi trötta och bestämde sig för att gå och lägga sig. Innan de gick och lade sig letade de reda på nallen som styrt luftballongen åt dem och berättade för honom att de hellre ville åka brumokopter till Santiago. Han erbjöd sig då att flyga dem dit. De kom överens om att starta tidigt följande morgon och äta frukostlunch i Santiago. Plask skickade ett mejl till Glasögonbjörnen och han skickade genast ett svarsmejl att de var välkomna till Santiago. Plums hade hört på radion om den fruktansvärt svåra tågolyckan i Buenos Aires i Argentina och han hoppades att deras vänner där hade klarat sig ifrån den. Brumokoptern var inte stor men de skulle rymmas i den alla sex och det var ju huvudsaken. Brumokopternallen bad dem att vara klockan sju på morgonen på taket, för där skulle han landa med brumokoptern. Nallarna skyndade sig till receptionen på hotellet för att betala för sina rum. Turistvärden blev mycket glad över att få hela betalningen i torkad fisk. Den hade precis börjat att ta slut för honom så därför var det bra att det kom in torkad fisk nu. Sedan tackade nallarna för sig och lufsade upp till sina rum för att lägga sig. Plask ställde in minidatorn för en bestämd väckningstid till följande morgon. Sedan lufsade alla nallarna till badrummet för att borsta tänderna ordentligt och tvätta alla klor. Det skulle ju faktiskt inte dofta rökt fisk i sängarna! Plums tyckte när han låg ner i sängen att fötterna fortfarande rörde på sig som de hade gjort i dansen. Han tittade på sina fötter, visst ryckte det fortfarande i dem, men så tokigt kunde det väl ändå inte vara att fötterna dansade av sig själva i sängen? Kanske var det så bara för att de var i Peru? Hemma var det han som bestämde om fötterna skulle röra sig eller inte. Monchichi kom för att säga God Natt. Han visade henne det egendomliga med hans fötter som låg i sängen men rörde sig som om de dansade. "God natt, jag är trött nu!" brummade Monchichi.

Nallesagor för alla: 358 Uppträdanden och Hemlängtan

Nallesagor för alla: 358 Uppträdanden och Hemlängtan: Nallarna vaknade av olika sorters musik. De hörde trummanden, flöjtspel och musik från instrument de aldrig hört tidigare. De rusade ne...

358 Uppträdanden och Hemlängtan

Nallarna vaknade av olika sorters musik. De hörde trummanden, flöjtspel och musik från instrument de aldrig hört tidigare. De rusade nerför trapporna för att lufsa ini matsalen. Belysningen var mycket svag därinne men längst fram där musikuppträdena pågick böljade ett blåaktigt sken fram och tillbaka. De såg att både tvåbeningar och nallar dansade därinne, flera olika språk hördes också men mest spanska. Plums och Plask kände hur det ryckte i deras ben, fortare än de visste så var de också inne bland dansarna och rörde sig fram och tillbaka i takt med musiken. Monchichi rusade fram till Plums och högg tag i hans päls, hon klättrade upp på honom och satte sig väl tillrätta. Nu njöt också hon av musiken. Panti och Alberto stod länge bara och lyssnade och tittade på de färgglada dräkterna och gungade i takt med musiken. Så småningom vågade de sig ut på dansgolvet och trängde sig in bland alla dansarna. Inte behövde de bjuda upp någon heller till dans. Det gick utmärkt att dansa för sig själv och snurra runt om de kände för det. Efter en stunds dansande och skuttande var de alla törstiga och då kom många mindre nallar med läckra små drinkar tillverkade av Perus läckra frukter och grönsaker. De läskade gott och snart så fortsatte danserna igen. Plums, Plask, Panti och Alberto skulle ta brummaskinen följande morgon till Santiago för tåget var inställt så efter en stunds dansande igen så gick de upp till sina rum för att sova några timmar innan det var dags att gå upp. Alla nallarna var överens om att det varit en intressant tur till Peru och de ville gärna komma tillbaka men de kände också att nu ville de resa hem till Sverige och möta våren när den kom. Plask hade fått ett email på sin minidator om att Trolle, nallen som var så bra på att trolla ville komma på besök till de hemma och visa sina senaste trolleritrick. Nalleflickan hade lovat att komma och hjälpa till med servering av pannkakor och hjortronsylt. Plums började längta förskräckligt mycket efter hjortronsylt så han började brumma högljutt och störde de andra nallarna i närheten. "Sch, Sch Sch lugna ner dig" brummade Plask till honom. "Vi ska åka hem nu, men det tar som du vet några dagar till innan vi kommer hem" fortsatte han med att brumma till Plums.

357 Nallarna råkar ut för en storm

Tiden rusade iväg. Plötsligt när de torkat fisken och ätit sig mätta på fisk som de fångat och grillat var det dags att återvända till Fiskens Hotell. Vädret hade nu ändrat sig och full storm blåste upp. Nallarna spridde ut sig i båten och var noga med att ha både torkade fiskar och grillade fiskar med sig. De packade i fören av båten. Plask gick upp för säkerhets skull en gång till för att se till att de inte glömt något. Nu blåste det mycket friska vindar som högg tag i båten men de stötte ut båten från land och Monchichi som frös kröp upp i Plums´ päls och somnade där. Vinden tog tag i båten och de kastades upp på en våg högt upp i luften och sedan släppte vinden greppet om båten och de dunsade djupt ner i nästa vågdal. Vinden tjöt och lät och nallarna kände sig allt annat än modiga. De kröp tätt intill varandra och längtade hem till Sverige, där vädret var lugnare och där de visste vad som skulle kunna ske antingen det var snöstorm eller ruskväder. Plötsligt upphörde stormen och ett vindstilla väder inträdde. "Jag vill hem nu" grät Monchichi. "Snart kommer vi hem" försökte Plums trösta Monchichi och hon lät sig tröstas." Imorgon ska vi ta tåget till Santiago och sedan åker vi hem över Madrid igen" brummade Plask. Det tog en liten stund innan de kom till stranden och det var mycket trötta nallar som återvände till hotellet Fisken för att ta igen sig. Turistvärden frågade om de var nöjda med sin dag och de nickade trötta till det, men när han ville ha mera nyheter av dem orkade de inte berätta för honom någonting. De brummade bara att de var trötta och ville vila några timmar. Han berättade då för dem att det skulle bli uppträdande på kvällen och att de var välkomna att ta del av uppträdandet om de ville vara med på det. "Senare, senare" brummade nallarna trötta och vinkade till turistvärden när de lufsade uppför trapporna för att sova siesta några timmar.

356 Nallarna åker båt på Titicacasjön

Alla tvåtimmars båtturer var slut. Nallarna ställde sig i kön för att köpa tretimmars utflykter, där fanns det precis fem biljetter kvar. Kassörskan blev jätteglad när hon fick betalt i torkad fisk. "Ni får med er några fiskespön också så att ni själva kan fiska på turen och här har ni en rök som ni kan torka fisken i sedan och röka den i, så har ni både mat och pengar att använda!" Plask tog glatt emot röken och fiskspöna. Fiskspöna såg annorlunda ut än dem de hade hemma men de här fiskespöna var ju tillverkade av vass, så det var ju självklart helt annorlunda. Båten de färdades med var också tillverkad av vassen som växte runt Titicacasjön. Nallarna satte sig bekvämt tillrätta i båten och till en början seglade de iväg i stark vind. Vinden tog i och blev för stark och då åkte de framåt  tack vare att en nalle i fören stod och föste dem framåt genom en paddel. Naturen  var mycket vacker och annorlunda mot vad de sett tidigare på sina resor. Sydamerika var någonting helt annat än Europa, det var alla överens om. Ivrigt lyssnade de till Båtnallens berättelser om Inkaguldet och deras fantasi sög åt sig det som de hörde talas om. Tiden gick fort och snart var de framme vid en ö, där de skulle stiga iland för en stund. Monchichi såg sig ängsligt om, sedan tog hon tag i Plums´ päls och hängde sig fast där. Hon vägrade att gå ner från hans rygg utan höll sig kvar där under hela vistelsen på ön. Plums, Plask och Panti lufsade runt på ön och inspekterade den. Det var helt andra färger på jorden än vad de sett tidigare, träden som växte på ön såg annorlunda ut än de träd som de sett tidigare i Peru. Överallt växte kaktusar som blommade i alla möjliga färger och olika sorters insekter surrade i luften. Luften var ganska rå och fuktig, men nu hade nallarna inte tid att känna efter så mycket längre. De rusade till stranden och satte sig på avstånd från varandra och började fiska. Fisken nappade på en gång. Monchichi hjälpte till med att göra i ordning röken. Vant tog hon hand om fisken och tog ur den. Sedan torkade hon av den och rökte den. Här fanns det fisk som både kunde bli pengar men också mat.

355 Hotellets turistvärd informerar

Det kändes tryggt när de alla fem var samlade på hotellet och nu kom också hotellets turistvärd fram till dem och frågade efter vilka önskemål de hade. Alla började brumma på en gång högt och ljudligt och då sade turistvärden att han omöjligt kunde föreslå någonting under brummandet. Det blev helt tyst och sedan började turistvärden berätta om Peru och Perus historia. Nallarna blev mycket intresserade av allt de fick höra om som hade skett för länge sedan men också vad som skett i nutiden. På senaste tiden hade det regnat förskräckligt mycket i Peru och det hade visat sig att gamla landminor som placerats där under 1970talet när Peru och Chile var ovänner nu började komma upp till ytan på grund av regnandet. Det var problem nu för Peru att bli av med landminorna men samtidigt se till att ingen skadade sig. Tysta var nallarna nu när de hörde detta. Sedan berättade turistvärden för dem om alla sorters olika sjöresor som de skulle kunna göra på Titicacasjön. Framförallt färdades de som ville åka på sjön på en sorts vassbåtar som var tillverkade av vassen som växte i sjöns närhet. Det var inte helt lätt att bestämma sig för vilka sorts resor de skulle göra, men de kunde ju faktiskt stanna några dagar till i Peru och bestämma sig vartefter vad de ville se och utforska. Naturligtvis skulle de gå på museum och höra om de fascinerande berättelserna om inkafolket som levde i Peru för länge sedan. Ju mer de stannade i Peru, ju mer spännande blev alla berättelser om landet och de olika folkslag som bott där. På kvällarna kunde de höra jaguarens skrin och om dagarna kunde de följa de väldiga kondorernas flygningar. Det fanns också andra fåglar och andra djur i Peru än vad de någonsin mött tidigare. Turistvärden hade olika sorters erbjudanden till dem för två eller fler dagar. Turistvärden blev också häpen över deras torkade fiskar som betalningsmedel. Han var glad över att också de hade insett att torkad fisk var ett utmärkt betalningsmedel som man kunde ta med sig överallt. Det blev bestämt att nallarna skulle ta en  tvåtimmars resa på sjön och nu lufsade de tillsammans med turistvärden ner till stranden för att köpa båtbiljetter.

Nallesagor för alla: 354 Panti och Monchichi kommer tillbaka

Nallesagor för alla: 354 Panti och Monchichi kommer tillbaka: Ute på gatan var det ett öronbedövande oväsen. Plums och Plask ryggade förskräckta tillbaka med Alberto. "Varför måste det låta så mycket"...

354 Panti och Monchichi kommer tillbaka

Ute på gatan var det ett öronbedövande oväsen. Plums och Plask ryggade förskräckta tillbaka med Alberto. "Varför måste det låta så mycket" brummade de upprörda och såg sig omkring. De var omgivna av åsnor med packning och ivriga försäljare i granna färger. Två små hästar med varsin ryttare skulle just springa förbi dem om inte Plums hastigt sett uppåt och igenkänt den ena ryttaren! Det var ju Monchichi. Plums rusade fram till hästen som tvärstannade vid synen av Plums. "Vad gör du där?" brumskrek Plums till Monchichi. "Ingenting" svarade Monchichi och sträckte ut båda armarna mot Plums för att han skulle ta henne. Plums tog tag i Monchichi och satte försiktigt ner henne bredvid sig. Genast hade också Panti som suttit bakom Monchichi hoppat ner från hästsadeln. Alla nallarna hörde nu ett ilsket vrål bakom sig, en uppretad tvåbening närmade sig och nallarna beslöt sig för att springa det fortaste de kunde därifrån. Snart hade tvåbeningen förlorat dem ur sikte och själva var de i säkerhet på hotellet igen. Alberto ville av Panti få reda på hur de hamnat på hästryggen hos tvåbeningen. Enligt Panti hade allting skett väldigt snabbt. Han upptäckte att han kom ifrån Alberto och hade då stått och tittat på hästarna som travade framför honom. Panti hade till sin förvåning sett att Monchichi satt uppflugen på den ena hästen och innan han själv hunnit blinka, så satt han på den hästen också, fast bakom henne. Han hade inte hunnit tänka på någonting annat än att hålla sig kvar på hästen och inte ramla av. Monchichi berättade bara att hon trodde att Alberto gått framför henne men sedan sett att hon gått efter en tvåbening istället. Alberto fnös förtrytsamt  "jag liknar väl ingen tvåbening, hur kunde du tänka på något sådant?" Sedan hade allting skett mycket snabbt. Monchichi kände hur någonting tog tag i henne och satte henne på hästryggen och sedan blev hon väldigt glad när Plums tog ner henne därifrån. "Nu går vi tillbaka till hotellet och bestämmer därifrån vad vi ska göra" brummade Plask och Plums bestämt. Nallarna lufsade snabbt tillbaka till Hotellet Stora Fisken. De såg då till sin förtjusning att hotellet hade en egen turistavdelning som skulle öppna fem minuter senare. Under tiden tittade de på vackra och intressanta bilder av Titicacasjön och omgivningarna däromkring. Sjön de hade rest på i Chile hade haft ett annat namn och inte alls så berömd som denna sjö.

Nallesagor för alla: 353 Alberto tappar bort Monchichi och Panti

Nallesagor för alla: 353 Alberto tappar bort Monchichi och Panti: Poliserna var ute på spanartur. De ville veta vilka som kommit till hotellet föregående dag och vilka ärenden de hotellgästerna hade. Då pol...

353 Alberto tappar bort Monchichi och Panti

Poliserna var ute på spanartur. De ville veta vilka som kommit till hotellet föregående dag och vilka ärenden de hotellgästerna hade. Då poliserna kontrollerat Albertos och Pantis uppgifter så fick de gå vart de ville. Alberto visste ju att Plask och Plums ville vara med när de skulle ge sig iväg till den berömda Titicacasjön så det ville han vänta med. Nallarna beslöt sig bara för att gå en liten promenad fram till turistbyrån och se efter vilka tider de hade öppet. På vägen dit såg de jättehöga kaktusar med mycket vackra blommor. Monchichi ville gå fram och känna efter om blommorna doftade, men Alberto sade till henne att blommorna kunde stickas i nosen, så då gjorde hon inte det. Ljuden omkring dem ökade hela tiden och rätt vad det var hade de kommit ifrån varandra. När Alberto vände sig om för att se till att Panti och Monchichi var med honom så var ingen av dem där. Alberto ställde sig att ropa på dem men ingen svarade honom. Han blev helt förskräckt, för det var ju inte så han tänkt sig att promenaden skulle sluta. Han vände sig om för att lufsa tillbaka till hotellet men det var väldigt vad alla hus såg likadana ut. Han vände sig till en björn som snabbt lufsade förbi honom och ville fråga honom om han sett Panti. Björnen tittade bara på honom, fnyste åt honom och brummade någonting om att det inte var hans uppgift att hålla reda på nallar som kom bort. Gråtfärdig lufsade Alberto tillbaka till hotellet. Polisnallarna hade gett sig iväg därifrån och de enda gästerna  som var kvar i matsalen var Plums och Plask. De såg förvånade ut när de brummade till honom "Var är Monchichi och Panti då?". Alberto var ledsen och svarade med ynklig röst att han inte visste var de hade tagit vägen, plötsligt när de lufsade fram på gatan och han vände sig om för att säga något till Panti så var inte Panti där och inte Monchichi heller. 

Plums och Plask blev förskräckta "det är klart att vi genast måste få dem tillbaka, vart kan de ha tagit vägen? Vi följer med dig med en gång och går samma väg som du gick så kanske vi hittar dem!" 

352 I matsalen

Alberto tog trapporna i ett språng, Panti och Monchichi hade nästan svårt att följa med honom lika snabbt. "Jag är hungrig och vill ha mat"  brumskrek Alberto. Han rusade ini matsalen och möttes av förvånade ansikten. Alberto tog ett djupt andetag och försökte lugna ner sig. Han lufsade fram till ett tomt bord och satte sig ner. Matsedeln stod redan på bordet och det gjorde också ett fat med rökta fiskar. Tankspritt tog Alberto en av de nyrökta fiskarna och började mumsa på den. Monchichi och Panti satte sig försiktigt ner vid samma bord, de tog för  sig av de nybakade bröden. En servitör närmade sig och frågade vad de ville beställa. Han frågade dem om de ville ha liten eller stor frukost. Alberto svarade genast "Stor". Strax efter fick han en stor omelett fylld med olika sorters spansk peppar, oliver och rökta fiskar. Monchichi ville ha drickchoklad och smörgås och Panti frågade om de hade croissanter (ett slags wienerbröd) för i så fall ville han ha det tillsammans med kaffe. Alberto som nu lugnat ner sig började titta omkring sig var det var för andra hotellgäster. Han såg då att väldigt många av hotellgästerna hade en svart lapp för ögat och en väldig hatt på huvudet. Han började prata med den som satt närmast dem och undrade varifrån de kom. "Vi kommer från bergen häromkring och vi har årsmöte här på Stora Fiskens hotell idag" svarade hotellgästen. Värmen utifrån började sakta komma ini matsalen och tillsammans med den kom viltströvande hundar också i hopp om att få några munsbitar från matgästernas bord. "Har du något bra förslag på vad jag och min familj ska titta på här i Peru?" frågade Alberto på spanska. "Här finns mycket att se, börja med att hälsa på i turistbyrån utanför hotellet så får du säkert flera förslag" svarade en annan hotellgäst som lyssnat på deras samtal. Nu kom Plums och Plask in i matsalen och de fick ett eget bord att sitta vid. Alberto tackade för upplysningarna han fått och berättade om dem för Plums och Plask. Sedan lufsade Alberto, Panti och Monchichi ut från matsalen för att gå till turistbyrån. Varför var dörren plötsligt spärrad till utgången? Varför var det flera poliser där?

351 Ett äventyr på natten

Varken Plums eller Plask hade lätt för att somna på kvällen. Det var så många olika ljud från alla möjliga håll. Till slut hämtade nallarna sina öronproppar och efter det somnade båda två. De sov djupt och hörde inte alls när deras altandörr sköts upp försiktigt utifrån. Plask hade ställt den på glänt då han var övertygad om att ingen skulle komma på idén att klättra uppför väggen alla våningarna. Han hade inte alls räknat med att det skulle komma någon via en helikopter och landa väldigt tyst med nästan släkta lyktor. Någon som smög sig in i deras rum på sockförsedda skor och som snabbt och ledigt plockade på sig deras pass och biljetter. Någon hade däremot inte räknat med att Plums skulle få en mardröm och plötsligt springa upp ur sin säng, gripa tag i Någon och skaka honom så att han släppte allt vad han stulit. Plums brumskrek och Någon skrek och försökte smita genom altandörren. Nu gick inte det alls för Plask hade vaknat när Plums skrek och han hade skyndat sig och stängt altandörren då han skymtat någonting stort och skrämmande därute. Plask tänkde i taket och både han och Plums såg då en tigerfärgad björn krypa ihop framför dem. Han var fortfarande rädd och snyftade "jag menade inget illa". "Vad hade du med mitt pass och biljett att göra i så fall?" undrade Plums lite lugnare. "Jag ville bara titta på det!" utbrast den tigerfärgade björnen. Sedan kastade han en blick ut på altanen, men den var nu tom och han närmade sig dörren för att gå ut genom den. "Varför kunde du inte vänta tills det blivit dag igen? frågade Plask. Den tigerfärgade björnen svarade inte, han tog ett språng mot dörren för att smita ut den vägen. Utanför dörren väntade hotellets vakt och han tog nu ett stadigt tag i den tigerfärgade björnen. Han tackade Plums och Plask för att de hjälpt till med att få fast den här björnen som under en lång tid bråkat med hotellets gäster. Hotellvakten tog med sig björnen nerför trapporna och Plask och Plums var överens om att det var säkrast att sova med stängda dörrar i fortsättningen. Det var inte så lätt för Plask och Plums att hitta en skön sovställning igen, men till slut lyckades de med det. Tidigt följande morgon bultade det på deras dörr, det var Panti, Alberto och Monchichi som ville gå på morgonpromenad. De kunde alls inte förstå att Plums och Plask ville sova en liten stund till. Plums föreslog nallarna att gå och äta frukost i den stora vackra matsalen som de sett en skymt av föregående kväll. Förvånade följde nallarna Plums´ förslag.

350 Nallarna på matcaféet

Fler och fler nallar och tvåbeningar kom och satte sig vid de olika borden. Det blev varmare och varmare i matcaféet allteftersom. I bakgrunden hördes dunkandet av trummor som då och då avbröts av flöjter. Nallarna började känna sig sömniga och bestämde sig för att det nu var dags att uppsöka sitt hotell. Efter att ha betalat notan och lämnat rikligt med driks så lämnade de lokalen och gick ut. Ute var det nu becksvart och här fanns alls ingen belysning som de var vana vid att det var hemma eller på sina resor. Plums tog fram sin ficklampa men den räckte inte långt nu. Hur skulle de göra nu för att hitta till hotellet? Plask tog fram sin mobil och ringde upp Hotell Stora Fisken för att fråga hur de skulle hitta dit. De svarade lyckligtvis på hotellet med en gång men sedan fick Alberto ta över samtalet, eftersom personalen där på hotellet endast talade spanska. Flera gånger hörde nallarna hur Alberto sade Si, Si och de förstod då att Si betydde ja eftersom Alberto nickade med huvudet varje gång han hade brummat Si. Äntligen var samtalet slut och Alberto visslade fram en taxi som de satte sig i allesammans. Sedan åkte de iväg i tystnad till en början. Taxin körde mycket fort och nallarna trillade nästan på varandra inne i taxin, så fort körde den. Äntligen stannade taxin och nallarna lufsade glada ur den. Taxiföraren skulle bara ha två torkade fiskar så nallarna lufsade in på hotellet och anmälde sig i receptionen. Där var de väntade och nu fick de klättra upp på branta trappor högst upp i huset. Huset låg på en höjd och däruppe fanns det lampor och de hade en fantastisk fin utsikt över hela sjön och alla andra hus som låg runt omkring. Dessutom kunde de nu i mörkret urskilja silhuetter av kaktusar som växte här och var. Det strålade ut belysning längs kullarna ända ner till staden. Till Plums´ och Plasks rum hörde en stor altan och alla nallarna samlades där för att prata lite om allt de varit med om under dagen innan de gick och lade sig.

Monchichi var mycket sömnig och ville alls inte prata men Panti var pigg och ville till och med gå ut på en kvällspromenad, men blev avrådd till detta av de andra nallarna som föreslog att han kunde ta en morgonpromenad istället. Han lät nöja sig med det svaret. Han och Alberto delade rum. Monchichi hade fått ett eget litet rum och hon vinkade ajö till de andra nallarna, tog reda på var badrummet var så att hon kunde borsta tänderna innan hon gick och lade sig.

349 Nallarna går på ett matcafé

Nallarna kände sig genomblåsta och det snurrade lite huvudena på dem när de rörde sig. Ballongföraren tog hand om luftballongen och förde den till en parkeringsplats för luftballonger. Då Plums tvekade om han skulle gå in på ett matcafé så kom värden där honom till mötes och visade in honom och de andra nallarna till ett trevligt bord med röd och gulrutig duk på. Bordet var placerat bredvid en härlig brasa och nallarna blev förtjusta när de kände den sköna elden värma deras frusna tassar och ben. Även om de haft vinterpälsen på sig i luftballongen blev det ju väldigt kallt däruppe i luften. Så snart de satt sig vid bordet kom en servitör med menyn. Nu var det skönt att Alberto var med dem så att han kunde översätta de olika rätterna från spanska till svenska. Servitören rekommenderade halstrad fisk med vitlökssmör. Som förrätt serverades ett gott bröd med en sallad. Nu ville Plask ha vatten och dricka och de fick meddetsamma in en stor butelj med friskt vatten. När nallarna fått in förrätten och sträckt ut sina tassar mot den sköna värmen så kände de sig avslappnade och började titta runt omkring sig på de andra gästerna. Genast upptäckte de att på det här matstället fanns det både tvåbeningar och nallar. De tog hänsyn till varandra och ingen knuffade sig fram emellan borden. Musik hördes utifrån och Plask viskade till Alberto att han undrade om musiken skulle komma in till dem där de satt. Mycket riktigt visst gjorde musiken det. Den framfördes av en peruan som hade blankt svart hår och mycket färggranna kläder på sig. Han tog upp ett blåsinstrument och började blåsa i det. Sällsamma toner spreds i lokalen och snart kom också en liten peruanska in och började dansa. Efter deras uppträdande skickades en liten korg runt för att man skulle lägga några torkade fiskar där som uppskattning för deras uppträdande. Nästan samtidigt kom nallarnas läckra mat in med ljuvliga dofter från de nyhalstrade fiskarna och en härlig stämning spreds i lokalen när nallarna började äta av sin middagsmat sent på kvällen.

348 Det är inte så lätt att flyga med en luftballong

Det var inte så lätt heller för luftballongföraren att få luftballongen dit han ville, ty luftballongen kunde endast röra sig i förhållande till vindarna. Ibland blåste det väldigt mycket och då åkte luftballongen iväg med dem mycket snabbt, ballongföraren försökte styra åt sitt håll men än åkte luftballongen åt det ena hållet och än åt det andra hållet. Nallarna höll med ballongföraren att naturen var mycket vacker med sina höga bergstoppar och djupa dalar. När ballongen sänkte sig såg de lamor, en slags djur som rörde sig sakta och värdigt på smala stigar. Långt borta i skyn syntes kondorer flyga omkring och ibland satt de bara på någon klippavsats när luftballongen seglade förbi dem i luften. Nallarna förstod efter några timmar att det skulle dröja innan de kom till Peru, för det gällde ju vilken vind som rådde så att luftballongen kunde få fart och komma vidare. Tvåbeningarna såg väldigt små ut så Panti och Alberto tyckte inte att det var någon idé att vinka till dem. Solen som stått så högt på himlen hela dagen började sakta sänka sig och innan de visste ordet av så hade solen försvunnit. Det fanns ingen skymning så långt söderut utan allt blev plötsligt mörkt. Som tur var hade luftballongen solcellslampor, som nu tändes automatiskt så att de allesammans kunde se vart de seglade fram genom rymden. Nu i mörkret var det svårare att ta reda på var de var någonstans men lyckligtvis hade ballongföraren en specialgjord GPS som hela tiden berättade för honom var de var någonstans. Nallarna kände också att de började bli hungriga och törstiga ty vattenflaskorna var slut och det var länge sedan de ätit majspannkakorna i Chile. "Lugn, bara lugn så ska vi snart grilla 

fiskar" brummade ballongföraren till dem. Sakta sakta började luftballongen sänka sig neråt för att till slut stanna på en parkeringsplats för bilar. De blev genast omringade av massor med tvåbeningar som hade vackra stora hattar på sig och här och där var det upplysta platser med gammaldags vackra gatlyktor. De var framme. Nu var det nog bäst att hitta ett matställe först så fick de ta reda på hotellet där de skulle sova över senare.

Nallesagor för alla: 347 Nallarna åker luftballong

Nallesagor för alla: 347 Nallarna åker luftballong: Plask brummade med invändningar om att de fortfarande hade mycket att se och upptäcka i Chile. De hade ju faktiskt inte varit där så länge...

347 Nallarna åker luftballong

Plask brummade med invändningar om att de fortfarande hade mycket att se och upptäcka i Chile. De hade ju faktiskt inte varit där så länge. Plums höll med om det men han tyckte att de skulle göra en avstickare till Peru och komma tillbaka senare till Chile. De skulle ju ändå åka hem från Santiago i Chile. Så fick det bli. Plums mejlade till Nalleförbundet i Peru och frågade om det fanns något hotell eller pensionat som de kunde hyra in sig på. Han fick svar omgående att Stora Fiskens Pensionat vid en stor sjö hade lediga platser i några dagar. Snabbt beställde han fem platser för dem och de gjorde sig klara för att åka dit med buss. Betalningen för bussresan skedde som vanligt med torkade fiskar. Det skulle ta några dagar med bussen att komma dit men då sade Plums att det nog var bättre om de kunde flyga dit med en luftballong. Panti blev orolig men Alberto övertalade honom snabbt att luftballong var mycket roligt och att de ibland när luftballongen gick nära ett hus kunde vinka till tvåbeningar som stod på sina balkonger. Då blev Panti glad igen och tänkte att han kanske också skulle kunna brumma till dem. Tänk vad förvånade tvåbeningarna skulle bli om de kom en luftballong med fem nallar som brummade och vinkade till dem! Glasögonbjörnen tog upp sin mobil och beställde omgående en luftballong till ett fält i närheten. Det dröjde inte många minuter innan luftballongen landade bredvid ett majsfält. Nallarna tackade Glasögonbjörnen för hjälpen och skyndade sig ta plats i luftballongen. Till en början snurrade den omkring på marken men sedan fick den fart och åkte upp högt på himlen. Det lät om luftballongen. Den stånkade och pustade och då och då släppte de ifrån sig ett litet tjut också. Roligt var det i alla fall att åka luftballong, de åkte inte lika högt som brummaskiner men högre än alla trädtoppar i alla fall. Panti prövade om det gick och brumma så högt uppe i luften. Brummet förvandlades till en jamning ungefär som när en katt jamar. Panti blev förskräckt och brummade flera gånger, men det blev i alla fall bara jamningar av det. Luftballongsföraren var en stilig björnhanne och han berättade för dem att brum förvandlas i luften till jamningar som katter och pumor gör. Dessutom tyckte han att de gott kunde vara tysta en stund och se sig omkring hur naturen såg ut på det här avståndet.

Nallesagor för alla: 346 Panti blir rädd

Nallesagor för alla: 346 Panti blir rädd: Panti blev rädd när den väldiga kondoren kom för nära honom med sina stora vingar. Han tittade skrämt på den stora fågelns kraftiga klor o...

346 Panti blir rädd

Panti blev rädd när den väldiga kondoren kom för nära honom med sina stora vingar. Han tittade skrämt på den stora fågelns kraftiga klor och stannade vid en bergshåla på vägen ner. Ifrån bergshålan hördes ett vargtjut och Panti stannade som förstenad. Det hjälpte inte att Alberto ropade på honom längre ner "kom nu då, det är inget farligt". Panti stod helt skrämd alldeles stilla. Kondoren kom tillbaka och luktade på Panti, som då äntligen började gå neråt igen. Kondoren lyfte och flög vidare. Panti var fortfarande skrämd men gick långsamt och försiktigt neråt och när han var nära bron som de skulle gå över en och en i taget så kunde han äntligen brumma lite till Alberto. Plums hade under tiden mejlat till Nalleförbundet i Peru och frågat om de kunde tänka sig att ta emot nallarna för ett par dagar. Panti ville helst åka hem, men när han hörde att de kanske även skulle besöka Peru så blev han gladare igen. "Hur ska vi åka dit?" frågade han glatt. Plums berättade att han först väntade på svar från Nalleförbundet i Peru och sedan skulle tillsammans med Plask göra upp en resrutt. Glasögonbjörnen hade också synpunkter på vad de skulle kunna göra i Peru. Det fanns många spännande saker att titta på där och kanske också äventyr att uppleva. "Bara inte någon kondor kommer och tar mig" brummade Panti medan han kliade sig på tassen. "Det var ingen kondor som tog dig här heller" brummade Glasögonbjörnen irriterad till Panti. "Neej, men han kanske tänkte göra det" svarade Panti argt. "Såja, nu tar vi det lugnt" brummade Plask. "Jag bjuder gärna på majspannkakor till lunch" sade Glasögonbjörnen vid sitt bo när de nu närmade sig det. "Det låter gott," brummade Panti. När de klättrat ner från Glasögonbjörnens träd brann en eld mellan de små stugorna. Ljusa Glasögonbjörn hade hämtat en stekpanna och hon hällde nu upp smet till majspannkakor. Nallarna satte sig väntande runt elden. Solen steg högre upp på himlen och sken varmt mot dem. Ljusa Glasögonbjörn började servera dem majspannkakorna vartefter hon gräddade dem på vackra flerfärgade keramiktallrikar. Plötsligt pep det i Plums minidator. Svaret från Perus Nalleförbund hade kommit. Nallarna var välkomna dit.

Nallesagor för alla: 345 Nallarna klättrar bland Andernas berg i Chile

Nallesagor för alla: 345 Nallarna klättrar bland Andernas berg i Chile: "Vi ska gå ännu högre upp, det blir kallare där och jag hoppas att ni har vinterpälsen på er" brummade Glasögonbjörnen till nallarna. Nu v...

345 Nallarna klättrar bland Andernas berg i Chile

"Vi ska gå ännu högre upp, det blir kallare där och jag hoppas att ni har vinterpälsen på er" brummade Glasögonbjörnen till nallarna. Nu var nallarna glada över att de skaffat sig det senaste i pälsväg. I sommarpälsen fanns det en dold knapp som de bara kunde trycka på och så vips så ändrades pälsen till vinterpäls. Det var ju tur att Glasögonbjörnen hunnit mejla dem detta redan när de var i Sverige! Plums berättade om detta för Monchichi, men hon var alls inte orolig då hon tänkt på detta i förväg och skaffat sig tempererade kläder. Hon höll i ett stadigt tag i Plums´ päls och klamrade sig fast där ordentligt. Plötsligt hörde nallarna ett klagande läte, de lade öronen bakåt och lyssnade uppmärksamt. Det var den svarta jaguaren som jagade. De möttes av en annan växtlighet nu och det var ju också noga att se var de satte tassarna så att de inte halkade och ramlade ner i någon bergsskreva. Högst uppe på bergstoppen fick de en fantastisk utsikt och där berättade Glasögonbjörnen för dem att sjön som de färdats på tidigare hette Titicacasjön och inte som de trott. Han uppmanade dem att vara noga med namnen i Sydamerika. Plums brummade då att han skulle tänka sig noga för i fortsättningen, han funderade också allvarligt på att lära sig spanska när han kom hem igen. Det kunde ju vara bra att kunna brumma på det språket också och inte bara det internationella brumspråket. Då sade Alberto till honom att han kunde börja genast att lära sig det eftersom han Albertonallen var med på resan. Panti brummade också att franska kunde ju också vara bra att kunna. Då brummade Glasögonbjörnen att det nog ändå var bäst om Plums lärde sig ett språk i taget. Nu började de vandra neråt igen och på vägen ner fick de sällskap av några vargar som bodde i bergshålorna runt omkring dem. De ylade då och då när nallarna kom för nära deras revir. Det verkade vara många djur som bodde däruppe bland bergen, det gällde att se sig för mycket noga så att de inte kom in på någons område. Ett mäktigt svishande ljud hördes i luften. Plums och Plask tittade upp; det var kondorens väldiga vingar som syntes på himlen. Tänk att det fanns så stora fåglar!

344 På utflykt med Glasögonbjörnen

"Jag tycker att ni ska göra en utflykt med mig nu" brummade Glasögonbjörnen när Plask borstat färdigt sina tänder och de andra nallarna kommit ut ur stugan och vaknat ordentligt. "Till en början kan ni klättra upp i mitt träd och se hur fint jag bor" fortsatte Glasögonbjörnen att säga. Plums och Plask nickade instämmande och Alberto och Panti ville genast gå till trädet för att klättra upp i det. Bara Monchichi såg rädd ut. "Får jag hålla fast i din päls då?" frågade Monchichi Plums. Han nickade och hon gick genast fram till honom och satte sig väl tillrätta bakom hans öron. Sedan bar det iväg upp i trädet som svajade ordentligt när alla nallarna klättrade upp i det. Glasögonbjörnen hade ett mycket fint bo uppe i trädet, men det låg mycket högt upp och det var inte helt enkelt att hitta dit. Han hade hängt upp en solcellslampa som tändes var kväll när solen gick ner. Uppe i trädet utanför hans bo fanns det mängder av olika sorters djur. Det var larver och små olika skalbaggar samt en och annan orm. Plums frågade om larverna smakade gott, men då fnyste Glasögonbjörnen på huvudet och sade att han föredrog blad och olika sorters löv. Från toppen av hans träd fanns det en smal bro till ett berg och dit gick nu Glasögonbjörnen försiktigt. Han uppmanade nallarna att komma efter honom men bara en i taget. När alla kommit över och de skulle klättra upp vidare högt upp i berget så varnade han dem alla att se upp för pumorna och jaguarerna som gärna jagade där. Monchichi höll ett stadigt tag i Plums och vägrade att klättra nerför honom. "Jag sitter så bra här och jag vill inte träffa någon Puma igen" sade hon. Plums trivdes med att ha Monchichi nära sig och han svarade "du får gärna sitta kvar för mig" . De andra nallarna ställde sig omkring dem för att titta på den vackra utsikten uppe bland bergen och de lyssnade alla ivrigt på de olika ljuden från fåglar och djur där.

343 Nallarna borstar tänderna

Nallarna lät sig väl smaka av maten . Ljusa Glasögonbjörnen hällde upp en slev av den doftande varma köttgrytan på vackra dekorerade keramiktallrikar och delade ut maten till dem alla. Inne i stugan var det varmt och skönt och de började efter maten bli lite sömniga. Glasögonbjörnen tackade för sig och lufsade hem till sitt träd  och klättrade upp i det för att sova i sitt bo. Panti, Alberto och Monchichi stannade hos Ljusa Glasögonbjörn för att sova på en madrass hon dragit fram till dem, nära elden. Plums och Plask lufsade ut genom dörren och följde med Svarta Glasögonbjörn till hennes stuga som låg bredvid. Mörkret utanför var kompakt och deras pannlampor kom nu väl till pass. Dock kände nallarna då och då stötar mot pannlamporna. Det var fladdermössen som kolliderade med dem. De skarpa ljuden från fladdermössen gjorde nästan ont i nallarnas öron. När de lade sig tillrätta på madrassen för att sova och försökte slappna av, tyckte de att de fortfarande hörde fladdermössens skarpa ljud i öronen. Till slut somnade de alla och väcktes inte förrän följande morgon av en envis tupps ivriga galande. Plums och Plask lufsade ut utanför stugan och sträckte på sina ben och tassar. Nu hörde de djupa snarkningar ifrån Ljusa Glasögonbjörnens stuga. Där sov nallarna djupt fortfarande. Plums fick syn på en gammal brunn i närheten av stugan, han gick dit och tog fram sin tandborste och satte igång att borsta tänder. Genast när han gjorde det kom Glasögonbjörnen ner från trädet och sade till honom att vara sparsam med vattnet. Han visade Plums en kanna att pumpa vattnet i och sedan från kannan hälla upp det vatten som han behövde i en mugg. Plask tittade uppmärksamt på hur Plums gjorde så att han också sedan kunde göra likadant. Nu hördes Panti brumma och strax kom han också ut för att borsta tänderna. Glasögonbjörnen frågade "borstar ni tänderna varje morgon?" "Javisst gör vi det" svarade Plums och borstade tänderna ordentligt i nederkäken. "Jag vill ha kvar mina tänder när jag blir en gammal nalle" fortsatte han med att säga när han avslutade tandborstningen med att skölja  munnen noga.

342 Nallarna åker bussfärja

Det var en stor bussfärja med många minibussar på den. Glasögonbjörnen berättade för dem att det var bäst att de satt kvar i bussen för annars kanske de skulle bli kvarglömda på färjan när den lade till i nästa hamn och Glasögonbjörnen körde vidare. Monchichi höll sig nära Plums och viskade i hans öra "jag vill inte bli kvarglömd någonstans". Plums lovade henne att hon inte alls skulle bli kvarglömd. Det kändes roligt att sitta i minibussen som stod på en färja. Färjan hade en motor som hjälpte den att röra sig framåt. Då och då slog vågorna mot färjan och då knirkade och gnisslade bussarna mot varandra. En stor och vacker delfin dansade runt färjan men simmade snart ifrån dem. Plums och Plask hade aldrig sett delfiner förut och de blev mycket imponerade av den vackra delfinens simkonster. Äntligen lade bussfärjan till där de skulle åka av och åka vidare till Glasbjörnens bo. Det gungade lite i magarna på dem när de körde av färjan, men snart var det så mycket annat att titta på när de åkte vidare. Efter att ha åkt på flera vägar närmade de sig en sjö igen. Den här gången var det en bro över sjön och snart nådde de den andra stranden. Nu bar det av uppåt och de kände hur luften blev tunnare och tunnare att andas ju mer de åkte upp i bergen. Äntligen var de framme. Glasbjörnens bo låg högt uppe i ett träd men själva skulle de bo hos hans kusiner som bodde runt omkring. En ljus Glasögonbjörn kom fram och hälsade dem välkomna på brumspråket. Hon frågade dem om de var hungriga och törstiga. De skulle allesammans äta inne hos henne första kvällen. Hon brummade till dem att stiga in i hennes hus och de lufsade försiktigt efter henne dit. Meddetsamma de kom in till hennes bostad så kände de den härliga doften av mat som trängde ut från hennes kök. Där på en öppen eld kokade kvällens härliga köttgryta  med bönor och majs i en stor Cazuela de carne, det betydde köttgryta. Grytan var gjord av lera och det var särskilt viktigt för då smakade maten mycket godare än vad den skulle gjort annars. Dofterna var lockande och frestande. Nallarna slog sig ner väntande på golvet på maten.

341 Panti hittar en snäcka på stranden

Nu kom minibussen fram till en stor sjö, för nallarna såg sjön ut som ett hav så stort var det. Glasögonbjörnen förklarade att de skulle åka bussfärja över havet och att de skulle få vänta vid stranden innan bussfärjan kom och lade till där. Plums frågade genast om det fanns farliga djur som de skulle se upp för. Glasögonbjörnen nämnde då att det kunde smyga omkring jaguarer men vrålaporna höll till inne i skogen och skulle knappast komma fram. Panti frågade vad den stora sjön hette och då svarade Glasögonbjörnen att den hette Tictiancasjön och var mycket berömd. Monchichi tryckte sig tätt till Plums så fort det prasslade bland buskarna vid stranden, hon var lite rädd för att bli bortrövad igen. På stranden där nallarna lufsade omkring såg de vackra snäckor och Panti ville gärna ta med sig några av dem. Den största snäckan satte han till sitt öra och tänk då kunde höra havets vågor i den, hur det brusade och slog mot stranden. Än kunde de inte se någon bussfärja men solen lyste varmt och skönt och då frågade Plask Glasögonnallen om de kunde bada och plaska en stund innan färjan dök upp. "Visst kan ni det" svarade Glasögonbjörnen. Nallarna sprang genast i sjön som var iskall. De sprang lika fort upp igen. Kanske var sjön så iskall för att den var så stor. När de kom upp på stranden såg de några apor närma sig dem. Aporna smög sig fram i grupp och hade några bananer i händerna som de tvättade i sjön. En av aporna försökte ta Pantis snäcka, men då brummade han väldigt högt och på franska till och med och då skyndade sig apan tillbaka till skogen. Panti skyndade sig till bussen och lade in snäckan där. Till slut kunde nallarna på långt håll få syn på bussfärjan och de brummade med varandra om hur stor bussfärjan kunde vara. De såg att ju närmare bussfärjan kom dessto större blev den för dem. Till slut lade bussfärjan till nära stranden och en stor bana hissades i land från färjan. De satte sig snabbt i bussen som Glasögonbjörnen snabbt rattade från stranden till färjan. Minibussen var en av många bussar på färjan och snart lade färjan ut igen och de vinkade ajö till aporna där.

340 Monchichi berättar om sina äventyr

Monchichi harklade sig och berättade att när de plockat de läckra blåbären så hade hon plötsligt känt hur någon andades på henne i nacken. Andedräkten hade varit het, nästan brännande. Hon trodde först att det var Plums men sedan när det var försent så hade hon fått en skymt av Puman. Puman tog henne försiktigt i munnen och bar iväg med henne till sitt bo. Monchichi hade blivit förskräckt då hon i boet sett en mängd hungriga pumaungar. Så fort Puman lämnat henne där, hade hon letat sig fram till öppningen av boet. Pumaungarna var små och hjälplösa och hon förstod att de skulle inte kunna göra henne illa. Öppningen till boet var spärrad med en bräda, men Monchichi hade böjt sig ner och krupit ut. Hon kom direkt ut bland de stora blåbärsbuskarna igen och hon hade till en början inte vågat ropa på Plums då hon trodde att Puman skulle höra henne och komma och ta henne igen. När Glasögonbjörnen hade startat minibussen kände hon igen ljudet av den och då sprang hon till det ljudet och glömde Puman helt och hållet. Puman kom störtande mot henne och  jagade henne och hon sprang rakt fram mot minibussen. Där visste de ju själva vad som hänt då de såg Puman som besviket fick återvända till skogen utan Monchichi. Plums kramade Monchichi och brummade till henne "hädanefter är du bredvid mig när vi mumsar blåbär, så att det inte händer dig någonting". Monchichi nickade till detta brummande nöjd. Vägen som de åkte på blev nu smalare och minibussen fick åka långsammare och långsammare, då det var stora hål i vägbanan. Glasögonbjörnen förklarade att tvåbeningarna i hans land inte alltid hade möjlighet att laga vägen efter de plötsliga och hårda regnen som ofta hände där. Nallarna såg att det fanns fullt med låga små hus med enkla plåttak på efter vägen och de undrade flera gånger hur det såg ut inomhus där. Glasögonbjörnen berättade att själv så bodde han i ett träd i ett bo som han byggt av kvistar och grenar, men om nallarna ville bo på marken så hade han flera kusiner som gärna hyrde ut rum åt dem. Nallarna tittade på varandra, ingen av dem ville bo i träd, tänk om man sov och sedan dunsade ner på marken och kanske rakt i tassarna på en Puma! Nej, de ville mycket hellre bo hos Glasögonbjörnens kusiner. Än skulle det dröja innan de kom fram till hans by.

339 Monchichi är borta

Glasögonnallen hade fönstret öppet på glänt och olika främmande dofter trängde in till nallarna vartefter de åkte förbi. Plötsligt när de åkt några timmar trängde en mycket bekant doft ini minibussen och nallarna blev överlyckliga. Det doftade blåbär. Den syrliga doften  var uppblandad med andra dofter men åh vad lyckliga Plums och Plask och de andra nallarna blev. De brumskrek så att Glasögonanallen var tvungen  att stanna bussen och han lovade dem att de skulle få lufsa runt och mumsa blåbär en stund. Nallarna kunde inte fort nog komma av bussen. De brummade och rusade fram till den första busken de fick syn på. Det var skillnad mot blåbärsbuskarna därhemma. De här buskarna var större och bären var större och dessutom var blåbärsköttet vitt, inte rött som hemma. Nallarna kände att de här blåbären också var lite sötare än blåbären hemma. Det var ett stort blåbärsbuskage, det vill säga det växte många blåbärsbuskar där. Glasögonbjörnen lät sig också väl smaka och Plums började plötsligt brumma om blåbärspaj med vaniljsås. Plask skrattade åt honom och brummade att Plums allt var en riktig hemmasittare som bara tänkte på efterrätter. Plums skrattade och sade att det hade nog Plask rätt i. Nåväl när de ätit sig mätta där så hade de tur och fann en liten bäck med klart vatten som de kunde dricka ur. Därefter var det dags att sätta sig i bussen igen. De gick långsamt mot bussen och njöt av att då och då sticka ner nosen mot jorden och andas in den kryddiga doften av den. Precis när alla eller rättare sagt nästan alla satt sig i bussen märkte de att Monchichi saknades. Vart hade hon tagit vägen någonstans? Plums brummade och brummade och snart brummade alla de andra nallarna också men ingen Monchichi svarade. Solen stod högt på himlen och nu kändes hettan mer besvärande än på morgonen. Panti brummade en sång på franska och då kom Monchichi springande och efter sig hade hon en stor svart Puma som tvärstannade då han såg alla nallarna. Puman lät höra ett genomträngande skrik innan han återvände till skogen. Monchichi sjönk ner på det tomma sätet bredvid Plums och började berätta vad hon varit med om.

337 Övernattning hos Snälla Glasögonbjörn

Plums och Plask var inte vana att sova tillsammans med Panti, Alberto och Monchichi men det fick de vänja sig vid att göra nu. Snälla Glasögonbjörnen  hade ett stort gästrum där hon lade ut en stor madrass på golvet. Där fick alla nallarna plats även om det blev lite trångt om utrymmet för alla tassar. Det fanns inget ljus i rummet så om någon behövde gå ut på natten så fick han treva sig fram. Plums erbjöd då sin ficklampa och hans ställde om den så att de kunde använda den redan när de gick och lade sig som ledljus. Det var en finess på den ficklampan att den gick att ställa om så att ett svagt men tillräckligt ljus sipprade ut från den om natten. Det var ju tur så att inga nallar blev väckta i onödan, tyckte Monchichi. De låg tysta på madrassen försjunkna allesammans i sina olika tankar, då hördes plötsligt ett vilt skrik. Nallarna drog häftigt efter andan. "Vem var det som skrek och varför?" brummade de ängsliga till varandra och knuffade varandra i mörkret. Alldeles strax kom ett nytt skrik och sedan hördes ingenting mer alls och snart hade alla nallarna somnat. Ute hördes smygande steg och Snälla Glasögonbjörn och Glasögonbjörnen gick runt huset och tittade efter om de kunde se något, men själva var de ju vana vid alla sorters olika skrik och pipljud på natten så det var bara en vanlig säkerhetspromenad de gjorde. Ingenting märktes utom att en svart skugga försvann så fort deras svaga brummanden hördes. Morgonen därpå började med dis och så fort som de avslutat frukosten som bestod av en apelsinhalva så var det dags att sätta sig i Glasbjörnens minibuss igen. Där fick de höra att skriket som de hört natten innan, kom från en svart puma som bodde i bergen ovanför dem. Hon hade för vana att alltid skrika av förtjusning när hon fångat ett byte. Nallarna passade nu på att se på naturen utanför fönstren. Olika sorters lövträd och en mängd skogar åkte de igenom. Glasögonbjörnen lovade dem att de skulle göra en paus när de åkt några timmar, så att de skulle få sträcka på benen och lufsa runt i naturen. Kanske skulle det också bli tillfälle till bad där. De skulle därefter åka färja en halv timme för att komma hem till Glasögonbjörnen. Han lovade dem att där fanns det många härliga träd att klättra i och en mängd olika sjöar med fisk i.

337 Nya intryck i Chile

"Så många ni är" utbrast Glasögonbjörnen till dem. Sedan välkomnade han dem till sin minibuss. Nallarna satte sig i minibussen och den startade med ett ryck. Först försökte Glasögonbjörnen fråga dem om resan, men snart gav han upp det då nallarna somnade i bussen av den ryckiga körningen. Det blev så många intryck för dem på en gång. Dels var det väldigt varmt, nu passade sommarpälsarna bra, dels tutade trafiken utanför bussen i ett kör. Då och då bad nallarna om vatten och Glasögonbjörnen bjöd dem att ta för sig rikligt. Han sade att de skulle övernatta hos en mycket snäll nalle som hade uthyrningsrum åt dem. Naturen såg helt annorlunda ut än hemma, små träd och bergsknallar gav annorlunda intryck än vad de tidigare sett. Här och där såg de små tvåbeningar som dansade eller hoppade, allesammans rörde hela tiden på sina armar och ben samtidigt. Alberto blev lycklig, han tyckte att de påminde honom om Spanien. Efter några timmars körning lufsade de ut ur bussen. Det var skönt att sträcka på tassarna och röra sig. De hade kommit fram till sitt övernattningsställe. En ljusbrun björn kom ut och välkomnade dem, hon frågade dem på brumspråket varifrån de kom närmast. Då de svarade Madrid, så frågade hon dem genast om de träffat hennes bror Hola. Nallarna tittade på varandra och brumskrek förtjusta att de hade hälsningar med sig från honom. Hon blev väldigt glad och berättade att de skilts åt när han bara var en liten nalle på några år. Deras mamma hade försvunnit på en tur bland bergen när hon skulle hämta mat till dem, så då hade hon tagit hand om dem båda tills några tvåbeningar dök upp bland bergen och tog Hola med sig. Systern blev glad av att höra att Hola var i en djurpark och trivdes där. Sedan bjöd hon nallarna på olika slags chilenska rätter som de aldrig smakat tidigare men som var mycket läckra. Glasögonbjörnen brummade att de skulle i säng tidigt om kvällen för att de skulle köra vidare tidigt följande morgon.

336 Nallarna fortsätter med ny brummaskin

Plask blev förtvivlad vid upptäckten av de förlorade resedokumenten och passen. Han började snyftbrumma och då kom genast flygvärdinnan fram och undrade varför han var så ledsen. När hon fick höra om varför så sade hon att det kunde hon ordna med en gång. Plums berättade att han hade hittat deras pass på marken bredvid apelsinträden, så dem hade han tagit vara på. Innan Plask visste ordet av kom flygvärdinnan med nya resedokument det var biljetterna och visum, ett slags tidsbestämmelse som visade hur länge de skulle få lov att vara i Chile. Plask och Plums blev så glada vid att det gick så snabbt att få biljetterna igen. Minidatorn var ju fortfarande borta och de måste ju kunna lösa det problemet på något sätt. Flygvärdinnan lät dem förstå att det säkert skulle lösa sig när de kom fram till Santiago då flera mobilföretag i världen hade hört talas om dem och gärna ville hjälpa dem vidare. Med det beskedet lät nallarna sig nöja och koncentrerade sig mera på att lyssna på härlig björnmusik och se roliga filmer på Teveskärmen framför sig. Ibland var det spännande filmer men ibland var det långtråkiga filmen på tvåbeningars språk och då somnade nallarna. Sedan hörde de flygkaptenen beskriva temperaturen utanför flygplanet och då de hörde om temperaturer på minus sextio grader C så var de glada över att sitta inne i brummaskinen och inte behöva nödlanda nu! Då och då sov nallarna, ty resan var ju lång och tog många timmar. Äntligen efter flera timmars flygande började brummaskinen minska hastigheten och de närmade sig ett stort brummaskinsfält. Genom högtalaren  hördes spanska och då förstod nallarna att de hade kommit till resans mål. Brummaskinen sänkte sig ner och snart landade den. Nu var de framme i Santiago! Meddetsamma som de lufsade ut från brummaskinen fick de av markvärdinnan varsin mobil och minidator. Då de inte behövde varsin minidator lät Plask dem förstå att lämna tillbaka dem och de nöjde sig med att enbart Plask hade en minidator. Till sin glädje upptäckte de också att Glasögonbjörnen fanns där för att möta dem. De vinkade glatt till honom och han brummade till dem HOLA

335 Plums och Plask hoppar med fallskärm

Flygvärdinnan kom fram till nallarna och berättade för dem att brummaskinen hade problem med den ena motorn, de hoppades kunna ordna den fram till den närmaste staden som var Barcelona. Hon visade nallarna också hur man använder räddningsvästarna om det var så att de skulle vara tvungna till det. De hörde hur motorn hackade högre och högre för att till slut inte hacka alls utan bli helt tyst. Snabbt satte nallarna på sig räddningsvästarna och även om Monchichi klagade lite på att hon inte vågade hoppa så gjorde alla nallarna det. "Blunda och hoppa" tröstade Plums henne med och då gjorde hon det. Plums undrade var någonstans han skulle landa och snart behövde han inte undra alls över det. Han hade landat i en apelsinlund mitt i ett träd med mogna apelsiner. Plask landade bredvid honom i ett annat träd med mogna grapefrukter. De brummade till varandra om sina lyckade landningar och frågade brummande efter de andra nallarna. Snart hördes glada brummanden från många träd och innan de visste ordet av kom det en massa tvåbeningar springande dit. De hade med sig kameror och tog bilder av dem. Sedan lufsade de iväg därifrån och alldeles utanför apelsinlunden stod en ny lite större brummaskin och väntade på dem. Nallarna lufsade ombord på planet som sedan startade med ett så starkt vrål att Monchichi inte hann att få ont i öronen! Snart satt de på sina platser igen och lyssnade på den ljuvliga björnmusiken och flygvärdinnan kom med en matsedel som de fick välja ifrån vilken sorts mat de ville äta. Som ersättning för att de blivit fördröjda på grund av motorfel i förra brummaskinen så fick de lite extra ersättningar nu. Plums ville ha glass till efterrätt efter sin läckra laxmåltid och sedan ville alla nallarna också ha det när de sett Plums härliga glassportion. Plask kände efter i sin pälsficka om resedokumenten låg kvar där efter nödlandningen, men där fanns ingenting alls, inte ens hans lilla fickdator. Hur skulle det gå nu?

334 Plums och Plask lyssnar på musik

Lägg till bildtext

"Jag är sömnig" klagade Monchichi medan hon  tuggade och tuggade på tuggummit hon fått av flygvärdinnan. "Somna inte när du tuggar på tuggummit" brummade Plums till henne. "Vad ska jag göra med det då?" frågade Monchichi klagande och puffade på Plums med tassen. "Spotta ut det i påsen bredvid dig" uppmanade Plums henne och pekade på en brun papperspåse bredvid henne. Monchichi spottade ut tuggummit i den bruna påsen, sedan satte hon sig bekvämt tillrätta och lutade sitt huvud kärvänligt mot Plums axel. Minuten efter sov hon. Plums gjorde det bekvämt för Monchichi. Han tog fram en liten kudde från ett fack framför henne och drog upp en tunn filt som han lade ut över henne. Samtidigt flyttade han sin axel från hennes huvud, så att han kunde röra sig på det lilla utrymmet som han satt på. Själv var han inte alls sömnig utan tittade ivrigt på displayen framför sig där flygkaptenen redogjorde för deras resrutt. Det var inte alls så långt till Santiago som han hade trott, de skulle flyga sex till sju timmar men sedan var det förstås en annan tidräkning där. Han fick vänta med att ställa om tiden på väckarklockan tills han kommit till Chile. Nu kunde han välja om han ville se en film eller om han ville lyssna på musik. Det var inte lätt att välja. Kanske skulle han lyssna på musik först och sedan se en film. Det fanns olika sorters musik att välja på. Plums bestämde sig för att lyssna på Chiles filharmoniska Björnorkester. Den musiken hade han inte lyssnat på tidigare. Plask knuffade honom i sidan, "ska du se på en film eller ska du lyssna på musik?" frågade han. Plums berättade då att han skulle höra på Chiles filharmoniska Björnorkester. Plask blev intresserad och tittade efter vilket stycke de skulle spela. Nallarna satte sig ordentligt tillrätta i flygstolarna och tog på sig hörlurarna och sedan tryckte de på en liten knapp på stolarna de satt på så att musiken började. Det var första stycket av Glasögonbjörnens opus 1. Tänk att han också var musikalisk det var det ingen av dem som visste något om. Kanske hade de också en körsångare i Santiago av nallar och inte bara i Buenos Aires. Musiken fyllde deras öron med ljuv musik, men mitt i allt hörde de också ett biljud som inte hörde hemma i musikens värld. Biljudet kom från ena motorn av brummaskinen.