Plask tittade ut genom fönstret till sin stuga. Han kunde inte tro att det fallit så mycket snö. Det var nätt och jämnt att han kunde se ut. "Plums vi måste skotta oss ut idag, var har vi vår solcellsdrivna snöplog någonstans?" ropade han. "Vabrum!, har vi en solcellsdriven snöplog? Vad härligt! Den vill jag åka med!" "Dummer, man går bakom den och driver snön framför sig förstås". skrattade Plask glatt. Vaktvargen kom springande och med honom var den solcellsdrivna snöplogen. "Den är laddad med alla solceller från i somras och några extra solceller från Spanien". Snöplogen puttrade lite och nallarna Plums och Plask hjälptes åt med att driva den framför sig och snön blåste upp mot sidorna av den och bildade små vallar. Panti och Albert kom glatt skuttande," kan vi åka kana på vallarna?" undrade Panti.
Han satte sig på en vall på baken och åkte ner i ett huj. "Vilken kort backe" utbrast han besviket. Vallen gick dessutom sönder och nå låg all snön som snöplogen vräkt åt sidorna överallt. Plask brummade ilsket åt honom "Så där får du inte göra, hämta nu en snöspade och ta bort all snön igen så att vi kan lufsa här". Pant blev lite ledsen, men han lufsade iväg och kom sedan tillbaka med en snöspade som han började ösa full med snö. Han fick hålla på en bra stund innan snön åter igen hade blivit en vall. Under tiden hade Plask och Plums kört runt på tomten med snöplogen och fått upp fina vallar överallt. Vaktvargen visade Panti och Alberto var någonstans på tomten det var bäst att åka kana. Det visade sig vara alldeles bakom vaktvargarnas gryt, det vill säga platsen där de bodde. Där hade bildats en hög lång backe och där var det fullt med djur som åkte kana på sina bakar. "Se upp i backen, annars får du hundra hål i nacken" ylade småvargarna. Nu blev Panti glad igen och han och Alberto skyndade sig att klättra upp på toppen av backen för att åka ner. Svich vilken fart de fick, snön yrde in i ögonen på dem, men roligt var det. Om och om igen åkte de. Panti fick ont i baken av allt åkande men han ville ändå fortsätta att åka. Plums gav honom och Alberto varsin plastbit att sitta på så att de inte skulle bli så kalla i sina bakar och inte få ont i dem av allt åkande.
.JPG)
Två apor i brummaskinshallen hade skickat ett fotografi av sig själva på nätet och krävde en ursäkt av Monchichis pappa som nästan hande sprungit omkull dem i sin iver att nå fram till Monchichi. Monchichi tittade på fotografiet och brummade sedan till sin pappa att man alltid måste se sig för där man drog fram. Det var ju naturligt att nallar tog mer plats men då var det viktigt när man lufsade att man såg sig för och inte skadade någon annan. Monchichis pappa såg ledsen ut och brummade att aporna såg trevliga ut och kanske kunde man göra sig vän med dem någon gång. Plask och Plums föreslog att han skulle bjuda hem dem till sig på en gång. Nu började det snöa också just när de satt sig ner för att grilla fisken. Det började blåsa också. Monchichis pappa tittade på fotografiet av aporna och höll med om att aporna såg söta ut och säkert skulle gilla att komma och hälsa på honom någon gång. Blåsten ökade i styrka och nallarna skyndade sig att äta upp den grillade fisken och lufsade sedan raskt till de olika stugorna. Lyckligtvis hade Panti och Alberto satt på kaminerna där så det var varmt och skönt när nallarna frusna kom in. Plask brummade att det var bäst att de snarast möjligt skulle bestämma om de omigen skulle ha Vinterhotellet öppet för alla nallar som inte ville gå i ide, det vill säga de som inte ville sova hela vintern utan istället ville vara vakna och bara sova om nätterna. Panti mindes hur roligt han haft det förra vintern i snön och åkt kana, så han var bestämd om att han ville bara sova på nätterna. Plums och Monchichi skulle också vara vakna och bygga snökojor och sätta ljus i dem och sedan sitta inne där ibland och mysa. Monchichis pappa var trött men först skulle han sova en natt där sedan skulle han köra tillbaka minibussen han hyrt. Han skulle fråga aporna om de ville komma och hälsa på honom också. Han hoppades att de satt kvar därute i brummaskinshallen. Då sade Plask att antagligen så hade aporna gått därifrån och satt säkert inte där och väntade längre. Det fanns en adress på fotografiet de skickat så det var nog lika bra att Plask bjöd in dem till tomten så fick de samlas allesammans där. Aporna svarade med en gång att de gärna kom på en gång också bara Plask skickade en ordentlig karta så att de hittade dit. Så fick det bli. Monchichis pappa hade under tiden sträckt ut sig på en säng i Pantis stuga och nu hade han somnat där. Han snarkade högt och ljudligt när han sov och Monchichi fnissade när hon drog av honom stövlarna! Panti brummade då att han ofta brukade sova i Albertos stuga för Alberto snarkade inte. Plask hörde att det tjattrade utanför det var aporna som kommit.
Plask blev mycket häpen när han hörde talas om att vaktvargarna ville ha särskilda arbetstider. "De brukar ju ta sig ledighet när det inte är några oväntade besök på tomten" utbrast han och slog i hop båda tassarna på en gång medan han satte sig ordentligt tillrätta i minibussen. Plums sade då helt tyst att han bara sade vad Nalleflickan sagt till honom i mobilen. "Jag ska prata med Vaktvargen när jag kommer hem" sade Plask bestämt "och jag är säker på att vi kommer överens sedan"! Monchichis pappa startade bussen med ett ryck när alla spänt fast säkerhetsbältena ordentligt. "Nu kör jag och brumma snällt får ni gärna göra i bussen när jag kör, men allvarliga saker får ni spara med att prata om tills ni kommit fram". Vinden utanför tog i så nu var det viktigt att Monchichis pappa körde långsamt på sin kant. Om och om igen blev de omkörda av snabba privatbilar eller brummopeder, men lugnt och ordentligt kördes bussen vidare. Äntligen svängde de in på den mindre skogsvägen och snart var det dags för parkering av bussen. "Kommer du inte hem med mig för några timmar?" frågade Monchichis pappa Monchichi. "Inte idag, kanske imorgon" svarade Monchichi käckt och satte nosen upp i vädret. "Du får gärna stanna hos oss och grilla fisk med oss ikväll" sade Plums till pappan. Då nickade pappan glatt till det förslaget och lufsade in på tomten efter att ha parkerat bussen ordentligt. "Nu måste jag ha en ordentlig pratstund med Vaktvargen" brummade Plask och lufsade bort till Vaktvargens håla. Han brummade högt och Vaktvargen kom honom snabbt till mötes. "Jag har hört att du varit på arbetsmöte om tider" sade Plask till Vaktvargen. "ja, det har jag men du och jag har ju aldrig haft några problem på den punkten" svarade Vaktvargen. "Neej, det var väl det jag trodde" sade Plask glatt och kramade Vaktvargen lite försiktigt. "Hur har det varit här då efter det att de norska järvarna drog sig tillbaka till Norge?" "Här har varit väldigt lugnt, vi har bara haft besök av några rödrävar som letade efter matrester som vi inte hade eftersom ni inte varit hemma och grillat på länge." Plask slog ihop båda tassarna och ropade högt "Nu ska vi grilla fisk och Nalleflickan har fiskat massor av härlig lax så nu blir det fest". Allesammans drog sig till grillplatsen och glöden var precis lagom för grillning. Precis när de skulle sätta sig ner steg månen upp på himlen och lyste upp kvällen för dem.
Monchichis pappa rusade i full fart till ankomsthallen. På vägen dit välte han nästan omkull ett par gulliga apor som satt vid ett bord och väntade på sina släktingar. "Se dig för din klumpiga nalle!" tjattrade de ilsket till honom. Monchichis pappa vare sig såg eller hörde dem han bara sprang framåt. Äntligen framme vid ankomsthallen, men där var ingen Monchichi än. Vart hade hon tagit vägen, å nu kom hon och så många paket hon hade med sig."Monchichi, Monchichi" ropade hennes pappa, men Monchichi tydde sig bara till Plums och tittade beundrande på honom. Monchichis pappa sjönk ihop lite, Monchichi skulle kanske lämna honom och flytta till Plums? Nu fick Monchichi syn på sin pappa och släppte Plums tass. "Snälla pappa har du kommit hit för vår skull?" frågade hon med sitt soligaste leende. "Mhm," svarade han, sedan "Bilen står härute men, vad många ni är jag får nog hyra en större buss om alla ska med hem till Plums och Plask". Han lufsade ut från ankomsthallen och lufsade fram till en biluthyrningsfirma och brummade några frågor till dem om sin bil. Han fick parkera bilen på deras parkeringsplats så att han kunde hyra en minibuss för att ta hem nallarna till tomten. Plums tog upp sin mobil när Monchichis pappa var på biluthyrningsfirman. Han ringde till vaktvargarna för att fråga dem om det var lugnt på tomten och att det inte fanns kvar några norgejärvar. Konstigt ingen av vaktvargarna svarade hemma, var var de någonstans? Plums ringde då till Nalleflickan och fick höra att vaktvargarna var på ett möte som gällde deras nya arbeten och deras tider och löner. Plums blev alldeles tyst. Var det här nya tider eller vad hade hänt. "Nåå," brummade Plask "vad sade vaktvargarna?" fortsatte Plask samtidigt som han tittade uppmärksamt på Plums som kliade sig i huvudet och brummade "det är nya tider nu, vaktvargarna är på möte och pratar om löner och tider!"
Monchichis pappa trampade oroligt fram och tillbaka på brummaskinsplatsen. Visst borde brummaskinen varit där nu, tänk om det hänt någonting på vägen från England till Sverige! Oroligt tog han upp sin mobil från pälsfickan och ringde till flygtornet. Där svarade en liten späd röst att brummaskinen var försenad och hade blivit tvungen att nödlanda på Färöarna på vägen hem. Det var något problem med ena vingen. Nu blev Monchichis pappa orolig på riktigt och bad att få prata med någon ansvarig i flygtornet. Den späda rösten sade då att det inte fanns någon annan där och tack för samtalet, sedan ringde hon av. Monchichis pappa tittade dumt på mobilen och sedan brummade han högt och ljudligt ut sitt missnöje. Flera väntande nallar blev förskräckta över hans brummanden och kom fram till honom i bilen och undrade hur han mådde. "Mycket dåligt" svarade han irriterad på dem. "Varför då?" undrade de. "Min älskade lilla Monchichi kommer inte hem nu till mig, de har nödlandat på Färöarna istället" svarade han buttert och stoppade ner mobilen i fickan igen. Nallarna omkring honom stod tysta först, de hade också väntat på brummaskinen som inte kom. Sedan sade en brunspräcklig nalle som påminde om Nalle Brum, att det var ju bra att de visste var brummaskinen var någonstans och att alla som var med den mådde bra. Sedan fortsatte han med att säga att han hört att Färöarna var ett utmärkt ställe att landa på för de hade så fin honung där. Monchichis pappa tyckte att det lät bra men nu kurrade hans mage alldeles förfärligt och de andra nallarna hörde det. De skrattade och brummade till honom att han bestämt glömt att äta frukost. Han nickade, han ville ju träffa Monchichi och då tänkte han inte alls på mat. Han gjorde sällskap med de andra nallarna till restaurangen Brum som låg intill, där kunde de också se alla brummaskiner som åkte iväg och vilka som landade. En stor kopp med läckert honungsthe värmde allas magar och sedan kändes allting mycket bättre. Det dröjde heller inte så länge förrän det i högtalaren hördes en röst som berättade att nu skulle brummaskinen landa från Färöarna. Monchichis pappa rusade så häftigt upp från bordet där han satt att han nästan välte bordet. Avlägset hörde han hur någon ropade efter honom "Lugna ner dig".
Brumvärdinnan kom nu fram till Plask och tittade strängt på honom. "Vad är det frågan om?" fråga Plask. "Du som skryter så mycket att du ofta är ute och reser, vet du inte om att det är förbjudet för nallar och andra att prata i mobilen när brummaskinen är i luften?" Plask blev ledsen och frågade om han skulle böta, då sade brumvärdinnan att han skulle få böta med två burkar honung. "Du får mejla dina vänner istället", sade Brumvärdinnan. "Javisst" svarade Plask lättad för han ville ju gärna veta hur det gått med Svenska Järvförbundets insatser mot de norska järvarna. Han undrade SÅ om de skickat någon ombudsman till järvarna. Han tog fram sin lap top och kunde genast se att Svenska Järvförbundets ombudsman hade talat med de norska järvarna och talat om för dem att de visst inte fick anfalla några björnar i Sverige. De hade blivit väldigt irriterade först men hade så småningom accepterat rådet och lovade att inte anfalla några björnar i Sverige. De bestämde sig samtidigt för att springa tillbaka till Norge för det var ju ingen mening att vara kvar i Sverige om det inte skulle bli någon björnstek. På given signal sprang alla järvar ut från tomten och nu kunde äntligen både Panti och Alberto lämna stugan som de sovit och bott i några dagar när de inte vågade gå ut. Både Panti och Alberto lufsade fram till grillen och gjorde upp eld där. Nalleflickan kom ut med tinade laxar som hon penslade med olja och kryddade med färsk rosmarin från en buske hon hade inomhus. Plask bad om att de skulle bli hämtade vid brummaskinsplatsen så Nalleflickan ringde Monchichis pappa med en gång och frågade om han kunde hämta nallarna vid brummaskinsplatsen i närheten. Han blev så glad att höra av dem så han ville åka med en gång dit. Nalleflickan berättade då att det skulle dröja någon timme till innan de äntligen kom hem.
"Nu åker vi hem och öppnar Vinterhotellet" brummade Plums och Plask på en gång till de engelska släktingarna. Morbror Nils körde dem snällt ut till brummaskinen som stod och väntade på dem. Monchichi och Vitbjörn spände snabbt fast i flygstolarna och sedan ropade de till Plums och Plask att skynda sig så att de också hann med brummaskinen. Den här gången var brummaskinen inte ens halvfylld och kaptenen ville komma iväg snabbt. I högtalen hörde nallarna att piloten inte ville stanna kvar i London och bli insvept av dimman där. Precis när Plums och Plask spänt fast sig i stolarna startade brummaskinen och stod en kort stund och brummade på samma ställe innan den tog sats och rusade över startplatsen och sedan bar det av högt upp i luften. Det gjorde lite ont i öronen men brumvärdinnan stod strax bredvid dem och delade ut tuggummin som hjälpte dem att minska trycket i öronen. Sedan kom hon och delade ut engelska tidningar till dem men då frågade Plums om hon inte också hade några svenska tidningar. Lyckligtvis hade hon det och han och Plask delade upp tidiningen emellan sig. Det var en kvällstidning med de senaste Brumnyheterna. Plask läste förvånad för de andra nallarna "massor av norska järvar har nu kommit till Sverige och hoppas få sig en björnstek före vintern". "Vilket larv, vi får ringa till vargfamiljen och fråga om de också har besvär med de norska järvarna" sade Plask. Sedan tog han upp sin mobil och ringde vargfamiljen. Han såg allvarlig ut när han lyssnade på vad de hade att berätta. Sedan vände han sig till Plums och de andra nallarna och berättade för dem vad vargfamiljen berättat för honom i mobilen. Det var fullt med norska järvar på deras tomt som låg och lurpassade på Panti och Alberto när de skulle gå ut från sin stuga. Panti hade ringt och pratat med sin syster i Strasbourg och hon rådde honom att komma hem med det snaraste. Panti sade att det skulle han gärna göra men han var rädd för de norska järvarna som låg och slickade sig om nosarna så fort han öppnade dörren till stugan. Vargfamiljen hade försökt att jaga bort dem men järvarna hade bara klättrat upp i träden och låg däruppe och skrattade åt vargarna när de försökte skrämma bort dem. Plask tog genast och ringde svenska Järvförbundet och brummade strängt till dem att han alls inte ville ha några norska järvar på sin tomt när han kom hem. Svenska Järvförbundet lovade att göra allt de kunde för att tala de norska järvarna tillrätta, de skulle genast skicka sin ombudsman till dem. Nu kände Plask sig lite lugnare men han hoppades också att Svenska Järvförbundet skulle mejla honom ett svar hur det gick.
"Vi tar brummaskinen imorgon bitti" brummade Plums och Plask till Moster Mary. "Jaa, det är bäst att ni kommer hem innan den där förskräckliga stormen Sandy kommer och tar er" brummade Moster Mary. "Vaddå för storm?" undrade Plums och Plask. Moster Mary berättade då för Plums och Plask om den hemska stormen Sandy som närmade sig USA och förstörde allting i sin väg med både regn och blåst. Nallarna Plums och Plask blev alldeles förskräckta när de hörde talas om stormen Sandy. "Tänk om det hänt mamma och pappa någonting i New York" brummade de. "Plask du får ringa till New York och höra efter hur de mår" sade Plums strängt till Plask. Med darrande tassar tog Plask upp sin mobil från fickan och började ringa "00 1Brum Brum Brum 476 87791 Brum". Det dröjde länge innan någon svarade, till slut hördes en lite svag röst svara "hos familjen Black". "Mamma, det är Plask hur mår du, hur klarar du dig i stormen Sandy?". Plask, är det du min älskade lilla björn var är du någonstans, varför har du inte hört av dig på så länge?" Plask blev nästan gråtfärdig när han hörde mamma Blacks röst. "Mamma, vi det vill säga jag och Plums flyttade till Sverige för många år sedan och nu är vi på utflykt till England". Plask stängde munnen för att hämta andan, det var en lång mening. Då hörde han hur mamma Black började brumma "är min lille Plums också där, får jag prata med honom?" Plums kom till mobilen och frågade hur mamma Black mådde och om han också kunde få prata med sin pappa. Mamma Black berättade att vare sig hon eller Pappa Black bodde kvar längre i New York utan när de blev pensionärer så flyttade de till Providence i Rhode Island där det fanns gott om floder och lax. Både Plums och Plask drog en lättnads suck när de fick höra att ingen av föräldrarna bodde kvar i New York. "Mamma när vi kommer hem till Stockholm i Sverige, kan väl du och pappa komma och hälsa på oss på vårt hotell? "Nu åker vi ingenstans Plask men till våren kanske när Pappa Black vaknar igen, då kanske vi kan komma på besök till er." Sedan tog samtalet slut och Plums och Plask fick mycket att prata med varandra om. Det var dags att borsta tänder och gå och lägga sig, så då gjorde de det.
Morbror Nils satte på helljuset för att kunna se någonting inne i dimman. Alla nallarna satt tysta och spända i bilen. Efter att ha kört några meter i den genomträngande dimman så brummade morbror Nils "Neej jag kan inte köra på känn och låtsas att jag ser en väg som jag inte ser". Då sade Dariella till morbror Nils "jamen du har väl autoköraren, den klarar alla hinder" Morbror Nils blev glad åt Dariellas förslag "visst har jag det, nu trycker jag på autoknappen och då kommer vi fram mycket bättre och säkrare." Han tryckte på en grön knapp som var självlysande och nu blev det fart på bilen. Här och där det såg ut som om det bara var dimma där flög de fram. Plums och Plask tyckte att det kändes som om de flög ovanför vägen, inte särskilt högt upp utan bara lite. Snart hade autoköraren lämnat centrum och då lättade även dimman. Morbror Nils hade lutat sig bekvämt tillbaka i bilen men hade förstås på sig säkerhetsbältet. Av snarkningarna som hördes ifrån honom förstod de andra nallarna att han sov djupt. "Tror ni att autoköraren vet när vi kommer till Hampstead?" frågade Damdam. "Javisst, svarade Dariella men vi kanske borde väcka morbror Nils nu". "Hrmph" brummade morbror Nils lite yrvaket. "Nu är det bäst att jag kör den sista biten hem till huset, så att inte Moster Mary blir orolig " fortsatte Morbror Nils med att säga och sedan stängde han av autoköraren med en liten spak. Det var sent på kvällen när de äntligen kom fram till Stora Bygatan och Moster Mary gick fram och tillbaka på tomten och tittade efter dem. "Äntligen är ni hemma igen" brummade hon glatt och kramade om dem lätt. "Nu ska vi äta middag och jag har dukat i matsalen för att vi ska få rum allesammans". Alla nallarna gick först till badrummen för att tvätta sig ordentligt före maten. Damdam fick till och med duscha för Moster Mary ville inte ha en jordig Damdam till middagsbordet. Damdam frågade om det inte räckte med att han borstat av sig all jorden i London men Moster Mary sade då strängt till honom "Om du vill ha någon mat, så måste du duscha först, för mellan dina baktassar finns det säkert jord kvar". Damdam gav upp och gick till duschen och tvättade sig ordentligt från huvudet och ner till tassarna med Björntvålen och nu blev han ordentligt ren och doftade riktigt gott faktiskt. "Jag får väl extra mycket mat nu när jag är så ren" brummade han. "Maten ska räcka till alla" svarade Moster Mary och det gjorde den också. De fick grillad lax med orientalisk potatissallad och läcker granatäppelsaft att dricka till.
Efter maten blev alla sömniga och beslöt sig för att gå och lägga sig. Plums och Plask berättade för Moster Mary och Morbror Nils att de tänkte återvända till Sverige nu för att ta hand om sitt hotell där. "Har ni ett eget hotell?" frågade Moster Mary intresserat. "Jaa vi har en hotellby för nallar som inte vill sova på vintern" svarade Plums.
.JPG)
