Nu kände nallarna Svarto och Svartbjörn sig riktigt hungriga på varm choklad och varsin härlig ostsmörgås därtill. De gick till jordkällare och tittade efter om det fanns någon ost där och tänk de hade en sådan tur att det fanns ett paket med ostskivor. Nu gällde det bara att få upp paketet också. Det var inte så lätt men till slut lyckades Svarto få upp ostpaketet med sin lilla fällbara sax. De dukade på träbordet utanför kojan och hjälptes åt med att göra varm choklad på vedspisen. Svarto pustade till Svartbjörn och sade att han skulle undersöka kojan ordentligt, kanske fanns det rent av ett väggurtag till så att de lättare kunde göra sin varma choklad om morgonen. Svartbjörn protesterade då och svarade att det gick väl jättebra att göra som de gjorde men de fick se till att veden i spisen inte brann ut. Det kändes varmare och skönare ute nu och när de satt på bänken och drack sin choklad så kom en familj rävar och tittade på dem. "Vill ni ha lite ost?" frågade Svarto. Rävmamman nickade och sträckte fram sin nos mot ostpaketet. "Lugn, bara lugn så ska ni få smaka" svarade Svarto. Han lade upp några skivor ost till dem, som försvann på ett nafs. "Nu blir det inget mera" sade han sedan och rävarna försvann in på en mindre väg.
Vem var det som kom tassande nu på vägen, skulle de aldrig få äta färdig sin frukost. Lisa Björn kom fram och hälsade på dem och blev glad när hon såg att de åt ordentlig frukost. "Ungdomen nuförtiden brukar ibland äta väldigt slarvigt till frukost" sade hon. "Vi gillar att äta frukost" utbrast Svartbjörn. "Det är bra det" sade Lisa Björn. "Har ni förresten sett några rävar gå förbi här" frågade hon sedan. "Ja, de försvann in på den mindre vägen" svarade Svarto. "Bra, då ska jag ringa dem i mobilen och tala om för dem var det finns ägg att hämta" fortsatte hon. Då frågade Svartbjörn henne "kan inte vi också få några ägg att hämta?". "Jag visste inte att ni också behöver ägg" brummade Lisa Björn. Hon hade med sig en kasse och från den plockade hon upp sex ägg och frågade sedan om det räckte. De blev glada över äggen och bad henne sedan stanna kvar till lunch så att de kunde bjuda henne på ugnspannkaka och honung. Disken bar de in gemensamt till kojan och satte ner i en balja för att diskas senare tillsammans med lunchdisken. Det var ju onödigt att slösa med vatten och energi. Lisa Björn visade nallarna på ett urtag i kojväggen som ledde till solpanelen på taket. Hon berättade att en del nallar brukade ha med sig en minimicrougn och den brukade de koppla till väggurtaget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar