Skotska nallarna dukade snabbt upp ett läckert bord med alla möjliga läckerheter som nallar tycker om. Där fanns till exempel
Vit hemlagad Nalleost, skotska rutiga kex, Nallechokladtårta, special honung från Högländerna, ljungmarmelad, lax rökt på skotskt vis, och en doftande sås som man bara ville ha mer av hela tiden! Det gick snabbt att duka upp maten också då alla fjorton nallarna hjälptes åt med det. Sedan satte de sig alla ner och väntade på det rykande heta teet och äppelpajen. Dariella skickades iväg för att köpa mjölk till teet. Det var ju självklart att ingen kunde börja och dricka te förrän de fått mjölk till det så att det blev lagom temperatur på teet. Dariella sprang till närmaste grannen och frågade om de hade en kanna mjölk att låna ut. De närmaste grannarna hade lyckligtvis köpt för mycket mjölk så de blev glada över att bli av med en en och en halv liter mjölk. Dariella sprang det fortaste hon kunde tillbaka till tomten och husbilen. Moster Mary hällde upp mjölken i flera mindre gräddkannor och brummade "Var så goda". Nu blev det fart på nallarna må ni tro. Stora och små trängdes de runt bordet och allt man hörde på en bra stund var bara "slafs, slufs, mums". "Det var väldigt god äppelpaj, det här sade den ena skotska nallen, kanske kan jag få receptet på den?" Moster Mary sträckte på sig och brummade någonting om att hon fått receptet från sin svenska släkting Axa i Sverige. "Ett sådant egendomligt namn på en nalle" tyckte den skotska nallen. "Jaa, kanske det," sade Morbror Nils" men vi väljer ju inte själva våra namn fortsatte han sedan att säga". "Får vi gå ut och leka?" undrade nu alla de tolv nalleungarna. De hade sett spännande klätterleksaker i trä i trädgården och ville pröva att klättra i dem. Dariella och Damdam höll nu på att lära sig alla nalleungarnas namn och det var inte det lättaste. En av de skotska nallarna hette Ljusbrun, en annan Mörkbrun, en nalle hette Skiffer, en annan nalle hette Melerad. Plums och Plask ville äta mera och ville alls inte leka än, de tyckte väldigt mycket om honungen och funderade på om det var värt att åka till Skottland för att skaffa sig annan sorts honung än den som fanns hemma.
Morbror Nils harklade sig och nallarna lyssnade koncentrerat. "Det kommer två skotska nallar på besök" brummade han. Dariella frågade meddetsamma "brummar de på engelska eller på skotska?". "Jag vet inte, men de har hela släkten med sig så vi får kanske hyra ett tält någonstans" svarade Morbror Nils. "Hjälp" skrek Moster Mary, "ska de äta på restaurang eller tror de att de kan äta här hos mig?". "Vart ska du gå?" frågade Morbror Nils Moster Mary. "Jag måste väl gå och låna ugnar om jag ska bjuda massor med nallar på klockan fem the". Vita björn sade att en paj nu var klar att grädda i ugnen och Moster Mary lugnade ner sig igen. "Ja vi tar det lugnt och de får ta en sked var av pajen, om de inte är 100 stycken". Moster Mary lugnade ner sig helt och hållet och de andra nallarna tyckte att det skulle bli spännande med skotska nallar och försökte tänka efter vad de kunde ha för att de skulle vara så annorlunda. Snart var klockan fem och utanför huset hördes nu en kör av säckpipor. Det var de skotska nallarnas hälsningssång till sina engelska vänner och deras gäster. Plums tyckte att det gjorde lite ont i öronen och Plask tyckte att det lät alldeles förskräckligt. Moster Mary och Morbror Nils klappade tassar och började brumma till gästerna "Brumvälkommen ida´ Skotska Nallar ska ni va´ vi vet inte hur många ni är, men välkomna här" Sådan tur de hade, de skotska nallarnas familj var bara tolv stycken och Moster Mary och Morbror Nils kände sig genast lättade. Dessutom behövde Morbror Nils inte hyra något tält alls för de skotska nallarna hade med sig sin husbil och där rymdes många fler än fjorton nallar! "Nu ska det bli gott med the och titta får ni se, vad vi har med oss från Skottland till er" sjöng Skotska Nallarna för de andra nallarna. Upp ur ryggsäckar och väskor plockade de skotska nallarna alla möjliga olika delikatesser från Skottland. Moster Mary satte på nytt thevatten på sin gasspis, nu fick hon också plocka ut massor av muggar att dricka theet ur.
Moster Mary och Morbror blev mycket glada för alla äpplena som nallarna hade med sig tillbaka från äppellunden. "Är det sant Morbror att du inte har något riktigt namn?" undrade Plums. "Joo jag har ett riktigt namn, fast jag tycker inte att det går så bra att använda här i England" svarade Morbror. "Vad heter du då?" frågade Plask. "Jag heter Teddy Nils" brummade Morbror. "Det är fina namn båda två" brummade alla nallarna i kör, så Morbror fick nästan hålla för öronen. "Nu säger vi Morbror Nils i fortsättningen" brummade nallarna gemensamt. "Nils är ju ett fint svenskt namn som alla kan säga hur lätt som helst" sade Plums och Plask på en gång. Moster Mary såg glad ut och frågade vilka av nallarna som ville hjälpa till och skala äpplen till äppelpajen de skulle äta klockan fem när gästerna skulle komma. Morbror Nils hämtade smör, vetemjöl och socker i en fin bunke som de skulle göra degen i. Det var bestämt roligare att få heta Morbror Nils än bara Morbror. Monchichi sprang till fönstret för att se om några jordekorrar syntes till, men inga syntes. Dariella trodde att jordekorrarna var hemma och åt lunch. Vitbjörn lånade ett fint förkläde som hon tog på sig när hon började skiva de skalade äpplena till pajen. Damdam tog fram tallrikar och muggar som han dukade på bordet. Moster Mary satte på ugnen så att den skulle få lagom värme till pajen och sedan hämtade Dariella servetter och lade en vid varje tallrik." Vi kanske får vaniljsås på nosarna annars" brummade hon. "Vaniljsås" utbrast Morbror Nils "den tog slut i går, vi kanske har vaniljglass istället" sade han och öppnade frysboxen och tittade efter. Vilken tur, det fanns vaniljglass som inte ens var öppnad. "Den tar vi" sade Morbror Nils. Moster Mary tog fram två stora pajformar och började smula degen i en av dem. "Vilka gäster kommer till oss?" frågade Dariella. Morbror Nils svarade "Vänta så får ni se!"
Dariella brummade " att det är bäst att vi tar med oss några korgar som vi plockar äpplen i för vi kan ju inte bara ha dem i fickorna". De fick varsin korg att plocka i och Damdam hjälpte Dariella att bära korgen. Plums och Plask hade varsin korg och Vitbjörn och Monchichi lovade att de skulle hjälpa Plums och Plask med äppelplockningen. Nu lufsade nallarna iväg längs bygatan och som tur var så var det inte så mycket trafik där, bara en och annan åsna med packning på. Snart hade nallarna lämnat bygatan bakom sig och de kom ut på ett stort gärde. "Var är äppelträden någonstans?" frågade Monchichi ivrigt. "Lugn, bara lugn, vi är inte framme än" brummade Dariella lugnande. "Först ska vi gå igenom den där lilla skogen sedan kommer vi till äppellunden" fortsatte hon. Nu kände alla nallarna att det var mycket fuktigt i luften och snart började det regna också. "Jag blir våt överallt" klagade Monchichi. "Så här är det i England, du vänjer dig" svarade Dariella uppmuntrande. "Brum brum" brummade Damdam uppmuntrande och klappade Monchichi tröstande på tassen. Nu var de framme vid äppellunden. Där galopperade flera hästar omkring och tycktes inte alls vara glada åt att se nallar komma in på sina områden. "Vad gör hästarna här?" frågade Plums lite ängsligt. "De äter äpplen, förstås" svarade Dariella käckt och hoppade in till hästarna. De kom genast galopperande mot henne, men hon stod alldeles stilla och då lät de henne vara. Sedan lufsade Plums, Plask, Damdam, Vitbjörn och Monchichi också in för att plocka äpplen och titta på hästarna. På de nedersta grenarna på äppelträden var det tomt på äpplen, för där hade hästarna plockat av alla äpplena. Dariella var duktig på att klättra i äppelträd, så hon klättrade snabbt upp i ett träd och kastade ner äpplen till de andra nallarna. "Du kan väl se dig för var du kastar äpplena, så jag inte får dem i huvudet" klagade Damdam och gned sig i pannan. "jag ska försöka med det" svarade Dariella. Snart var korgarna fulla med olika sorters äpplen och då klättrade Dariella nedför stammen försiktigt för att inte skada sig eller äppelträdet. Nu fick nallarna lufsa försiktigt tillbaka med äppelkorgarna så att de inte gled av dem. När de kom tillbaka till tomten var Moster Mary överraskad av att se hur mycket äpplen de plockat. "Oj, vad många äpplen ni har plockat" sade hon förtjust. "De här äpplena räcker både till pajer och grillade äpplen och mos". Morbror berättade då att han fått ett nytt mejl av Tangonallen som ville att han och Morbror skulle göra en egen utflykt i England och kanske även till Skottland. Moster Mary såg häpen ut. "Jaså, ja det låter äventyrligt, men Tangonallen är väl en äventyrare?" frågade hon. Morbror nickade på huvudet och sade att det självklart var på det sättet.
Plask fick svar genast från Tangonallen som mycket väl kom ihåg sin vän Bror! Tangonallen hade trott att Bror inte ville höra ifrån honom ty det hade kommit tillbaka ett brev när Tangonallen skrivit till Bror. Nu lånade Morbror Plasks lilla dator och skrev genast ett mejl till Tangonallen där han också berättade att han gift sig med moster Mary och hade två nallar själv; Dariella och Damdam. Han frågade i mejlet om Tangonallen hade någon familj. Moster Mary brummade nu att han måste skynda sig med mejlet för nu skulle de äta pannkakor med björnbärssylt och lite senare skulle det komma gäster. "Är det något särskilt idag?" undrade Morbror. Moster Mary nickade och sade att klockan fem serverades det Te och runda bröd som var vackert flätade och dessutom skulle de allesammans få smaka på nyslungad honung som de skulle äta tillsammans med äpplen. Dariella och Damdam började sjunga en sång av förtjusning där de sjöng "Äpplen och honung, äpplen och honung, honung och äpplen vill nallar ha, helst varje dag". Då invände Moster Mary att om de åt äpplen med honung varje dag så skulle de tröttna på det.
Nu kände Plask och Plums sig lite trötta med alla intryck och föreslog Moster Mary och Morbror att de skulle sova en stund efter pannakakorna och björnbärssylten innan det var dags för te, honung och äpplen. "Var är äppelträdet?" undrade Plums. Moster Mary brummade då att äppelträden växte några kilometer därifrån men dit klarade nallarna säkert att lufsa själva för att plocka äpplen. Damdam och Dariella skulle också plocka äpplen och de skulle visa vägen till äpplena. Just då kom det ett nytt mejl till morbror. Det var förstås från Tangonallen. Han hade beställt en biljett till England och ville hälsa på dem. "Var ska vi nu lägga honom någonstans?" un drade Moster Mary bekymrad. "Han har säkert ett tält med sig" brummade Plums till svar.
"Hur är de där jordekorrarna egentligen?" undrade Monchichi och vände sig till Dariella i minibussen. "De är ganska vanliga fast ibland busar de och då blir det väldigt roligt" svarade Dariella men hon ville inte berätta vad det var som var så roligt med dem. Det var nästan ingen trafik alls på de småvägar som de åkte på, men det kändes väldigt konstigt att åka på "fel" sida av vägen. Moster Mary berättade för dem att en gång för länge sedan så hade Sverige också haft vänstertrafik precis som England. Plums och Plask sade då att det måste ha varit för väldigt länge sedan innan de kom till Sverige. Moster Mary nickade till detta och sade att England skulle inte byta till högertrafik för alla var vana vid att det alltid skulle vara likadant som förr. Nu var de äntligen framme vid huset och tomten. Moster Mary och Morbror bodde på en stor grönskande tomt med många olika slags träd och buskar. När Monchichi gick ur bussen så såg hon sitt livs första jordekorre. Den såg faktiskt riktigt snäll ut. Den tittade intresserat på henne lika mycket som hon tittade på den. Dariella sade något men Monchichi hörde inte vad hon sade, hon bara tittade och tittade på jordekorren som tittade tillbaka på henne själv. Bestämt var den inte farlig och tänk den var ju faktiskt inte så stor heller. Det verkade nästan som om den ville hälsa på henne. Det skulle nog inte bli så farligt med jordekorrarna som hon trott. Dariella sade ju också att de var snälla och särskilt snälla var de om man hade nötter i fickorna. Monchichi kände efter i fickan, visst hade hon några nötter med sig från Sverige. Hon tog upp en nöt och höll den i tassen. Jordekorren närmade sig lite och nu gick nosvingarna på den snabbt, den ville bestämt ha nöten som Monchichi höll i tassen. Hon stod alldeles stilla när jordekorren försiktigt kom närmare och närmare. Så tog jordekorren nöten från hennes tass, sedan sprang den med väldig fart till ett litet hål i marken där den kvickt sparkade undan jorden och sedan kröp den ini hålet och försvann. Tänk nu hade Monchichi matat en jordekorre, hon var riktigt nöjd med sig själv. De gick nu framemot det trevliga huset där de skulle bo om natten. Moster Mary öppnade dörren och hälsade dem välkomna in. Dariellas lillebror Damdam visade dem på en liten stol som stod därinne bredvid ett litet bord. Vid två av väggarna stod det två våningssängar. Nu tog Plask fram björnbärssylten och gav den till Moster Mary. Morbror undrade om Plask kunde skriva till Tangonallen på en gång och fråga honom om han kom ihåg Morbror. "Fast då var jag förstås inte Morbror, då hette jag Bror. Plask skrev genast till Tangonallen och frågade om han kom ihåg sin vän Bror.
Moster Mary hade parkerat familjens minibuss utanför flygplatsen i Brumwick. Hon och nallarna lufsade nu i lugn takt till minibussen. Monchichi blev förvånad över att se att det var vänstertrafik i England. Hon frågade Moster Mary om det inte kändes konstigt att köra på fel sida av vägen. Moster Mary skrattade och brummade att för henne var det rätt sida av vägen. När alla nallarna satt sig i minibussen och spänt fast sig med säkerhetsbältena vände Plums sig till Dariellas lillebror som hette Damdam och frågade vad han tyckte om att göra. Damdam berättade att han älskade att klättra men att Moster Mary alltid blev så rädd när han klättrade i träd. Plums sade då att det var mycket viktigt att man alltid visste att man kunde ta sig ner från trädet man klättrat upp i, så att man inte behövde kalla på brandkåren för att komma ner ifrån det. Damdam tittade med stora ögon på Plums och sade att han skulle komma ihåg det. Moster Mary passade på och fråga om de var hungriga och alla nallarna kunde då höra hur det kurrade i magarna på dem. Jag har massor av nygräddade pannkakor hemma som jag tänkt att vi ska ha som lunchmat. Sedan frågade Morbror dem om det var länge sedan de rest från New York och till det kunde både Plask och Plums nicka ja. Plums berättade att de sett sig om i världen och rest både till Argentina och Spanien. "Var ni i Buenos Aires?" undrade Morbror upphetsat. "Jag har en avlägsen släkting där som heter Tangonallen, men honom känner ni förstås inte". "Joo!" ropade Plums och Plask på en gång. "Tangonallen har varit hos oss i Sverige och lärt oss dansa tango och dessutom visade han oss hur vi skulle ta oss till Operan i Buenos Aires". Morbror blev alldeles tyst.
"Jag skulle så gärna ha kontakt med Tangonallen igen" brummade han tyst. "Jag har datorn med mig så det blir hur enkelt som helst att ordna den saken" sade Plask med glad ton. "Ni har väl också dator hemma hos er?" frågade han. "Javisst har vid det." brummade Damdam.
"Tror du att jordekorrarna försöker bita mig?" frågade Monchichi ängsligt Plums när hon spänt fast sig med säkerhetsbältet i brummaskinen.
Plums klappade henne tröstande på tassen och viskade tyst till henne att han inte trodde det. "Ingen kommer att bita dig, det lovar jag dig för jag är en mycket bestämd björn som heter Plums!". Nu kände Monchichi sig lugnad och började prata med Vitbjörn som satt bredvid henne på andra sidan gången i brummaskinen. Vitbjörn var trött och orkade inte prata så hon svarade mest Brum och strax därefter sov hon. Resan till England gick snabbt och rätt vad det var började brummaskinen gå ner och de var framme vid flygplatsen Brumwick. Den var inte lika stor som Londons andra flygplats Bearrow, men det blev lättare så här. Meddetsamma som nallarna kom ut från brummaskinen så hördes glada rop från läktaren där det stod flera nallar och viftade välkomnande med flaggor. "Hi there here we are" Hej på er här är vi betydde det som kusinnallarna ropade på läktaren. Plums och Plask vinkade med tassarna och såg glada ut. Vitbjörn och Monchichi höll sig strax bakom och lufsade raskt framåt. Det gick snabbt vid passkontrollen eftersom de också var EUmedborgare nuförtiden. Utanför svängdörrarna väntade både Moster Mary och Morbror samt de två kusinerna. Alla brummade på en gång så Monchichi fick nästan ont i huvudet. "En i taget, annars hör vi inte vad ni säger" sade Moster Mary förmanande. Dariella var den äldre av kusinerna, hon sade med låg röst att hemma hos dem hade en familj med jordekorrar flyttat in i en håla. "De är så söta och rara, vi kan leka med dem någon dag". "Äär de iinte faarliga då?" frågade Monchichi med darrande röst. Dariella tittade undrande på henne. "Neej, bara man lär känna dem ordentligt" svarade hon käckt.
Det var inte lätt för någon av nallarna att somna på kvällen, det dallrade av spänning i magarna på dem och i tassarna kändes det som om någon satt där och kittlade dem. Nu hade Monchichi tagit av sig bandaget och nu skulle hon försöka sova innan det var morgon igen och hon skulle åka. "TuuT," Plums fick ont i öronen men det var bara Monchichis pappa som tutade med tutan följande morgon för nu bar det av till flygplatsen. Det var nätt och jämnt att Monchichi hann och borsta tänderna. In i bilen trängdes nallarna med sin välfyllda ryggsäckar. De hann inte vinka till Panti eller hans syster för de sov gott i sina sängar. Wrroom, sade det om bilen när den körde iväg från tomten och ut på stora vägen, fast där fick den köra långsammare för bilen var ju hårt lastad av alla nallarna och deras ryggsäckar. Plask hade sagt att de inte behövde ta med sig någon matsäck för moster Mary skulle bjuda på pannkakor när de kom fram. Det skulle bara ta två och en halv timme att flyga till Brumwick som flygplatsen hette. Snart var de framme vid sin brummaskin på Arlanda och där fanns det numera en särskild startplats för brummaskiner. Den låg alldeles bredvid Arlanda och hette Nallandia, det var för att man skulle kunna skilja den från tvåbeningarnas Arlanda. Bilen parkerades på korttidsparkeringen och Monchichis pappa betalade med en torkad fisk. Det var inte så många lediga parkeringsplatser där men de hade turen att hitta en.
Monchichis pappa följde med dem till incheckningen och sedan sade han åt Monchichi att se upp så att hon inte råkade ut för några jordekorrar i England för de kunde vara väldigt på bettet och envisa. Monchichi hade aldrig hört talas om jordekorrar förr, så hon blev alldeles blek och såg ängsligt på Plums. "Lugna ner dig" brummade Plums "Om någon försöker vara dum mot dig, så vet du att du har mig!" Han morskade upp sig rejält så att pälsen stod rakt ut från kroppen. De vinkade ajö till Monchichis pappa och lufsade ut till brummaskinen och satte sig väl tillrätta. De satte fast säkerhetsbältena och kände att brummaskinen började rulla ut från Nallandia. Resan hade börjat.
"Titta titta titta!" brumskrek Plums. "Vilket fint hus, vi ska få bo i när vi kommer till England" fortsatte han med något lägre röst. Plask kom springande och Vitbjörn, "får vi rum allesammans i huset?" frågade Vitbjörn med darrande röst och tryckte sig närmare Plask. Plums svarade då att för fyra nallar som dem räckte Nallehuset till. Moster Mary och Morbror bodde i ett mycket större hus med kusinerna som nu väntade otåligt på dem. "Du är väl nästan bra i foten nu så att vi kan åka snart" sade Plums till Monchichi. Monchichi nickade bara, hon tyckte att det skulle bli mycket spännande att resa till England och träffa alla kusinerna och leka med dem. "Oj då vi ska akta oss för några väldigt stora ekorrar som busar med alla tvåbeningar, de kan inte klättra utan håller till på marken, skriver moster Mary". Nu blev det än mer spännande att förbereda Englandsresan, för imorgon skulle den äntligen blev av. Det tog bara några timmar från Nyköping och dit skulle de få skjuts av Monchichis pappa. "Det är bäst att vi packar allting nu så vi är klara i morgon bitti när vi ska fara" brummade Plums. Björnbärsmarmeladen hade svalnat så den packade de försiktigt ner i Plums´ ryggsäck. Försäkerhets skull för att den inte skulle gå sönder så tog Plums en tjock tröja om den. Monchichi plockade ner tandborstar till dem och tandkräm. Plask lade fram deras pass. Det var ju inom Europa de skulle åka den här gången så de behövde säkert inte passet, men det var en bra sak som talade om vem man var så då fick passen komma med iallafall.
Plums tittade i datorn om det kommit något nytt mejl från England men det hade det inte gjort. Han läste igenom det sista mejlet och upptäckte då att det stod en mängd frågor i det. Nu kliade Plums sig i huvudet och funderade på om han svarat på några av de frågor som Moster Mary frågat om. Plask kom in i stugan och hälsade från Monchichi att hon undrade vart Plums tagit vägen någonstans. Plums skämdes, han skulle ju bara gå in och hämta en sil för att de skulle skölja björnbären. Han tog silen och rusade ut ur stugan och fram till Monchichi. "Var har du björnbären som jag ska skölja?" sade han ivrigt. Monchichi såg ledsen ut när hon svarade att hon smakat upp allesammans. Till sitt försvar brummade hon "du dröjde så länge". " Det har du alldeles rätt i, min vän" svarade Plums "nu får vi plocka nya björnbär och dem sköljer vi med en gång innan vi går in i stugan och kokar marmelad av dem. De satte igång med att plocka på en gång, bär efter bär ramlade ner i korgen och snart var den fylld med råge. Just när de skulle gå in i stugan för att koka bären kom Nalleflickan med syltsocker. Det tog de tacksamt emot för det blir godare med syltsocker och inte behöver man lika mycket socker då heller. Plums tog fram en stor kastrull och hällde i björnbären i den. Sedan satte han den stora kastrullen på spisen och tog fram en träslev som han rörde bären med så att de inte skulle bränna fast i kastrullen. Snart spred sig en härlig doft i köket av björnbären och det puttrade rejält i kastrullen när Plums rörde runt med sleven. Under tiden hade Nalleflickan hämtat fram små trevliga glasburkar som hon kokt rena i hett vatten. I dem hälldes nu den heta sylten upp lite i taget så att glasburkarna inte skulle spricka. Under tiden hade Monchichi skrivit etiketter där det stod Plums och Monchichis Nallemarmelad år 2012. Plums sade långsamt "bara nu inte Moster Mary tror att hon inte får smaka marmeladen för att våra namn står där". "Äsch vi kan väl förklara för henne på brumspråket vad det står där" sade Monchichi käckt. "Javisst kan vi det, sade Plums. Sedan bjöd Nalleflickan dem på pannkakor med björnbärssylt och de var allesammans överens om att det var den godaste sylten de ätit på länge.
Plums fick plocka björnbären själv till en början då Monchichi hade för ont i foten för att göra det! Plums glömde sig ibland och njöt själv av de svarta saftiga bären men då brummade Monchichi till honom och frågade om hon också kunde få några björnbär. Dessutom skulle ju Plums plocka björnbär som de skulle koka marmelad av för att ge Moster Mary i England. Det skulle inte bli någon marmelad om Plums bara åt och åt själv. Plums höll med om det och slickade sig lite besviket om nosen. Nu måste han sluta och äta själv och plocka björnbär för att lägga i skålen han hade med sig ut. Lisa Brum hade köpt en liten korg med en nalle på som blev alldeles lagom att plocka björnbär i. Plums hade frågat Lisa Brum varför det hette Björnbär och inte Nallebär, men det visste inte Lisa Brum. Hon trodde att det hette Björnbär för att det var så tvåbeningarna kallade dem och Nalle det är ju egentligen ett smek-
namn för Björn. Så var det nog, Plums kände sig också smeksam och pussade plötsligt Monchichi på nosen. "tack för pussen men nu vill jag också plocka björnbär" brummade Monchichi och lufsade fram till de läckra bären. De mogna björnbären var stora och såg frestande ut, men nu plockade Monchichi dem i korgen och smakade inte på ett enda bär. Det doftade gott om bären också och här och där flög små bin omkring och landade bland alla björnbärsblommor. Snart var korgen full och de avslutade plockningen. Nu var det dags att koka bären men först kanske de skulle skölja dem också. Plums gick med dem till pumpen men där kunde de inte skölja några bär. De fanns ju ingen sil som de behövde så Plums gick in i stugan för att hämta silen som de skulle skölja bären genom. Inne i stugan glömde Plums vad han skulle göra och satte sig vid datorn istället. Monchichi undrade vad han höll på med och tänkte att det märks nog inte om jag smakar på ett bär. Det är svårt att smaka på ett bär, snart hade hon "smakat" upp alla bär, men varför kom inte Plums?
Nu började tiden närma sig för nallarnas resa till England. Monchichis kusin hade återvänt från sin semesterresa på Sardinien. Monchichi längtade efter att träffa henne. Plums frågade ängsligt Monchichi om hon var riktigt bra i tassen. "Ja, jag är nog nästan bra i tassen nu" brummade Monchichi till svar och jag blir ännu braare när jag träffar min kusin". Plums rättade henne då och brummade att det heter mer bra istället för hur hon sagt. "Spelar roll, nu blir jag kanske ett troll!" svarade Monchichi trotsigt och hoppade runt på tre ben. Plums tittade oroligt på henne och sade ingenting, men han tänkte en hel del. Plask kom och berättade att nu var det dags att packa ryggsäckarna för nu om en dag skulle de åka. Plums blev alldeles tyst, sedan sade han med mycket låg röst "Monchichi då". Plask svarade att kan man hoppa så bra som Monchichi på tre ben så är det nog ingen fara för hennes del, dessutom hade han hört att Moster Mary var duktig på att lägga om vrickade och stukade tassar så det skulle inte gå någon nöd på Monchichi alls. Plums sade ingenting utan lufsade iväg och hämtade deras ryggsäckar. Först packade han tandborstarna och tandkrämen sedan tog han tvekande fram duschcremen men kom ihåg att i England fanns det hur mycket som helst av den varan och shampo så sedan tog han bort dem från ryggsäcken.Lakan var nog bäst att ha med sig i allafall. Han packade ner dem som de hade köpt i Chile, de var av en mycket skön kvalité med sidenkänsla. En liten liten nallebjörn packade han också ner i ryggsäcken, för hemma tyckte han om att ligga tätt intill sig i sängen. Muggar och tallrikar brydde han sig inte om att ta med, för Moster Mary hade skrivit att hon hade allting sådant. Han undrade för sig själv om Moster Mary tyckte om björnbär för i år hade han och Plask fått en jättestor skörd med dem och lite björnbärsmarmelad kanske Moster Mary skulle tycka om?
Han drog med sig Monchichi som nu äntligen slutat hoppa runt på tre ben och föreslog henne att de skulle gå ut och plocka björnbär. Hon var genast med på det på en gång.
När nallarna grillat färdigt gäspade Monchichi stort och sade att hon var trött och ville gå och lägga sig med en gång. "Du borstar väl tänderna först" sade Plums förskräckt och tittade på Monchichi. Då sade Monchichi att något så självklart behövde man faktiskt inte prata om och då såg Plums lite ledsen ut så Monchichi skyndade sig att pussa honom på nosen. Hon viftade med tandborsten när hon lufsade iväg, men strax därpå fick de allesammans höra ett skrämt Brum, Brum. Sedan blev det tyst. Plums reste sig upp och sprang ut från grillplatsen "Vad är nu detta!" skrek han och sedan blev det alldeles tyst igen. Nu ville alla nallarna veta vad som hänt så de tog med sig stora batterilampor och svängde dem omkring sig. Då fick de se att Monchichi hade gjort sig illa i tassen och Plums satt bredvid henne och försökte bära henne. "Aj, aj, aj" skrek Monchichi så fort någon kom åt hennes tass. Panti hämtade första hjälpen och försökte se om Monchichi hade något sår någonstans på tassen. "Du kanske har brutit tassen " sade han medlidsamt till Monchichi. Sedan ringde han till Nalleambulansen som fick köra Monchichi till doktor Bota. Plums följde med i Nalleambulansen för att Monchichi inte skulle behöva vara ensam. Någon av nallarna hade lagt en paket på tomten där det inte var upplyst och då hade Monchichi snubblat över paketet och ramlat där. Plums tänkte för sig själv att hädanefter skulle han se till att det var ordentligt med belysning på tomten nu när hösten kom så att ingen skulle ramla och skada sig. Syster Fia tog hand om Monchichi och röntgade tassen. Som tur var så var ingenting brutet utan hon hade kanske stukat tassen. Nu fick Monchichi ett fint bandage av syster Fia och förmanande ord om att se sig noga för i mörkret i fortsättningen. Plums ringde efter en Brumtaxi som de åkte tillbaka till tomten med och alla nallarna sjöng för Monchichi när hon kom tillbaka. Hon kände sig riktigt ordentligt välkommen tillbaka igen.
.JPG)
