"Ja, fast blåbär finns det ju så mycket av i hela skogen" svarade Svartbjörn. "Joo" det höll ju förstås Svartbjörn med om. Egna blåbär var nog onödigt i alla fall. Nallarna borstade tänderna och hängde upp fällarna på väggen. De var överens om att de sovit gott i kojan. De lufsade ut ur kojan och bestämde sig för en liten motionsrunda före frukosten. Det fanns olika vägar att välja på. En större väg ledde till något samhälle för tvåbeningar, den skulle de inte ta, tvåbeningar kunde de inte lita på alla gånger och vem vet vad de skulle få för sig. Kanske skulle det bli härligt att lufsa ner till sjön och följa den en bit och se. Båda nallarna lufsade snabbt ned till sjön och såg till sin förvåning att en blåglittrande nalle slagit sig ned på bryggan. Nallen gjorde tecken åt dem att vara tysta så att de inte störde metandet. Svarto och Svartbjörn smög sig förbi honom och fortsatte längs sjökanten. I den klara luften hördes nu en kör av fåglar. Nallarna tittade uppåt och såg då mängder av fåglar flyga åt ett bestämt håll. När nallarna nu kommit på avstånd från den blåglittrande nallen började de åter prata med varandra. "Jag undrar vart fåglarna var på väg" sade Svarto. "Jag undrar om den blåglittrande nallen fick någon fisk" sade Svartbjörn. På stigen som de nu lufsade fram på hade våren inte kommit så långt än. Det var mest bruna löv och en och annan spindel som försiktigt lade ut sina tunna men vackra nät. Snön hade ju smält undan mer och mer för varje dag, men här och där syntes fortfarande rester av den. "Det dröjer nog innan vi kan äta blåbär i skogen" muttrade Svartbjörn. "Ja, först måste ju de små blommorna blomma och då måste det finnas humlor och bin också" svartade Svarto. "Nu finns det ingenting av det slaget" sade han sedan. "Neej, inga humlor och bin alls" brummade Svartbjörn sorgset. "Nu vänder vi och lufsar hem och äter frukost" tyckte Svarto. Nallarna vände vid en korsväg och lufsade hemåt igen. Den blåglittrande nallen var inte kvar och solen värmde nu upp luften och nallarna beslöt sig då för att ta en kort simtur i sjön för att svalka sig innan de kom hem till kojan. De tog sats på bryggan och sprang rakt ut och hoppade ner i vattnet, men de kom upp på en gång för vattnet var iskallt och det knottrade sig i huden under pälsen. Båda nallarna ställde sig en bit ifrån varandra och ruskade på sig så att allt vatten som var kvar i pälsen flög sin kos. Nu skulle det bli härligt med frukost.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar