"Måste du springa så fort? brummade Tangonallen till Nalleflickan lite irriterad. "Det ska väl inte ta hela kvällen att komma till sjön svarade Nalleflickan Tangonallen. Äntligen var de nere vid sjön som hade frusit till is. "Hur ska vi kunna fiska när sjön är frusen? frågade Tangonallen högt. "Titta här så får du se, svarade Nalleflickan och tog fram en stor isborr. Något sådant hade Tangonallen aldrig sett tidigare. Intresserad såg han hur Nalleflickan långsamt åkte på tassarna ut i sjön. I ena tassen bar hon isborren i den andra tassen bar hon en lykta. Nu kallade hon på honom också. Försiktigt åkte Tangonallen ut på tassarna. Han hörde ett borrande ljud och förstod att nu så höll Nalleflickan på och borrade hål i isen. Han närmade sig henne och fick då till sin stora förvåning se hur hon redan gjort några hål i isen och ryckte i en metrev. Bestämt var det redan något som nappat. OOOUi i nu flög det upp en fisk och hamnade på isen. Tangonallen ville också försöka, men vilket brak han gjorde och inte nog med det han åkte i och kände att det plötsligt blev iskallt överallt. Brrr det här var inte skönt, nu ville han tillbaka till Plums och Plask och dricka något varmt och kanske äta ett par goda munkar med. Han slog försiktigt med framtassarna och snabbt kom han upp på isen igen. Nalleflickan förstod honom genast när han brummade om att han ville upp till tomten igen. Hon hade redan fått upp flera fiskar och skyndade sig upp på land med dem. Isborren låste hon in i ett litet förråd på stranden. Nu lufsade nallarna snabbt upp till tomten igen. Fiskarna lade de i ett isskåp bredvid stugan. Tangonallen rusade in och brummade att han frös. Panti blev alldeles förskräckt när han såg honom och fick höra att han ramlat i sjön. Det är bäst att du duschar varmt ikväll innan du går och lägger dig. "Jag fryser och vill ha något varmt att dricka! brummade Tangobjörnen. "Här får du varm Fläderblomssaft och här får du munkar att äta till. Sedan blir det varm dusch för dig och en skön varm säng, brummade Panti. Tangonallen hade aldrig druckit Fläderblomssaft förut men han tyckte om det och blev glad att känna att han också värmdes upp ini halsen av den varma saften. "Vad gjorde ni England frågade han sedan Plums och Plask. "Vi hälsade på morbror Nils och Moster Mary och våra kusiner Dariella och Damdam svarade nallarna. "Tur för mig att ni kom hem igen" sade Tangonallen. Sedan följde han med Pantinallen som visade honom var duschrummet var och nu var det skönt att känna det varma vattnet spruta honom varm mellan öronen och alla tassarna. Det tog en stund innan Tangonallen blev riktigt varm men sedan blev han mycket nöjd när han följde med Panti till den gula stugan där han skulle ligga på natten. En skön brasa sprakade från den ena hörnkaminen. Tangonallen lufsade fram till en av sängarna och lade sig bekvämt tillrätta på en av dem. Sedan hördes bara en djup suck och en lätt snarkning. Nu sov Tangonallen djupt och Panti lufsade ut därifrån och tillbaka till sin stuga för att gå och lägga sig där. Ute lyste många stjärnor på himlen och till och med månen syntes däruppe. Panti närmade sig sin stuga och öppnade den. Den kändes kall till en början men snart så sprakade en skön brasa även hos honom. Det sista han gjorde innan han gick och lade sig vara att kontrollera spjället, så att det inte var helt öppet. Snart sov Panti djupt i sin säng. Han hoppades att inte Tangonallen hade blivit förkyld i det ofrivilliga badet i sjön
"Jag har skrivit till er att jag skulle komma, läser ni inte eran epost längre?" frågade Tangonallen barskt samtidigt som han borstade av sig med snöborsten på förstugukvisten. Sedan steg han ini stugan och fyllde nästan upp hela den med sin längd och bredd. "Joo, men vi har sovit sedan vi kom hem från England" svarade Plums och Plask på en gång lite generat."Vad är detta för något? Har ni inte ens förberett en stuga för mig att sova i?" Det hördes på Tangonallens röst att han var besviken. Panti brummade lite invändande då till Tangonallen att han var välkommen att bo i Pantis stuga. Tjurigt sade Tangonallen att han ville ha en stuga för sig själv att bo i, då han numera inte ville bo tillsammans med någon annan. Nalleflickan som just kom innanför dörren brummade att det visst inte var något problem, det fanns en gul liten stuga med en egen vedspis som Tangonallen gärna fick bo i och hushålla för sig själv. Då blev Tangonallen glad igen och lyste upp och sade att han gärna ville se på den stugan på en gång. Sedan frågade han om det fanns tallrikar och koppar också där samt om de skulle gå ner till sjön och fiska senare idag. Plums och Plask berättade för honom att nu när det var så kallt ute så att sjön frusit till is, så behövde de en isborr för att borra hål i isen först innan de kunde fiska. Tangobjörnen sade ingenting, han tyckte att han kommit till ett underligt land, där sjön frös till is om vintern och de behövde isborr för att kunna meta fisk. Nalleflickan sade till Tangobjörnen att han gärna fick följa med henne ner till sjön för att fiska så skulle hon visa honom hur det gick till. Oljan på vedspisen sprakade och nu tog Plums och formade en munk och sprutade in lite av hjortronsylten som fanns kvar, i munken sedan lät han försiktigt munken glida ner i den heta oljan som fräste till när den träffade munken. Efter en kort stund tog han en hålslev som han vände munken försiktigt med. Därefter lät han flera munkar glida ner i den kokheta oljan. Tangonallen kastade en blick på den nu färdiga munken som låg och rann av på ett papper. "De är för varma att ätas nu, du får smaka på dem när du kommer tillbaka från sjön" brummade Plums. Det kändes inte lockande längre att lämna stugan med de läckra dofterna tyckte Tangonallen. Han var samtidigt nyfiken på hur de skulle fiska nere vid sjön. Nalleflickan öppnade dörren till förstugukvisten och sade till honom "Kom nu, så lufsar vi ner till sjön". Tangonallen gick ut i den kolsvarta natten där endast enstaka stjärnor lyste upp himlen. Nu var han på väg för att fiska på ett annorlunda sätt.
"Jag har bestämt somnat här vid bordet" gäspade Plums och gnuggade sig i ögonen. "Jag har också sovit, men vi måste ha sovit länge för veden i vedspisen har brunnit ut!" utbrast Plask. Alberto och Panti sov fortfarande vid bordet. Nu började Plums och Plask att väcka dem, men det verkade mest som de ville fortsätta sova. Panti svarade något brummande på franska som ingen av dem förstod men till sist vaknade i alla fall Alberto som genast undrade om det var dags att äta Potatisplättar nu. "Oh ja, vi måste genast göra munkar och ta fram våra ljusstakar" ropade Plums. Nu blev nallarna klarvakna med en gång. Hemlagade munkar var det bästa de visste, allesammans och nu när Plums fått eld i spisen så kom Plask men en stor gryta att hälla oljan i, för det blev alltid de godaste munkar man kunde tänka sig när de gjorde dem själva. Receptet till munkarna fanns i Nallarnas kakbok. De såg efter i skafferiet om de hade allt som behövdes för att göra munkar och som tur var hade de allting. Plums gick och tvättade tassarna ordentligt sedan tog han på sig sitt bakförkläde och därefter tog han fram en skål och gjorde själva degen. Nalleflickan kom in och sade att hon tyckte att det var mycket bra att de inte tänkte sova bort hela vintern, för då hade många nallar blivit ledsna som gärna velat komma och hälsa på. Plask såg att det kommit ett email ifrån Tangonallen, men just nu hade han inte tid att läsa mejlet, så då tog Plums hand om det. Han läste högt med lite entonig röst "jag har inte hört ifrån er, kom ni tillbaka till Sverige någon gång? Vad gör ni nu? Ska ni göra munkar i år? Gör några åt mig också. Vad ska ni dricka till munkarna när ni äter dem? Jag kommer och hälsar på er snart, krama Panti från mig" Tangonallen. "Vad, kommer han hit? När kommer han?" frågade Pantinallen högt. Det bankade på dörren. Plums brummade lågt "Vem där?" "Tangonallen" svarade rösten. Oj var han redan här!
Plums och Plask skrattade åt Panti och Alberto när de såg deras iver att åka kana. De skrattade snällt och åkte själva också varsin gång. Monchichi ville inte åka utan hon och Vitbjörn stod bara och tittade på när de andra nallarna åkte. "Ska vi börja med Vinterhotellet igen?" frågade Plums Plask. "Jaa, det måste vi för Nalleflickan som har varit vår sekreterare när vi var borta, hon visade mig listan med alla anmälningarna på nallar från Sverige och USA och Frankrike som vill komma och bo i våra stugor. De vill vara vakna på vintern och tänk igår kom en anmälan från Kamtjatkabjörnen också. Tyvärr kan vi inte ta emot honom för vi har ingen så stor stuga som han kan bo i." sade Plask. Då sade Plums att han trodde att Kamtjatkabjörnen helst ville komma och se hur de bodde och han kunde säkert ta med sig ett hopfällbart hus eller kanske ett tält att bo i. Plask såg fundersam ut och kliade sig på benet. "Jaa, han var ju väldigt intresserad när vi berättade för honom att vi varje vinter hyr ut stugor till nallar som inte vill sova" brummade Plask eftertänksamt och började lufsa till deras stuga. "Nu skulle det smaka gott med varm choklad och saffransbullar" tycker du inte det? frågade Plask Plums. "Å det var länge sedan som jag åt saffransbullar, det låter gott, varm choklad blir gott att dricka till". Plums och Plask lufsade tillbaka till sin stuga och precis när de kom fram till den såg de rök från skorstenen på taket. Det doftade härligt när de steg upp på förstugukvisten. Bestämt hade nalleflickan satt på vedspisen och bakat läckra saffransbullar! Mmm, Plask öppnade dörren, lufsade in tillsammans med Plums och sedan satte sig nallarna frusna och förväntansfulla vid bordet. Där kom Nalleflickan med rykande varm choklad som hon hällde upp i deras björnmuggar. En stor korg satte hon på bordet med nybakade saffransbullar som dessutom doftade vanilj. Plums och Plask drog in de goda dofterna med sina nosar och just som Plums och Plask skulle ta varsin bulle, bultade det på dörren och sedan kom Panti och Alberto som också ville dricka choklad och äta läckra saffransbullar. Vilken tur att det fanns plats vid bordet för dem alla
Plask tittade ut genom fönstret till sin stuga. Han kunde inte tro att det fallit så mycket snö. Det var nätt och jämnt att han kunde se ut. "Plums vi måste skotta oss ut idag, var har vi vår solcellsdrivna snöplog någonstans?" ropade han. "Vabrum!, har vi en solcellsdriven snöplog? Vad härligt! Den vill jag åka med!" "Dummer, man går bakom den och driver snön framför sig förstås". skrattade Plask glatt. Vaktvargen kom springande och med honom var den solcellsdrivna snöplogen. "Den är laddad med alla solceller från i somras och några extra solceller från Spanien". Snöplogen puttrade lite och nallarna Plums och Plask hjälptes åt med att driva den framför sig och snön blåste upp mot sidorna av den och bildade små vallar. Panti och Albert kom glatt skuttande," kan vi åka kana på vallarna?" undrade Panti.
Han satte sig på en vall på baken och åkte ner i ett huj. "Vilken kort backe" utbrast han besviket. Vallen gick dessutom sönder och nå låg all snön som snöplogen vräkt åt sidorna överallt. Plask brummade ilsket åt honom "Så där får du inte göra, hämta nu en snöspade och ta bort all snön igen så att vi kan lufsa här". Pant blev lite ledsen, men han lufsade iväg och kom sedan tillbaka med en snöspade som han började ösa full med snö. Han fick hålla på en bra stund innan snön åter igen hade blivit en vall. Under tiden hade Plask och Plums kört runt på tomten med snöplogen och fått upp fina vallar överallt. Vaktvargen visade Panti och Alberto var någonstans på tomten det var bäst att åka kana. Det visade sig vara alldeles bakom vaktvargarnas gryt, det vill säga platsen där de bodde. Där hade bildats en hög lång backe och där var det fullt med djur som åkte kana på sina bakar. "Se upp i backen, annars får du hundra hål i nacken" ylade småvargarna. Nu blev Panti glad igen och han och Alberto skyndade sig att klättra upp på toppen av backen för att åka ner. Svich vilken fart de fick, snön yrde in i ögonen på dem, men roligt var det. Om och om igen åkte de. Panti fick ont i baken av allt åkande men han ville ändå fortsätta att åka. Plums gav honom och Alberto varsin plastbit att sitta på så att de inte skulle bli så kalla i sina bakar och inte få ont i dem av allt åkande.
.JPG)
Två apor i brummaskinshallen hade skickat ett fotografi av sig själva på nätet och krävde en ursäkt av Monchichis pappa som nästan hande sprungit omkull dem i sin iver att nå fram till Monchichi. Monchichi tittade på fotografiet och brummade sedan till sin pappa att man alltid måste se sig för där man drog fram. Det var ju naturligt att nallar tog mer plats men då var det viktigt när man lufsade att man såg sig för och inte skadade någon annan. Monchichis pappa såg ledsen ut och brummade att aporna såg trevliga ut och kanske kunde man göra sig vän med dem någon gång. Plask och Plums föreslog att han skulle bjuda hem dem till sig på en gång. Nu började det snöa också just när de satt sig ner för att grilla fisken. Det började blåsa också. Monchichis pappa tittade på fotografiet av aporna och höll med om att aporna såg söta ut och säkert skulle gilla att komma och hälsa på honom någon gång. Blåsten ökade i styrka och nallarna skyndade sig att äta upp den grillade fisken och lufsade sedan raskt till de olika stugorna. Lyckligtvis hade Panti och Alberto satt på kaminerna där så det var varmt och skönt när nallarna frusna kom in. Plask brummade att det var bäst att de snarast möjligt skulle bestämma om de omigen skulle ha Vinterhotellet öppet för alla nallar som inte ville gå i ide, det vill säga de som inte ville sova hela vintern utan istället ville vara vakna och bara sova om nätterna. Panti mindes hur roligt han haft det förra vintern i snön och åkt kana, så han var bestämd om att han ville bara sova på nätterna. Plums och Monchichi skulle också vara vakna och bygga snökojor och sätta ljus i dem och sedan sitta inne där ibland och mysa. Monchichis pappa var trött men först skulle han sova en natt där sedan skulle han köra tillbaka minibussen han hyrt. Han skulle fråga aporna om de ville komma och hälsa på honom också. Han hoppades att de satt kvar därute i brummaskinshallen. Då sade Plask att antagligen så hade aporna gått därifrån och satt säkert inte där och väntade längre. Det fanns en adress på fotografiet de skickat så det var nog lika bra att Plask bjöd in dem till tomten så fick de samlas allesammans där. Aporna svarade med en gång att de gärna kom på en gång också bara Plask skickade en ordentlig karta så att de hittade dit. Så fick det bli. Monchichis pappa hade under tiden sträckt ut sig på en säng i Pantis stuga och nu hade han somnat där. Han snarkade högt och ljudligt när han sov och Monchichi fnissade när hon drog av honom stövlarna! Panti brummade då att han ofta brukade sova i Albertos stuga för Alberto snarkade inte. Plask hörde att det tjattrade utanför det var aporna som kommit.
Plask blev mycket häpen när han hörde talas om att vaktvargarna ville ha särskilda arbetstider. "De brukar ju ta sig ledighet när det inte är några oväntade besök på tomten" utbrast han och slog i hop båda tassarna på en gång medan han satte sig ordentligt tillrätta i minibussen. Plums sade då helt tyst att han bara sade vad Nalleflickan sagt till honom i mobilen. "Jag ska prata med Vaktvargen när jag kommer hem" sade Plask bestämt "och jag är säker på att vi kommer överens sedan"! Monchichis pappa startade bussen med ett ryck när alla spänt fast säkerhetsbältena ordentligt. "Nu kör jag och brumma snällt får ni gärna göra i bussen när jag kör, men allvarliga saker får ni spara med att prata om tills ni kommit fram". Vinden utanför tog i så nu var det viktigt att Monchichis pappa körde långsamt på sin kant. Om och om igen blev de omkörda av snabba privatbilar eller brummopeder, men lugnt och ordentligt kördes bussen vidare. Äntligen svängde de in på den mindre skogsvägen och snart var det dags för parkering av bussen. "Kommer du inte hem med mig för några timmar?" frågade Monchichis pappa Monchichi. "Inte idag, kanske imorgon" svarade Monchichi käckt och satte nosen upp i vädret. "Du får gärna stanna hos oss och grilla fisk med oss ikväll" sade Plums till pappan. Då nickade pappan glatt till det förslaget och lufsade in på tomten efter att ha parkerat bussen ordentligt. "Nu måste jag ha en ordentlig pratstund med Vaktvargen" brummade Plask och lufsade bort till Vaktvargens håla. Han brummade högt och Vaktvargen kom honom snabbt till mötes. "Jag har hört att du varit på arbetsmöte om tider" sade Plask till Vaktvargen. "ja, det har jag men du och jag har ju aldrig haft några problem på den punkten" svarade Vaktvargen. "Neej, det var väl det jag trodde" sade Plask glatt och kramade Vaktvargen lite försiktigt. "Hur har det varit här då efter det att de norska järvarna drog sig tillbaka till Norge?" "Här har varit väldigt lugnt, vi har bara haft besök av några rödrävar som letade efter matrester som vi inte hade eftersom ni inte varit hemma och grillat på länge." Plask slog ihop båda tassarna och ropade högt "Nu ska vi grilla fisk och Nalleflickan har fiskat massor av härlig lax så nu blir det fest". Allesammans drog sig till grillplatsen och glöden var precis lagom för grillning. Precis när de skulle sätta sig ner steg månen upp på himlen och lyste upp kvällen för dem.
Monchichis pappa rusade i full fart till ankomsthallen. På vägen dit välte han nästan omkull ett par gulliga apor som satt vid ett bord och väntade på sina släktingar. "Se dig för din klumpiga nalle!" tjattrade de ilsket till honom. Monchichis pappa vare sig såg eller hörde dem han bara sprang framåt. Äntligen framme vid ankomsthallen, men där var ingen Monchichi än. Vart hade hon tagit vägen, å nu kom hon och så många paket hon hade med sig."Monchichi, Monchichi" ropade hennes pappa, men Monchichi tydde sig bara till Plums och tittade beundrande på honom. Monchichis pappa sjönk ihop lite, Monchichi skulle kanske lämna honom och flytta till Plums? Nu fick Monchichi syn på sin pappa och släppte Plums tass. "Snälla pappa har du kommit hit för vår skull?" frågade hon med sitt soligaste leende. "Mhm," svarade han, sedan "Bilen står härute men, vad många ni är jag får nog hyra en större buss om alla ska med hem till Plums och Plask". Han lufsade ut från ankomsthallen och lufsade fram till en biluthyrningsfirma och brummade några frågor till dem om sin bil. Han fick parkera bilen på deras parkeringsplats så att han kunde hyra en minibuss för att ta hem nallarna till tomten. Plums tog upp sin mobil när Monchichis pappa var på biluthyrningsfirman. Han ringde till vaktvargarna för att fråga dem om det var lugnt på tomten och att det inte fanns kvar några norgejärvar. Konstigt ingen av vaktvargarna svarade hemma, var var de någonstans? Plums ringde då till Nalleflickan och fick höra att vaktvargarna var på ett möte som gällde deras nya arbeten och deras tider och löner. Plums blev alldeles tyst. Var det här nya tider eller vad hade hänt. "Nåå," brummade Plask "vad sade vaktvargarna?" fortsatte Plask samtidigt som han tittade uppmärksamt på Plums som kliade sig i huvudet och brummade "det är nya tider nu, vaktvargarna är på möte och pratar om löner och tider!"
Monchichis pappa trampade oroligt fram och tillbaka på brummaskinsplatsen. Visst borde brummaskinen varit där nu, tänk om det hänt någonting på vägen från England till Sverige! Oroligt tog han upp sin mobil från pälsfickan och ringde till flygtornet. Där svarade en liten späd röst att brummaskinen var försenad och hade blivit tvungen att nödlanda på Färöarna på vägen hem. Det var något problem med ena vingen. Nu blev Monchichis pappa orolig på riktigt och bad att få prata med någon ansvarig i flygtornet. Den späda rösten sade då att det inte fanns någon annan där och tack för samtalet, sedan ringde hon av. Monchichis pappa tittade dumt på mobilen och sedan brummade han högt och ljudligt ut sitt missnöje. Flera väntande nallar blev förskräckta över hans brummanden och kom fram till honom i bilen och undrade hur han mådde. "Mycket dåligt" svarade han irriterad på dem. "Varför då?" undrade de. "Min älskade lilla Monchichi kommer inte hem nu till mig, de har nödlandat på Färöarna istället" svarade han buttert och stoppade ner mobilen i fickan igen. Nallarna omkring honom stod tysta först, de hade också väntat på brummaskinen som inte kom. Sedan sade en brunspräcklig nalle som påminde om Nalle Brum, att det var ju bra att de visste var brummaskinen var någonstans och att alla som var med den mådde bra. Sedan fortsatte han med att säga att han hört att Färöarna var ett utmärkt ställe att landa på för de hade så fin honung där. Monchichis pappa tyckte att det lät bra men nu kurrade hans mage alldeles förfärligt och de andra nallarna hörde det. De skrattade och brummade till honom att han bestämt glömt att äta frukost. Han nickade, han ville ju träffa Monchichi och då tänkte han inte alls på mat. Han gjorde sällskap med de andra nallarna till restaurangen Brum som låg intill, där kunde de också se alla brummaskiner som åkte iväg och vilka som landade. En stor kopp med läckert honungsthe värmde allas magar och sedan kändes allting mycket bättre. Det dröjde heller inte så länge förrän det i högtalaren hördes en röst som berättade att nu skulle brummaskinen landa från Färöarna. Monchichis pappa rusade så häftigt upp från bordet där han satt att han nästan välte bordet. Avlägset hörde han hur någon ropade efter honom "Lugna ner dig".
Brumvärdinnan kom nu fram till Plask och tittade strängt på honom. "Vad är det frågan om?" fråga Plask. "Du som skryter så mycket att du ofta är ute och reser, vet du inte om att det är förbjudet för nallar och andra att prata i mobilen när brummaskinen är i luften?" Plask blev ledsen och frågade om han skulle böta, då sade brumvärdinnan att han skulle få böta med två burkar honung. "Du får mejla dina vänner istället", sade Brumvärdinnan. "Javisst" svarade Plask lättad för han ville ju gärna veta hur det gått med Svenska Järvförbundets insatser mot de norska järvarna. Han undrade SÅ om de skickat någon ombudsman till järvarna. Han tog fram sin lap top och kunde genast se att Svenska Järvförbundets ombudsman hade talat med de norska järvarna och talat om för dem att de visst inte fick anfalla några björnar i Sverige. De hade blivit väldigt irriterade först men hade så småningom accepterat rådet och lovade att inte anfalla några björnar i Sverige. De bestämde sig samtidigt för att springa tillbaka till Norge för det var ju ingen mening att vara kvar i Sverige om det inte skulle bli någon björnstek. På given signal sprang alla järvar ut från tomten och nu kunde äntligen både Panti och Alberto lämna stugan som de sovit och bott i några dagar när de inte vågade gå ut. Både Panti och Alberto lufsade fram till grillen och gjorde upp eld där. Nalleflickan kom ut med tinade laxar som hon penslade med olja och kryddade med färsk rosmarin från en buske hon hade inomhus. Plask bad om att de skulle bli hämtade vid brummaskinsplatsen så Nalleflickan ringde Monchichis pappa med en gång och frågade om han kunde hämta nallarna vid brummaskinsplatsen i närheten. Han blev så glad att höra av dem så han ville åka med en gång dit. Nalleflickan berättade då att det skulle dröja någon timme till innan de äntligen kom hem.
"Nu åker vi hem och öppnar Vinterhotellet" brummade Plums och Plask på en gång till de engelska släktingarna. Morbror Nils körde dem snällt ut till brummaskinen som stod och väntade på dem. Monchichi och Vitbjörn spände snabbt fast i flygstolarna och sedan ropade de till Plums och Plask att skynda sig så att de också hann med brummaskinen. Den här gången var brummaskinen inte ens halvfylld och kaptenen ville komma iväg snabbt. I högtalen hörde nallarna att piloten inte ville stanna kvar i London och bli insvept av dimman där. Precis när Plums och Plask spänt fast sig i stolarna startade brummaskinen och stod en kort stund och brummade på samma ställe innan den tog sats och rusade över startplatsen och sedan bar det av högt upp i luften. Det gjorde lite ont i öronen men brumvärdinnan stod strax bredvid dem och delade ut tuggummin som hjälpte dem att minska trycket i öronen. Sedan kom hon och delade ut engelska tidningar till dem men då frågade Plums om hon inte också hade några svenska tidningar. Lyckligtvis hade hon det och han och Plask delade upp tidiningen emellan sig. Det var en kvällstidning med de senaste Brumnyheterna. Plask läste förvånad för de andra nallarna "massor av norska järvar har nu kommit till Sverige och hoppas få sig en björnstek före vintern". "Vilket larv, vi får ringa till vargfamiljen och fråga om de också har besvär med de norska järvarna" sade Plask. Sedan tog han upp sin mobil och ringde vargfamiljen. Han såg allvarlig ut när han lyssnade på vad de hade att berätta. Sedan vände han sig till Plums och de andra nallarna och berättade för dem vad vargfamiljen berättat för honom i mobilen. Det var fullt med norska järvar på deras tomt som låg och lurpassade på Panti och Alberto när de skulle gå ut från sin stuga. Panti hade ringt och pratat med sin syster i Strasbourg och hon rådde honom att komma hem med det snaraste. Panti sade att det skulle han gärna göra men han var rädd för de norska järvarna som låg och slickade sig om nosarna så fort han öppnade dörren till stugan. Vargfamiljen hade försökt att jaga bort dem men järvarna hade bara klättrat upp i träden och låg däruppe och skrattade åt vargarna när de försökte skrämma bort dem. Plask tog genast och ringde svenska Järvförbundet och brummade strängt till dem att han alls inte ville ha några norska järvar på sin tomt när han kom hem. Svenska Järvförbundet lovade att göra allt de kunde för att tala de norska järvarna tillrätta, de skulle genast skicka sin ombudsman till dem. Nu kände Plask sig lite lugnare men han hoppades också att Svenska Järvförbundet skulle mejla honom ett svar hur det gick.
"Vi tar brummaskinen imorgon bitti" brummade Plums och Plask till Moster Mary. "Jaa, det är bäst att ni kommer hem innan den där förskräckliga stormen Sandy kommer och tar er" brummade Moster Mary. "Vaddå för storm?" undrade Plums och Plask. Moster Mary berättade då för Plums och Plask om den hemska stormen Sandy som närmade sig USA och förstörde allting i sin väg med både regn och blåst. Nallarna Plums och Plask blev alldeles förskräckta när de hörde talas om stormen Sandy. "Tänk om det hänt mamma och pappa någonting i New York" brummade de. "Plask du får ringa till New York och höra efter hur de mår" sade Plums strängt till Plask. Med darrande tassar tog Plask upp sin mobil från fickan och började ringa "00 1Brum Brum Brum 476 87791 Brum". Det dröjde länge innan någon svarade, till slut hördes en lite svag röst svara "hos familjen Black". "Mamma, det är Plask hur mår du, hur klarar du dig i stormen Sandy?". Plask, är det du min älskade lilla björn var är du någonstans, varför har du inte hört av dig på så länge?" Plask blev nästan gråtfärdig när han hörde mamma Blacks röst. "Mamma, vi det vill säga jag och Plums flyttade till Sverige för många år sedan och nu är vi på utflykt till England". Plask stängde munnen för att hämta andan, det var en lång mening. Då hörde han hur mamma Black började brumma "är min lille Plums också där, får jag prata med honom?" Plums kom till mobilen och frågade hur mamma Black mådde och om han också kunde få prata med sin pappa. Mamma Black berättade att vare sig hon eller Pappa Black bodde kvar längre i New York utan när de blev pensionärer så flyttade de till Providence i Rhode Island där det fanns gott om floder och lax. Både Plums och Plask drog en lättnads suck när de fick höra att ingen av föräldrarna bodde kvar i New York. "Mamma när vi kommer hem till Stockholm i Sverige, kan väl du och pappa komma och hälsa på oss på vårt hotell? "Nu åker vi ingenstans Plask men till våren kanske när Pappa Black vaknar igen, då kanske vi kan komma på besök till er." Sedan tog samtalet slut och Plums och Plask fick mycket att prata med varandra om. Det var dags att borsta tänder och gå och lägga sig, så då gjorde de det.
Morbror Nils satte på helljuset för att kunna se någonting inne i dimman. Alla nallarna satt tysta och spända i bilen. Efter att ha kört några meter i den genomträngande dimman så brummade morbror Nils "Neej jag kan inte köra på känn och låtsas att jag ser en väg som jag inte ser". Då sade Dariella till morbror Nils "jamen du har väl autoköraren, den klarar alla hinder" Morbror Nils blev glad åt Dariellas förslag "visst har jag det, nu trycker jag på autoknappen och då kommer vi fram mycket bättre och säkrare." Han tryckte på en grön knapp som var självlysande och nu blev det fart på bilen. Här och där det såg ut som om det bara var dimma där flög de fram. Plums och Plask tyckte att det kändes som om de flög ovanför vägen, inte särskilt högt upp utan bara lite. Snart hade autoköraren lämnat centrum och då lättade även dimman. Morbror Nils hade lutat sig bekvämt tillbaka i bilen men hade förstås på sig säkerhetsbältet. Av snarkningarna som hördes ifrån honom förstod de andra nallarna att han sov djupt. "Tror ni att autoköraren vet när vi kommer till Hampstead?" frågade Damdam. "Javisst, svarade Dariella men vi kanske borde väcka morbror Nils nu". "Hrmph" brummade morbror Nils lite yrvaket. "Nu är det bäst att jag kör den sista biten hem till huset, så att inte Moster Mary blir orolig " fortsatte Morbror Nils med att säga och sedan stängde han av autoköraren med en liten spak. Det var sent på kvällen när de äntligen kom fram till Stora Bygatan och Moster Mary gick fram och tillbaka på tomten och tittade efter dem. "Äntligen är ni hemma igen" brummade hon glatt och kramade om dem lätt. "Nu ska vi äta middag och jag har dukat i matsalen för att vi ska få rum allesammans". Alla nallarna gick först till badrummen för att tvätta sig ordentligt före maten. Damdam fick till och med duscha för Moster Mary ville inte ha en jordig Damdam till middagsbordet. Damdam frågade om det inte räckte med att han borstat av sig all jorden i London men Moster Mary sade då strängt till honom "Om du vill ha någon mat, så måste du duscha först, för mellan dina baktassar finns det säkert jord kvar". Damdam gav upp och gick till duschen och tvättade sig ordentligt från huvudet och ner till tassarna med Björntvålen och nu blev han ordentligt ren och doftade riktigt gott faktiskt. "Jag får väl extra mycket mat nu när jag är så ren" brummade han. "Maten ska räcka till alla" svarade Moster Mary och det gjorde den också. De fick grillad lax med orientalisk potatissallad och läcker granatäppelsaft att dricka till.
Efter maten blev alla sömniga och beslöt sig för att gå och lägga sig. Plums och Plask berättade för Moster Mary och Morbror Nils att de tänkte återvända till Sverige nu för att ta hand om sitt hotell där. "Har ni ett eget hotell?" frågade Moster Mary intresserat. "Jaa vi har en hotellby för nallar som inte vill sova på vintern" svarade Plums.
Sedan blev det alldeles tyst och de hörde ingenting alls från Damdam. Dariella var den som fann sig först. "Nu gäller det att gräva som bara den" brumskrek hon. Hon satte igång och grävde med sina framtassar och likadant gjorde alla de andra. Snart kunde de se Damdam, han stod på bakbenen och sträckte framtassarna upp mot dem. "Ta mig härifrån" brummade han. "Snart, Snart" svarade Dariella och undrade samtidigt hur det skulle gå till. Nu hade de en sådan tur att Esmeralda, en av de berömda elefanterna på Londons Zoo hade hört deras brumrop och hon kom dem nu till hjälp. Hon skyndade fram där Damdam sjunkit ner och sänkte ner sin snabel för att plocka upp honom med den. Först blev Damdam rädd när snabeln kom nästan och blåste omkull honom, sedan förstod han att om han höll i snabeln så skulle Esmeralda dra upp honom med snabeln. Oh vad glada alla blev när han kom upp igen och Esmeralda som är klok, hon skyndade sig att göra en avspärrning runt gropen där Damdam ramlat ner så att inte fler djurparksbesökare skulle ramla ner i samma grop. Dariella och Damdam tackade Esmeralda och sedan skyndade de iväg tillsammans med Plums och Plask till nästa djurbesök. Det besöket blev förstås till elefanterna där de till sin stora förtjusning fick hälsa på lilla Esset, som var en nyfödd elefantunge. Lilla Esset blev glad när hennes mamma Esmeralda kom tillbaka för lilla Esset var hungrig och undrade var hennes middag hade tagit vägen. Därefter ville alla nallarna lufsa iväg och titta på aporna men då sade Dariella att det nu var dags att gå ut från Zoo, för att träffa Morbror Nils igen. Han väntade strax utanför i sin bil. "Ni får komma tillbaka och hälsa på i december" sade Dariella. Plums och Plask tyckte att det var en bra idé och sade att de skulle genast skriva in det i sin almanacka. På vägen ut från Zoo träffade de på några tvåbeningar som ville klappa dem men de hade inte tid med några klappar nu utan brummade bara lite irriterat åt dem och sprang ut från Zoo lagom för att träffa Morbror Nils. Han tittade häpet på Damdam och undrade var han varit någonstans efter som han fortfarande hade jordkokor i pälsen. "Jag har varit i underjorden" sade Damdam stolt. "jag vill inte ha några jordkokor i min bil, här får du en borste att borsta av dig det värsta med" sade Morbror Nils och gav honom en fin borste. "Antagligen kommer du att få bada ikväll så att Mary får bort all jord av dig innan du kryper till sängs". Sedan startade Morbror Nils bilen och nallarna spände fast säkerhetsbältena ordentligt och så åkte de rätt in i den täta Londondimman.
Det gick smidigt till i kassan på Londons Zoo. Dariella visade bara upp kontrollnumret 6 och sedan kom de alla sex igenom på en gång. Några tvåbeningar satte genast igång med att väsnas "det är lösa björnar här"! Vakterna kom rusande men när de såg de sex nallarna så sade de till de uppskrämda tvåbeningarna att de skulle lugna ner sig och inte föra så mycket oväsen. Tvåbeningarna såg mycket förvånade ut och slutade med en gång att föra oväsen. Dariella som varit många gånger på Londons Zoo förklarade för dem hur de skulle gå. Hon föreslog att de först och främst skulle gå och hälsa på de engelska nallarna sedan kunde de hälsa på andra djur också. "Jag tog med en burk med björnbärssylt till Gammelnallen" brummade Dariella. Damdam sade då att han hade tagit med sig kex som han trodde att nallarna skulle tycka om. "Den här vägen lufsar vi" sade Dariella och lufsade in på en liten sidoväg. Där fanns det inte heller några irriterande tvåbeningar utan vägen verkade vara helt tom. Det fanns förstås några enbuskar och en och annan törnros men inga djur och inga tvåbeningar. Luften var fuktig ty det hade ju regnat ganska mycket men det var skönt och lite ljummet. Nu var de framme vid en av burarna och Dariella lät höra en busvissling. Genast kom en stor gammal nalle lufsande. Dariella berättade om att Plums och Plask med flickvänner kommit till England och nu var på besök hos Moster Mary och Morbror Nils. Trots att Gammelnallen var gammal var hon ändå duktig på nallespråket och sade till dem att de skulle se sig noga för så att de inte själva hamnade i någon bur. Det fanns en del vakter på London Zoo som gärna stoppade alla djur de såg i burar. Damdam lovade att de skulle se sig för noga. Gammelnallen slickade sig om nosen när hon fick ta emot björnbärssylten och kexen. "Om ni kommer med mig här på sidan så kan ni faktiskt komma in ett tag här i buren och ni kommer också ut igen om ni går samma väg tillbaka". Plums och Plask ville inte gå in i någon bur alls och det ville inte de andra nallarna heller. De brummade till Gammelnallen att i så fall kunde ju hon komma ut istället, men det ville hon inte. De satt på varsin sida om buren och brumpratade med varandra. Gammelnallen berättade att hon innan hon blev fångad hade bott i New York i en park där. Då berättade Plums och Plask för henne att de kom ifrån New York. Gammelnallen blev alldeles tyst då och började tänka på vilket slags liv hon då levt. Nu sade Dariella att de måste lufsa vidare för det var många andra djur som de ville besöka också. Morbror Nils skulle de möta klockan sju utanför London Zoo så det gällde att skynda till andra djur nu. "Vem står i tur?" undrade Gammelnallen och kliade sig på tassen. Damdam öppnade munnen för att säga något men han hann inte för plötsligt gav marken efter och DamDam rasade rakt ner i ett hål som gick djupt ner i jorden. "Hjälpbrum," skrek Dariella och de andra nallarna förskräckta.
Nallarna Plask och Plums tyckte att det var spännande att sätta sig bakom Morbror Nils i hans engelska bil. Tänk i England körde de på "fel" sida av vägen. Alla bilar och bussar körde på vänster sida, hemma i Sverige körde bilar och bussar på höger sida. Dariella sade med bestämd röst till Plums och Plask att det var mycket viktigt att titta först åt höger och sedan åt vänster när de skulle gå ur bilen. Plask och Plums vågade inte säga hur de skulle titta hemma i Sverige. Nu var de gäster i England och det var bäst att göra som Dariella sade, för hon bodde ju här i England och visste bäst. "Tänk bara på att du ska titta först åt det hållet som tassen du hälsar med" sade Dariella lite mindre bestämt när hon tittade på Plask. Plask vågade inte säga att han inte alltid tog i tassen när han hälsade på någon. Plums som visste om det, han skrattade lite grand. Trafiken var mycket tät när de åkte in från Hampstead och om och omigen fick morbror Nils köra på låg växel. Nu närmade de sig Londons berömda zoo och Morbror Nils sade att det var förbjudet att stanna precis utanför Zoo, utan han tänkte släppa av dem på en mindre gata. Nallarna gjorde sig klara för att gå av och Dariella tittade i sin ryggsäck efter kontrollnumret som hon skulle visa upp i kassan. Plask och Plums var snabba att gå ut ur bilen och Monchichi och Vitbjörn skyndade sig att göra likadant som Plums och Plask. Nu stod de på trottoaren och väntade på Dariella och Damdam. Vad många tvåbeningar det var runt omkring dem. De flesta gick bara snabbt förbi dem men då och då hördes några förvånade röster "titta där är nallar som rymt från zoo" ropade en liten tvåbening. Plums tänkte ilsket att han visst inte rymt, men han behärskade sig och brummade ingenting utan fnyste bara och vände sig bort. Nu gick Dariella före dem och de fick skynda sig lite för att hålla jämna steg med henne. Damdam brummade till dem att skynda sig på. Snart var de framme vid Londons Zoo, men vilken lång kö det var för att komma fram i kassan. Dariella tog upp kontrollnumret och brummade högt. Tänk då fick alla nallarna komma först fram till kassan och de slapp dessutom ifrån den långa kön. Dariella berättade att det var särskilda regler för pensionärer och nallar. De fick alltid gå in gratis. Nu gällde det för dem vem de först skulle besöka. "Vi ska väl först hälsa på nallarna" brummade Monchichi. "Då är det bäst att vi går och ser efter på kartan var nallarna bor någonstans" sade Dariella. Det var många olika sorters nallar där så de fick alla fall bestämma sig över om de skulle hälsa på svartbjörnarna eller brunbjörnarna först. Vitbjörn undrade om det inte fanns vitbjörnar också. Det fanns det inte längre. Förr hade det funnits isbjörnar men de hade flyttat till Ishavet för de hade längtat så efter isen där.
"Vi brukar räkna med att det tar några dagar innan vi är hemma i Högländerna igen" brummade Mamma Skotty. "Tar det så lång tid att resa till er, så får vi nog åka hem till Sverige igen och åka en annan gång till Skottland" sade Plums och Plask på en gång. "Jaa, vi får inte köra hur fort som helst med husvagnen, vi måste hålla en ganska låg fart" svarade Mamma Skotty. "Då stannar vi ett par dagar till här i Hampstead och sedan åker vi hem till Sverige igen" brummade Plask och Plums på en gång. Så fick det bli. Följande dag vinkade de ajö till de skotska nallarna och sedan bestämde Damdam och Dariella sig för att åka in till det centrala London för att gå på Zoo där. Morbror Nils lovade att han skulle skjutsa dem in, men sedan hade han ingen tid för att gå runt med dem utan de fick roa sig själva där. Plask och Plums frågade vad det kostade att gå på Zoo och när de hörde priset så förstod de att deras reskassa inte alls räckte till den utgiften. Dariella berättade då för dem att det var alls inget problem för hon hade sex gratisbiljetter för dem. Det svåraste skulle bli att övertyga vakten om att de inte hörde till Djurparken utan bara till deras besökare. Joo, Plums och Plask nickade till varandra; det problemet kände de till från sin resa till Madrid för länge sedan. Dariella som är mycket uppfinningsrik sade att hon skulle försöka tänka ut en lösning på det problemet. Det skulle ju bara bli problem om Djurparken trodde att de hörde till Djurparken och hade kommit lösa in på området. Dariella funderade och funderade, till slut så mejlade hon ett mejl till Djurparken där hon förklarade att hon och Dammdam fått gäster från Sverige och som var nallar men att de gärna ville komma och besöka Djurparken. Det dröjde inte många minuter förrän hon fått svar. Hon fick ett kontrollnummer för dem alla sex som de skulle visa upp i kassan och sedan var det inga som helst problem att komma in där och sedan också gå ut därifrån. "Vilken tur att vi har så uppfinningsrik kusin" brummade Plask och Plums på en gång"!
"Bruhum, Bruhum, Bruhum" grät Nattnallen och skakade av gråt. Moster Mary tände ljuset för att de allesammans skulle se vem Nattnallen var. Han såg ynklig ut i sin svarta päls där han satt på golvet och grät med stora snyftningar. Plums började nästan tycka synd om honom, han knuffade Nattnallen i sidan och frågade honom vad han trodde att han skulle hitta hos dem. Nattnallen hängde med huvudet och vågade inte ens titta på Plums. "Jag vet inte" snörvlade han. "Här får du papper att snyta dig med" brummade moster Mary till honom strängt"Nu ger du dig iväg härifrån och vi vill inte se dig på länge". Nattnallen sprang det fortaste han kunde utför alla trapporna och försvann i mörkret. De skotska nallarna kom nu lufsande och undrade vad som stod på, de hade sett att ljuset var tänt på vinden i Moster Marys och Morbor Nils hus och ville veta vad som hänt. Moster Mary passade då på och frågade de skotska nallarna om de kände till Nalle Tess. Då ville plötsligt ingen av nallarna säga något. "Vad är det med er, känner ni henne eller känner ni inte henne?" frågade Plask. "Vi känner henne bara lite grand, hon bor långt ifrån oss uppe bland de svarta bergen" sade till slut en skotsk nalle lite eftertänksamt. "Vad är de svarta bergen för något?" undrade Moster Mary. Nu ville ingen berätta något mera utan alla blev plötsligt väldigt trötta och ville gå och lägga sig. "Hörni, vi berättar mer i morgon när det är dag och innan vi åker tillbaka till Skottland, förresten ni ville ju åka med oss?" sade PappaSkottlandsbjörn och vände sig till Plums och Plask. "Brumja, visst vill vi det" svarade båda nallarna på en gång. Monchichi sov djupt och de andra nallarna lade sig nu bekvämt tillrätta och även om det tog en bra stund tills de alla hade somnat igen så sov de snart djupt allesammans på vinden. Ingen av dem hörde ens Hampsteads tupp när han gol tidigt om morgonen.
"Jag tror att de kommer från Edinburghområdet" brummade Moster Mary. "Jaså, där bor inte min syster Tess, hon bor bland bergen" sade Nattnallen. Då sade Moster Mary att hon trodde att det fanns massor av olika sorters berg i Skottland så det var nog inte så lätt att veta var Tess bodde någonstans om inte Nattnallen hade frågat henne förstås. Nu var inte Nattnallen intresserad av att prata längre så han lyfte bara tassen till avsked och försvann in i mörkret. Moster Mary lufsade tillbaka till trädgården och fick till sin förvåning se att alla nallarna hade kommit tillbaka och nu stod de i hennes kök och serverade sig Björnbärsthe. "Vad i allsin dar" utbrast Moster Mary. "Ja ursäkta att vi serverar oss the själva sade en av de skotska nallarna "men vi var så frusna när vi kom tillbaka så vi bara längtade efter en stor mugg med the och helst en varm brasa också" tillade han. Moster Mary satte genast igång med att elda i kakelugnen och snart var det väldigt varmt och skönt i köket för dem allesammans. Plums och Plask och Vitbjörn vinkade ajö och gick upp på vinden och lade sig nära Monchichi som låg och sov djupt under en varm pläd. "Vi får borsta tänderna i morgonbitti" viskade Plums till Plask. Plask somnade meddetsamma som han lade sig ner i bädden och efter en kort stund så hade Plums hittat sin skönaste sovställning och somnat han med. Vitbjörn hade inte så lätt att hitta en skön plats att sova på men efter ett litet tag när hon hörde de andras susningar och snörvlanden så somnade hon också och sov djupt. Ingen av dem hörde därför när trappan till vinden gnisslade och dörren till vinden sköts upp lite i taget av någon som ingen av dem kände och som smugit sig in tidigare på kvällen när Moster Mary lufsat i väg. Nu försökte någon röra sig ljudlöst på vinden och någon försökte se i mörkret om det fanns något att ta. Det bar sig inte bättre än att någon snubblade och ramlade rakt över Plums. Plums for upp från sängen med ett förskräckligt BRUM och någon satte sig på ändan av pur förskräckelse. Alla nallarna vaknade och brumskrek "Vad har hänt, vad har hänt?" Moster Mary kom genast lufsande och tog tag i någon som var Nattnallen och frågade honom "Vad menar du med att komma hit och skrämmas?"
Moster Mary lufsade ut på tomten och tittade efter tasspår, men några sådana fanns inte för dem hade regnet spolat bort. Hon funderade på om hon också skulle lufsa iväg en stund. Monchichi skulle nog inte vakna, hon hade ju varit så trött så hon sov säkert mycket djupt. Moster Mary suckade högt för hon var lite osäker på om hon skulle lufsa iväg eller inte. Nu kom månen fram och visade sig också. Bestämt sköt Moster Mary upp grinden framför sig och tittade ut. Ingen syntes till alls på gatan utanför. Hon bestämde sig för att lufsa upp till en liten lund i närheten där det brukade vara roligt att vara om dagen. Så underligt det såg ut nu i månens sken när hon lufsade dit, varför var ingen mer än hon själv ute och lufsade? Hon skakade på huvudet och suckade. Då var det någon som hörde henne sucka och brummade lite försiktigt "varför suckar du såå?". Moster Mary stannade tvärt och tittade sig omkring men hon såg ingen. "Vem är du som brummar men inte syns till?" brummade Moster Mary rakt ut i luften. "Jag är Nattnallen och jag är alltid osynlig, jag tassar omkring och ser till att alla nallar som är ute på nätterna i Hampstead har det bra och inte tassar vilse". Moster Mary försökte nu anstränga sig ordentligt för att se var Nattnallen var någonstans, men hur hon än tittade och försökte känna på buskar och träd så fick hon inte syn på honom eller henne. Då sade Moster Mary "Är du en flickbjörn eller en pojkbjörn?" "Jag är en flickbjörn och har varit Nattnalle i det här området i tio år nu. Det är stora förändringar nuförtiden och alls inte så lugnt som det var förr, jag tror att jag ska flytta till Skottland och ta det lugnt hos min syster där" brummade Nattnallen "Till Skottland, vad märkvärdigt" sade Moster Mary och tittade uppför ett träd. "Det är väl inget märkvärdigt med det" sade Nattnallen. "Joo för vi har gäster från Skottland på vår tomt just nu" svarade Moster Mary. Då blev Nattnallen riktigt intresserad och frågade varifrån de skotska nallarna kom ifrån.
Monchichi tog ut sin stora tandborste från ryggsäcken och tog för säkerhets skull också med sig sin tandkräm, då hon inte var säker på att Moster Mary hade någon sådan hemma. Dessutom ville ju Monchichi ha sin egen björntandkräm på tandborsten. De kom in i huset och Moster Mary var mycket noga med att torka sig om tassarna och Monchichi gjorde likadant som Moster Mary. Strax innanför dörren hängde det en tasshandduk, det vill säga två tassar var fotograferade på den så man förstod själv att det var viktigt att torka tassarna ordentligt när de kom in. Sedan lufsade Moster Mary med Monchichi efter sig till badrummet. Där hängde det sex dubbel krokar på väggen. Två handdukar på varje krok för nallarna. Moster och Morbror hade sina krokar på motsatta väggen. Fyra handfat med kranar fanns det i badrummet och Monchichi gick fram till ett handfat och tryckte ut en sträng med tandkräm på sin tandborste och började borsta tänderna. Moster Mary tittade intresserat på henne när hon borstade tänderna. Framför tänderna borstade Monchichi och bakom tänderna och tänk hon hade sett på TV att det också var viktigt att hon skulle borsta tungan med några drag även om det inte kändes skönt. Nu gjorde Monchichi det och drog sedan tungan över tänderna igen så att allting kändes som vanligt igen. Sedan tittade hon var duschen var någonstans för kanske skulle det kännas skönt att ta sig en dusch imorgon bitti. "Är du klar nu för att gå och lägga dig?" frågade Moster Mary. Monchichi nickade jakande till svar och tassade efter Moster Mary upp till övervåningen av huset, till själva vinden. Däruppe var det fint bäddat och Monchichi kände hur sömnig hon var och satte sig ner på en sängkant där. Hon gäspade stort och lade sig sedan ner på sängen och i nästa minut sov hon djupt. Moster Mary lufsade nerför trapporna och gick för att fråga vilka mera nallar som ville borsta sina tänder. Tänk när hon kom tillbaka till det andra huset så var ingen där, de hade gått på en promenad ty regnet hade slutat och alla var sugna på att röra sig. Moster Mary samlade ihop disken och satte den i diskmaskinen. Sedan gick hon över till de skotska nallarna för att höra efter med dem vart de andra nallarna tagit vägen. Där var det alldeles tyst, inga skotska nallar syntes till någonstans, antagligen hade de också gått ut och Moster Mary satte sig ner och suckade. "Vart hade alla nallar dragit iväg?"
Plums ville gärna åka till Skottland men han visste inte om Plask också ville det, så han brummade lite drömmande: "det skulle vara väldigt roligt om vi, jag och Plask och våra väninnor åkte till Skottland och lufsade omkring där ett slag". Det blev alldeles tyst när han brummat om det men sedan började alla nallarna brumma på en gång och då hördes förstås ingenting. Morbror Nils och Moster Mary började vifta med sina tassar så att det blev tyst. Sedan sade Morbror Nils "Ni har ju nyss kommit till England och ni har ju aldrig varit i Hampstead förr så nu måste ni faktiskt vara här ett slag hos oss och sedan kan ni väl lufsa vidare" Alla tyckte att det var ett umärkt förslag och Plums och Plask ville ju inte göra sig ovän med Morbror Nils och Moster Mary så de höll med. De skotska nallarna föreslog dem att hälsa på dem när de rest hem till Skottland igen eller också kunde Plums och Plask och Monchichi och Vitbjörn få följa med de skotska nallarna hem till Skottland. Deras stora husbil rymde även dem. "Brumelibrum vilken bra idé så gör vi förstås!" brummade Plums och Plask på en gång och slog tassarna med kraft i golvet. Sedan gick de allesammans ut i trädgården och lekte med Damdam och Dariella en bra stund. Det började skymma och alla kände att de var trötta och sömniga. Monchichi undrade var någonstans hon skulle borsta tänderna på kvällen och Moster Mary visade henne var någonstans i hennes hus var badrummet var någonstans så att Monchichi kunde borsta sina tänder ordentligt. De skotska nallarna gjorde stora ögon när de fick syn på Monchichis tandborste och tandkräm. "Måste man borsta tänderna?" frågade en av nallarna. "Ja, om man vill ha dem kvar tills man blir gammal" svarade Monchichi och sedan lufsade hon tillsammans med Moster Mary till hennes och Morbror Nils hus.
Skotska nallarna dukade snabbt upp ett läckert bord med alla möjliga läckerheter som nallar tycker om. Där fanns till exempel
Vit hemlagad Nalleost, skotska rutiga kex, Nallechokladtårta, special honung från Högländerna, ljungmarmelad, lax rökt på skotskt vis, och en doftande sås som man bara ville ha mer av hela tiden! Det gick snabbt att duka upp maten också då alla fjorton nallarna hjälptes åt med det. Sedan satte de sig alla ner och väntade på det rykande heta teet och äppelpajen. Dariella skickades iväg för att köpa mjölk till teet. Det var ju självklart att ingen kunde börja och dricka te förrän de fått mjölk till det så att det blev lagom temperatur på teet. Dariella sprang till närmaste grannen och frågade om de hade en kanna mjölk att låna ut. De närmaste grannarna hade lyckligtvis köpt för mycket mjölk så de blev glada över att bli av med en en och en halv liter mjölk. Dariella sprang det fortaste hon kunde tillbaka till tomten och husbilen. Moster Mary hällde upp mjölken i flera mindre gräddkannor och brummade "Var så goda". Nu blev det fart på nallarna må ni tro. Stora och små trängdes de runt bordet och allt man hörde på en bra stund var bara "slafs, slufs, mums". "Det var väldigt god äppelpaj, det här sade den ena skotska nallen, kanske kan jag få receptet på den?" Moster Mary sträckte på sig och brummade någonting om att hon fått receptet från sin svenska släkting Axa i Sverige. "Ett sådant egendomligt namn på en nalle" tyckte den skotska nallen. "Jaa, kanske det," sade Morbror Nils" men vi väljer ju inte själva våra namn fortsatte han sedan att säga". "Får vi gå ut och leka?" undrade nu alla de tolv nalleungarna. De hade sett spännande klätterleksaker i trä i trädgården och ville pröva att klättra i dem. Dariella och Damdam höll nu på att lära sig alla nalleungarnas namn och det var inte det lättaste. En av de skotska nallarna hette Ljusbrun, en annan Mörkbrun, en nalle hette Skiffer, en annan nalle hette Melerad. Plums och Plask ville äta mera och ville alls inte leka än, de tyckte väldigt mycket om honungen och funderade på om det var värt att åka till Skottland för att skaffa sig annan sorts honung än den som fanns hemma.
Morbror Nils harklade sig och nallarna lyssnade koncentrerat. "Det kommer två skotska nallar på besök" brummade han. Dariella frågade meddetsamma "brummar de på engelska eller på skotska?". "Jag vet inte, men de har hela släkten med sig så vi får kanske hyra ett tält någonstans" svarade Morbror Nils. "Hjälp" skrek Moster Mary, "ska de äta på restaurang eller tror de att de kan äta här hos mig?". "Vart ska du gå?" frågade Morbror Nils Moster Mary. "Jag måste väl gå och låna ugnar om jag ska bjuda massor med nallar på klockan fem the". Vita björn sade att en paj nu var klar att grädda i ugnen och Moster Mary lugnade ner sig igen. "Ja vi tar det lugnt och de får ta en sked var av pajen, om de inte är 100 stycken". Moster Mary lugnade ner sig helt och hållet och de andra nallarna tyckte att det skulle bli spännande med skotska nallar och försökte tänka efter vad de kunde ha för att de skulle vara så annorlunda. Snart var klockan fem och utanför huset hördes nu en kör av säckpipor. Det var de skotska nallarnas hälsningssång till sina engelska vänner och deras gäster. Plums tyckte att det gjorde lite ont i öronen och Plask tyckte att det lät alldeles förskräckligt. Moster Mary och Morbror Nils klappade tassar och började brumma till gästerna "Brumvälkommen ida´ Skotska Nallar ska ni va´ vi vet inte hur många ni är, men välkomna här" Sådan tur de hade, de skotska nallarnas familj var bara tolv stycken och Moster Mary och Morbror Nils kände sig genast lättade. Dessutom behövde Morbror Nils inte hyra något tält alls för de skotska nallarna hade med sig sin husbil och där rymdes många fler än fjorton nallar! "Nu ska det bli gott med the och titta får ni se, vad vi har med oss från Skottland till er" sjöng Skotska Nallarna för de andra nallarna. Upp ur ryggsäckar och väskor plockade de skotska nallarna alla möjliga olika delikatesser från Skottland. Moster Mary satte på nytt thevatten på sin gasspis, nu fick hon också plocka ut massor av muggar att dricka theet ur.
Moster Mary och Morbror blev mycket glada för alla äpplena som nallarna hade med sig tillbaka från äppellunden. "Är det sant Morbror att du inte har något riktigt namn?" undrade Plums. "Joo jag har ett riktigt namn, fast jag tycker inte att det går så bra att använda här i England" svarade Morbror. "Vad heter du då?" frågade Plask. "Jag heter Teddy Nils" brummade Morbror. "Det är fina namn båda två" brummade alla nallarna i kör, så Morbror fick nästan hålla för öronen. "Nu säger vi Morbror Nils i fortsättningen" brummade nallarna gemensamt. "Nils är ju ett fint svenskt namn som alla kan säga hur lätt som helst" sade Plums och Plask på en gång. Moster Mary såg glad ut och frågade vilka av nallarna som ville hjälpa till och skala äpplen till äppelpajen de skulle äta klockan fem när gästerna skulle komma. Morbror Nils hämtade smör, vetemjöl och socker i en fin bunke som de skulle göra degen i. Det var bestämt roligare att få heta Morbror Nils än bara Morbror. Monchichi sprang till fönstret för att se om några jordekorrar syntes till, men inga syntes. Dariella trodde att jordekorrarna var hemma och åt lunch. Vitbjörn lånade ett fint förkläde som hon tog på sig när hon började skiva de skalade äpplena till pajen. Damdam tog fram tallrikar och muggar som han dukade på bordet. Moster Mary satte på ugnen så att den skulle få lagom värme till pajen och sedan hämtade Dariella servetter och lade en vid varje tallrik." Vi kanske får vaniljsås på nosarna annars" brummade hon. "Vaniljsås" utbrast Morbror Nils "den tog slut i går, vi kanske har vaniljglass istället" sade han och öppnade frysboxen och tittade efter. Vilken tur, det fanns vaniljglass som inte ens var öppnad. "Den tar vi" sade Morbror Nils. Moster Mary tog fram två stora pajformar och började smula degen i en av dem. "Vilka gäster kommer till oss?" frågade Dariella. Morbror Nils svarade "Vänta så får ni se!"
Dariella brummade " att det är bäst att vi tar med oss några korgar som vi plockar äpplen i för vi kan ju inte bara ha dem i fickorna". De fick varsin korg att plocka i och Damdam hjälpte Dariella att bära korgen. Plums och Plask hade varsin korg och Vitbjörn och Monchichi lovade att de skulle hjälpa Plums och Plask med äppelplockningen. Nu lufsade nallarna iväg längs bygatan och som tur var så var det inte så mycket trafik där, bara en och annan åsna med packning på. Snart hade nallarna lämnat bygatan bakom sig och de kom ut på ett stort gärde. "Var är äppelträden någonstans?" frågade Monchichi ivrigt. "Lugn, bara lugn, vi är inte framme än" brummade Dariella lugnande. "Först ska vi gå igenom den där lilla skogen sedan kommer vi till äppellunden" fortsatte hon. Nu kände alla nallarna att det var mycket fuktigt i luften och snart började det regna också. "Jag blir våt överallt" klagade Monchichi. "Så här är det i England, du vänjer dig" svarade Dariella uppmuntrande. "Brum brum" brummade Damdam uppmuntrande och klappade Monchichi tröstande på tassen. Nu var de framme vid äppellunden. Där galopperade flera hästar omkring och tycktes inte alls vara glada åt att se nallar komma in på sina områden. "Vad gör hästarna här?" frågade Plums lite ängsligt. "De äter äpplen, förstås" svarade Dariella käckt och hoppade in till hästarna. De kom genast galopperande mot henne, men hon stod alldeles stilla och då lät de henne vara. Sedan lufsade Plums, Plask, Damdam, Vitbjörn och Monchichi också in för att plocka äpplen och titta på hästarna. På de nedersta grenarna på äppelträden var det tomt på äpplen, för där hade hästarna plockat av alla äpplena. Dariella var duktig på att klättra i äppelträd, så hon klättrade snabbt upp i ett träd och kastade ner äpplen till de andra nallarna. "Du kan väl se dig för var du kastar äpplena, så jag inte får dem i huvudet" klagade Damdam och gned sig i pannan. "jag ska försöka med det" svarade Dariella. Snart var korgarna fulla med olika sorters äpplen och då klättrade Dariella nedför stammen försiktigt för att inte skada sig eller äppelträdet. Nu fick nallarna lufsa försiktigt tillbaka med äppelkorgarna så att de inte gled av dem. När de kom tillbaka till tomten var Moster Mary överraskad av att se hur mycket äpplen de plockat. "Oj, vad många äpplen ni har plockat" sade hon förtjust. "De här äpplena räcker både till pajer och grillade äpplen och mos". Morbror berättade då att han fått ett nytt mejl av Tangonallen som ville att han och Morbror skulle göra en egen utflykt i England och kanske även till Skottland. Moster Mary såg häpen ut. "Jaså, ja det låter äventyrligt, men Tangonallen är väl en äventyrare?" frågade hon. Morbror nickade på huvudet och sade att det självklart var på det sättet.
Plask fick svar genast från Tangonallen som mycket väl kom ihåg sin vän Bror! Tangonallen hade trott att Bror inte ville höra ifrån honom ty det hade kommit tillbaka ett brev när Tangonallen skrivit till Bror. Nu lånade Morbror Plasks lilla dator och skrev genast ett mejl till Tangonallen där han också berättade att han gift sig med moster Mary och hade två nallar själv; Dariella och Damdam. Han frågade i mejlet om Tangonallen hade någon familj. Moster Mary brummade nu att han måste skynda sig med mejlet för nu skulle de äta pannkakor med björnbärssylt och lite senare skulle det komma gäster. "Är det något särskilt idag?" undrade Morbror. Moster Mary nickade och sade att klockan fem serverades det Te och runda bröd som var vackert flätade och dessutom skulle de allesammans få smaka på nyslungad honung som de skulle äta tillsammans med äpplen. Dariella och Damdam började sjunga en sång av förtjusning där de sjöng "Äpplen och honung, äpplen och honung, honung och äpplen vill nallar ha, helst varje dag". Då invände Moster Mary att om de åt äpplen med honung varje dag så skulle de tröttna på det.
Nu kände Plask och Plums sig lite trötta med alla intryck och föreslog Moster Mary och Morbror att de skulle sova en stund efter pannakakorna och björnbärssylten innan det var dags för te, honung och äpplen. "Var är äppelträdet?" undrade Plums. Moster Mary brummade då att äppelträden växte några kilometer därifrån men dit klarade nallarna säkert att lufsa själva för att plocka äpplen. Damdam och Dariella skulle också plocka äpplen och de skulle visa vägen till äpplena. Just då kom det ett nytt mejl till morbror. Det var förstås från Tangonallen. Han hade beställt en biljett till England och ville hälsa på dem. "Var ska vi nu lägga honom någonstans?" un drade Moster Mary bekymrad. "Han har säkert ett tält med sig" brummade Plums till svar.
"Hur är de där jordekorrarna egentligen?" undrade Monchichi och vände sig till Dariella i minibussen. "De är ganska vanliga fast ibland busar de och då blir det väldigt roligt" svarade Dariella men hon ville inte berätta vad det var som var så roligt med dem. Det var nästan ingen trafik alls på de småvägar som de åkte på, men det kändes väldigt konstigt att åka på "fel" sida av vägen. Moster Mary berättade för dem att en gång för länge sedan så hade Sverige också haft vänstertrafik precis som England. Plums och Plask sade då att det måste ha varit för väldigt länge sedan innan de kom till Sverige. Moster Mary nickade till detta och sade att England skulle inte byta till högertrafik för alla var vana vid att det alltid skulle vara likadant som förr. Nu var de äntligen framme vid huset och tomten. Moster Mary och Morbror bodde på en stor grönskande tomt med många olika slags träd och buskar. När Monchichi gick ur bussen så såg hon sitt livs första jordekorre. Den såg faktiskt riktigt snäll ut. Den tittade intresserat på henne lika mycket som hon tittade på den. Dariella sade något men Monchichi hörde inte vad hon sade, hon bara tittade och tittade på jordekorren som tittade tillbaka på henne själv. Bestämt var den inte farlig och tänk den var ju faktiskt inte så stor heller. Det verkade nästan som om den ville hälsa på henne. Det skulle nog inte bli så farligt med jordekorrarna som hon trott. Dariella sade ju också att de var snälla och särskilt snälla var de om man hade nötter i fickorna. Monchichi kände efter i fickan, visst hade hon några nötter med sig från Sverige. Hon tog upp en nöt och höll den i tassen. Jordekorren närmade sig lite och nu gick nosvingarna på den snabbt, den ville bestämt ha nöten som Monchichi höll i tassen. Hon stod alldeles stilla när jordekorren försiktigt kom närmare och närmare. Så tog jordekorren nöten från hennes tass, sedan sprang den med väldig fart till ett litet hål i marken där den kvickt sparkade undan jorden och sedan kröp den ini hålet och försvann. Tänk nu hade Monchichi matat en jordekorre, hon var riktigt nöjd med sig själv. De gick nu framemot det trevliga huset där de skulle bo om natten. Moster Mary öppnade dörren och hälsade dem välkomna in. Dariellas lillebror Damdam visade dem på en liten stol som stod därinne bredvid ett litet bord. Vid två av väggarna stod det två våningssängar. Nu tog Plask fram björnbärssylten och gav den till Moster Mary. Morbror undrade om Plask kunde skriva till Tangonallen på en gång och fråga honom om han kom ihåg Morbror. "Fast då var jag förstås inte Morbror, då hette jag Bror. Plask skrev genast till Tangonallen och frågade om han kom ihåg sin vän Bror.
Moster Mary hade parkerat familjens minibuss utanför flygplatsen i Brumwick. Hon och nallarna lufsade nu i lugn takt till minibussen. Monchichi blev förvånad över att se att det var vänstertrafik i England. Hon frågade Moster Mary om det inte kändes konstigt att köra på fel sida av vägen. Moster Mary skrattade och brummade att för henne var det rätt sida av vägen. När alla nallarna satt sig i minibussen och spänt fast sig med säkerhetsbältena vände Plums sig till Dariellas lillebror som hette Damdam och frågade vad han tyckte om att göra. Damdam berättade att han älskade att klättra men att Moster Mary alltid blev så rädd när han klättrade i träd. Plums sade då att det var mycket viktigt att man alltid visste att man kunde ta sig ner från trädet man klättrat upp i, så att man inte behövde kalla på brandkåren för att komma ner ifrån det. Damdam tittade med stora ögon på Plums och sade att han skulle komma ihåg det. Moster Mary passade på och fråga om de var hungriga och alla nallarna kunde då höra hur det kurrade i magarna på dem. Jag har massor av nygräddade pannkakor hemma som jag tänkt att vi ska ha som lunchmat. Sedan frågade Morbror dem om det var länge sedan de rest från New York och till det kunde både Plask och Plums nicka ja. Plums berättade att de sett sig om i världen och rest både till Argentina och Spanien. "Var ni i Buenos Aires?" undrade Morbror upphetsat. "Jag har en avlägsen släkting där som heter Tangonallen, men honom känner ni förstås inte". "Joo!" ropade Plums och Plask på en gång. "Tangonallen har varit hos oss i Sverige och lärt oss dansa tango och dessutom visade han oss hur vi skulle ta oss till Operan i Buenos Aires". Morbror blev alldeles tyst.
"Jag skulle så gärna ha kontakt med Tangonallen igen" brummade han tyst. "Jag har datorn med mig så det blir hur enkelt som helst att ordna den saken" sade Plask med glad ton. "Ni har väl också dator hemma hos er?" frågade han. "Javisst har vid det." brummade Damdam.
"Tror du att jordekorrarna försöker bita mig?" frågade Monchichi ängsligt Plums när hon spänt fast sig med säkerhetsbältet i brummaskinen.
Plums klappade henne tröstande på tassen och viskade tyst till henne att han inte trodde det. "Ingen kommer att bita dig, det lovar jag dig för jag är en mycket bestämd björn som heter Plums!". Nu kände Monchichi sig lugnad och började prata med Vitbjörn som satt bredvid henne på andra sidan gången i brummaskinen. Vitbjörn var trött och orkade inte prata så hon svarade mest Brum och strax därefter sov hon. Resan till England gick snabbt och rätt vad det var började brummaskinen gå ner och de var framme vid flygplatsen Brumwick. Den var inte lika stor som Londons andra flygplats Bearrow, men det blev lättare så här. Meddetsamma som nallarna kom ut från brummaskinen så hördes glada rop från läktaren där det stod flera nallar och viftade välkomnande med flaggor. "Hi there here we are" Hej på er här är vi betydde det som kusinnallarna ropade på läktaren. Plums och Plask vinkade med tassarna och såg glada ut. Vitbjörn och Monchichi höll sig strax bakom och lufsade raskt framåt. Det gick snabbt vid passkontrollen eftersom de också var EUmedborgare nuförtiden. Utanför svängdörrarna väntade både Moster Mary och Morbror samt de två kusinerna. Alla brummade på en gång så Monchichi fick nästan ont i huvudet. "En i taget, annars hör vi inte vad ni säger" sade Moster Mary förmanande. Dariella var den äldre av kusinerna, hon sade med låg röst att hemma hos dem hade en familj med jordekorrar flyttat in i en håla. "De är så söta och rara, vi kan leka med dem någon dag". "Äär de iinte faarliga då?" frågade Monchichi med darrande röst. Dariella tittade undrande på henne. "Neej, bara man lär känna dem ordentligt" svarade hon käckt.
Det var inte lätt för någon av nallarna att somna på kvällen, det dallrade av spänning i magarna på dem och i tassarna kändes det som om någon satt där och kittlade dem. Nu hade Monchichi tagit av sig bandaget och nu skulle hon försöka sova innan det var morgon igen och hon skulle åka. "TuuT," Plums fick ont i öronen men det var bara Monchichis pappa som tutade med tutan följande morgon för nu bar det av till flygplatsen. Det var nätt och jämnt att Monchichi hann och borsta tänderna. In i bilen trängdes nallarna med sin välfyllda ryggsäckar. De hann inte vinka till Panti eller hans syster för de sov gott i sina sängar. Wrroom, sade det om bilen när den körde iväg från tomten och ut på stora vägen, fast där fick den köra långsammare för bilen var ju hårt lastad av alla nallarna och deras ryggsäckar. Plask hade sagt att de inte behövde ta med sig någon matsäck för moster Mary skulle bjuda på pannkakor när de kom fram. Det skulle bara ta två och en halv timme att flyga till Brumwick som flygplatsen hette. Snart var de framme vid sin brummaskin på Arlanda och där fanns det numera en särskild startplats för brummaskiner. Den låg alldeles bredvid Arlanda och hette Nallandia, det var för att man skulle kunna skilja den från tvåbeningarnas Arlanda. Bilen parkerades på korttidsparkeringen och Monchichis pappa betalade med en torkad fisk. Det var inte så många lediga parkeringsplatser där men de hade turen att hitta en.
Monchichis pappa följde med dem till incheckningen och sedan sade han åt Monchichi att se upp så att hon inte råkade ut för några jordekorrar i England för de kunde vara väldigt på bettet och envisa. Monchichi hade aldrig hört talas om jordekorrar förr, så hon blev alldeles blek och såg ängsligt på Plums. "Lugna ner dig" brummade Plums "Om någon försöker vara dum mot dig, så vet du att du har mig!" Han morskade upp sig rejält så att pälsen stod rakt ut från kroppen. De vinkade ajö till Monchichis pappa och lufsade ut till brummaskinen och satte sig väl tillrätta. De satte fast säkerhetsbältena och kände att brummaskinen började rulla ut från Nallandia. Resan hade börjat.
"Titta titta titta!" brumskrek Plums. "Vilket fint hus, vi ska få bo i när vi kommer till England" fortsatte han med något lägre röst. Plask kom springande och Vitbjörn, "får vi rum allesammans i huset?" frågade Vitbjörn med darrande röst och tryckte sig närmare Plask. Plums svarade då att för fyra nallar som dem räckte Nallehuset till. Moster Mary och Morbror bodde i ett mycket större hus med kusinerna som nu väntade otåligt på dem. "Du är väl nästan bra i foten nu så att vi kan åka snart" sade Plums till Monchichi. Monchichi nickade bara, hon tyckte att det skulle bli mycket spännande att resa till England och träffa alla kusinerna och leka med dem. "Oj då vi ska akta oss för några väldigt stora ekorrar som busar med alla tvåbeningar, de kan inte klättra utan håller till på marken, skriver moster Mary". Nu blev det än mer spännande att förbereda Englandsresan, för imorgon skulle den äntligen blev av. Det tog bara några timmar från Nyköping och dit skulle de få skjuts av Monchichis pappa. "Det är bäst att vi packar allting nu så vi är klara i morgon bitti när vi ska fara" brummade Plums. Björnbärsmarmeladen hade svalnat så den packade de försiktigt ner i Plums´ ryggsäck. Försäkerhets skull för att den inte skulle gå sönder så tog Plums en tjock tröja om den. Monchichi plockade ner tandborstar till dem och tandkräm. Plask lade fram deras pass. Det var ju inom Europa de skulle åka den här gången så de behövde säkert inte passet, men det var en bra sak som talade om vem man var så då fick passen komma med iallafall.
Plums tittade i datorn om det kommit något nytt mejl från England men det hade det inte gjort. Han läste igenom det sista mejlet och upptäckte då att det stod en mängd frågor i det. Nu kliade Plums sig i huvudet och funderade på om han svarat på några av de frågor som Moster Mary frågat om. Plask kom in i stugan och hälsade från Monchichi att hon undrade vart Plums tagit vägen någonstans. Plums skämdes, han skulle ju bara gå in och hämta en sil för att de skulle skölja björnbären. Han tog silen och rusade ut ur stugan och fram till Monchichi. "Var har du björnbären som jag ska skölja?" sade han ivrigt. Monchichi såg ledsen ut när hon svarade att hon smakat upp allesammans. Till sitt försvar brummade hon "du dröjde så länge". " Det har du alldeles rätt i, min vän" svarade Plums "nu får vi plocka nya björnbär och dem sköljer vi med en gång innan vi går in i stugan och kokar marmelad av dem. De satte igång med att plocka på en gång, bär efter bär ramlade ner i korgen och snart var den fylld med råge. Just när de skulle gå in i stugan för att koka bären kom Nalleflickan med syltsocker. Det tog de tacksamt emot för det blir godare med syltsocker och inte behöver man lika mycket socker då heller. Plums tog fram en stor kastrull och hällde i björnbären i den. Sedan satte han den stora kastrullen på spisen och tog fram en träslev som han rörde bären med så att de inte skulle bränna fast i kastrullen. Snart spred sig en härlig doft i köket av björnbären och det puttrade rejält i kastrullen när Plums rörde runt med sleven. Under tiden hade Nalleflickan hämtat fram små trevliga glasburkar som hon kokt rena i hett vatten. I dem hälldes nu den heta sylten upp lite i taget så att glasburkarna inte skulle spricka. Under tiden hade Monchichi skrivit etiketter där det stod Plums och Monchichis Nallemarmelad år 2012. Plums sade långsamt "bara nu inte Moster Mary tror att hon inte får smaka marmeladen för att våra namn står där". "Äsch vi kan väl förklara för henne på brumspråket vad det står där" sade Monchichi käckt. "Javisst kan vi det, sade Plums. Sedan bjöd Nalleflickan dem på pannkakor med björnbärssylt och de var allesammans överens om att det var den godaste sylten de ätit på länge.
.JPG)
.JPG)
