Plums gick in i stugan igen och började elda i vedspisen. Ute hade det blivit molnigt och kalla vindar började blåsa. Plask kom in i stugan igen. "Hördu, jag tror att det blir snö igen!" utbrast han och torkade av sig om fötterna ordentligt på en liten golvmatta. "Då känner jag att jag vill resa härifrån, nu vill jag inte ha någon snö igen" sade Plums med eftertryck. "Vilken tur att vi ska resa snart, när åker vi förresten?" brummade Plums och sköt igen luckan till vedspisen. Nu hade elden tagit sig där och en skön härlig värme spred sig i stugan. Plask hade dukat fram frukosten under tiden, det var bra att alltid ha havreflingor hemma och lingonsylt. Några knäckebrödsbitar kom också fram samt en liten bit ost. Genom fönstret såg de hur vädret hade slagit om från skönt vårväder till vinterväder igen. Det snöade ute och kändes inte alls så där skönt som det var tidigare på morgonen. Plums kastade en längtansfylld blick på sin säng. Plask såg det och brummade "å nej, nu har du gått upp från sängen så nu går du inte och lägger dig igen, nu ska vi planera resan." Plask satte på datorn och skrev till nallarnas resebyrå för att beställa biljetter. "När åker vi till Israel?" frågade Plums. "Vi åker dit när resebyrån svarat oss om de har några biljetter, kom nu och ät frukost" sade Plask och vinkade med tassen åt Plums. Plums tassade fram till frukostbordet med den rödvitrutiga duken och satte sig försiktigt ner. Han tog sin grötskål och började äta försiktigt av den varma gröten men var noga med att inte bränna sig på nosen. Han hörde hur Plask brummade och suckade och sedan hörde han hur Plask ropade "Vad i morgon!" Plums reste sig hastigt från bordet och gick fram till Plask vid datorn. "Vad är det frågan om i morgon?" undrade han. Plask harklade sig och svarade "Resebyrån har ett par biljetter för oss men då måste vi åka imorgon bitti jättetidigt!". Plums upprepade meningen för sig själv och försökte förstå den, imorgon bitti, då är det väl ingen ide´ att gå och lägga sig ikväll då..."Tvärtom, vi går och lägger oss jättetidigt och går upp jättetidigt" svarade Plask. "Nu om en stund ringer jag till Lisa Björn och bjuder in henne på kaffe idag, hon kommer nog gärna till oss en stund och då berättar vi för henne hur vi hade det när vi träffade Glasögonbjörnen i Bolivia.
Plums vaknade först på morgonen och det tog en stund för honom att komma ihåg var han var någonstans. Han skrattade nöjt för sig själv när han såg ljuset ute bland träden och hörde skatornas välbekanta prat med varandra. Plask sov djupt och Plums smög sig upp ur sängen. Så tyst han kunde satte han på vattenkannan som värmdes upp med solenergi. Sedan tog han en av de största muggarna från köksskåpet och letade fram en skorpa från en mindre röd burk. När vattnet kokade upp, hade han redan med torrmjölk och kakao förberett sin choklad. Sakta öppnade han dörren till förstugukvisten och satte brickan med frukosten på det lilla bordet där. Sedan stängde han snabbt dörren bakom sig och satte sig ner för att dricka den varma chokladen. Det var alldeles tyst ute, nu hördes inga skrän från skator inte ens ett litet ljud från någon fågel, det kändes nästan ensamt därute. Plums tog en klunk från den sköna chokladen men just som han skulle ta ett bett på sin skorpa, svepte någonting förbi hans tass. Vad var det? Joo, nu såg han ju vad det var. Det var en liten ekorre som fortfarande hade vinterpälsen på sig, ekorren tittade på honom. Plums brummade till honom "vill du smaka på min skorpa?" Ekorren nickade till honom och svängde nervöst med svansen. Plums bröt av en liten bit från skorpan och gav ekorren, som tacksamt tog emot den. På avstånd hördes nu ett tjatter från en ek. "Är det din familj som kallar på dig?" frågade Plums. Ekorren hade inte tid att svara, snabbt svingade han sig upp i närmsta grangren och skuttade vigt iväg till nästa gren. Sedan var han utom synhåll och Plums fick nöja sig med att lyssna på olika ekorrsmattrande ljud. Nu hade fåglar vaknat och runt omkring Plums flög det många småfåglar och mest av alla hördes talgoxarna som ivrigt byggde bo i olika trädtoppar. Plask kom utlufsandes från stugan och undrade vart Plums tagit vägen. "Vill du inte ha riktig frukost?" frågade han. "Joo, men jag ville ha en stund för mig själv när du ändå sov" svarade Plums.
"Känner du till något om nallarna i Israel egentligen?" frågade Plums Plask lite irriterad och kliade sig samtidigt på sin tass när grillglöden fortfarande brann svagt. Plask skulle precis harkla sig och svara Plums, men då fick han ett mobilsamtal från Israels naturskyddsförening som undrade om nallarna skulle komma. Plask sade till dem att han ville prata igenom allt med Plums först innan han kunde svara på det. Plums blev imponerad av Plasks svar och ryckte på axlarna och brummade "Okej då, men jag vill hälsa på nallarna i Granby innan jag åker igen och sedan måste jag väl titta på en karta var Israel ligger någonstans. Var ska vi bo där förresten, jag vill inte bo i djurparken." Plask brummade snabbt tillbaka att han räknade med att de skulle bo i någon grotta i närheten av djurparken. Han hade hört att det fanns gott om grottor i Jerusalems närhet. Plask tog upp sin mobil ur fickan och ringde naturskyddsföreningen. De satt i sammanträde men tog emot Plasks samtal förtjusta. Plask kom ihåg att fråga dem om han och Plums kunde använda sina torkade fiskar som betalningsmedel. "Visst, ni får handla för dem, men ni blir våra gäster och hos oss behöver ni inte betala någonting. Ni kommer att bo i första Gästgrottan, den är utrustad med både sängar och pentry, det är lagom varmt där också" berättade ett murmeldjur för honom. Det blev bestämt att de skulle åka till Israel en av de närmaste dagarna när de hunnit se sig om på sin tomt och hälsat på sina vänner i Granby. Monchichi klagade "ni har ju knappt hunnit hem så ska ni resa igen, jag tycker att det ska bli skönt att fira Påsk hemma med pappa i vårt hus". "Jaa, visst har du rätt i det, men nu när vi blev inbjudna dit, så åker vi dit på ett tag och sedan kommer vi ju hem igen." brummade Plums och gäspade stort. Nu hade grillglöden slocknat och nallarna hällde över en hink med vatten på den, sedan lufsade de till sin stuga för att borsta tänder och tvätta klorna för nu kände de hur trötta de var och bara ville gå och lägga sig. Panti och Alberto hade lufsat iväg för länge sedan till sina stugor och från Albertos stuga hördes djupa snarkningar redan. Plums sade god natt till Monchichi och lufsade in till sin stuga och lade sig i sin säng. Det kändes faktiskt lite ovant att vara hemma.
Trolle bromsade in bussen utanför tomten och nu skuttade nallarna ut nästan på en gång. Vaktvargarna hälsade dem välkomna och många gläfs hördes från dem. Bestämt hade de fått nya ungar också. Plums frågade dem om de inte behövde en större varggrop. Vaktvargen förklarade stolt att de redan ordnat den saken. En stor varggrop hade de själva gjort i ordning alldeles vid ingången till tomten. Det var praktiskt ur vaktsynpunkt att ha den så nära ingången. Vaktvargen berättade också att de då och då fått påhälsning av envisa tvåbeningar som försökt att titta in i deras stugor. Vaktvargarna hade morrat åt dem och visat tänderna och då hade tvåbeningarna flytt därifrån. Plask tog fram sin minidator och började gå igenom eposten. Bland alla räkningar fanns en inbjudan om en resa till Israel. Det var naturskyddsföreningen i Israel som stod för den inbjudan. I djurparkerna där fanns det björnar men inte i naturen. Plask funderade på om han skulle berätta för Plums och de andra nallarna om inbjudan dit, men bestämde sig för att vänta lite med det. Plums kände sig så glad över att vara hemma igen så han ville båda hoppa och springa på en gång. Till slut hade han bestämt sig för att springa ner till sjön och fiska. Han fick med sig Plask dit och även Plask satte sig på bryggan för att fiska. Det dröjde inte länge förrän både Plask och Plums fick napp och när de fiskat några fiskar, lade de dem i hinken med lock och lufsade upp till tomten. Under tiden hade Nalleflickan plockat späda nässelblad och kokade nu nässelsoppa på Plums vedspis. Goda dofter spreds ut på tomten och Plums mage kurrade ännu mera. Vaktvargen hade tänt grillen och nu väntade spetten på fiskarna. Det var stora fiskar så de räckte med fyra stycken för dem allesammans. Panti hjälpte Nalleflickan att hämta ut muggar att dricka nässelsoppan ur. Sedan satte nallarna sig runt grillen och penslade sin fiskar med olja och trädde upp dem på spett för att grilla dem. En bit ifrån dem låg det flera rävar och tittade med lysande ögon om det skulle bli några smakportioner till dem också. En björk i närheten av grillen hade fullt med gulgröna hängen i änden av sina kvistar. Vädret var kallt med en blek sol som tittade fram emellan trädens grenar. Plask harklade sig och brummade "vi har fått en inbjudan från Israels naturskyddsförening att hälsa på där". Nallarna blev alldeles tysta och stilla. Plums invände med en gång "vi har ju nyss kommit hem, nu vill jag vara hemma ett slag och inte åka längre än till våra vänner i Granby". De andra nallarna nickade och höll med honom. Då sade Plask "det är bara jag och Plums som i så fall skulle resa".
Plask kramade Nalleflickan hårt. Hon tappade nästan andan av kramen. "Du ger riktiga björnkramar du" utbrast hon när han äntligen släppte henne. "Kom nu så går vi till bussen, Trolle kör runt och runt då han inte vill betala parkeringsplats för den". Plums och de andra nallarna lufsade glatt ut till bussen. Trolle fick syn på dem och närmade sig försiktigt trottoarkanten. Där stannade han bussen och brummade till dem "vi kramas hemma, gå in i bussen snabbt så att vi kommer härifrån". Nallarna skyndade sig in i bussen och Monchichi frågade om hon fick stanna några dagar hos Plums och Plask. "Visst får du det, du kanske vill flytta till oss?" undrade Plums. "Njaa, jag måste sälja min stuga hemma då" svarade Monchichi. Plask föreslog henne då att ta med sig sin stuga till Plums och Plask och ställa den i närheten av deras stuga. Monchichi tyckte att det var ett utmärkt förslag, men hon ville inte visa det med en gång, så hon brummade att hon skulle tänka på saken ett slag. Nallarna var glada över att bussens värme fungerade så att de inte frös. Trolle satte på radion så de kunde höra vilka väderleksutsikter de hade framför sig. Blåst och regn väntades och kanske lite sol också. Tur att Trolle kände till alla småvägar så att de snabbt hade Stockholm bakom sig och slapp att åka på stora motorleder. På småvägarna var det inte så mycket trafik men de kunde ändå möta en och annan bil eller lastbil som också körde där. Våren hade kommit en liten bit på väg. De såg björkens hängen och sälgens lena knoppar när de åkte förbi. Några tussilago syntes inte till hur mycket de än spanade i dikesrenen. Inga snöfläckar fanns någonstans och då brummade Plask "vi stänger Vinterhotellet när vi kommer fram, kanske öppnar vi det nästa år igen!" Alla nallarna var med på det. Nalleflickan funderade på om hon skulle berätta för nallarna om alla anmälningar hon fått av olika nallar i Sverige som ville komma på besök till Plask och Plums. Hon bestämde sig för att berätta om det när de kommit hem och hunnit att gå igenom tomten igen. Däremot berättade Trolle att isen smält och att det gick bra att fiska nu. Plums mage började genast kurra och Trolle frågade "vad är det som kurrar?" Plums svarade genast "min mage vill ha grillad fisk, jag fick för lite mat på brummaskinen".
Alla nallar sov djupt och flera snarkningar hördes från olika håll i brummaskinen. Ett dovt mullrande hördes från brummaskinen också. Plask hoppades att brummaskinens piloter inte satte in någon autopilot för då kunde man ju aldrig veta om brummaskinen kom fram dit den skulle. Han hade ju nu den erfarenheten att han och de andra nallarna skulle kunna komma till ett helt annat ställe än vad de hade biljetter för. Plask tänkte på Tangonallen och att han bra gärna skulle vilja träffa honom igen. Tänk om han och Plums kunde resa själva och hälsa på Tangonallen i höst, kanske någon gång i november. Plask skulle mejla till Tanognallen och fråga honom om det gick för sig. Strax innan deras senaste resa hade Tangonallen mejlat till honom och berättat att han skulle flytta till ett mindre hus i Buenos Aires. Kanske hade han inget utrymme för Plask och Plums längre...Plask kände att han ville veta. Dessutom hade Tangonallen lovat honom att skicka bilder på sitt nya hus som han höll på att uppföra och hitintills hade de inte fått några bilder. Kanske hade Tangonallen fullt upp med alla sina olika aktiviteter så att han inte hade tid med att skriva till Plask. De hade ju själva haft fullt upp med olika äventyr och nu kände Plask att även han längtade hem till stugan och livet i Sverige. Han undrade om hur långt våren hade kommit i Sverige än och om Nalleflickan och Trolle hade skött om Nallarnas Vinterhotell. Det var nog dags att byta namn på hotellet och kalla det för Vårhotell om de nu skulle ha något hotell över huvudtaget. Det blev ljusare och ljusare utomhus, de närmade sig nog Sverige nu. Plask försökte titta ut genom fönstret men han såg ingenting mer än att det var ljust ute. Nu kom Brumvärdinnan och delade ut våta handdukar till alla nallar, det var dags att vakna och gnugga sig i ögonen. Nu kom en högtalarröst som berättade för dem att de strax skulle gå ner för landning. Plask väckte Alberto, Plums, Panti och Monchichi. En liten duns och brummaskinen hade landat. Plums var glad för sin vinterpäls, det var kyligt i ankomsthallen. Plask tog fram sin mobil och ringde Nalleflickan. Hon berättade att hon väntade på dem och att de hyrt en buss för några timmar för att komma hem till tomten.
Plums drömde där han satt i flygstolen. Han drömde att han satt hemma på bryggan och metade. Solen sken och det var varmt och skönt ute. Plums vred lite på sig i stolen och brummade halvhögt "det är skönt i solen, men varför har jag inte bytt till sommarpälsen än!" Plask tyckte att det var dags att väcka Plums och tala om för honom att de faktiskt satt i en brummaskin och där var det inte rätt plats att byta päls. Plums ville inte vakna ur drömmen, han försökte flytta sig bort från Plasks röst. Sedan vaknade han ilsket och brummade högt i brummaskinen "Vad är det frågan om? Får man inte byta till sommarpälsen när man vill?" "Neej, du kan faktiskt inte byta till sommarpäls här, det behövs mera plats då, du får vänta tills vi landat hemma" svarade Plask med bestämd röst. Plums höll med honom om att det inte var rätt ställe att byta till sommarpäls där han satt. Förresten kanske det inte ännu var sommar därhemma och han kanske behövde vinterpälsen ännu. Brumvärdinnan kom nu och delade ut färska björntidningar. Där kunde de läsa om en björn som lämnat sitt ide för tidigt och gått och badat i en iskall bäck. Sedan hade björnen lufsat ut på en väg och varit nära att bli påkörd av tvåbeningars bilar. Till slut hade björnen förstått att det var för tidigt att vakna, den fjortonde april var ju det rätta datumet för alla sovande björnar att lufsa ur idet och ännu var det faktiskt bara mars. Sådan tur att björnen lufsade tillbaka till skogen och inte blev skadad. Panti fnyste när han läste om björnen. "Det är klart att man inte kan lufsa ut hur som helst från sitt ide" brummade han. Sedan fortsatte han med att säga att det var ju självklart att både nallar och tvåbeningar måste hålla sig till vissa regler för att inte gå i vägen för varandra. Panti lade undan tidningen och tittade på Alberto som sov djupt. Kanske skulle även han Panti ta sig en liten sovstund innan de landade i Sverige.
Brummaskinen hade redan satt på motorerna och nallarna fick bråttom till ingången för säkerhet och till att visa passen. Nu kunde inte Monchichi sitta i någon ficka längre för hon hade ju en egen plats i brummaskinen. De flesta av nallarna som skulle flyga hem hade redan kommit, så nu skyndade sig Plask och Plums till biljettdisken. De hade en sådan tur att de fick alla sitta bredvid varandra. Monchichi undrade redan vad som skulle serveras på brummaskinen. Plums var hungrig de kunde alla höra hur hans mage kurrade hela tiden. Plask hade fönsterplats och bredvid honom satt Plums, sedan satt Monchichi och Alberto. Längst ut på sidan satt Panti. De var noga med att spänna fast sig med säkerhetsbältena. Sedan visade brumvärdinnan hur de skulle göra om det blev nödlandning igen. Monchichi tittade uppmärksamt på henne men hoppades samtidigt att det inte skulle bli någon nödlandning. Äntligen satte brummaskinen fart och rusade fram över startplatsen, väldigt brummande ljud hördes från alla motorerna och nu åkte den fortare och fortare och nu var de plötsligt i luften och det kändes en sugning ända ner i maggropen. Monchichi höll för sina öron och försökte tugga och tugga på tuggummit som hon hade i munnen. Hon var ovan med att tugga tuggummi och rätt var det var åkte det ur hennes mun och landade i huvudet på nallen som satt framför henne. Monchichi blev förskräckt, men nallen framför henne märkte ingenting ty hon hade en konstig mössa på sig och tuggummit hade landat mitt på mössan. Plums försökte ta bort tuggummit på mössan men det hade satt sig fast ordentligt och då struntade nallarna i det.
Snart var de uppe i luften och då kom brumvärdinnorna med matsedlarna och nu gällde det att välja mat igen. Plums frågade om han kunde få två kycklingben på sin tallrik. Han skulle få en hel kyckling sade de. Alla hade tröttnat på att höra hur Plums mage kurrade hela tiden och de tänkte om han fick ordentligt med mat så slutade kanske hans mage med kurrandet. Mycket riktigt så snart Plums hade fått sin mat, så slutade hans mage att kurra. Plask brummade till honom att äta långsamt så skulle han bli mätt länge. Plums följde alla råden och de fungerade väldigt bra!
"Jag vill ha en stor glass" brummade Monchichi och såg längtansfullt på ett glasstånd som hade vackra glassaffischer ända ner till marken. "Kan det inte vänta med glassen tills vi hälsat på nallarna här i djurparken?" undrade Plums och satte den ena tassen framför den andra tassen i sin iver att komma iväg. "Jag får väl vänta då!" suckade Monchichi besviket och klättrade raskt ini Plums ficka igen eftersom han hade så bråttom till djurparkens nallar. Det var vackert i djurparken med alla blommande växter och till och med träden blommade med utslagna körsbärsblommor. "Tänk den som är här när alla körsbär är mogna" utbrast Panti och Alberto på en gång. "Då vill man nog inte ha något annat att äta den dagen, jag skulle nöja mig med att bara klättra upp i ett träd och sitta där hela dagen och äta körsbär" brummade Alberto. "Hur skulle du göra med kärnorna? frågade Monchichi. "Jag skulle spotta ner dem på alla som gick nedanför, såklart" brummade Panti. Sedan fortsatte han med att säga att om några tänkte klättra upp i trädet så skulle han byta träd. Nu hade nallarna kommit fram till björnområdet och där fanns det ännu inte så många tvåbeningar utan mest nallar. Strasbourgnallen ropade till djurparkens nallar att hon hade några gäster med sig på besök i Paris. De franska nallarna kunde inte brumspråket så det blev ett ganska jobbigt samtal då Strasbourgnallen fick hålla på att översätta hela tiden mellan brumspråk och franska. Till slut blev alla trötta och då tyckte Monchichi att de kunde lufsa tillbaka till glasståndet och köpa glass istället och ta igen sig med den. De gjorde som hon hade föreslagit och därefter var det dags att åka ut till brummaskinsfältet för att flyga hem till Sverige. Alla såg fram emot att komma hem igen. Panti kramade om sin syster från Strasbourg och brummade att hon var välkommen att hälsa på honom till sommaren i Sverige i hans stuga. Sedan vinkade alla nallarna farväl till henne och tog metron ut till brummaskinsfältet.
Monchichi nös högt och ljudligt, hon kunde inte stoppa nysningen. Ett brak hördes från ena väggen. En av tavlorna ramlade ner på marmorgolvet och i samma sekund startade larmet. Det ljöd högt och skarpt, nallarna fick ont i öronen av och nu rusade de tillbaka i tunneln som de kommit ifrån och trängde sig omigen ut i dagsljuset. "Usch vilket hemskt ljud" brummade de till varandra när de kommit ut ur Louvren. "Ja, vi får hitta på något annat att göra" sade Strasbourgnallen. "Finns det djurparker i Paris?" undrade Plums. "Det finns det säkert även om aldrig jag har varit i någon" svarade Strasbourgnallen. Plask brummade då att han tyckte att de kunde ta reda på någon djurpark och lufsa dit. Strasbourgnallen rynkade nosen och invände att avstånden var mycket långa i Paris och att det nog var bättre om de tog metron dit. Sedan skyndade alla nallarna iväg till närmsta metrostation. Visst tittade tvåbeningarna på dem när de alla sex kom lufsandes nerför trapporna men det var de vana vid numera. De tittade på displayern på väggen där det stod vilka tunnelbanor som gick till olika ställen och snart hittade de vilket nummer de skulle ta till djurparken. Bredvid djurparken fanns ingen hållplats utan de skulle få gå några hundra meter innan de kom fram. Monchichi hoppade ner i Plums ficka, ty nu lufsade nallarna på i stora steg och då kunde inte hon hålla hastigheten med dem. Plums hade ingenting emot att Monchichi satt i fickan för då visste han att hon var med honom. I fickan gjorde det heller ingenting om Monchichi behövde nysa igen. Monchichi förklarade att i fickan var det ingenting som retade hennes nos som det hade gjort inne i Louvren. Solen sken och det var lagom varmt i luften. De lufsade på ganska snabbt och var snart framme vid djurparken. Det var dyrt att komma in där, det kostade flera euro för varje nalle. Lyckligtvis hade Strasbourgnallen sitt Björnkort med sig och med det kortet blev det billigare för dem allesammans. Hon stoppade ner Björnkortet i en automat och fick tillbaka det när hon kom in på djurparken. Visst var det några tvåbeningar i kassan som sade någonting på franska och pekade på dem, men nallarna struntade i det nu. Först och främst ville de besöka nallarna i djurparken för att höra efter med dem om de trivdes där. Nu gällde det att hitta dit. På en stor karta kunde de orientera sig och sedan gick det snabbt att hitta dit.
Tåget rullade in på stationen och minuten efter att nallarna klivit av tåget efterlystes de med högtalare på stationen. De blev stående helt förfärade mitt på perrongen. Vem var det som efterlyste dem? En mycket söt fransk nalle kom störtande fram till dem och brummade ivrigt bonjour (= god dag) till dem. Panti blev generad, det var hans syster som efterlyst dem och som nu lufsade fram till dem och omfamnade dem. Alberto kunde inte se sig mätt på den söta franska nallen från Strasbourg. Hon förklarade för dem att hon varit orolig att de inte skulle hitta till det berömda franska konstmuseet och det var på grund av det som hon bestämt sig att komma till stationen. Nu passade hon på och frågade hur de hade det med valutan. Plask berättade då att de skulle just gå fram till växlingskontoret för att växla till euro då de använt upp alla euro som de hade kvar. Strasbourgnallen visade dem då till ett speciellt växlingskontor för björnar. Där tog de emot torkade fiskar och växlade in till euro. De hade ju fått många torkade fiskar i Bolivia och de vägde ju en hel del, det blev mycket lättare nu med euro i pälsfickorna och ryggsäckarna. Nu gjorde de sällskap med Strasbourgnallen till Louvren. Hon berättade om museet för dem på vägen och sade särskilt till dem om en speciell ingång som var gömd för tvåbeningar och som bara nallar kunde hitta och gå in. De skulle följa efter henne en och en i taget när de kom fram. Plums blev lite orolig men Monchichi lugnade ner honom med att säga att hon redan nu gärna klättrade ner i hans pälsficka. Metron, det vill säga den franska tunnelbanan tog dem i ett nafs till station Louvren och där lufsade de en och en efter Strasbourgnallen på ett led för att komma riktigt nära Louvren. På vägen såg de många tvåbeningar som gjorde sällskap med varandra och som skrek när de fick syn på nallarna. Nallarna skyndade på sina steg och alldeles bredvid entren för tvåbeningar var ett litet upplyst område som Strasbourgnallen pressade sig in i. Raskt följde Plask, Plums, Panti, Alberto efter henne genom den lilla öppningen. Till en början såg de ingenting alla därinne men så småningom kom de in i en stor sal med många målningar på väggarna. Strasbourgnallen brummade helt tyst att de också måste vara tysta när de var därinne för att de inte skulle bli upptäckta av någon tvåbening. Monchichi tyckte att det kändes kusligt och just nu kittlades det alldeles förskräckligt i hennes ena nosöppning. Hon måste nysa!
Plums och Plask sov gott hela natten. På morgonen när nallarna lufsade tillsammans med Panti, Alberto och Monchichi till matsalen så upptäckte de att de var de första nallarna av gästerna där för dagen. Fartygets nallekapten kom fram tillsammans med polisnallen och tackade Plums för att han upptäckt tjuvnallarnas hytt. Plums vinkade med tassen och sade att han hade tagit fel hytt och trott att han kommit till sin egen hytt. Fartygskaptenen ville bjuda Plums och de andra nallarna på resan som tack och de fick nu tillbaka de torkade fiskar som de betalat resan med tidigare.
Det var bara att tacka och ta emot fiskarna. De skulle komma till användning i Marseille som fartyget nu skulle komma till. Sakta minskade fartyget på sin hastighet och kaptenen gick upp på bryggan för att skickligt styra in nallefartyget i hamnen. På hamnen väntade flera nallar för att ta emot landgången och rätta till den vid strandkanten. Plums och Plask var bland de första nallarna som lufsade ner till hamnen. De skulle nu tillsammans med Panti och de andra nallarna ta tåget till Paris och efter några dagar där flyga med brummaskin till Stockholm. Panti tog upp sin mobil för att ringa sin syster i Strasbourg. Hon var inte där så han förstod att hon rest iväg till Paris. Då ringde han hennes mobil och hon svarade glatt att hon väntade på honom vid Louvren i Paris. Alberto blev förvånad över att franska språket påminde om spanska men lät lite annorlunda. Han och Panti började brumma om språken och deras olika ord för saker och ting. Panti hade varit i Paris för länge sedan men han var inte riktigt säker på om han skulle hitta till Louvren som är det mest berömda konstmuseet i Paris. "Vi kan alltid sätta på GPS och leta oss fram med den" tyckte Alberto som var praktiskt lagd. Tåget som nallarna nu åkte på stannade vid alla små stationer på vägen och det tog en väldig tid innan de äntligen kom fram till Paris. Konduktören som kom för att klippa deras biljetter blev häpen över deras betalningsmedel i torkad fisk. Han brummade barskt att i Frankrike användes euro och inget annat. Plask tog upp sina sista euro och betalade tågresan med dem. Hur skulle de klara sig i Paris? Plask hoppades att det fanns växlingskontor där.
Plums tog upp sitt nyckelkort och satte in det i dörrspringan för nyckelkort. Vad konstigt det såg ut när han kom in. Inte fanns det något fönster och varför var det en massa kartonger i en hörna? Plums funderade på om han gått in i fel hytt! Varför hade nyckelkortet fungerat till den här hytten då? Han blev rent av snurrig av olika frågor som kom upp i hans huvud. Han vände sig om och lufsade raskt ut därifrån. Sedan gick han till en expedition och frågade dem varför han inte kunde hitta rätt till sin hytt." Det här nyckelkortet är inte till din hytt", sade båtvärdinnan till honom. "Hur har du fått tag på det?" brummade hon barskt till honom." Det här kortet låg i min ficka och då tog jag ju upp det," sade Plums eftertänksamt. Sedan slogs han av en tanke att på dagen hade han ju blivit överfallen av tjuvnalle, tänk om det var tjuvnalles hytt han varit inne i. Kanske hade tjuvnalle tagit hans kort och lagt sitt eget nyckelkort i hans ficka av misstag. Det visste ju alla att tjuvar alltid gör ett eller annat misstag. Plums berättade för båtvärdinnan om sina misstankar. Hon bestämde sig då för att stänga expeditionen en stund och följa med Plums till hytten som han av misstag kommit in i. Därinne hittade båtvärdinnan en mängd olika saker som tjuvnalle stulit från olika båtpassagerare. Som tur var kallade hon på säkerhetsvakterna och sedan fick de ta hand om stöldgodset och lämna tillbaka allt till ägarna. Plums fick en stor honungstårta som tack för att han hjälpt till med att lösa mysteriet. Äntligen kunde Plums få rätt nyckelkort och lufsa till sin hytt. "Var har du varit någonstans?" undrade Plask när Plums så småningom dök upp i deras hytt. "Åh det är en lång historia" suckade Plums "den berättar jag om i morgon, nu vill jag bara borsta tänder och sova i min säng". Han borstade tänderna ordentligt och satte in den stora honungstårtan i hyttens kylskåp. Sedan lade han sig tillrätta i sängen och andades djupt. Efter några minuter sov han.
En spansk nalle som visade sig vara en kusin till Alberto skulle trolla. Alberto sträckte på sig och brummade "Vi spanska nallar är en särskild sorts nallar som förutom brumspråket också kan spanska!" Panti tyckte att det var fånigt sagt för han visste ju med sig själv att han kunde franska också förutom brumspråket och det var väl lika bra som spanska! Han ville dock inte bråka med Alberto så därför hummade han bara lite grand. Den spanske trollkonstnären som hette Kasper brummade emellertid på brumspråket för att alla nallar skulle förstå honom. Han frågade vänligt om det fanns någon i publiken som ville komma upp till scenen där han stod. Det blev alldeles tyst bland alla nallarna, ingen ville bli borttrollad men Kasper försäkrade att ingen skulle bli borttrollad och då vågade sig Monchichi upp på scenen. Alla nallarna applåderade med tassarna och stampade med fötterna så det dånade i golvet. Monchichi såg rent av rädd ut när hon stod där framme på scenen bredvid Kasper. Han tog upp sin hatt och svängde den ut över scenen och sedan ropade han högt "abrakadabra björnbärskaramell är du snäll får du karamell". När Kasper höll ut sin hatt flög en vit duva ut ifrån den och satte sig på Monchichis axel. De pratade med varandra en kort stund. Sedan blev Monchichi tillfrågad av Kasper om hon ville titta i hans trollerihatt och tänk när hon tittade in i hatten var den alldeles tom men när hon sagt att den var tom, då fylldes den genast med en mängd olikfärgade halsdukar av siden. Där fanns gröna, röda, vita, blå och prickiga halsdukar. Kasper tog sin trollstav och sade sin trollformel igen och vips var alla halsdukarna försvunna och när han visslade så kom den vita duvan flygande och flög ini hatten och sedan när Kasper hade sagt sin trollformel, då var hatten tom igen. Monchichi trodde att hon drömde men när hon nöp sig i armen kände hon att det gjorde ont och då förstod hon att det var på rikigt. Monchichi fick en applåd av alla nallarna när hon gick ner från scenen igen. Flera olika trick trollade Kasper och nallarna njöt av föreställningen. Så småningom tog den slut och då blev det dags för alla att lufsa ut därifrån på en gång. Plums kom ifrån de andra nallarna när han gick ut därifrån men han visste ju var hans och Plasks hytt var någonstans, åtminstone trodde han att han visste det!
När Monchichi och Plums hade solat en stund på däck så kom två främmande nallar och ställde sig framför dem och skymde solen. Just då hade både Monchichi och Plums somnat och snabbt letade de främmande nallarna igenom Plums fickor om det skulle finnas något där. Samtidigt kom Plask tillbaka från motionsrummet. "Vad gör du?" brummade han ilsket till ena nallen. "Det har du inte med att göra" svarade nallen och knuffade till Plask. Plums vaknade och undrade vad det var som hände. Panti hade under tiden kallat på en säkerhetsvakt som nu kom rusande. Plask berättade om nallen som letat igenom Plums fickor. Säkerhetsvakten tackade Panti för att han blivit kontaktad och berättade att de på fartyget förstått att det fanns tjuvar ombord på grund av att många nallar hade klagat på att de blivit av med sina saker. Säkerhetsvakten och tjuvnallen lufsade iväg och Plask brummade strängt till Plums "det är alls inte bra att somna i solen, vad som helst kan hända då!" Plums höll med om det. Nu hade Monchichi vaknat också och ville ha reda på vad som hänt. Hon tyckte att det var mycket obehagligt. Hon kände efter om hon blivit av med någonting, men det hade hon inte. Både Plums och Monchichi bestämde sig för att inte sitta kvar längre i solstolarna. Panti och Alberto gick nu tillsammans med Plask och de andra nallarna till matsalen då de hade reserverat platser till första sittningen. Många nallar hade samlats utanför matsalen och diskuterade upprörda med varandra om händelsen på däck när Plums blev bestulen. "Tja, men nu är jag mest intresserad av att komma in i matsalen och tjuvnallen har ju säkerhetsvakten tagit hand om" brummade Plums. Då tystnade äntligen brummandet om den händelsen och sedan när matsalen öppnades och nallarna lufsade in till det överfyllda buffébordet med alla läckerheter där så hördes bara ljuden av smackande munnar och mums och slurk när nallarna åt och drack. Plask påminde Plums och de andra nallarna att äta försiktigt så att de inte åt för mycket och sedan inte kunde behålla maten. Plums fnyste åt Plask och brummade någonting om att han själv kunde ju låta bli att äta och låta andra nallar få njuta av maten. Efter maten väntade uppträdanden och trolleriföreställning på fjärde däck. Monchichi utbrast då "är Trolle här också och trollar?" Plums skakade på huvudet och sade då "det finns andra trollkonstnärer också".
Plask och Plums som var vana vid att sova i samma hytt kände sig främmande för att nu plötsligt ha egen hytt. Plums gick och frågade om det inte fanns någon hytt för två nallar. Som tur var så fanns det en hytt kvar med ett stort härligt fönster. Deras utsikt genom fönstret var mycket fin, det tyckte de båda två. Enda nackdelen var att den låg på tredje däck, de andra nallarnas hytter låg på andra däck. Matsalen låg förstås på femte däck men nallarna lärde sig snabbt att hitta till de olika däcken och tröttnade de på att lufsa i trapporna fanns det ju också hissar. Hissarna var ju oftast upptagna av alla tjocka nallar som ätit för mycket och motionerat för lite. Uppe på däck så fanns det många möjligheter till motion. Dels fanns det simbassänger och dels fanns det motionsrundor och dels fanns det en motionshall där nallarna kunde pröva olika maskiner. Plums tittade in i motionshallen men blev skrämd av alla maskiner han såg där. När han stängde dörren dit kom genast en tränarnalle och öppnade dörren igen och övertygade Plums om att gå in och titta. Plums och Monchichi gick in och tittade. Sedan visade tränarnallen en maskin och hur den skulle användas. Då blev Plums intresserad och Monchichi tog ett av hopprepen som hängde på en vägg och började hoppa hopprep. Efter besöket där duschade nallarna och tog sig en skön simtur i bassängen. De simmade runt och njöt av det härliga solskenet. Sedan gick de och slog sig ner i varsin solstol. Plums satt inte många minuter, han var törstig och ville ha något att dricka. På en vagn en liten bit ifrån honom serverades flera olika drinkar. Plums valde en svalkande apelsindrink till sig och Monchichi. När han vände sig om för att gå till Monchichi så stod Alberto, Panti och Plask där och frågade honom var han varit. Han pekade på motionshallen och då lufsade nallarna dit för att pröva motionsmaskinerna en stund.
Alla taxibilarna var upptagna. De hade ändå tur för alldeles bredvid brummaskinsplatsen fanns det en hyrfirma för brummopeder. Där fanns till och med en brummoped med sidovagn. Monchichi satte sig genast i sidovagnen och ropade på Plums "här är jag, Plums". Plask kom som vanligt överens med ägaren av hyrfirman. Det var bråttom att komma till hamnen nu för fartyget skulle gå om en liten stund. Däremot var det alls inte lätt att hitta till hamnen. Tur att brummopeden ändå var utrustad med GPS. Nu var det enklare att nå hamnen med datorns hjälp. Plums blev lite fundersam när han parkerade nere vid hamnen. Fartyget var inte så stort som han trott, men de skulle säkert få rum på det ändå. De visade sina pass och biljetter och lufsade ombord. Hytterna var små men det gjorde inget för alla hade egen hytt. De såg en ordningslista på insidan av dörren och där kunde de läsa att de skulle ta med sig en räddningsväst och gå till däck nummer fem. Där skulle den vanliga säkerhetsövningen äga rum. Monchichi protesterade "jag vet hur man gör, måste jag vara med". Plums tittade på henne och fnyste "så bra då kan du tala om för mig hur jag ska fylla den här räddningsvästen med luft och hur jag skyddar mig om det kommer en haj som vill äta upp mig!". Då ändrade sig Monchichi med en gång och tog snällt fram sin räddningsväst och lufsade med Plums och de andra nallarna upp till däck nummer fem. Där hade det redan samlats många nallar och allihopa ville ha hjälp med räddningsvästarna på en gång! Det var mycket brummande där och knuffande nallarna emellan. Till slut hade alla fått på sig räddningsvästarna och informationen började. Ingen gång nämndes om några hajar som kunde komma och bita tag i dem om de låg i vattnet. Monchichi viskade till Plums att ingen nämnt hajarna. Då sade Plums att han bara hade hittat på det där om hajarna för att hon skulle komma med på säkerhetsinformationen. Monchichi sänkte sitt huvud och kände sig lurad. Nallen som gav säkerhetsinformationen höjde tassen och ville ha tystnad. "Om det kommer en haj framemot er när ni ligger i vattnet, är det bäst att ni ligger alldeles stilla men BRUMMAR det högsta ni kan, för det avskyr hajarna"! Monchichi tittade upp och nu blev hon faktiskt glad igen. Plums såg snopen ut.
Autopiloten var inställd på Madrid men hur det nu var så visade det sig att någonting hade blivit fel med den så den körde nu i riktning mot Barcelona istället. De åkte i flera timmar med autopiloten istället för bara med en timme och när flygkaptenen äntligen vaknade så visade det sig att han vaknade för att Barcelona bad om en information om flygplanet. Nallarna vaknade sömniga, hungriga och törstiga. Alla började brumma på en gång. "BRUMBRUMBRUM" hördes tydligt och högt. "Mera mat, mera fat med mat" det var ett väldigt brummande. Ljudet var så högt så att det överröstade motorerna på brummaskinen. Brumvärdinnorna började då servera resterna som var kvar från lunchen. "hur kan ni äta igen?" frågade Monchichi yrvaket. Hon var fortfarande mätt och ville alls inte ha någon mat. Panti nästan slukade maten och då sade Alberto till honom att om han åt så där glupskt så skulle han aldrig känna när han var mätt. Panti lugnade ner sig i ätandet då och började istället klunka i sig den läckra honungssaften. Nu blev det slut på ätandet och drickandet för brummaskinen förberedde sig att gå ner i Barcelona. En av brumvärdinnorna kom och berättade för dem att de skulle övernatta i Barcelona på Nallebjörnshotellet vid flygplatsen. Nu kunde de skymta ljusen i Barcelona och dess vackra hamn. "Tänk om vi kunde åka båt hem istället för brummaskin" sade Panti drömmande. "Kanske kan vi ordna det" brummade Plask raskt. Han hade också tröttnat på att åka brummaskin med autopiloter som körde till fel platser. När brummaskinen landade på Barcelonas brumplats hade Plask tagit upp sin mobil och ringde och frågade om det fanns fem platser kvar på det stora fartyget Honungsbjörnen som låg i hamn. Plask skulle ta med sig brummaskinsbiljetterna till fartyget Honungsbjörnen och få byta dem med tillägg av två torkade fiskar för varje nalle till fartygsbiljetter. Plask hörde efter med nallarna Plums, Alberto, Panti och Monchichi om alla ville gå med på att åka med fartyget Honungsbjörnen hem. Alla var med på det. Nu gällde det bara att få tag på en taxi som kunde köra dem till hamnen.
Plums blev mycket förvånad när han upptäckte att han inte kunde beställa fisk efter att ha slukat kycklingen. "Ska jag nöja mig med en pytteliten kycklingbit som jag knappast kunde känna i munnen?" frågade han upprörd brumvärdinnan. "Ja, du har fått din portion för den här gången, men du kan lugna ner dig för om en timme serverar vi buffé och det blir mycket mera mat då" sade hon uppmuntrande till honom och klappade honom samtidigt på axeln. Flera missnöjda nallar hörde på henne och de lugnade också ner sig och såg tiden an. Plums kände hur magen gjorde uppror, men han försökte att lugna ner sig särskilt som han kände att Monchichi satt bredvid honom och hon blev orolig när han blev upprörd. "Lugn, bara lugn snart får vi mat" sade Plums lugnande till henne. Monchichi viskade då i Plums´öra att hon var proppmätt och alls inte ville ha mera mat."Då äter jag upp din portion också" brummade Plums halvhögt. Nu visades en film på displayern framför dem. Filmen, som visades handlade om en glasögonbjörnsmamma i Bolivia och hennes ungar. Plums och Plask blev intresserade med en gång men de såg genast att det inte var den glasögonbjörnsmamman de träffat utan en annan. De tyckte dock om filmen och klappade med tassarna när den var slut. Brumvärdinnan kom och hämtade dem till buffén som var mycket riklig även om även den bestod av små portioner. Honungsteet som de drack till smakade friskt och gott. Efter maten kände sig nallarna sömniga och satte in sina stolar till liggande läge. Snart hördes bara djupa snarkningar från alla och till och med brumvärdinnorna sov djupt. Ingen kom sig för att titta efter hur det såg ut längst fram hos brumkaptenen som var ansvarig för sträckan som de färdades på. Han kände sig också väldigt sömnig och ville gärna sova en stund. Han kopplade in autopiloten för en timme och lutade sig tillbaka i stolen och i nästa ögonblick sov även han djupt.
Panti kände sig lite irriterad över att systern i Strasbourg inte velat tro på honom, men han bestämde sig för att hädanefter skriva lite då och då till henne för att hon skulle förstå att det var på riktigt som han upplevde alla härliga äventyr. Han lånade Plasks minidator och skrev ett litet mejl till henne där han berättade om upplevelserna i Bolivia. Sedan skickade han iväg mejlet och funderade på hur han skulle skriva för att hon skulle förstå att det var på riktigt som att han, Panti hade varit i djungeln och bott hos Glasögonbjörnen. "Vad du ser glad ut!" utbrast Alberto till Panti. "Ja, jag tänker på alla våra äventyr på den här resan och hur jag ska kunna övertyga min syster i Strasbourg att de hänt på riktigt" svarade Panti och slickade sig om nosen efter sista honungsdroppen av teet. "Du får väl skriva lite då och då och skicka rapport till henne" brummade Alberto. "Ja, jag tänkte just det" svarade Panti. Sedan sade Plask att det var dags att gå ut till brummaskinen och sätta sig där för nu skulle den snart flyga iväg. Nallarna lufsade ut till brummaskinen och satte sig väl tillrätta i den på sina platser. De spände fast sig ordentligt och brumvärdinnan gick igenom säkerhetsreglerna med dem. "Måste jag titta på allting?" frågade Monchichi Plums. "Ja, det är viktigt så att du vet att du måste hoppa om det blir nödlandning igen" svarade Plums. Monchichi blev klarvaken och hoppades att det inte skulle bli någon nödlandning den här gången. Det räckte gott och väl med den förra. Äntligen blev det dags för brummaskinen att stiga högt upp i luften och snart hördes bara ett svagt ljud ifrån den och nallarna satt bekvämt tillbakalutade i brummaskinen när den lämnade Bolivia. Nu slöt Monchichi ögonen och lutade sig tillbaka på sätet och förberedde sig på att sova en stund. Just då kom brumvärdinnan med matsedeln. Inte kunde hon sova än inte. Nu skulle Monchichi och de andra nallarna välja vad de ville äta till lunch och dricka till maten. Det fanns grillad kyckling och grillad fisk att välja på och eftersom de ätit så mycket grillad fisk så kunde det ju vara gott med grillad kyckling. Men vad var det för liten kyckling de kom och serverade? Den var så liten så det hade faktiskt behövts förstoringsglas för att se den! Var det den som kallades för lunch, då var det nog lika bra att de beställde den grillade fisken också!
"Du får ringa till henne och fråga härifrån" brummade Alberto till Panti. Panti svarade honom inte, han reste sig bara från bordet och gick fram till en telefonhytt. Där stoppade han i två torkade fiskar i ett uttag bredvid telefonen och sedan ringde han sin syster i Strasbourg. Vad häpen hon blev över samtalet. Hon hade ju trott att han hela tiden var i Stockholm. Panti brummade på franska till henne och frågade henne om hon hade dator och visste hur hon skulle använda den. Först blev hon irriterad på honom som frågade henne om något så självklart. Alla nallar hade väl dator nuförtiden, vad trodde han egentligen om henne! Panti berättade då för sin syster att han han hade varit på äventyr i Bolivia och då blev systern tyst. "Hittar du inte på nu?" frågade hon. "Jag mejlar dig ett mejl idag innan jag åker härifrån!" ropade Panti i telefonen och hängde upp luren igen. Samtalet var slut. Han nickade och smågnolade när han lufsade tillbaka till bordet igen. Nu var det dags att låna Plasks minidator och mejla till systern. Nallarna såg att Panti såg glad ut och skrattade när han bad att få låna Plasks minidator. Det tog inte många minuter förrän Panti skrivit och berättat en del om de äventyr han varit med om i Sydamerika. Han passade på att berätta för de andra nallarna att hans syster inte trott honom alls. Nu var det dags för nallarna att gå ut till brummaskinen och gå ombord. "Du sade ju att brummaskinen skulle gå direkt till Stockholm först och nu säger du att den ska mellanlanda på en massa ställen" sade Alberto till Plask. "Jag trodde att den skulle gå direkt till Stockholm, men den måste mellanlanda på vägen och tanka, när det är så lång sträcka" sade Plask lite tyst till Alberto. "Då kanske vi mellanlandar i Madrid också" brummade Alberto lite hoppfullt". "Javisst gör vi det och där gör vi ett längre uppehåll så vi hinner åka till Djurparken och hälsa på Hola Glasögonbjörnen" brummade Plask glatt och såg glad ut.
Inne i restaurangen var det liv och rörelse och hela tiden lyste en stor tavla med uppgifter om brummaskiner som skulle landa och vilka orter de skulle resa till. Plötsligt fick Plask syn på ett meddelande där det stod att Brummaskinen som stod på plattan skulle resa direkt till Stockholm om två timmar. Plask tittade på deras biljetter. Visst skulle det vara bra om de kunde byta biljetterna till brummaskinen som skulle resa direkt till Stockholm om två timmar. Han fick knuffa sig fram till biljettdisken så många nallar var det därinne som också ville byta biljetter. Plask hade inte ens hunnit och höra efter med de andra nallarna om sin idé med att byta biljetterna. Nu hade han tur, han fick de sista biljetterna till den brummaskinen. Han höll hårt i biljetterna och knuffade sig tillbaka till nallarna i restaurangen. "Var har du varit någonstans?" frågade Plums. Då berättade Plask om vad han gjort. Nallarna sade ingenting till en början, men sedan brummade de upprörda rakt ut, så att andra nallar fick hyscha på dem. Alla nallarna tyckte att han kunde brummat med dem först innan han gick och bytte deras biljetter! Plask hängde med huvudet och såg ledsen ut. Han beslöt sig för att tänka på det i fortsättningen. Nu bjöd han dem på Bolivias nationalrätt för björnar. Det var honungsinbakade fiskar med grillade tomater. Honungste med honung var måltidsdrycken för dagen. "Hur ska vi nu göra med hälsningen till Hola Glasögonbjörnen i Madrids djurpark?" frågade Alberto. "Vi får mejla till Hola och skriva att hans syster Snälla ofta tänker på honom" brummade Plask till svar. "Hur lång tid tar det att flyga till Stockholm?" frågade Panti. "Det tar 15 timmar" svarade Plask "men vi ska mellanlanda på flera ställen på vägen" fortsatte han att säga. Panti undrade om de skulle mellanlanda i Paris för då kunde han ringa till sin syster som bodde i Strasbourg och berätta för henne om alla äventyr han var med om nuförtiden. "Varför mejlar du inte henne och berättar om äventyren vartefter du gör dem?" undrade Alberto och knuffade Panti vänligt i sidan. Panti som satt och njöt av Bolivias nationalrätt för björnar, kom av sig och blev alldeles tyst. Sedan fann han sig och sade att han inte visste om systern hade någon dator.
Brummokopterförarnallen kom på en idé. Han ringde upp platsen igen som han nyss ringt. Sedan bad han dem att ställa in autopiloten till den plats där de nu var och sätta igång brummokoptern. Visst det ville de gärna göra. Efter bara en liten stund kunde de spana in brummokoptern på himlen som själv kunde landa snart bredvid dem. Nu skyndade de sig allesammans in i brummokoptern och vinkade ajö till Glasögonbjörnsmamman som bad dem hälsa till hennes bror Hola i Madrids djurpark. Monchichi klev ut ur Plums pälsficka och satte sig bekvämt tillrätta på ett eget säte. Brummokoptern började låta och Monchichi höll för sina öron och så steg brummokoptern till väders igen, men det var inte så lätt för den att köra nu för nu hade den ju en last av nallar och en honungsburk samt en stor dunk med vatten. Den var dock stabil och nu var det ju också brummokopternallen som förde den och inte någon autopilot. När nallarna såg ut genom fönstren såg de kondorerna flyga runt bland molnen men lyckligtvis höll sig kondorerna på avstånd och flög inte närmare mot dem i brummokoptern. Snart kunde nallarna se en stor plats med många brummokopter som stod alldeles stilla, där fanns också en stor brummaskin och då började de fundera om det var den de skulle flyga tillbaka till Madrid med. De bestämde sig att inte fråga om det utan se vad som skulle hända när de gick ner för landning. Äntligen var det dags för landning och de gick lägre och lägre ner och till slut stannade brummokoptern med en liten duns. Flera brummopeder körde fram mot dem och både Plums och Plask tyckte tillsammans med Panti, Alberto och Monchi att det var väldigt roligt att åka brummoped fram till ankomsthallen på brummokopterplatsen. Det gällde förstås att hålla balansen, men det kunde de allesammans. Det var varmt ute och nallarna kände sig snart törstiga. "Vi går till restaurangen och dricker honungste" brummade Panti. "Har vi torkad fisk kvar att betala med?" undrade Alberto. "Visst har vi det" brummade Plask och tog upp ett par torkade fiskar och viftade med i luften.
Nallarna smög sig försiktigt fram, en gren knäcktes. Nallarna väntade tysta innan de fortsatte till nästa gren. Ingenting hände utom att apflocken gav sig iväg och lämnade efter sig läckra nötter. Sakta, sakta klättrade nallarna nerför trädet och ner på marken där de fick vara försiktiga så att de inte trampade på någon orm istället för en trädrot. De smög sig tyst och stilla fram till den hydda som Glasögonbjörnsmamman pekade på. Ingen såg dem, ingen hade ännu upptäckt dem. På hyllor inne i hyddan stod det massor av glasburkar med honung. Alla nallarna tog varsin burk med sig och stoppade den i sina pälsfickor. Tur att de hade två pälsfickor, annars skulle Monchichi fått det trångt i Plums pälsficka. När de gick ut från hyddan fick någon tvåbening syn på dem och började skrika "BJÖRN, BJÖRN, BJÖRN". Genast kom det ut en massa tvåbeningar och skrika mot dem. Nallarna skyndade sig därifrån så fort de kunde, nu sprang de allesammans till det närmaste trädet och klättrade upp i det sedan hoppade de till nästa träd och snart hördes inga rop alls från någon. Nu hördes bara insekters surrande och snart satt de allesammans utanför Glasögonbjörnsmammans bo. Hon tackade dem för att de hjälpt henne få hem så många honungsburkar. Sedan gav hon dem en burk att ta med sig hem. Nu kände nallarna att de allesammans vill flyga hem igen och de lufsade nöjda tillbaka till brumokoptern för att göra det. När de kom till platsen där brumokoptern skulle ha varit så var den inte där. Plums och Plask såg snopna ut tillsammans med Panti, Alberto och Monchichi. Brumokopterföraren såg också häpen ut. "Det var ju här vi landade, vart har den tagit vägen? Den kunde väl inte flyga vidare själv?" Han brummade för sig själv och lät inte alls nöjd. Han tog upp sin mobil och anropade platsen för brummokopter i Bolivia. De svarade med en gång och berättade att autopiloten själv flugit dit och de inte visste vad de skulle göra med brummokoptern!
Det var nog säkrare att vara uppe bland träden och klättra än att lufsa på marken och få bananer i huvudet tänkte Plums. Han brummade detta till de andra nallarna och de höll med honom om det även om de hade lyckats klara sig hitintills utan att få bananer i huvudena. Alla nallarna klättrade raskt upp i det närmaste trädet som började svaja ordentligt när det plötsligt överraskades av nallarnas tyngd. Plums satte sig att vila på en gren utan att se sig för. Genast fick han ett bett i baken och skrek till "Aj, aj, aj vad är det som bits?" Det var termiter som inte gillade att få besök av Plums alls. Han brummade så högt att Glasögonbjörnmamman häftigt vände sig mot honom och brummade hyschande till honom att lugna ner sig. Nu började Plums tröttna på djungeln och ville återvända till brumokoptern för att flyga hem, men ingen annan nalle ville vända om än. Plums fick lugna ner sig och lära sig att se sig för. Alldeles bredvid Plask slingrade sig en vacker flerfärgad orm sig iväg och samtidigt väste den sitt tststsljud för att varna att den var på gång. Plask stod alldeles stilla och följde ormen med blicken tills den försvunnit upp bland trädets stora gröna blad. Det var väldigt vad mycket det var som hände hela tiden. På avstånd hörde de aptjatter och när nallarna klättrade till nästa träd så kom de allesammans närmare aptjattret. De såg mellan grenarna att det inte alls var samma apor som de mött tidigare. De här aporna var större och kraftigare. En av dem satt och petade sig i tänderna och då och då spottade han ut någonting. Nallarna blev mycket tysta och smög sig förbi apflocken försiktigt. Där de nu kom fram syntes flera små hyddor på marken men inga tvåbeningar syntes till. Glasögonbjörnmamman förklarade viskande att hon hade sina konserver med honungsbladmarmeladen därner och att de allesammans skulle smyga sig fram för att hämta ett par burkar. Helst skulle de inte bli sedda av tvåbeningarna, för de brukade alltid ställa till med oväsen. Monchichi tyckte att det lät väldigt spännande så hon satt sig långt nere i Plums pälsficka och väntade på vad som skulle ske.
Det var inte helt lätt att ta sig ur hängmattan, glasögonnallarna var jätteduktiga på det, men Plums och Plask fick problem. "Hur gör man?" frågade Plums och Plask ynkligt. "Så här förstås" visade Glasögonbjörnsmamman och slog ihop båda benen och åkte kana ut ur hängmattan. Plums prövade att göra likadant, men han fick besvär med att inte åka kana för långt från hängmattan. Han brumskrek "HJÄLP, JAG FALLER NERÅT". En utskjutande gren bromsade hans fall och han tog villigt tag i den. Plask som hade klarat sig mycket bättre kom på nästa gren och frågade honom lite försiktigt "hur gör man när man faller uppåt?". "Äsch, jag blev ju rädd när jag föll, du förstår säkert vad jag menar" brummade Plums. Monchichi var glad över att fallet neråt var avklarat. Nallarna ställde sig bakom glasögonbjörnsmamman och gjorde sig klara att gå med henne på tur i djungeln. De frågade henne om det fanns lejon i djungeln, då förklarade hon att vrålet de hört under natten kom från en jaguar och alls inte något lejon. Det fanns många jaguarer som bodde i djungeln men inte så många som bodde i närheten av hennes bo. Hela tiden satt Monchichi i Plums pälsficka men hon hade huvudet uppe så att hon kunde se sig omkring. Glasögonbjörnsmamman tyckte mest om att klättra upp och nerför olika trädstammar, hon gick ogärna på marken som var mycket tätbevuxen av rötter och taggiga buskar. "Här är källan som jag pratade om igår, här hämtar jag allt vatten jag behöver" brummade hon. Lyckligtvis hade brumokopterföraren med sig en stor tom dunk och den fyllde han nu till randen av det friska klara källvattnet. En svart jaguar stod framme vid källan och drack av vattnet. Den struntade i nallarna och brydde sig bara om att dricka. När den var klar, svängde den med svansen ett slag och försvann ini den täta djungeln. Ovanför dem tjattrade en stor apflock som tydligen inte kunde bestämma sig för om de skulle komma ner eller ej. En av dem tappade en banan i huvudet på Plums som skrek till. Det gjorde ont att få en banan i huvudet helt plötsligt. Plums skrek till "ska jag komma och ta resten av bananerna också?". Aporna tjattrade än värre. En av aporna kom nerför trädet med en banan i handen, hon gick fram till Plums och lade ner bananen framför honom. Sedan skyndade hon sig upp till sin familj igen. Plums blev förvånad; detta hade han inte väntat sig. "Tack Tack för bananen" brumskrek han. Aporna svingade sig till nästa träd och försvann sedan utom synhåll
Plums och Plask vaknade av att två små glasögonbjörnar nosade på dem. "Brum, brum, brum vad är det frågan om?" brummade Plums och Plask. Sedan mindes de var de var någonstans och förstod att de små glasögonbjörnarna letade efter sin mamma för att få mjölk av henne. Hängmattan de låg i svängde sakta från sida till sida och nu hörde de tydligt hur de små glasögonbjörnarna hade hittat henne, då deras nöjda smackanden hördes till dem. När Plums tittade upp mot himlen tyckte han att det kändes som himlen var alldeles inpå honom. Stjärnorna strålade mot honom och månen tycktes honom väldigt nära. Tänk vare sig Plums eller Plask kom ihåg hur de hamnat i den väldiga hängmattan från gårdagen! Den här hängmattan rymde många nallar på en gång. De låg i den på tvären och på det sättet rymdes ju många fler nallar än om de skulle legat i den på längden. Plums lyssnade om det fanns några andra ljud ifrån djungeln och visst fanns det de. Han hörde apors tjatter och olika fåglars sånger och många olika ljud från djur och visst hörde han också ett vilt vrål från lejon. Luften som omslöt honom var varm och fuktig. Glasögonbjörnen som gett sina ungar mat frågade dem nu om de ville ha frukost. Hon hade honungsblad att erbjuda dem och de tyckte att det smaka väldigt gott tillsammans med den rökta fisken. Brumokopterföraren kom och frågade dem om de sovit gott på natten och han ville nu starta brumokoptern för att flyga till Santiago. Plums och Plask invände att när de nu ändå var i Bolivia så kunde de vara kvar där ett slag så att de också kunde få lära känna det landet. Panti, Alberto och Monchichi blev jätteglada och brumskrek "vi vill vara kvar i några kanske flera dar här!". Så fick det bli, glasögonbjörnen tyckte också att de kunde stanna några dagar och utforska djungeln tillsammans med henne och hennes familj. Plötsligt hördes ett väsande ljud, det var en orm som slingrat sig runt en trädstam och nu slingrade sig förbi dem. Ormen var mätt, på kroppen syntes en utbuktande kula, det var nog ormens frukost. Monchichi tittade med skräckslagna ögon från pälsfickan på Plums, hon ville inte bli ormmat.
