"Jag kan inte brumma på engelska", brummade Vitbjörn förskräckt. "Det går nog bra ändå" tröstade Plask." I England är det nog många som kan brumspråket som brummas i alla länder i världen så du kommer säkert att klara dig bra där, dessutom är vi ju alltid tillsammans, så du behöver inte vara orolig" tillade han och klappade ömt Vitbjörn på axeln. Vitbjörn såg mindre orolig ut nu och tittade kärvänligt på Plask. "Vilken tur jag har som är med dig" brummade hon. Plask såg glad ut. "Titta våra biljetter har redan kommit, nu ska jag bara skriva ut dem på skrivaren" sade han. "Vi tar väl med oss våra pass?" sade Plums dröjande. "Ja, det är alltid bra att ha passen med sig som legitimation" svarade Plask. "Nu ska jag skriva till moster Mary att vi kommer på måndag och stannar några dagar där hos henne, hon ville gärna veta när vi skulle komma sade hon på datortelefonen när hon ringde igår kväll. Hon skulle skicka en bild på huset som vi får låna av henne när vi kommer dit.
Plask såg på flygbiljetterna att de skulle flyga till flygplatsen Brumton. Det var en ganska stor flygplats för brummaskiner. Därifrån gick det särskilda tåg in till London och i London skulle Moster Mary möta dem vid S:t Pancras station. Moster Mary påminde dem om att det var vänstertrafik i England. Det var ju väldigt viktigt att komma ihåg så att de inte lufsade på fel sida av vägen. Vitbjörn tog sig för huvudet; så många saker det gällde att komma ihåg och tänka på. Hon kände att nu var hon hungrig också och undrade om de skulle äta någon middag idag. Panti och Pantis syster kom lufsande och berättade att de hade gjort i ordning grillen och den var klar nu om alla ville grilla korv som omväxling till all fisk som de annars brukade grilla. "Vi har majskolvar också om någon vill grilla dem" brummade Pantis syster och såg glad ut. Alla nallarna lufsade till grillplatsen och slog sig ner där. Luften var ljum och nu när det blev mörkare för var dag blev de glada över att solcellslamporna tändes och lyste upp grillplatsen för dem.
En signal hördes ifrån Plasks dator. Ett nytt mejl från Brummaskinsbolaget kom med ett billigt erbjudande om en gruppresa till London för fyra nallar. Tur och retur kostade resan bara fyra honungsburkar Vildhonung. "Var får vi tag i den honungen?" undrade Monchichi. "Den honungen har Lisa Brum, ropade Plums. Han tog upp sin mobil och ringde Lisa Brum genast. Lisa tyckte att det var jätteroligt att hennes Vildhonung efterfrågades så hon ville skänka dem två burkar av den. "Vad har man för pengar i England?" undrade Vitbjörn. "Jag tror att de använder någonting som heter pund" svarade Plask och klappade Vitbjörn på tassen. Sedan fortsatte Plask med att säga att han trodde att de var förnuftiga i England och kände till om betalningsmedlet torkade fiskar. "Vi skriver till England och frågar dem" brummade han förhoppningsfyllt. "Han mejlade till brummaskinsbolaget fyra beställningar på biljetter till London och sedan mejlade han till Moster Mary att de såg fram emot att få träffa henne snart. "Nu får vi packa ryggsäckarna igen till vårt nya äventyr!" sade Plask. Monchichi lufsade genast iväg för att hämta nya tandborstar till dem allesammans. Hon hade dessutom läst i björnposten att den som var noga med tandborstning inte fick några hemska sjukdomar. Vitbjörn blev blek om nosen och hon darrade på rösten när hon frågade "vilka hemska sjukdomar?" Monchichi svarade att det fanns en hemsk sjukdom som gjorde att man inte hittade hem igen när man gick ut". Den sjukdomen behövde man inte få om man var noga med tandborstningen. Vitbjörn sade att hon skulle borsta tre gånger om dagen tänderna om det hjälpte. Monchichi sade att det räckte med två gånger om dagen för annars kan man slet ner emaljen som skyddade tänderna. Vitbjörn såg rädd ut och då tröstade Plask henne med en lätt kram och sade att de kunde påminna varandra om tandborstningen. Då blev Vitbjörn glad igen.
Plask skrev nu ett mejl till Moster Mary om att de snart skulle komma och besöka henne i det trevliga lilla huset. Sedan sade Plask att det var bäst att de läste lite turistbroschyrer om England så att de visste lite grand om England när de kom dit. "Är du bra på att brumma på engelska?" frågade Monchichi. "Jaadå, både jag och Plums är duktiga i engelska för vi kommer från USA och där brummade vi alltid på engelska" svarade Plask
Det kom inget svar från England, så Plums och Plask bestämde sig för att resa själva och hälsa på. Monchichi var lite ledsen över att hennes kusin inte svarat, men hon blev genast på bättre humör när Plums sade att hon kunde följa med honom och Plask till deras moster och morbror. Monchichi ville bara höra efter med sin pappa Momo om det var okej att hon åkte med Plums och Plask. Vitbjörn rusade genast fram och tog Plask i tassen. "Jag vill också till England" brummade hon. Sedan fortsatte hon att fråga om de skulle åka båt eller flyga dit. "Lugna ner er, jag måste först skicka ett mejl till moster Mary och fråga om vi kan komma dit på ett par veckor" brummade Plask och klappade Vitbjörn ömt på axeln. "Vi är ju fyra stycken nallar och de kanske inte har så mycket plats för oss, vi får kanske dela upp oss". Nallarna såg oroliga ut, ingen ville dela på sig alla ville vara tillsammans. Plums harklade sig och brummade lite försiktigt att det fanns kanske något vandrarhem i närheten av moster Mary som de kunde bo på i värsta fall. Nu har jag skrivit mejlet och skickat iväg det brummade Plask optimistiskt. Han tyckte aldrig att man skulle vänta med någonting som man kunde göra på en gång. Pling, han fick genast svar att de alla fyra var välkomna till Moster Mary och hennes smånallar. Hon hade plats hemma på vinden för dem alla fyra och hon såg fram emot att se dem då hon bara sett dem i New York när de var små. Monchichi fick lov av Momo att åka till England, så nu gällde det att köpa biljetter men kanske skulle de i allafall bestämma sig för om de skulle flyga eller åka båt dit.
"Aj, Aj, Aj" skrek skuggan och försökte smita från polisnallen
Polisnallen var stark och höll fast Skuggan och tog av honom
skuggdräkten. Men vad i allsin dar vad var detta? En järv
som försökte krypa ihop och göra sig mindre än han var.
"Vem är du?" frågade Polisnallen med sträng röst. "Jag är
Järv och kommer från Finland, svarade järven med svag röst
"Vet du inte att i Sverige så är järvar och nallar vänner med
varandra och dessutom hade du fångat en fransk nalle och då kan vi få bekymmer med Frankrike!" brummade Polisnallen. Nu började järven gråta och ropade på mamma. Då sade Polisnallen med snällare röst att alla finska järvar höll på och samlade sig i grupper utanför tomten för att flytta tillbaka till Finland där det var mycket större skogar än i Sverige. Järven snyftade lite och ville springa dit med en gång, men Polisnallen sprang tillsammans med den och berättade för järvens föräldrar vad som hade hänt. Järvarna skakade på sig och tyckte att det var skönt att järvungen var tillbaka igen hos dem. De vinkade ajö med tassarna och sedan sprang de allesammans iväg. Nallepolisen lufsade upp till Plasks och Plums stuga för att berätta för dem om allt som hänt. När han kom fram dit var det stor uppståndelse där för Plask och Plums hade precis fått veta att Monchichi hade en kusin i London som ville ha besök av Monchichi. Ingen hade tid att lyssna på Polisnallen så han beslöt sig för att bara skriva en rapport om det som hade hänt och sedan ta sin brummoped och åka tillbaka till Polisnallestationen. Plums frågade Monchichi med huvudet på sned "får jag åka med dig till London?"
Monchichi svarade att hon måste höra efter med kusinen om hon också kunde ta emot Plums.
Det var mörkt och tyst nere vid sjön och inte heller gick det att se några spår vid stranden. Nallarna var alldeles tysta och försökte höra avlägsna ljud. Polisnallarna började smyga sig omkring på stranden och gick också och kikade in i bastun. Den var förstås alldeles tom nu och dessutom lyste inte ens solcellslamporna så långt att de kunde se om det fanns någon som gömde sig bakom bastun. Panti tyckte att det var alldeles förskräckligt att hans syster kommit bort och han försökte sig på ett franskt läte som han visste att hans syster skulle svara på om hon var i närheten. Det lät som om han brumsjöng "var är du? var är du? svara mig nu, svara mig nu" sjöng han. Sedan väntade han och lyssnade intensivt efter svaret. Visst hördes det något, till och med polisnallarna hörde en svag brumsång ganska nära dem "jag är här men ser inga bär" svarade Pantis syster med svårighet. Nu spetsades polisnallarnas öron ordentligt och de såg och riktade solcellslampan mot en djup mörk skugga. Panti lufsade fram till skuggan och lade sin ena tass på den. "Är det du Syster min som alltid är så fin?" brumsjöng han. Genast började skuggan röra på sig och försökte komma ut ur säcken som den låg i. Nu riktade Polisnallen solcellslampan mot skuggan och böjde sig ner och löste upp en knut som säcken var fastsatt med. Ut ur säcken tumlade Pantis Syster glad och både hon och Panti rusade upp mot tomten. En av polisnallarna klev in i säcken men tog med sig sin mobil. De andra polisnallarna gömde sig bakom bastun och mycket snart fick de höra släpande steg som närmade sig mer och mer. En stor mörk skugga gick fram till säcken för att ta den, men han stannade tvärt då han böjt sig ner för att ta upp säcken. Han kände genast att säcken blivit tyngre än den var förut. "Konstigt, att säcken är tyngre nu än förut" muttrade han. Han gjorde ett nytt försök men blev tvungen att ge upp. Nu rusade Polisnallen som var inne i säcken ut och grep tag i Skuggan.
Efter en stunds plumsande och plaskande kände nallarna sig tillräckligt rena för att gå in i bastun som tidigare hade värmts upp av Vaktvargen. Alla nallar kunde dock inte få rum på en gång i bastun och de som aldrig badat bastu förr var inte heller så särskilt intresserade att göra det nu . De lufsade upp till tomten borstade tänderna noggrant och gick och lade sig i sängarna i de olika stugorna och somnade med en gång. Plask och Plums fick rum i bastun tillsammans med Nalleflickan, Vitbjörn och Monchichi. De njöt av den heta värmen därinne och när Plums tog en skopa vatten och slängde så att det fräste om ångan därinne så blev Monchichi sömnig. Plums ruskade på henne och sade till henne att genast gå upp till stugan och lägga sig till sängs. De andra nallarna av slutade sitt bastubadande och lufsade tyst upp efter varandra till tomten. Pantis syster hörde till dem som sist gick upp från tomten och det var dessutom ett litet avstånd mellan dem och henne, då hon inte hade lika lätt som de att finna stigen upp till tomten. Plötsligt kom en skugga bakifrån och kastade en stor säck över henne. Hon skulle precis brumma då det blev alldeles mörkt i säcken och nätt och jämnt fast syre att andas med. De andra nallarna hade inte märkt att Pantis syster försvunnit, de brumpratade och skojade med varandra. Uppe på tomten upptäcktes förstås genast att Pantis syster var borta då Panti ville fråga henne hur det hade varit. Nallarna som nu var trötta och bara ville sova, de lufsade och lade sig med en gång. Plask, Plums och Panti lufsade genast ner till stranden med en stor solcellslampa för att se om det fanns några spår efter Pantis syster. Nalleflickan ville ringa Polisnallen på en gång och tog upp sin mobil och gjorde de. Polisnallen sade åt dem att inte gå ner till stranden själva utan vänta tills polisnallarna kom för att säkra spåren efter Pantis syster.
Ju mer nallarna smakade på surströmmingen ju mer tyckte de om att äta den. Det var som om de behövde vänja sig att äta surströmming. En tung doft av surströmming och rå lök gjorde att luften omkring nallarna som åt, nästan blev stillastående. Plötsligt hördes ett klagande läte utanför tomten. Vaktvargen som också var med sprang med raska steg dit. Han spejade ut i det kolsvarta mörkret men hade svårt att se något, till slut kände han att någon var alldeles nära honom. "Psch, psch, psch det är jag Storjärven från Finland. Det stinker förskräckligt från er tomt, jag vill bara tala om att jag och alla mina vänner springer tillbaka till Finland för den där hemska lukten vill vi inte ha när vi ska äta" sade den finske storjärven med eftertryck. Vaktvargen lovade att han skulle meddela till nallarna om Storjärvens besked. Vaktvargen hörde hur det gläfste i mörkret, järvarna ville springa iväg genast och de samlade sig nu för att göra det. Själv skrattade Vaktvargen och sprang tillbaka till Plums och Plask och meddelade dem att järvarna skulle flytta tillbaka till Finland eftersom de inte tyckte om lukten av Surströmming. "Sade du inte till dem att vi bara äter Surströmming idag?" frågade Plask. Vaktvargen skakade på huvudet och ylade lite grand. Kanske ville inte vaktvargen ha järvar i skogen, det var inte lätt att veta men han såg mycket nöjd ut. Fler surströmmingsburkar hade gått åt nu men än fanns det några kvar. "Vill inte du och din familj smaka på lite surströmming?" frågade Plums. Vaktvargen skakade på huvudet och sedan sprang han tillbaka till sin varghåla. Själva hade Plask och Plums ätit färdigt och nu stoppade de alla rester i en svart plastsäck som de ställde utanför tomten. Sedan tog Plask fram sin megafon och föreslog alla nallarna och deras gäster ett sent kvällsbad för att de skulle bli riktigt luktfria i vattnet innan de skulle gå och lägga sig på kvällen.
Tillsammans lufsade alla nallarna ner till sjön där månen stigit upp på himlen och kastade trolska strålar över sjön som nallarna glatt plumsade i nu.
"Kom hit alla nallar som ska vara med på Surströmmingsfesten" ropade Plask och öppnade den första burken med ett lågt pysande. Monchichi, Momo och Vitbjörn sprang glatt fram emot Plask men redan innan de kom fram kände de en mycket skarp doft och tvärstannade. Vad konstigt det luktade; kunde det vara Plask som släppt sig? Här? Lukten blev fränare nu närmare de kom. Nu kom också Panti och Alberto lufsande men de gick inte heller närmare utan satte sig ner och höll för nosen. Panti var den som öppnade munnen först och började brumma fast mycket annorlunda än vanligt "vab är deb häb föy något?"det skulle vara förstås Vad är det här för något men på grund av att han höll för nosen med ena tassen så blev inte brummet som vanligt. "Hörni kom närmare och sätt er så ska ni få en smakportion" ropade Plask till dem. Nallarna närmade sig väldigt långsamt och försiktigt men nu kände de också doften av mandelpotatis och lök och de såg det läckra tunnbrödet som Plask dukat upp bredvid sig. "Här får du" brummade Plask till Panti och gav honom en tunnbrödsrulle med surströmming, hackad rå lök och mandelpotatis. "Dricka hämtar du i den gröna lådan därborta" ropade Plask och vinkade med en ledig tass. Vant serverade han sedan undan för undan flera nallar den annorlunda rätten. Nallarna vande sig och tyckte efter en liten stund att det smakade mums och ville nu ha mera. Plask sjönk ner på en sten och åt själv surströmmingsrulle och njöt så nu fick Plums stå och servera surströmmingarna istället. Solen hade nu försvunnit bakom trädtopparna och solcellslamporna tändes en efter en och kastade roliga skuggor på nallarnas huvuden. Alberto föreslog att de skulle sjunga en sång om Surströmming och ville att de skulle skriva den med en gång. "Vad ska vi har för melodi då?" undrade Vitbjörn och slickade bort den sista surströmmingen från nosen. "Vi tar melodin Bättre och Bättre dag för dag " föreslog Plask. De nynnade den först och Trolle hade lyckligtvis med sig sin gitarr och kunde ackompanjera dem. "Surströmming, Surströmming är gott idag men inte varje daag" sjöng han glatt och de andra stämde in och sjöng och sjöng med brum i stämman.
Det tog lite längre tid att köra hem för varorna på sidovagnen hoppade och skakade under tiden som de åkte. Plask fick sänka sin hastighet och köra långsammare. Plötsligt märkte de att vägen förändrades, den var inte längre så hård utan den hade blivit mjukare. Brummopedens hjul sjönk ner i det mjuka och det blev till och med trögt för brummopeden att ta sig fram. Naturen omkring dem såg inte likadan ut som förut, här var det mera aspar och lönnar, vart hade alla granar och tallar tagit vägen? Plask blev osäker på vägen och rätt var det var så stannade han. "Jag tror Vitbjörn att vi har kört vilse! Jag måste ha missat någon skylt tidigare där jag borde ha svängt till vänster men då körde rakt fram". Vitbjörn klappade Plask lätt på hans rygg och brummade "kan du inte köra tillbaka samma väg som vi kom ifrån?" "Ja men då kommer vi ju inte hem idag och hur blir det då med surströmmings festen! ropade Plask upprörd. Vitbjörn skakade på huvudet och sade ingenting. Plask tog upp sin mobil och ringde till Vägverket och undrade varför de ändrat om vägarna. Till svar fick han att det var förbjudet att köra brummoped på ridvägar och att han fortast möjligt skulle ta sig därifrån. Plask svarade då "Hur?" Vägverket lovade att genast skicka en ledbil till honom som skulle ta honom därifrån. Strax efter att Plask avslutat samtalet hörde de att ett motorljud närmade sig. Det var i början svårt att veta om ljudet kom längre fram på vägen eller bakom dem, men innan de visste ordet av landade en liten brummokopter framför dem. "Följ mig så kommer ni snart fram dit ni ska" sade han. Raskt höjde han sig mot himlen igen och nu blev det lättare för Plask att komma tillbaka till den riktiga vägen då han endast behövde följa brummokopterns blinkande ljuslampor. "Vilken fin service Vägverket har numera" brummade Plask glatt till Vitbjörn. Brummokoptern följde dem hem ända till tomten. "Vad det dröjde innan ni kom hem igen" sade Plums välkomnande till dem och hjälpte dem bära upp varorna till tomten. Vitbjörn började genast hänga upp de dekorativa solcellslamporna i träden där festen skulle äga rum.
Plask och Vitbjörn tog med sig en mindre påse med torkade fiskar att handla för i Granby Centrum. Sidovagnen var ordentligt kopplad till brumopeden och sedan åkte de iväg. Vitbjörn syntes knappt där hon satt på bönpallen bakaom Plask. Både hon och Plask hade på sig sina hjälmar också förstås. De hade också med sig listan på all mat de skulle köpa. Dessutom ville Vitbjörn förfärligt gärna att de skulle köpa olikfärgade lyktor att sätta upp i träden på tomten. Det gick fort att köra till Granby Centrum på den nya vägen dit. Den var asfalterad och det var också ordentligt skyltad väg. När de närmade sig Granby Centrum såg de en pil som visade vägen till parkeringsplatsen. Framme vid parkeringsplatsen visade Polisnallen var de fick parkera. De parkerade och låste brummopeden ordentligt med dubbla lås. Sedan lufsade de iväg mot köpcentret. Framme vid köpcentret stod en nalle och delade ut nallebroschyrer med reklam om de olikfärgade lyktorna som Vitbjörn så gärna ville köpa. Hon tog glatt emot broschyren och upptäckte till sin glädje en rabattkupong. Om hon köpte två förpackningar med tio lampor så fick hon en förpackning gratis. Vitbjörn knuffade kärvänligt Plask i sidan och visade på lyktorna som låg vid ingången. Plask brummade då att de skulle vänta med att köpa lyktorna och se först till att alla de andra matinköpen blev köpta. Om det fanns några torkade fiskar kvar sedan så kunde de kanske köpa lyktorna. Han höll med Vitbjörn om att de var vackra och det var ju väldigt praktiskt också att de drevs med solenergi. Inne i affären hittade de strax disken med surströmmingsburkar. Nu hade Plask också hämtat en vagn och i den lastade de många surströmmingsburkar, råa lökar, mandelpotatis, tunnbröd och dricka. Framme vid kassan låg en stor korg med solcellslyktor. Vitbjörn kastade längtansfyllda blickar mot solcellslyktorna. Hon tog tre förpackningar av dem och stoppade i deras varukorg. De hade tur, de hade råd att köpa dem och det blev till och med fiskar över. Sedan lufsade de ut till parkeringen mot brummopeden och lastade i alla varorna i sidovagnen. För att de inte skulle tappa några varor när de åkte tillbaka så spände Vitbjörn över en pressening med resår och kardborreband. Vigt satte hon sig på bönpallen och Plask startade brummopeden för hemfärd. Polisbjörnen visade dem vart de skulle köra ut och sedan for de iväg
Plask såg glad ut och började dansa Brumdansen. De andra nallarna undrade över vad som hänt. Då berättade Plask att de fått så många jasvar till Surströmingsfesten att de skulle bli tvungna att lotta vilka som skulle få lov att komma till festen. Plums gjorde i ordning lotterna med en gång och den första nallen som skulle komma till Surströmingsfesten hette Kram och han var en äkta skypenalle, det vill säga en sådan där nalle som talade i datatelefonen skype. Han hade både mejlat och sökt Plask på skype. Kram skulle få vissa problem med att komma till Plask och Plums för han bodde långt borta i Australien. Ett av hans förslag för att komma till surströmmingsfesten var att han bara skulle vara med på nätet och inte i verkligheten. "Hur kan man heta Kram och sedan inte få kramas?" undrade Plums och gäspade helt lätt. "De kanske gör så i Australien" brummade Plask . "De kanske ger varandra namn som Kram och Puss och sedan finns de bara på nätet och inte i verkligheten." avslutade Plask meningen med. "Vem mera har anmält sig till Surströmingsfesten?" undrade Plums. "Nalleflickan och Trolle, Vitabjörn och Monchichi, Nalle Brum från Granby vill gärna komma också men han måste ta taxi för att kunna komma hit. "Ja, de alla får plats men ska de bli fler måste vi hyra tält. Panti och Alberto ska ju också vara med och Pantis syster kommer från Strasbourg vilken dag som helst." berättade Plask för Plums. "Jag och Vitbjörn åker till Granby Centrum för att handla surströmingsburkarna och mandelpotatisen nu. Vi får kanske rum med drickat också till surströmmingen. Plask och Vitbjörn vinkade ajö till Plums och sedan for de iväg. Plums hoppades att Plask också skulle köpa olikfärgade lampor som de kunde hänga upp i träden runt platsen där de skulle äta surströmmingen. Han tänkte intensivt på Plask och rätt vad det var så kom Plask tillbaka och frågade "Ska vi köpa lampor i olika färger som är solcellslampor också?" "Gärna gör det" svarade Plums nöjd och glad.
