152 Dramatik på brummaskinen

Just som Plums skulle somna kom brumvärdinnan med varm blåbärssoppa i en mugg. Tur att det fanns blåbärssoppa till både Plums och Plask, båda sträckte fram tassarna för att ta emot blåbärssoppan. Plums fick den först och han kände med en gång att den måste drickas långsamt då den var väldigt varm. Samtidigt kände Plums att det drog i ögonlocken och att han ville sova med en gång. Han började sörpla blåbärssoppan men efter en liten stund slutade han med det och snarkade istället högljutt. Plask som redan druckit upp sin blåbärssoppa förbarmade sig över Plums blåbärssoppa också och drack upp den med. Sedan sov även han djupt, men han snarkade inte. Tangonallen som kom lufsande för att brumma med Plask fick återvända snopet till sin plats då båda nallarna Svartbjörn sov djupt. För de nallar som inte sov visades nu en videofilm om Buenos Aires. Tangonallen skrattade när han såg att videofilmen handlade om dem själva. Någon hade spelat in vandrarhemmet som var inrymt i slottet. Deras bussresa till näsbjörnarna och när näsbjörnen hamnade i badkaret i Plums och Plasks hotellrum. Det blev en rolig videofilm att se nu när han satt i brummaskinen på väg hem. Tangonallen kände att att någonting rörde sig i hans pälsficka. Han tog ned tassen där och fick ett bett i tassen. Snabbt tog han upp tassen och skrek AJ AJ AJ. I tassen satt en liten ilsken spindel fast. Brumvärdinnan avbröt filmen och rusade till Tangonallen. Med en tång tog hon bort spindeln och därefter tvättade hon tassen noggrant med alsolsprit. Det sved ordentligt i tassen nu och Tangonallen jämrade sig. Spindeln som bitit Tangonallen förnöjde sig nu med att äta bananskal i en papperskorg. Efter att ha druckit  lite mera blåbärssoppa så lugnade Tangonallen ner sig och fortsatte att se videofilmen om sig själv.

151 Orten där Plums köpte sina tandborstar har bytt namn till Tandsta

Plums sov snart i brumplatsstolen och märkte inte att Plask flyttade på sig och gick en liten promenad i brummaskinen. Plums drömde om läckra bär som han skulle plocka och han drömde också om orten där han och Monchichi köpt tandborsten till honom. Plötsligt vaknade Plums med ett ryck och kom ihåg att i mailet som Monchichi skrivit till honom stod det att orten där de köpt tandborstarna hade bytt namn till Tandsta. Han undrade varför det var så  men det skulle han fråga Monchichi om. Plums fick syn på Plask som stod och talade med Tangonallen några fåtöljer bort. Plask gestikulerade med sina ramar och Plums undrade vad samtalet handlade om. Sömnigt tog han sig upp på fötter och lufsade bort till Plask. "Vad brummar ni om? Ska ni inte sova mera?" frågade han dem. Nallarna lugnade ner sig och kom överens om att brumma mer tillsammans när brummaskinen landat därhemma. Både Plums och Plask var fortfarande mycket trötta och gick och satte sig i sina sköna fåtöljer. Det var bra att de satte sig där för nu kom det söta brumvärdinnor och serverade lunch till dem. De tog  emot varsin bricka med stekt kyckling och potatissallad. Plums såg att kycklingen inte var särskilt stor men han bestämde sig ändå för att inte begära mer kyckling än...Han mindes bara alltför väl hur det kändes i magen när han hade ätit för fort och svalt en massa luft också. Plums ville inte ha mera ont i magen alls! Det var inte alldeles lätt att balansera den lilla brickan på sina knän, men efter en stunds träning gick det bättre. Dock struntade både han och Plask i besticken, precis som förra gången. Det var mycket lättare att bara böja på huvudet och mumsa i sig maten direkt från tallriken. Dock blev det svårare när han skulle äta efterrätten. En stund såg det ut som om efterrätten dansade runt på hans nos, men slurp så försvann den ner i hans gap. Det var i sista minuten som han lyckades hejda skålen som efterrätten låg i att också försvinna ner i nallegapet. Det hade nog inte varit bra med hänsyn till hans matsmältning,                                                                      

Nallesagor för alla: 150 Sköna bärdrömmar på hemresan

Nallesagor för alla: 150 Sköna bärdrömmar på hemresan: "Plums var orolig i bussen ut till flygplatsen. Han visste inte hur han skulle hålla sin ryggsäck i knät. Till sist satte han på sig ryggsäck..."

150 Sköna bärdrömmar på hemresan

Plums var orolig i bussen ut till flygplatsen. Han visste inte hur han skulle hålla sin ryggsäck i knät. Till sist satte han på sig ryggsäcken, men då var han framme vid passkontrollen och då måste han ju visa passet och boardingkortet, så han fick ta av sig ryggsäcken igen. Allting gick bra och sedan vinkade markvärdinnan ajö till honom och de andra nallarna när de gick ombord på brummaskinen. Snart fann de sina platser och den här gången fick Plask sitta närmast fönstret. Plums slöt ögonen och tänk framför hans ögon såg han alla ljuvliga bär som fanns hemma. Han slickade sig om nosen vid minnet av blåbär, hallon, vita vinbär och han undrade om bärbuskarna hemma hade skötts ordentligt under deras bortovaro. Sedan tänkte han på Monchichi och hans hoppades att han snart skulle få träffa henne. "Vad sitter du och småler åt?" frågade Plask och knuffade Plums vänligt i sidan. "Jag satt och tänkte på våra bär därhemma och hur stora bärbuskarna är nu" brummade Plums till svar. Han ville inte berätta för Plask att han också tänkte på Monchichi, då kanske Plask skulle reta honom... "Tänk vad mycket bättre vi har det hemma än vad näsbjörnarna har det i Buenos Aires" brummade han sedan. "Näsbjörnarna vet ju inte om något annat så de är nog nöjda i alla fall" sade Plask. Plask tog fram sin dator för att se om de fått några mail och det hade de. Dels var det ett kort mail ifrån busschauffören i Buenos Aires och dels var det ett välkomstmail från Monchichi till Plums. Plums blev glad när han såg välkomstmailet. Monchichi skrev att han skulle få en överraskning som välkomstpresent när han kom hem. Busschauffören skrev att det var några ficktjuvar som stulit etuiet med biljetterna från Plums men när de såg att det inte var några pengar i etuiet hade de skyndat sig med att lägga tillbaka skinnetuiet i bussen. Plums drog en suck av lättnad, så var även det äventyret uppklarat.

Nallesagor för alla: 149 Nallarnas äventyr i New York

Nallesagor för alla: 149 Nallarnas äventyr i New York: "Nalleguiden förde dem till Central Park. Där blev nallarna mycket förtjusta dels i jordekorrar som hoppade runt på de stora gräsmattorna. Va..."

Nallesagor för alla: 149 Nallarnas äventyr i New York

Nallesagor för alla: 149 Nallarnas äventyr i New York: "Nalleguiden förde dem till Central Park. Där blev nallarna mycket förtjusta dels i jordekorrar som hoppade runt på de stora gräsmattorna. Va..."

149 Nallarnas äventyr i New York

Nalleguiden förde dem till Central Park. Där blev nallarna mycket förtjusta dels i jordekorrar som hoppade runt på de stora gräsmattorna. Varje gång de försökte komma i kontakt med jordekorrarna hoppade de ner i nygrävda hål i gräsmattorna. Nallarna gav upp försöken att prata med jordekorrarna då de inte visade något som helst intresse för nallarna. Plums och Plask tyckte att det såg spännande och roligt ut med tvåbeningarnas rullskridskor, men guiden avrådde ifrån dem ty han trodde inte att det gick att hyra fyra rullskridskor på en gång för en nalle. Det såg väldigt roligt ut när tvåbeningarna plötsligt satte sig på ändan efter att ha åkt nerför en slänt. Nallarna brummade av förtjusning sedan de sett att tvåbeningarna inte hade slagit sig. De lufsade fram till ett stånd som sålde varma nyrostade kastanjer och köpte några påsar. Genast kom en ekorre från ett träd fram och tiggde om en kastanj. Plums kastade en kastanj åt den och snart hade han en hel svärm med ettriga ekorrar omkring sig. Alla ville ha kastanjer och Plums fick bara i sig en kastanj själv. Han förstod att han inte kunde dela med sig den sista påsen med kastanjer. Han brummade åt ekorrarna som genast klättrade upp i träden i parken. Där satt de sedan och kastade kastanjeskal i huvudet på Plums. Nallarna lufsade bort därifrån och kom nu till en stor damm där det sam flera änder i. De slog sig ner på gräsmattan framför dammen och då de också var varma och svettiga, skuttade de ner i dammen och började stänka på sig själva samt de förskräckta änderna. Nu kom många tvåbeningar dit och tittade på de badande nallarna. En vakt kom också och visade med åthävor att det inte var lämpligt att bada där. Plums gick upp från dammen och fram till vakten och just där ruskade han av sig allt vatten. Vakten blev våt, men Plums blev torr. Sedan lufsade nallegruppen vidare och kom då till en hörna av parken där det var cirkusuppträdanden. Det var nallar som uppträdde på två ben och Plums började undra om de var nalletvåbeningar, men det var det inte. Sedan var det dags att tänka på att återvända till flygplatsen, tiden hade flytt iväg från dem. De samlade sig vid en mötespunkt med den andra gruppen nallar som varit i Nallemuséet på Manhattan. De vinkade ajö till Nalleguiden som varit med dem hela dagen och I love younallen mini.

Nallesagor för alla: 148 Nallarna Plums och Plask åker på Hudson River

Nallesagor för alla: 148 Nallarna Plums och Plask åker på Hudson River: "I love you nallen mini hälsade körsångsgruppen nallarna välkomna till New York. Han var verkligen en mininalle och de undrade om han var kap..."

148 Nallarna Plums och Plask åker på Hudson River

I love you nallen mini hälsade körsångsgruppen nallarna välkomna till New York. Han var verkligen en mininalle och de undrade om han var kapabel till att ta hand om dem i New York för en dag. Snart blev de av med sin undran då det visade sig att han var mycket effektiv. I förväg hade han ordnat några program för dem att välja på. Dels fanns det en rundtursprogram som innefattade några parker i New York samt förstås det nya Nallemuseet på Manhattan. Dels fanns det en båtfärd på Hudsonfloden (Hudson River) och ett restaurangbesök på Frihetsgudinnan. Det fanns ytterligare ett program att välja på och det handlade om de ville åka till Brooklyn och bese alla de olika delikatessaffärerna. Alla de olika programmen omfattade halvdagsturer och resten av dagen fick nallarna för att själva med en amerikansk nalle ströva omkring. Klockan åtta på kvällen var det återsamling för samtliga nallar för incheckning till brummaskinen för hemresan. Det var inte lätt att bestämma sig för vilket program som de ville ta del av. Det blev nästan omöjligt. Det visade sig att de två första grupperna blev valda. Ingen nalle nappade på delikatessaffärerna i Brooklyn. Plums och Plask hade valt samma grupp och det var de lättade över, båda två. Tangonallen var i deras grupp. Alla nallarna talade engelska så några språkproblem i USA fanns det inte. Däremot var det valutaproblem. Hemma var de ju vana vid att betala med torkad fisk, här i USA gick inte det. Här var det bara nalledollars som gällde. De gick och växlade in till nalledollars med en gång. Sedan åkte Plums och Plask iväg med en buss till Hudson River för att åka båt och se New York från floden. Deras tur var på dryga två timmar och det blev många intressanta vyer att bese. Ombord på båten fick de möjlighet att köpa bagel, ett amerikanskt bröd med läckra sesamfrön på. Den var bredd med majonäs och hade sedan som innehåll salladsblad och rökt tonfisk. Det jobbigaste med den läckra bageln var att de blev tvungna att gapa jättestort för att kunna få in den i munnen. Deras guide visade dem ett lättare sätt att äta den. Plums tog gärna små bitar i taget och tänkte på magontet han haft på brummaskinen. Nu vilade han innan han tog nästa bett på bageln. Det fanns tvåbeningar på båten också, men de tog ingen notis om nallarna och det var lika bra det. Tangonallen blev glad när han hörde spanska talas ombord. En dragspelare spelade bekanta sånger för dem och nallarna njöt av välkända toner medan de långsamt färdades på floden och kunde beundra de höga skyskraporna som de åkte förbi. Det var lagom varmt i luften och det gillade de också förstås. Så småningom lade båten till vid stranden igen. Då startade de lufsandet mot Central Park.
 

147 Plums får ont i magen

När Plums sovit en bra stund kände han plötsligt att han hade ont i magen. Han jämrade sig lite och Plask som satt nära honom frågade då vad det var för fel på honom. "jag vet inte om det är något fel jag har bara så jätteont i magen" svarade Plums ynkligt. Plask tryckte på knappen till brumvärdinnan. Hon kom genast och undrade hur det stod till. Plums jämrade sig och klagade på sin onda mage. Då sade brumvärdinnan att Plums kanske ätit frukosten för fort och svalt en massa luft samtidigt. När hon sagt det så rapade Plums och en massa dålig luft kom upp ur honom men han blev bra i magen på en gång. Han tackade brumvärdinnan och lovade att han inte skulle vara så glupsk i fortsättningen utan äta långsammare. Tiden hade gått väldigt fort på brummaskinen nu närmade New York sig och det var dags att spänna fast säkerhetsbältet igen. Brumkaptenen brummade att inflygningen till Kennedy Airport började nu och att det var kö för att landa, så han skulle göra en liten tur över New York med nallarna. De såg den stora Hudsonfloden och alla båtarna på den. Sedan beundrade nallarna de vackra broarna som fanns överallt på Manhattan. Därefter började brumkaptenen inflygningen till Kennedy Airport där han gick ner mjukt och fint. Nallarna ombads att förbli sittande tills brummaskinen landat och att de inte skulle glömma något i brummaskinen. Plums kramade sin ryggsäck hårt där han hade både biljetter, boarding card och pass. Äntligen blev det deras tur att gå av planet.

146 Frukost på Brummaskinen till New York

Tangonallen sov djupt och han till och med snarkade. Nallarna skrattade i njugg åt honom, där han satt och sov. Neej, de väckte inte Tangonallen för att fråga honom om Plums skinnetui, det fick vara nu. Det skulle dröja många timmar innan de var framme i New York. En del nallar ville ha frukost, andra ville sova så det var tur att de kunde bestämma lite som de själva ville göra. Plask kontrollerade Plums pälsficka om den var för grund så att skinnetuiet hade kunnat halka ur det. Så var det inte. Det måste ha skett på något annat sätt. Plums struntade i på vilket sätt det skett för nu hade han det och det låg i tryggt förvar i hans ryggsäck som han hade på golvet framför sig där han satt. Där låg ju också hans nya tandborste som han bara använt en gång. Härliga dofter möttes hans nos av, bestämt ville han ha frukost nu. Kaffe med honung, mums och blåbärsgröt med mjölk. Plums tog emot sin doftande frukostbricka med förtjusning. Han visste bara inte vad han skulle börja med. Det argentinska kaffet doftade inbjudande och honungssmörgåsen bredvid glittrande lockande. Kanske var kaffet lite för varmt i hans smak. Plums prövade blåbärsgröten. Mums! Det var inte mycket på grötfatet. Han skulle nog begära ett par portioner till. Nu var kaffet lagom varmt och han läppjade i sig det. Vilka små koppar man fick. Hemma hade han en rejäl mugg som han drack ur. Han tryckte på en liten knapp bredvid sätet. Genast stod en söt brumvärdinna bredvid honom. Han beställde snabbt ett par portioner till. Hon skrattade och brummade att det var all maten de hade, han kunde få en smörgås till och lite kaffe men ingen blåbärsgröt. Då blev Plums arg och brummade ilsket att  han i så fall ville ha lunch meddetsamma!

145 Busschauffören hittade Plums´ skinnetui med biljetterna

Plums var olycklig. Han var övertygad om att han haft med sig returbiljetten i sin väska, men nu var det tomt där och ingen biljett syntes till någonstans. Plums grät och var ledsen, "jag vill hem" snyftade han. Busschauffören kom springande fram till den lilla nallegruppen på flygplatsen. "Är det här din biljett?" frågade han och vände sig till Plums samtidigt som han sträckte fram ett skinnetui som det stod Plums på. Plums blev så glad så han sträckte ut båda tassarna på en gång. "Ja, ja det är mitt skinnetui" brummade han glatt. "Titta nu efter om alla biljetterna ligger på plats!" ropade busschauffören och vinkade till honom samtidigt som han gick tillbaka till bussen. Plums tittade snabbt efter i etuiet och visst låg biljetterna  där. Nu var det dags att visa passet och genast fick han och de andra nallarna boardingcard som de skulle visa i New York. Det blev ingen väntetid alls i vänthallen till brummaskinen utan de gick ombord på en gång. Söta brummaskinsvärdinnor stod och visade dem var de skulle sitta. Plums och Plask fick sitta bredvid varandra och Plums pekade på den vaknande staden Buenos Aires. Sedan var det dags för brummaskinen att sätta fart och snabbt gick det ut till startplattan - det gjorde lite ont i öronen när brummaskinen satte på högsta hastigheten. Sedan kom ett litet gupp när den gick upp i luften och sedan ett gupp till men sedan var den högt uppe och nallarna lossade på sina bälten. Alla nallar ville höra på en gång var  skinnetuiet med biljetterna varit när det inte var hos Plums! Plums visste ingenting om det och busschauffören var ju alltför långt borta nu, kanske visste Tangonallen någonting om det.

144 Var är Plums´ biljett?

Strax innan Plums och Plask somnade knackade det på deras dörr. Plums gick upp från sin säng och frågade vem som var där. Ingen svarade, men han hörde hur någon försökte sätta in nyckelkortet i dörren. Deras nyckelkort satt kvar i dörrspringan och hindrade det nya nyckelkortet att komma in. Plask som också blev irriterad ringde ner till hotellreceptionen och klagade. Strax därpå hördes ett tumult utanför dörren och ett långdraget bruuuuum. Förklaringen till det hela kom morgonen därpå, då det visade sig att en av körsångsnallarna hade tagit fel dörr på natten då han skulle in och sova i sin säng. Därför var det lite si och så med nallarnas sista natt i Buenos Aires. Bussen som kommit för att hämta dem till flygplatsen väntade vid trottoarkanten på dem. Lyckligtvis förstärkte nallarna sig med en rejäl frukost innan de lämnade vandrarhemmet Opredo vinkade ajö till dem när de satt sig i bussen. Bussen åkte snabbt iväg med nallarna till flygplatsen där de genast skulle visa pass och biljetter. Nallarna var lite trötta efter alla upplevelser men de var överens om att resan varit lyckad hitintills. De var också övertygade om att de alla ville lära sig mera spanska för att kunna klara sig själva mera en annan gång när de skulle till Argentina. Kanske ville Tangonallen åta sig de lektionerna? Brummaskinen stod där på flygplatsen och väntade på dem. Plums blev plötsligt rädd, var hade han sin biljett?

143 Telegram från Monchichi till Plums och Plask

Plums led av hemlängtan. Han kände att han ville hem till Stugan och han ville lufsa ner till sjön och fiska. Plask kom med ett telegram i tassen och visade Plums att Monchichi hade skrivit att hon hade en överraskning till honom och de andra nallarna i nallekören. Plums blev fuktig i ögonen av glädje och brummade att han brydde sig mest om att träffa Monchichi. Plask brummade då att överraskningar alltid är spännande och han ville gärna veta vad det var för något. Tangonallen kom och berättade att de skulle stanna en dag i New York på hemresan. Då mulnade Plums´ uppsyn men alla de andra nallarna blev jätteglada över det förslaget. Det blev ett fasligt brummande. Följande morgon skulle de åka buss till flygplatsen för att åka till New York. Plums och Plask kontrollerade sina pass och var mycket förtjusta över alla stämplarna de fått vid ankomsten till Buenos Aires. Sedan tittade Plums i badrummet efter sin tandborste och till sin förskräckelse såg han då på den, att en liten skorpion satt och tuggade i sig den. Genast tog han tandborsten till vattenkranen och spolade på det högsta han kunde. Sllrp där åkte skorpionen ner i avloppet och Plums tittade på tandborsten som nu var illa åtgången. Det var lika bra att slänga tandborsten nu och ta fram den extra nya tandborsten som han köpt strax innan han åkte. 
När Plums tittade i sin ryggsäck så fick han till sin förskräckelse se en liten näsbjörn där. Genast tog han fram den och brummade strängt till den att den visst inte fick följa med till USA. Näsbjörnsungen hade hoppats att kunna lirka sig in till NewYork. Nu ringde Plums omedelbart till Näsbjörnsfamiljen Näs där de alla var oroliga och letade efter sin unge. Sådan tur att Plums´ mobil fungerade i Argentina. Efter en kort stund krafsade det på fönstret och utanför stod familjen Näs och ville genast ha tillbaka sin unge.

Plums öppnade fönstret och familjen Näs var beredda med luftballongen bakom ett slottstorn. De klättrade med sina sylvassa tår fram till fönstret och tog ungen med sig till luftballongen. Plums och Plask vinkade till näsbjörnsfamiljen när de seglade iväg genom luften.

142 Prisutdelningen

Idag skulle prisutdelningen ske. Plums borstade tänderna mycket noggrant på morgonen. Plask ville inte vara sämre så även han borstade också sina tänder ordentligt. De hade ätit frukost i matsalen och det hade inte varit några problem alls där. De hårdkokta äggen smakade utmärkt och det hade honungsmarmeladen också gjort. Det var bara i nallarnas matrum som gasen inte fungerade, vilken tur att de gått till hotellets dvs slottets matsal istället. De läckra bröden som de ätit där fick Plums i en angenäm sinnesstämning. Nu var det emellertid dags för prisutdelningen. Orpredo samlade in alla nallarna för avfärd till prisutdelningen. Busschauffören hade kontrollerat däcken och sitt reservdäck. Nu riktade busschauffören in GPS så att det inte skulle bli några problem att hitta tillbaka till konsertsalen. Alla nallarna som deltagit i deras kör satte sig i bussen. Så åkte bussen iväg. Bestämt var det en bättre väg de åkte på den här gången eller också hade de vant sig vid att bussen då och då gjorde små hopp över groparna i vägbanan. Plötsligt tvärstannade bussen och nallarna studsade upp och ner på sätena. Vad hade hänt? De som hade fönsterplats i bussen kommenterade det som hände utanför; en andmamma promenerade över gatan med sina små och ingen busschaufför i världen ville ju köra över de små. Sedan startade bussen med ett ryck och körde fort iväg. Buenos Aires såg helt annorlunda ut på dagen mot kvällen, men det var fortfarande en vacker stad och tänk så mycket ljud det var. Nallarna fick nästan ont i huvudena av alla tut, blås och trumljud. Bussen bromsade in bredvid konserthuset. Pressfotograferna hade redan samlats i en hörna och rusade nu fram mot bussen när den parkerade. Opredo tog ledningen och visade nallarna en bakdörr som de alla smet in igenom för att slippa undan pressfotograferna. Konsertsalen var vackert dekorerad med vackra mångfärgade breda sidenband och blommor överallt. Plums luktade på en blomma för  att känna efter om den hade någon doft, men det hade den inte. Plask sade strängt till honom att inte äta upp blomman. På podiet satt många Buenos Airesinvånare. Bredvid sig hade de en prispall. Nu hördes en trudelutt och nallarna fick efter trudelutten höra ett långt tal på spanska. Opredo försökte översätta talet för dem men fick snart ge upp. Efter talet ropades deras grupp upp STUGNALLARNA. Allesammans lufsade de upp för att mottaga sitt pris. Sedan lufsade de ner till sina platser igen. Priset bestod av en rundresa i Argentina som nallarna var välkomna till att göra under det närmaste året. Tur att det inte var nu, suckade Plums lättad

141 Plums hittar en skorpion i handfatet

Mineralvatten och honungskakor var inte precis den mat nallarna önskat sig till middagsmat, men nu fick det blir det på grund av att gasen till plattorna var slut och de hade inte heller solskensenergi på vandrarhemmet. Plums hade glatt sig åt att ta en skön dusch nu på kvällen, men det kunde ju inte heller bli av nu. Han borstade i alla fall tänderna ordentligt och skrubbade nospartiet lite extra mycket efter alla äventyr idag. Vad var det för svart djur som kröp omkring i handfatet. Han ropade på Plask, Plask kastade en blick på djuret och sade utan att tveka att det var en skorpion. Plums satte då på kranen vid handfatet och ropade "Hej då lilla skorpionen, nu ska du få åka rutschbana". Av den kraftiga vattenstrålen som nu riktades mot skorpionen syntes det hur den åkte ner i avloppet. Plums tittade sig omkring i badrummet om det fanns några fler skorpioner men det fanns inga. Det knackade på dörren och Plask gick upp till dörren och frågade vem det var som stod därute, det var Opredo som ville informera om den kommande prisutdelningen. Han berättade var och hur den skulle äga rum och sedan berättade han också att nallarna var inbjudna av Buenos Aires turistråd att åka runt i Argentina under en vecka och bekanta sig med landets övriga städer och natur. Det lät ju väldigt spännande men Plums han ville nog helst hem till Monchichi nu efter prisutdelningen. Plask höll med honom om det var nog det som han också ville mest av allt. Kanske kunde de komma tillbaka till Argentina en annan gång i framtiden?

140 Hemfärden från näsbjörnarna genom skogen

Någon hade kommit åt GPS och manipulerat med den när inte busschauffören märkt det. Kunde det vara någon av nallarna eller var det aporna som hade gjort något? Busschauffören var osäker men nu ville inte GPS ge honom hjälp till färdriktning. Nallarna gäspade i bussen och somnade en efter en. Busschauffören prövade då sin radio, men det fanns ingen täckning för den inne i den mörka skogen. Överallt var han omgiven av höga träd och höga buskar. Busschauffören var då hänvisad till sin mobil och han sökte hjälp på SOScentralen i Buenos Aires och fick omedelbart svar ifrån dem. Likaså fick han hjälp till hur han skulle få igång GPS igen. Tydligen fanns det något nummer på den som han skulle trycka på för att få den verksam. Framför bussen tornade en vägspärr upp sig, men busschauffören backade ut till den mindre vägen och där fanns det möjlighet för honom att vända bussen. Han åkte ut på huvudvägen igen och såg till sin glädje att han återvunnit kontrollen över såväl GPS som datorn. Han hade kört in för tidigt på en mindre väg, nu fick han information av GPS att han skulle köra ett par km till på den väg, där han befann sig och sedan skulle han svänga in på en mindre väg till höger. Trafiken omkring dem hade avtagit och mörkret var nu kompakt. Nallarna vaknade allt eftersom och frågade förvånade "är vi inte framme snart?". "Snart" svarade Tangonallen som också vaknat efter att ha sovit en bra stund. Plums som tyckte att luften i bussen var dålig öppnade ett litet fönster bredvid sig på glänt. Tusentals ljud trängde genast ini bussen och med dem massor av mygg och andra insekter. Tangomusik hördes på avstånd, trummor gav dova ljud och apors tjatter trängde in genom det öppna fönstret. Plums stängde fönstret snabbt och kliade sig samtidigt på ena örat. Usch nu hade han fått myggbett på örat. Det var inte bra. Äntligen var de framme vid vandrarhemmet och lufsade ini entrén. Hissarna stod där och väntade på dem. Nu skulle det smaka gott med en mugg the och några skorpor. När de gick ur hissen sprang de till sitt rum för att hämta muggen på rummet.  Det gick bra men när de kom till sitt lilla kök för att koka vatten till teet upptäckte nallarna att de glömt sitt spritkök hemma och fick hålla tillgodo med mineralvatten och skorpor istället." Allt kunde inte vara som hemma när man är borta"  brummade Plums till Plask. Opredo kom förbi och berättade att prisutdelningen från körsångstävlingen skulle ske följande dag. Han fick mottaga en mängd olika frågor men han svarade inte alls på dem utan sade bara att de fick vänta och se.

139 På utflykt till näsbjörnarna i parken

Busschauffören öppnade dörren till förarsätet och gick ner på vägen, lyckligtvis stängde han dörren efter sig. Han hade nätt och jämnt kommit ner på vägen förrän han hade fått intresserade åskådare till sina förehavanden. Han tog ut reservdäcket från utrymmet vid bakluckan. Genast hade ett gäng tjattrande apor omringat honom. Han var dock van vid deras förehavanden så han struntade i dem och tog även ut domkraften. Aporna följde hans steg mycket uppmärksamt, men när han böjde sig ner för att byta ut däcket så såg en av dem sin chans och försökte dra åt sig domkraften. Det gick förstås inte, men busschauffören blev ändå irriterad på aporna och blåste skarpt tre korta signaler i sin visselpipa. Aporna blev rädda och sprang snabbt uppför en trädstam. Genom busschaufförens visslingar hade också skogens vilda djur vaknat till liv. En svart panter närmade sig med smygande steg. Snabbt rusade busschauffören ini bussen just som den svarta pantern samlade sig till ett språng mot honom. Han startade bussen och körde vidare och hoppades nu att inte flera missöden skulle hända dem. Skogen glesnade och en mindre väg ledde dem ut till den bullrande trafiken igen. Därute möttes de åter av en bussfil och bussen körde ut på den. Från GPS kom ett meddelande att de nu skulle svänga till vänster in på en stor parkering. De åkte in där och parkerade. Bredvid parkeringen stod några näsbjörnar och väntade på dem. De hälsade på dem och följde sedan med näsbjörnarna till deras hem, som var väl dolt med grenar och kvistar. Näsbjörnarna bodde bakom några klippformationer och det syntes ingenting av deras bo utifrån, vilket också var meningen. Plums överlämnade några små presenter till näsbjörnarna som de tyckte om. Det var skalbaggar, daggmaskar och skorpioner. Riktig festmat tyckte näsbjörnarna och visade stolta sitt hem för alla nallarna. Sedan sprang de och hämtade honung som de bjöd nallarna på.Vitkindade näsbjörnen berättade om sitt ursprung och nallarna lyssnade intresserade till detta. Sedan gjorde de en intressant rundvandring i parken men när det började skymma så gick de tillbaka till bussen. Skymningen i Argentina gick snabbt. Ett grått ljus och sedan blev det kolsvart. Nallarna satte sig i bussen igen och busschauffören satte på sin GPS för att hitta tillbaka till vandrarhemmet.

138 Plums och Plask åker tillsammans med de övriga nallarna björnbuss

Nallarna Plums och Plask sov djupt och drömlöst om natten. Följande morgon vaknade de tidigt och efter tandborstningen och matsalen var det dags att åka ner i entrén och möta de andra nallarna. Tangonallen satt redan där och väntade på dem. Han skulle följa med dem hem till näsbjörnarna i den stora parken som låg en timmes körning ifrån vandrarhemmet. De fick vänta en halvtimme på de andra nallarna men så småningom var alla samlade. Tangonallen hade på sin dator fått en utförlig karta om var någonstans näsbjörnarna bodde. När nallarna lufsade in i björnbussen visade han kartan för busschauffören som genast ställde in sin GPS efter kartan. Busschauffören hade heller aldrig tidigare varit i den delen av Buenos Aires och han var mycket tacksam för uppgifterna som han nu hade fått.  Björnbussen startade och körde till en början i en särskild bussfil, så småningom lämnade den bussfilen och körde in på en mindre väg som förmodligen användes mera sällan då det var stora gropar i vägbanan där. Där tvingades björnbussen minska sin hastighet och det innebar att nallarna i bussen fick möjlighet att se djurlivet i Buenos Aires på ett helt annat sätt än om bussen bara kört rakt fram. De såg apor klänga i träden och pantrar ligga på spaning högt uppe bland buskliknande träd. Plötsligt stannade bussen med ett poff. Den hade fått punktering. Förmodligen hade en av de vassa taggarna som fanns här och var på vägen trängt ini däcket. Busschauffören suckade djupt. Det var inte helt ofarligt att gå ut i den här miljön och byta däck, men han hade inget val.

137 Stugnallarna åker till vandrarhemmet som ligger i slottet

Det blev många applåder efter Stugnallarnas uppträdande igen. Opredo kom fram till dem och lyckönskade dem och det gjorde många andra nallar också. Tangonallen visade dem var det fanns förfriskningar och de lät sig väl smaka av både honungsdricka samt en slags bär som de inte visste namnet på och som inte fanns hemma i skogarna. Bären var röda och ganska stora till utseendet och de kunde äta hela bäret med kärnor och allt. Så småningom började dock nallarna känna sig trötta och önskade sig tillbaka till hotellet Pronto där deras vandrarhem var inrymt. Opredo kände på sig det och därför lotsade han ut stugnallarna till björnbussen för att åka tillbaka. Priset för att de vunnit tävlingen skulle delas ut vid en särskild prisutdelning då också de som vunnit andra och tredje pris skulle få sina priser. Nallarna gäspade och satte sig väl tillrätta i björnbussen och så bar det av igen i hög hastighet till vandrarhemmet. Buenos Aires på natten var en livlig och rolig stad med många olika slags ljudupplevelser. De hörde olika slags ljud och såg en mängd tvåbeningar men också många nallar på gatorna. Äntligen stannade bussen utanför slottet och nallarna tumlade ut ur bussen och in i entrén. Tack och lov att hissarna fungerade. När de stod inne i slottets foajé började det blixtra från alla fotografers kameror. Tidningarna hade fått reda på att Stugnallarna vunnit första pris i Körsångstävlingen och nu ville alla fotografer ta den första och bästa bilden på Stugnallarna. Plask och Plums önskade att de haft solglasögon på sig, för det blixtrade alldeles för mycket. De flydde snabbt in i en ledig hiss och tryckte på våning 55. Oh, så skönt det skulle bli att lägga sig nu. Plums tryckte nyckelkortet i dörren och rusade in till badrummet för att borsta tänderna. Han tänkte på Monchichi och hur långt borta han var ifrån henne. Bestämt skulle han skicka henne ett vykort imorgon.

136 Körsångtävlingen i Buenos Aires

Tangonallen hälsade på de argentinska nallarna. De gick gemensamt in i konserthuset med dem. Därinne sorlade det av alla möjliga olika sorters brummanden och orkestern som satt i orkesterdiket prövade sina olika instrument. Salen de kommit in i tycktes dem enorm. Välvda tak och vackra kristallkronor vartän de såg. Ljusblåa väggar förstärkte stämningen i salen. Nallarna var uppdelade i olika sorters grupper. Där fanns svarta nallar, bruna nallar, vita nallar och gula nallar. Däremot såg de inga näsbjörnar. Tangonallen frågade viskande varför de inte var inbjudna. Nalleförbundets ordförande viskade tillbaka att näsbjörnar inte ansågs vara likvärdiga de andra nallarna. Plums tyckte att det var orättvist att se på näsbjörnarna på det sättet men han hade inte möjlighet att ingripa för deras del just nu. Tangonallen gick nu fram på podiet och presenterade dem som Stugnallarna. Alla nallar hemifrån bodde ju inte i stugor men som grupp kanske det inte var så dumt ändå att bli presenterad som Stugnalle. Musiknallen höjde taktpinnen och nallarna ställde upp sig i sina olika stämmor. En låg ton hördes, sedan klämde de i med björnsången och nallesången och flera folksånger. Det var roligt att just de fått börja med sångerna. Juryn som skulle bedöma dem satt några bänkrader i från dem och såg viktiga ut. De bruna björnarnas sånger gick det inte så bra för, då flera av dem hade glömt sina texter. Bäst gick det för de svarta björnarna då de hade mycket klämmiga sånger och de hade också ett självsäkert uppträdande.
Efter alla nallars sång kom det upp en liten näsbjörnsgrupp som insisterade att de också skulle få framföra åtminstone två sånger. Efter en del brummanden och muttranden fick de gehör för sin sak.

De både sjöng spelade näsflöjt och dansade under sitt uppträdande. Efteråt satte de sig för sig själva och såg mycket nöjda ut. Plums och Plask tyckte att det var mycket bra att näsbjörnarna inte funnit sig i att bli undanskuffade utan uppträtt. Sedan blev det paus och otålig väntan på juryns utslag vilken nallegrupp som varit bäst. Äntligen kom resultatet. Stugnallarna vann! De var helt oförberedda på ett sådant resultat. Åh vad lyckliga de blev. De skuttade, brummade och dansade. Nu blev de ombedda att komma upp på scenen en gång till och sjunga sina sånger. Plums sände en tanke till Monchichi och hoppades att hon skulle få reda på att de vunnit i körsångtävlingen.

135 Plask och Plums åker björnbuss till konserthuset i Buenos Aires

Björnbussen i Argentinas färger blått och vitt stod väntande på dem vid trottoarkanten. Nallarna skyndade sig ini bussen och med ett ryck startade bussen och for iväg. Det var inte så väldigt bekväma sittplatser i bussen men de skulle heller inte åka så långt så de fick stå ut med det lilla obehaget. Trafiken var öronbedövande hög och det gick alls inte att brumma till varandra i bussen för ljudet från gatan trängde in i bussen. Vid trafikljusen stannade förstås björnbussen och Plask och Plums kunde då se och beundra olika tvåbeningars tangodans. Tänk att tvåbeningar också tyckte om tango! Tänk att de dansade mitt på trottoarerna och ibland på gatorna. Bussen startade jämt med ett ryck så nallarna for både framåt och bakåt i bussen, men ingen gjorde sig illa. Så var det då äntligen deras tur att gå av vid konserthuset. De samlade sig i en klunga bredvid den vackert utsirade porten och väntade på Tangonallen som fortfarande pratade med chauffören. Byggnaden som de skulle gå in i var vackert upplyst nu på kvällen från både ramper och enskilda lyktor som stod i en parks utkanter. Nu kom representanter för Buenos Aires Nalleförbund dem till mötes.

"Välkomna till oss, så roligt för oss att ni vill delta i vår körsång i afton". Nallarna från Nalleförbundet hade vackra blåvita kepsar på sig och Plask och Plums bugade sig för de andra nallarna och lufsade sedan in tillsammans med dem ini konserthuset.

134 En näsbjörn i badkaret hos Plums och Plask

Många hotellgäster väntade i entréplanet på hissarna men till slut kom äntligen Plask och Plums tur att åka upp med hissen till sitt våningsplan. De lufsade ut ur hissen och fram till sin dörr, Plask tog upp nyckelkortet och förde in det i dörren. Meddetsamma som de kom in i rummet märkte de att någon eller några varit där under deras bortovaro. De tittade på varandra och brummade missbelåtet. Vem hade gett någon lov att komma ini deras rum när de inte var där. Plums lufsade fram till fönstret. Alla fönstren var stängda, men hur var det nu med badrummet. De lufsade in där och hittade en liten näsbjörn i badkaret. Han gjorde förtvivlade försök med att komma upp därifrån men halkade på de hala badkarsväggarna. Plums ringde på hotellstäderskan. Hon kom genast och tittade förskräckt på den lilla näsbjörnen. Hotellstäderskan talade bara spanska så de kunde inte göra sig förstådda med henne. Dock förstod hon av deras miner att de inte var glada över näsbjörnens besök i badkaret. Det hördes skrapningar på badrumsfönstret, det var näsbjörnsföräldrarna som återvänt i en luftballong för att hämta sin unge. Plums öppnade fönstret och den lilla näsbjörnen blev hjälpt av sina föräldrar in i luftballongen som nu seglade iväg med dem alla tre. Plums och Plask vinkade till dem och stängde fönstret. Hotellstäderskan nickade åt dem och gick ut från deras rum. Plasks mobil ringde och Musiknallen frågade om de var klara för avfärd till den stora konsertsalen i Buenos Aires. Visst var de klara. Det var bara att gå ut och ställa sig vid hissen igen. Dessförinnan såg de till att alla fönster inklusive badrumsfönstret var stängt. Det tog några minuter innan de var nere på entréplanet där resten av nallegruppen väntade på dem. Tangonallen som talade spanska skulle åka med dem till det stora berömda konserthuset Teatro Colón i Buenos Aires.

133 På promenad med Opredo vid kanten av en stor skog

Det tog tid innan alla arton nallarna hade kommit ner till entréplanet. Till slut var alla där och Opredo frågade dem då på sin något sjungande dialekt om de var klara för en lufspromenad. Nallarna nickade instämmande och Opredo förde dem ut ifrån slottet där de bott en natt och en dag och redan upplevt äventyr. De lufsade vid kanten av en stor skog och Opredo berättade för dem att inne i skogen var det fullt av näsbjörnarna både sådana som hade vit nos och de som inte hade det. För att alla nallarna skulle höra vad Opredo berättade, så hade han en liten mikrofon fäst vid sin skjortknapp. Trafiken omkring dem var öronbedövande och det bromsades och tutades överallt  så det var nästan svårt att koncentrera sig på att hänga med i lufsandet. De skulle nu gå ini skogen som de gått vid kanten av, det var mycket viktigt att höra på vad Opredo hade att säga nu. Han berättade för dem att i skogen var det fullt med olika sorters vilda djur och några djur kanske redan låg och lurpassade på dem uppifrån någon gren. De tittade ängsligt upp mot en lärk, vad var det för mörk skugga som svängde fram och tillbaka där uppe. Visst var det väl ett djur som var beredd på att ta ett språng ner till dem. Svitch så hade djuret hoppat ner på marken och dess stora gula ögon lyste på dem, en vit tiger var det allt. Plums ville fråga djuret om hur det var att bo därinne, men allt han fick ur sig var en harkling. Sedan var den vita tigern borta med ett nafs. Några andra djur mötte de inte och snart var det dags att återvända till slottet. De skulle ju faktiskt hinna med att vila sig också innan de på kvällen skulle uppträda på Buenos Aires konsertsal.                                        

132 Tangonallen får svar av näsbjörnarna

"Hur var det hos näsbjörnarna?" ville Plask fråga Plums om, men han fick vänta med den frågan för Plums var sömnig och ville helst sova mera. Tangonallen manade till tystnad för nu hade han fått svar på sin dator om Näsbjörnarna. De bad om ursäkt för att de tagit Plums och de ville visst inte skada körsångarna. Näsbjörnarna bjöd in hela körsångsgruppen att komma och hälsa på dem inne i en av Buenos Aires största parker efter körsångstävlingen. En livlig diskussion utbröt bland nallarna. Somliga nallar var helt emot att åka hem till näsbjörnarna och påstod att de inte hade några garantier för sin säkerhet. Andra nallar tyckte att det skulle vara både roligt och spännande att få träffa och komma hem till näsbjörnarna. Det blev ett livligt brummande och till slut höjde Tangonallen sin tass och föreslog att de nallar som ville hälsa på hos näsbjörnarna skulle räcka upp en tass. De andra nallarna kunde ju hitta på något för sig själva. Tänk, då ville plötsligt alla nallar hälsa på hos näsbjörnarna, så Tangonallen skrev genast ett svar till näsbjörnarna att de skulle komma hem till dem alla arton nallarna. Nu var det emellertid bäst att de koncentrerade sig på körsångerna eftersom tävlingen skulle ske på kvällen. Musiknallen höjde tassen och i den hade han taktpinnen. Nallarna hade förstås ställt upp sig i stämmor och tog nu ton. Sedan började de sjunga och de sjöng och sjöng, andra hotellgäster samlades utanför salen där de sjöng och lyssnade och gladdes åt deras sånger. Så slutade de sjunga och det var dags för att gå ut och lufsa en stund. De delade upp sig två och två och lufsade ut för att vänta på hissen som skulle föra dem till entréplanet. Opredo skulle möta nallegruppen där och göra en lufspromenad med dem.

131 Plums blir kidnappad av näsbjörnarna

Plums tog om igen av de läckra bärkompotterna som stod längst bort på bordet. Precis när han tagit en portion till kände han hur något under bordet drog ner honom och samtidigt lades en mask över hans nos så att han inte kunde ge något brum ifrån sig. Han blev helt enkelt kidnappad av någon under bordet. Plums försökte resa sig upp men det gick inte. Han kände sig väldigt trött och tänkte att en liten lur skulle vara skönt nu. Plums somnade. Plask märkte genast att Plums var borta och gjorde stort oväsen av det inträffade. Vart hade Plums tagit vägen? Tangonallen gick fram till ena bordshörnan och konstaterade att det där fanns släpspår efter Plums. Var var Plums nu någonstans. De försökte titta ut genom fönstren men avstånden var för höga till gatan och det gick inte heller att höra något på det avståndet. Tangonallen tog upp sin  mobil och ringde till Näsbjörnsförbundet och förklarade för ordföranden där att Plums behövdes till körsången och att de omedelbart måste återlämna honom. Sådan tur att Tangonallen var med dem som kunde spanska och visste hur han skulle prata med näsbjörnarna så att de genast lämnade tillbaka Plums. Det dröjde inte många minuter förrän dörren öppnades och in knuffades en yrvaken Plums. Alla nallarna som kommit för att äta frukost hade blivit informerade av Musiknallen om vad som hänt. De stämde nu upp en fanfar för att hedra Tangonallen. Sedan var det dags för att öva till kvällens arrangemang av Körsångstävlingen.

130 Näsbjörnarnas överfall

"Titta Plums, jag trodde först att det var en svartbjörn, men det är en näsbjörn och en arg sådan" brummade Plask. "Vilken lång nos han har, men mycket stilig svans" brummade Plums tillbaka. "Han ser ut som om han vill komma in till oss" fortsatte Plums att säga. Undrar hur han kom hit, muttrade han sedan för sig själv. Nu syntes luftballongen helt och hållet som förut varit gömd bakom ett torn. Näsbjörnen klev ini luftballongen och hötte med sin ena tass mot Plask dessförinnan samt seglade iväg i luftballongen. Nallarna kände sig omtumlade på upplevelsen och kontaktade Tangonallen på rum 54 via sin mobil. Mottagningen av samtalet var inte det bästa men det gick ändå att höra vad Tangonallen berättade. Han berättade att det varit ett överfall på en av körsångsnallarna från en näsbjörn. Körsångsnallen hade barrikerat sig i badrummet då näsbjörnen blev påstridig och ville ta körsångsnallens resväska. Till slut hade näsbjörnen tröttnat och kontaktat sitt gäng med sin dator. Gänget hade skickat en luftballong som näsbjörnen klättrat ut från fönstret och gett sig iväg från slottet. Tänk alla hade varnat dem för gröna björnar hemma men i själva verket var det näsbjörnarna som man skulle se upp med. Nu ljöd gonggongen igen och det var dags för frukost. Plask och Plums öppnade försiktigt dörren till sitt rum och tittade ut. Det såg lugnt och fridfullt ut, de lufsade iväg till matsalen och upptäckte till sin förtjusning att de var de första nallarna på plats därinne. Fast var de egentligen ensamma därinne? Under bordet hördes märkliga grymtanden och gnyenden, bestämt var det näsbjörnar där. Plums gick närmare och fick syn på en vacker lång  och buskig svans som snabbt försvann under den nedhängande duken. Plums ringde på en tvåbening och uppmärksammade honom på näsbjörnens svans. Nu blev det fart på tvåbeningen. Han  blåste i sin visselpipa och snabbt kom det fler tvåbeningar som vek upp den nedhängande duken och tog hand om en näsbjörnsfamilj som gömt sig där. De förpassades ut genom salen till en bur och sattes i en hiss. Duken hängde nu ner igen och nallarna vågade sig fram till bordet för att förse sig av alla de olika rätterna. Tangonallen lufsade fram till dem och varnade dem att inte äta för mycket för då skulle de inte orka sjunga så bra. Plums och Plask försökte minska på sin aptit men det var inte det lättaste.

129 Egendomliga ljud utanför dörren på slottet i Buenos Aires

Plask och Plums sov djupt på natten och hörde inte några egendomliga ljud utanför deras rum i korridoren. Någon eller något gnällde och någon annan hyschade på den att vara tyst. Försiktigt tog någon i dörrhandtaget och tryckte ner det. Dörren var låst inifrån och gick inte upp - förargade brum hördes utanför. Då vaknade Plums och låg och lyssnade på de egendomliga ljuden. Han försökte väcka Plask men det gick inte. Då bestämde sig Plums för att gå upp och han närmade sig dörren försiktigt. När handtaget trycktes ned nästa gång, brummade han svagt men tydligt "vem där?". Genast släpptes handtaget och allt blev väldigt tyst utanför. Plums bestämde sig meddetsamma, det var nog bäst att inte öppna dörren, den som var utanför hade nog bestämt sig för en annan dörr. Någon hade öppnat för den som stod utanför och nu hördes ett kraftigt tumult där. Plums tittade åt Plasks håll, han höll visst på att vakna nu. "Vad är det om?" frågade Plask sömnigt. "Det var visst någon som ville komma in här, men jag öppnade inte, men någon annan har visst öppnat och det låter som bråk därute," svarade Plums. Plask funderade en sekund på om de skulle öppna och titta efter, men bestämde sig för att låta bli. Vad var det nu som krafsade på fönstret mot gatan? Plask lät rullgardinen åka upp och tittade rakt in i nospartiet på en svart nalle som blängde på honom och inte alls såg glad ut för att han hade upptäckts.

128 På femtiofemte våningen fick Plask och Plums sitt rum 55

Häpen och överväldigad när Plums lufsade in i entrén till slottet brummade han "ska vi bo här?" Plask nickade och brummade tillbaks "det är väl fint nog". Genast kom en tvåbening klädd i rött och vitt fram och vinkade åt dem att följa med honom uppför trapporna. Det var många trappor, Plums försökte räkna dem men det gick inte. Han var snart tvungen att koncentrera sig på att lufsa rätt och riktigt istället. Äntligen var de uppe på sin våning. Det var femtifemte våningen, inte undra på att det kändes i tassarna. De fem hissarna som fanns i den här delen av slottet var avstängda i dag pga genomgång av hissingenjörerna. Under morgondagen skulle samtliga hissar åter fungera. Plums och Plask fick nummer 55 av rummen som låg på den våningen. De prövade nyckelbrickan och den passade perfekt. Rummet var stort och luftigt och sängarna såg sköna ut. Badrummet som låg intill hade en dusch och där fanns också toalett och tvättfat. Plums tog upp sin tandborste och ställde den i ett glas. Nu kände han sig lite hemma. Han tänkte på Monchichi och så långt borta de var från varandra nu. Sedan såg han att Plask undersökte vad som fanns i kylskåpet, några påsar med salta jordnötter och några flaskor med söt lemonad samt mineralvatten. Det var bäst att inte dricka vattnet som kom ifrån kranarna, det hade han hört hemma. I en skål på ett bord låg det färska små gula bananer och apelsiner samt några frukter han inte kände igen. Kanske skulle de tvätta frukten innan de åt dem. En gonggong slog några gånger och Plums och Plask lämnade rummet. De använde nyckelkortet som de sedan gömde i sin pälsficka. De lufsade nu efter ljudet som dröjde kvar efter gonggongen. En stor sal öppnades inför deras ögon och nallarna var alla nu återsamlade i salen. Tangonallen och Musiknallen  nynnade svagt på en sång som de alla kände igen. Nallarna ställde upp sig i sina stämmor och sjöng en av sina vackraste sånger. Häpna stannade andra nallar som bara skulle förse sig med mat från det stora buffébordet som stod framdukat. Ingen kunde röra sig, alla stod bara stilla och njöt av sången. Sången slutade och då fick de applåder av alla som var där. Fler sånger skulle det bli senare. Nu var det sent på kvällen och dags för mat. Nallarna lufsade fram till buffébordet och tömde det nästan på en gång, men det kom hela tiden in nya rätter. Det var både kött och grönsaker och frukt. Köttet var stekt och gott, men snart var alla nallar mätta. De lämnade matsalen för att gå tillbaka till sina rum. Vilken tur att det lyste en ramp i korridoren utanför matsalen. Där på rampen fanns det hänvisningar med pilar hur de skulle nå sina olika rumsnummer. Plums och Plask öppnade dörren till sitt rum och lufsade in. Nu ville de bara borsta tänderna med sina nya tandborstar innan de lade sig för att sova. Plask tog upp sin blå och vitprickiga tandborste och borstade tänderna grundligt, han sköljde munnen med mineralvattnet. Plums tog sin röd och vitprickiga tandborste från glaset där han ställt den tidigare samt lade på en sträng argentinsk tandkräm innan han borstade sina tänder. Även han tog mineralvattnet för att skölja munnen. Sedan gick han till sängen och lade sig ner och somnade med en gång.

127 Flygvärdinnorna berättar om grizzlybjörnar.

Det gick lugnt och smidigt för nallarna att gå ut från brummaskinen och ingen av dem glömde något i den heller. De följde markvärdinnan storögda till nästa plan och sedan lufsade de en i taget uppför landgången till nästa brummaskin. Alla hälsades på av flygvärdinnorna som käckt sade "Hola" till dem. En del nallar svarade snällt Hola men andra tittade bara efter sitt nummer där de skulle sitta. De visste att den här resan skulle bli längre än förra resan och att de skulle landa mycket sent på natten i Buenos Aires. Nu satt i allafall alla nallar på sina platser, några gäspade redan stort men några var pigga och tittade ut genom de små fönstren  och väntade ivrigt på att brummaskinen skulle starta. Den startade och rullade snabbt fram över startplattan och så var de uppe i luften igen och snart syntes ingenting av New York nedanför dem ty de hade kommit in i ett molntäcke. Plums frös lite grand, men genast kom flygvärdinnan med ett skönt och varmt täcke så Plums somnade nästan med en gång. Snart hördes djupa snarkningar av alla nallarna som sov djupt och drömlöst. De blev mycket förvånade när de flera timmar senare väcktes av flygvärdinnorna som på spanska hälsade dem välkomna till Buenos Aires. "Hur ska vi klara oss?" undrade Plums ängsligt till Plask. Plask svarade lugnt att det säkert skulle gå bra och Musiknallen och Tangonallen brummade på spanska till flygvärdinnorna som genast svarade på spanska. Deras vandrarhem
låg utanför staden och var beläget i ett slott som låg nära en stor skog där många grizzlybjörnar bodde. Flygvärdinnorna varnade nu Musiknallen och Tangonallen för grizzlybjörnarnas farlighet och att de skulle ta väl vara på sig. Äntligen blev det dags att gå nerför landgången och visa passen. Opredo var där och vinkade glatt till dem, han hade hyrt en buss som skulle föra dem till vandrarhemmet.

Vilken rolig buss! Den var blå och vit precis som argentinska flaggan. Chauffören satt på den högra sidan av bussen inte vänstra som hemma. Nu körde bussen iväg med dem. Radiomusiken som strömmade ut i bussen lät vildare och intensivare. Vad spännande det här var. Bussen körde iväg snabbt och bromsade tvärt då och då. Framför dem i en glänta dök plötsligt ett väldigt slott upp. Det var bestämt ett sagoslott med sina tinnar och torn. Bussen stannade, de var framme.

126 Brummaskinen landar i New York

Brummaskinen började efter flera timmars körande minska sin hastighet och flygvärdinnorna meddelade att alla nallar skulle sitta rakt upp i flygstolarna för nu skulle de snart landa på Kennedy Airport i New York. Plums och Plask försökte sträcka på sig och kände hur de stelnat till i sina lemmar. Det var inte alltför lätt att sträcka på sig heller. Hur det nu var så satte de sig stela upp i flygstolarna och försökte se ut genom de små fönstren. Utanför dem visade New York sitt allra vackraste ansikte. Solen lyste över Manhattan och det skimrade som av guld på taken och de väldiga skyskraporna sträckte sina höga hus mot himlen. Hudsonfloden glittrade mot dem och broarna över staden syntes dem som vackra sländor. Sakta sakta sänkte sig brummaskinen mot jorden; se där på höger sida syntes frihetsgudinnan, en liten duns och Brummaskinen hade landat. Stor iver uppstod i planet men flygvärdinnan manade till besinning och sade att planet bara mellanlandade där och strax skulle de fortsätta till Buenos Aires i Argentina. De skulle ha sina pass i beredskap för de skulle allesammans få något som hette Boarding card och dem skulle de hålla ordning på. En markvärdinna skulle visa dem vägen till en transitohall och därifrån skulle de åka hiss till vänthallen för de olika brummaskinerna till Sydamerika.

Plums viskade till Plask att han önskat att han tränat mera på spanska innan de reste. Han visade Plask en tidning som handlade om Argentina och den visade djurlivet där, tänk det fanns Svartbjörnar där precis som de själva. Det var viktigt att se upp så att de inte råkade ut för några grizzlybjörnar för det fanns det många av i Argentina. Plums mindes att hans föräldrar varnat honom för dem.

125 Nallarna blir hungriga på brummaskinen

Brummaskinen var nu högt uppe i luften och en del nallar lossade på sina säkerthetsbälten men lät dem sitta kvar. Flygvärdinnorna serverade kall blåbärssoppa i muggar så att det skulle vara lätt att hålla muggarna om de skulle få en luftgrop. Till blåbärssoppan serverades skorpor. Plums sade till Plask att han hoppades att de skulle få något mer att äta för han kände hur hungrig han höll på att bli. Plask höll med honom och nu när Plums lutade sig mot Plask hörde han från Plasks mage hur hungrig han var. Just då kom matsedeln upp på displayen framför dem. De fick välja på kyckling eller kalkon. Till båda rätterna var det ugnstekt potatis och brocolli. Nu var även Plums mage ljudlig. Plums brummade högt att han för sin del inte ville välja vilken rätt han ville ha. Han åt gärna kyckling först och kalkon sedan, bara han snart fick maten! Det sista brummade han högt och många andra nallar brummade samma sak. Snart snart satt han med en bricka i knät och nu gällde det att kunna balansera brickan i knät, ta upp de pyttesmå besticken och samtidigt försöka få i sig mat i munnen. Det var inte helt enkelt kom nallarna snart underfund med. Det gick mycket lättare om de struntade i besticken och bara böjde ner huvudena och mumsade i sig maten. Sedan blev de förstås törstiga och ropade på vatten. När alla nallar fått mat och vatten så blev alla nallar sömniga och somnade. De hördes brumma i takt med med brummet från brummaskinens motorer.

124 Monchichi åker hem till Borsta. Nallarna åker Brummaskin

Dagen för avresan till Buenos Aires närmade sig och nu var det klart också med vandrarhemmet Pronto. De var lite osäkra på vem som skulle möta dem i Buenos Aires men då kom det ett email där Opredro förklarade sig villig att möta dem och lotsa dem till vandrarhemmet. "Hur tar vi oss till flygplatsen med väskan ?" undrade Plums. Plask hade tänkt på allting. Han hade beställt björnbussen som skulle ta dem med väskor och allt från tomten till flygplatsen. Monchichi kramade Plums och sade "jag blir bara ledsen av att vinka ajö till dig, jag ger dig avskedskramen nu och sedan åker jag hem till Borsta". Plums var så uppfylld av den kommande resan så han kramade bara Monchichi lite, sedan vände han sig bort och Monchichi åkte iväg med sin bil.

Följande morgon tutade det mycket tidigt på tomten. Det var björnbussen som kommit för att ta dem och väskorna till flygplatsen och brummaskinen. Det tog en stund innan de hittat sina platser och sett till att väskorna kom med ini bussen. Sedan var det dags att vinka farväl till Vaktvargen och hans familj som skulle sköta vakthållningen under deras frånvaro. Bussen backade ut från tomten och sedan bar det iväg till det stora äventyret. På flygplatsen hade många nallar samlats för att vinka av sina nallevänner. Snabbt gick nallarna igenom passkontrollen och snabbt gick de in i brummaskinen som stod väntande på dem. Nu var det dags för dem att spänna fast sig med säkerhetsbältet. Plums´ bälte hade hakat upp sig och genast kom en flygvärdinna och hjälpte honom med det. Brummaskinen brummade mer än tidigare och för att nallarna inte skulle få ont i sina känsliga öron delades det ut öronskydd till dem. Sedan rusade Brummaskinen sina motorer och körde rakt ut på startplattan och minuten efter var de uppe i luften och tittade ner. Det kittlade lite i magen, men alldeles strax efter det så steg brummaskinen till en högre höjd och där kändes inte längre alls i magen på nallarna. Resan hade börjat.

123 Plums åker till Borsta och köper tandborstar

"Jag läste just på nätet att det är viktigt att vaccinera sig mot fästingar" berättade Musiknallen. Plask svarade då att alla nallarna hade blivit vaccinerade mot fästingar samtidigt som de vaccinerade sig mot gula febern. Just när doktor Bota skulle börja att vaccinera dem frågade han om de inte också ville ha fästingvaccinet. Plask hade följt med i diskussionerna på nätet så han förstod att det var viktigt och nödvändigt med fästingvaccinet. Hade han kunnat vaccinera sig mot brottsligheten i Buenos Aires skulle han gärna gjort det också. Tyvärr så gick inte det. Nu var det bara några dagar kvar tills de skulle resa så nu blev det dags att börja packa. Plums packade ner sin tandborste, sedan kom han ihåg att han måste ha den hemma också och då gick han och frågade Monchichi var hon köpt sin. Han tänkte att det kunde vara bra att ha en extra tandborste om den ena skulle komma bort. Monchichi hade köpt sin tandborste i Borsta och dit hittade inte Plums. Då sade Monchichi att hon kunde låna en GPS så kunde de ta hennes bil och köra dit. Tangonallen lånade ut sin GPS och nallarna körde iväg till Borsta för att köpa tandborste och tandkräm. I Borsta var det stor uppståndelse när de kom, för två nallar hade gått vilse i skogen. Plums hörde sig för om nallarna hade mobilen med sig när de gick ut. Det hade de haft men det fanns ingen täckning för mobilen där de nu befann sig.

Det var ungnallar som ville ut på äventyr. Deras föräldrar var nu mycket oroliga för vad som kunde ha hänt dem. Plums föreslog dem då att ta kontakt med räddningstjänsten Björnhjälpen. De kom genast och spred ut sig i skogen och hittade de båda ungnallarna oskadda nästan med en gång. Allt blev frid och fröjd igen i Borsta. Plums passade på och köpte lite olika tandborstar när han ändå var där. Sedan återvände han och Monchichi så snabbt de kunde till tomten. Det var bra att de kom så snabbt för nu ville Tangonallen åka hem också och då ville han ha med sig sin GPS. Dessutom mulnade det på himlen och det var möjligt att det skulle bli regn och åska till natten. Monchichi såg rädd ut och sade ängsligt att hon var rädd för åskan. "Kom till mig i vår stuga om det åskar och du blir rädd" Monchichi såg mindre rädd ut nu.

122 Vaccinering mot gula febern

Följande morgon lufsade alla nallarna iväg till djursjukhuset. De skulle träffa dr Bota som skulle vaccinera dem. När de kom fram till djursjukhuset fick de sätta sig i väntrummet till en början. Plask och Plums gick fram till luckan där de registrerade gruppen av nallar för vaccinering. Det var många olika sorters djur i vänthallen och det lät om dem också. "Det blir 40 torkade fiskar i betalning," sade sjuksköterskan som förde registreringen av nallarna. Vaccinet hade inte varit lätt att få tag på heller men nu fanns det iallafall på plats. Sedan gick nallarna in i ett angränsande rum medan sjuksköterskan gjorde i ordning sprutorna. "Vänd baken till" sade hon bestämt och innan Plask hade hunnit säga brum, var han vaccinerad. Det gick lika fort med de andra nallarna och de lufsade glada ut därifrån när allt var överståndet. Plums föreslog dem att sjunga sången som de skulle sjunga under vaccineringen. Det var bara det att ingen av dem kom ihåg vare sig orden eller melodin. Nu var de framme på tomten igen och Musiknallen väntade på dem för att öva några av de många sånger de skulle sjunga i körsångstävlingen i Buenos Aires. Musiknallen frågade dem om de också ville dansa tango.Visst ville de dansa tango så han tog sin mobil och ringde Tangonallen. Tangonallen var på väg till dem och blev glad över att alla ville dansa tango.

121 Prat om brottsligheten i Buenos Aires och sång mot gula febern

"Kanske ska vi sjunga en sång om gula febern, då tänker vi nog inte på att det gör ont när vi får sprutan" brummade Plask. Det tyckte alla nallarna var mycket bra, det gällde bara att komma på rätt ord och melodi. De prövade olika melodier, stampade takten med ena foten och till sist var de överens om melodin. Nu gällde de bara orden också. Plums sjöng högt och med brum. "Gula febern vill vi inte ha den är inget vidare att  ha, därför glada nu vi blir med sprutan blir det detta lir!" Sedan gjorde han några hoppsa steg framåt. Alla nallarna blev stormförtjusta och lärde sig sången på en gång. Musiknallen försökte säga att det kanske inte gick att göra hoppsasteg efter sprutan meddetsamma, men ingen ville lyssna på honom. "Sade du inte att Opredo sagt att vi måste akta oss för de gröna björnarna också?" brummade Plask till Plums. "Om vi gör en sång om dem, så tänker vi nog inte på dem heller sedan!" brummade Plums med eftertryck. "Tvärtom, det är mycket brottslighet i Buenos Aires, vi måste tänka oss för vad vi gör" svarade Plask bestämt. Orpredo varnade oss. "Vi ska aldrig gå ensamma ut utan alltid vara två och två" brummade Plask vidare.  Musiknallen berättade för nallarna att han läst på nätet om Buenos Aires och där stod det att det var tretton miljoner tvåbeinngar där. "Stod det inte hur många nallar det fanns i stan?" undrade Plask. "Konstigt nog så gjorde det inte det" svarade Musiknallen. Tangonallen undrade om de ville dansa mera annars skulle han åka hem. Det spratt i benen på alla nallarna när de hörde Tangonallen djupa mörka melodiska röst, gjorde så att de allesammans ville ta en svängom innan de slutade för dagen. De dansade en intensiv långdans så att t o m Tangonallen kom med i dansen. Vaktvargens ungar kom ut och tittade på dem och sedan började de dansa med. Nu närmade sig också dagen för deras avfärd. Vaktvargen meddelade att dr Bota var beredd att ta emot dem för vaccinering mot gula febern.                                                                                                                                                                                                                                                                                     

120 Vaccination mot gula febern och körsång

Nallarna var ordentligt törstiga efter dansen. Det dracks djupa klunkar och små klunkar. Det sörplades och smaskades till sist hade alla äntligen druckit färdigt. Plask lyfte upp sin ena tass för att få tystnad. Han berättade för alla nallarna att Orpredo hade skrivit på datorn från Argentina och berättat att alla som skulle resa till Argentina måste vaccinera sig mot gula febern. Det blev alldeles tyst med en gång. Ingen nalle ville ha något stick av någon spruta någonstans på kroppen. "Ähum" brummade Plums," vi är ju nallar och inga tvåbeningar måste verkligen vi också ta sprutor mot gula febern?" Plask sade då att det inte fanns några som helst undantag från den regeln. Monchichi kramade Plums´ tass och viskade i hans öra att hon skulle klappa honom på andra armen när han tog sprutan. Plums räckte upp sin tass för att be om ordet "jag tänker vaccinera mig mot gula febern" sade han. Undan för undan räcktes tassar upp i luften där nallarna anmälde sina intressen för vaccinationerna. Vaktvargen kom och gick förbi, han erbjöd sig ringa till dr Bota på djursjukhuset för att han skulle skaffa hem tillräckligt med vaccin. Tangonallen brummade då att det förmodligen skulle ömma någonstans i kroppen när de fått sprutan, så den dagen fick de hoppa över tangon men för all del de kunde naturligtvis sjunga körsång ändå. Musiknallen manade dem att ställa upp sig i stämmor och göra sig redo för att åter repetera sångerna.

119 Monchichi hälsar på med sin tandborste

Det var tur att de reste på morgonen för ännu hade trafiken inte blivit tät. Visserligen fick Musiknallen då och då väja för harar och rådjur som skuttade över vägen men inga olyckor inträffade. Plums försökte prata med Musiknallen om Monchichi, men Musiknallen svarade bara enstavigt och då gav Plums upp. Tänk att precis när de svängde in på sin tomt så hade Monchichi precis parkerat. Vad glad Plums blev och Monchichi kastade sig om halsen på Plums som generat drog sig tillbaka. "Har du tandborsten med dig?" frågade han när Monchichi viftade med den. "Hur länge har du tänkt att stanna?" frågade han sedan. "Jag stannar tills du reser till Buenos Aires i Argentina" svarade Monchichi snabbt. "Så bra, då blir du den första som inviger vår gäststuga" brummade Plums. Nu kom Tangonallen fram och frågade alla nallarna från nallekören som övat troget där varje dag om de var beredda på att dansa tango. Visst de ställde upp sig två och två och stod förstås Monchichi och Plums mittemot varandra. Tangonallen nynnade och höjde taktpinnen. Den ljuvliga tangomusiken omsvepte dem och drog med dem i en härlig sprittande tango som de helt hängav sig åt. Det gick bättre än någonsin tidigare och Plums höll ett stadigt tag i den söta Monchichi.

Musiken tystnade och Tangonallen berättade för dem att de skulle ha en liten paus för att dricka vatten innan de fortsatte med nästa tango.

118 Plums får ett email från Monchichi

Plask vaknade på morgonen av att han hörde motorljudet av en bil. Han gäspade och sträckte på sig och såg efter om Plums var vaken. De hade lagt sig att sova i ett par våningssängar i det ena rummet i sommarstugan föregående natt. Rummet som de låg i var mycket litet men det var tillräckligt stort för dem. Plums låg inte i våningssängen. Då skuttade Plask ner från den övre våningssängen och ut till köket. Där satt Plums och åt frukost. "När vaknade du?" undrade Plask. "För en stund sedan, du sov djupt" svarade Plums. Sedan tog han fram sin minidator och tittade efter om Monchichi hade skrivit någonting till honom. Det hade hon gjort. Plums såg glad ut när han läste vad Monchichi hade skrivit. Plask frågade om Monchichi och då svarade Plums att hon skrivit att hon längtade efter att få dansa tango igen med Plums. Nu ropade Musiknallen till dem att skynda sig för det kunde bli mycket trafik på hemvägen och ännu var det tidigt på morgonen och då var det inte så mycket trafik. Plums ville inte skynda sig för mycket och det ville inte Plask heller så de satt kvar och njöt av den svala morgonluften. Ovanför dem uppe i en hög gran satt en ekorre och kastade ner grankottsfjäll på dem. Han tjattrade högljutt varje gång han lyckades träffa någon av dem på huvudet. Plum blev irriterad och brummade till honom "Passa dig så vi inte kommer upp till dig och drar dig i svansen". Ekorren tjattrade vidare och kastade en kotte mellan öronen på Plums. Då reste Plums sig förargad och gick fram till trädet och skakade det. Ekorren blev förskräckt och hoppade raskt till ett träd som stod längre bort. Plums gned sig på huvudet, han skulle nog få en bula där. Nu var Plask färdig med frukosten och de båda nallarna plockade rent från bordet och gick och borstade tänderna innan de gick och satte sig i bilen för att åka hem. Musiknallen startade bilen och de vinkade ajö till landet.

117 Den främmande Nallen berättar sin historia

Den främmande Nallen klappade sig på magen och utbrast "Det var gott det här"! Sedan fortsatte han med att säga "nå vil jeg fortaelle er vad som hänt mig. Från början bodde jag i en stor stad eller by som vi säger i Danmark och en gång när jag var ute och lufsade där kom en tvåbening och tog mig hem till sig. Jag försökte förstås att protestera, men det gick inte. Hemma hos tvåbeningen fanns den sötaste björn som jag någonsin sett men det fanns också en hund där och honom fick jag passa mig för, utan förvarning kom hunden och bet mig i örat och drog fram mig till tvåbeningen. Det var inte lätt att vara nalle där i den familjen. Den vackra vita björnen tröstade mig alltid när hunden varit framme och gjort mig illa. En dag var dörren till rummet där jag satt öppen och då passade jag på att smita ut. Ingen såg mig och den vackra vita björnen var också borta. Jag sprang iväg och kom ner till hamnen och tänk där smög jag mig ombord på en båt och sedan höll jag mig till skogen så mycket jag kunde. Ibland var det svårt att hålla sig till någon skog för det fanns ingen. Så småningom kom jag hit och i den här skogen har jag stannat. Om somrarna finns det gott om blåbär och om vintrarna sover jag ju och nu har jag ju t o m fått pannkakor. Tack ska ni ha goda vänner, nu går jag och kanske ses vi någon annan gång". Den främmande Nallen gäspade och vinkade farväl och lufsade iväg. Plums och Plask brummade länge om honom när han gått, tänk vad mycket äventyr den främmande Nallen berättat om. Musiknallen sade till dem att det nu var dags för dem att gå och lägga sig för följande dag skulle de åka tillbaka till sin skog igen.

116 En främmande Nalle dyker upp

Plask och Plums kunde inte förstå hur sländan som de såg kunde vara så stor och ändå inte tycktes ha någon tyngd, den kunde ju ligga kvar på vattnet. De ruskade på sig ännu en gång så att de sista vattendropparna lämnade dem. "Nu går vi upp från sjön" brummade Musiknallen. "När ni sov gräddade jag pannkakor, dem äter vi till middag med hallonsylt". Nallarna slickade sig om nosarna och vände sig om för att lufsa tillbaka till tomten, då hördes ett främmande brum bakom dem. De vände huvudena och såg en stor Nalle  komma fram ur ett snår. "jeg hörde att det bjuds på pannkakor och hallonsylt" brummade han fram på dansksvenska. "Det vil jeg gärna ha" sade han senare. "Vem är du och varifrån kommer du?" undrade Musiknallen. "Jeg bor i skogen og det var lang tid siden jeg åt pannkakor och sylt" svarade Nallen. "Kom med oss så får du smaka pannkakor, de räcker nog till dig också även om du är stor" brummade Musiknalllen. "I morgon far vi tillbaka så då får du dra till skogs igen." tillade han sedan. "Jag går med en gång när jag ätit i kväll" sade Nallen. "Nej, vi vill veta lite mer om dig, i kväll får du berätta lite om ditt liv" brummade Plums. Så fick det bli, de kom fram till stugan och då de kände sig hungriga ville de äta med en gång. Musiknallen delade ut pannkakorna genom stugans fönster så det var bara att slå sig ner vid uteplatsen på den blå utemöbeln som stod där. Under en lång tid hördes bara sådana ljud som uppstår när man äter och dricker. Efter det att sista pannkakan var slut, så hade också skymningen kommit och dagsljuset nästan försvunnit, då gick de ini stugan för att höra Nallen berätta om hur han kommit till skogen.

115 Plask och Plums lufsar till sjön

Musiknallen skrattade för sig själv när han såg både Plask och Plums ligga i hängmattan och sova djupt. Han lät nallarna sova en stund till medan solen sakta dalade ner mellan molnen på himlen. Sedan försökte han sig på en trudelutt för att se om nallarna vaknade av den. De sov vidare. Då hämtade Musiknallen sin sydamerikanska flöjt som han köpt föregående år av några sydamerikanska nallar. Medelst den väckte han försiktigt både Plums och Plask. "Det är dags nu att lufsa ner till sjön och bada". Båda nallarna vaknade med en gång och hoppade ner från hängmattan. De rusade till tomtgränsen och ställde sig väntande där på Musiknallen. Han kom lufsande och efter att ha låst det stora huset lufsade han med dem ner över vägen och ini skogen på en mindre väg. Nallarna lufsade snabbt efter honom. De såg sig noga för innan de lufsade över vägen och sedan in på den mindre skogsvägen. De hade inte lufsat länge genom blåbärssnår och ormbunkar förrän de skymtade sjön. Åh vad härligt det skulle bli att plumsa och plaska i sjön. När de kom fram till sjön upptäckte de en kvarglömd badboll. Plask rusade ner till vattnet med bollen framför sig. Plums prövade bryggan och lufsade fram till stegen som fanns vid kanten. Sedan tog han ett skutt rakt ner i den blanka sjön så att de gula näckrosorna flög åt sidorna. Fiskarna som sam djupt i sjön sam förskräckta åt alla håll. Plums fäktade med ramarna, plumsade omkring och njöt av det svala kalla vattnet. Nu fick han också syn på Plask som balanserade badbollen på nosen. Bollen flög iväg, Plask och Plums tävlade om att komma först till den. Badbollen drev iväg förbi deras nosar och ansträngningar att nå den och drev iväg allt längre ut. De började känna sig trötta av ansträngningarna att få tag i den drivande badbollen. Då sam med lugna tag Musiknallen förbi dem och snart hade han kommit i kapp badbollen och sköt nu den framför sig med hjälp av nosen. Snart var både Musiknallen och badbollen på land igen. Själva tumlade nallarna Plask och Plums runt i sjön ännu en stund innan de äntligen hade badat färdigt. De gick upp på strandkanten och ruskade av sig allt vattnet. En vacker stor flerfärgad slända landade på sjön och Plask och Plums tittade storögda på den skira sländan.

114 Plask och Plums kommer fram till sommarstugan i Roslagen

Efter en stunds körande på den mindre vägen gjorde bilen en högersväng och körde in på en tomt. De var framme. Framför dem låg ett brunt hus med några fönster. Musiknallen tog fram en nyckel som han låste upp dörren med. "Välkommen" brummade han. Nallarna Plums och Plask gick dröjande in." Det luktar annorlunda här än  hemma " sade de. De lufsade runt i stugan vilket snart var klart pga att stugan är mycket liten. "Var är sjön, jag vill bada nu?" gnällde båda nallarna samtidigt. "Lugn, vi ska strax gå ner till sjön, men var beredda på att det kan finnas massor med tvåbeningar där!" "Då väntar vi tills kvällen med badet, då kanske tvåbeningarna äter middag och inte är där" utbrast Plask. Sedan lufsade nallarna ut på tomten och undersökte den. Mellan två träd var en hängmatta uppspänd. Det var en sydamerikansk hängmatta där man kunde ligga flera stycken i bredd. Plums kände sig litet sömnig och tog ett skutt upp i hängmattan som bågnade lite under hans tyngd. Plask ville titta mer av tomten så han gick därifrån. Plums njöt av att gungas från sida till sida och titta upp på de höga tallarna ovanför sig. Han kände sig sömnig och i nästa ögonblick sov han djupt. Plask lufsade nerför den sluttande tomten och nådde så en liten stuga. Han försökte titta ini i den men fönstren bestod av rutor så det blev inte så lätt. I varje fönster stod det något leksakstroll och tittade ut. Bredvid stugan var det skog och längre bort skymtade han en väg. Från hängmattan hördes högljudda snarkningar, även Plask började känna sig sömnig. Kanske skulle han gå och lägga sig en stund bredvid Plums. Han lufsade upp till hängmattan och såg att det fanns gott om plats bredvid Plums. Försiktigt satte han sig där och sträckte ut sig. Plums sov djupt, hängmattan bredde villigt ut sig för Plask. Han lade sig ner och andades djupt in den friska luften och sedan somnade även han.

Nallesagor för alla: 113 Plums och Plask åker till Roslagen

Nallesagor för alla: 113 Plums och Plask åker till Roslagen: "'Plums och Plask kom nu vi ska åka till Roslagen och bada' brummade Musiknallen till dem. 'Roslagen, vad är det?' undrade Plums. 'är det in..."

113 Plums och Plask åker till Roslagen

"Plums och Plask  kom nu vi ska åka till Roslagen och bada" brummade Musiknallen till dem. "Roslagen, vad är det?" undrade Plums. "är det inte kallt i badet där" frågade Plask. Musiknallen skakade nekande på huvudet och sade att alla nallar som ska åka till ett så varmt klimat som Argentina säkert ville bada ändå. Plums och Plask åkte med Musiknallen i hans stora bil och de satt tittade med stora ögon på allt som de åkte förbi. Ibland fick bilen krypa fram och ibland stannade den. Musiknallen muttrade om att det var orimliga köer ut till landet. "Finns det inga genvägar som vi kan komma fram på?" frågade Plums. Då sade Musiknallen att genvägarna kom först när de kommit förbi de stora vägarna som de först måste köra på.
Plask suckade och önskade att de kunde flyga över alla andra. Bilen gjorde då et skutt och tänk i nästa ögonblick flög bilen förbi alla andra bilar på marken. Vad förvånade nallarna blev och glada. De vinkade till de förvånade nallarna nedanför sig. Nu gjorde bilen en skarp sväng sedan började den åter sänka sig ner mot marken för att till sist köra ner på marken och tillbaka in i sin plats. Musiknallen berättade då att de skulle hålla utkik efter en mindre väg, där skulle de ta av för att köra till Musiknallens sommarställe. Plums och Plask pressade ivrigt nosarna mot bilfönstret, bestämt kom det en mindre väg nu. "Nu" brummade de på en gång och Musiknallen körde då in på den mindre vägen. Där fanns det ingen trafik alls bara den bilen som de färdades i. "Är du säker på att det är den här vägen vi skulle köra in på?" frågade Plums ängsligt. "Jaadå, nu är vi snart framme" svarade Musiknallen.
 

Nallesagor för alla: 112 Monchichi hälsar på och lär sig tango

Nallesagor för alla: 112 Monchichi hälsar på och lär sig tango: "Lisa Brums krusbär plockades raskt av flinka björntassar och Lisa Brum myste för sig själv. Hon behövde faktiskt mera hjälp i trädgården, me..."

112 Monchichi hälsar på och lär sig tango

Lisa Brums krusbär plockades raskt av flinka björntassar och Lisa Brum myste för sig själv. Hon behövde faktiskt mera hjälp i trädgården, men hon ville inte utnyttja nallarna för mycket just nu, då hon förstod att de hade annat i hågen. Kanske skulle hon annonsera i nalleposten om det. Nallarna var klara med krusbärsplockningen och vinkade glatt ajö till Lisa Brum. De sjöng eller nynnade på en främmande melodi och dansade iväg. När nallarna kom tillbaka till tomten så stod Monchichi där och pratade med Tangonallen. Nu syntes det tydligt hur liten hon var i jämförelse med den jättestora Tangonallen. Hon lyste upp när hon fick syn på Plums. Monchichi tyckte om både Plask och Plums men kanske lite mer om Plums. Han tog hand om henne nu i övningen av dansträningen i tango. Monchichi frågade Plums lite blygt om hon också fick följa med till Argentina. Plums berättade då att rummen redan var beställda och resan bokad, så det gick nog inte. Monchichi suckade och brummade lite grand. "Vi ses ju nu och vi kan träffas när jag kommer tillbaka" brummade Plums uppmuntrande till henne. "Det kommer att dröja" sade Monchichi stillsamt och koncentrerade sig på dansen. "Jaa, det förstås" svarade Plums henne till svar. "Jag kommer inte ihåg om det var en vecka eller två som vi skulle stanna i Buenos Aires" brummade han. Dansen var slut och en liten paus uppstod före körsångstävlingen. Nallarna drack vatten och tangonallen vinkade ajö innan han körde bort på sin björnoped. Musiknallen kom och berättade att i Argentina var det si och så med internetkontakterna, det var inte alltid som internet fungerade ty elektriciteten kom och gick och var alls inte regelbunden. Nallarna brummade om att det fick de väl finna sig i och hoppades att allt annat fungerade där, nu ville de snart komma iväg till Argentina. Plask sade att Opredo inte hörts av alls på ett par veckor men det var nog en följd pga att internet inte fungerade.