Nallesagorfralla 5

Nallarna hjälptes åt att duka fram pannkakorna på bordet och Lisa Björn tog fram en stor burk med honung. Nallarna andades ljudligt in den läckra doften när hon öppnade burken. "mmhonungmm" brummade Svarto. En stor klick honung landade på hans pannkaka på tallriken. Nästan lika stor klick honung landade nu på Svartbjörns tallrik och Svartbjörn utbrast förtjust Brumelibrum. Sedan hördes inga andra ljud än dem som hörs när man äter. Lisa Björn hade gräddat många pannkakor och till slut hade de ätit färdigt allesammans. Hon satte på en stor gryta med vatten på vedspisen och sedan uppmanade hon dem att berätta varifrån de hade kommit. Svarto och Svartbjörn tittade på varandra och sedan började båda två på en gång berätta. Lisa Björn höll sig för öronen och sade till dem att berätta en i taget och då fortsatte Svarto. Han berättade att från allra första början hade han och Svartbjörn kommit från USA. Lisa Björn blev alldeles stum när hon hörde det. Vi var på ett varuhus i New York och hade det väldigt trevligt där med en massa olika djur, men en dag kom en rar dam och köpte oss. Sedan packade hon ner oss i en resväska och så fick vi flyga ända till Sverige. När vi kom fram slogs resväskan upp och jag och Svartbjörn bestämde oss på en gång för att rymma. Det gjorde vi. Vi tassade försiktigt fram till dörren i huset där vi var. Jag som är längst öppnade dörren och sedan sprang vi iväg. Först kom vi till en stor skog med en massa läckra bär på marken. De var blåa bär, mycket mindre än de vi har hemma, men väldigt goda i alla fall. När vi åt de där blåa bären upptäckte vi att vi kunde se på nätterna. Så vi kunde ta oss fram även då och dessutom blir det ju aldrig mörkt på nätterna i Sverige. Svartbjörn fortsatte att berätta, så att Svarto fick vila rösten lite grand. Det kom ibland några tvåbeningar och störde oss, men då brummade vi bara åt dem och då sprang de iväg. Sedan blev det mörkare och mörkare på eftermiddagarna och kvällarna och rätt var det var började det också snöa. Vi visste inte vad vi skulle göra och plötsligt började det smälla och låta alldeles förskräckligt i skogen också. Vi kom ifrån varandra " sade Svartbjörn. "Ja, fast sedan kom ni till mig, "sade Lisa Björn. "Ja, vilken tur vi haft" utbrast Svarto och sedan fick vi sova hos dig resten av vintern. "Nu kan vi återigen gå ut i skogen och lufsa omkring" brummade Svartbjörn förtjust. "Ni måste förstås skaffa er en egen bostad" tyckte Lisa Björn. "Hur skaffar man den då?" frågade Svartbjörn intresserat. "Ja,här i skogen finns det nog inte så många bostäder kvar, vi är ganska trångbodda här, men jag ska tänka efter om det finns något ställe i närheten sade Lisa Björn.