142 Prisutdelningen

Idag skulle prisutdelningen ske. Plums borstade tänderna mycket noggrant på morgonen. Plask ville inte vara sämre så även han borstade också sina tänder ordentligt. De hade ätit frukost i matsalen och det hade inte varit några problem alls där. De hårdkokta äggen smakade utmärkt och det hade honungsmarmeladen också gjort. Det var bara i nallarnas matrum som gasen inte fungerade, vilken tur att de gått till hotellets dvs slottets matsal istället. De läckra bröden som de ätit där fick Plums i en angenäm sinnesstämning. Nu var det emellertid dags för prisutdelningen. Orpredo samlade in alla nallarna för avfärd till prisutdelningen. Busschauffören hade kontrollerat däcken och sitt reservdäck. Nu riktade busschauffören in GPS så att det inte skulle bli några problem att hitta tillbaka till konsertsalen. Alla nallarna som deltagit i deras kör satte sig i bussen. Så åkte bussen iväg. Bestämt var det en bättre väg de åkte på den här gången eller också hade de vant sig vid att bussen då och då gjorde små hopp över groparna i vägbanan. Plötsligt tvärstannade bussen och nallarna studsade upp och ner på sätena. Vad hade hänt? De som hade fönsterplats i bussen kommenterade det som hände utanför; en andmamma promenerade över gatan med sina små och ingen busschaufför i världen ville ju köra över de små. Sedan startade bussen med ett ryck och körde fort iväg. Buenos Aires såg helt annorlunda ut på dagen mot kvällen, men det var fortfarande en vacker stad och tänk så mycket ljud det var. Nallarna fick nästan ont i huvudena av alla tut, blås och trumljud. Bussen bromsade in bredvid konserthuset. Pressfotograferna hade redan samlats i en hörna och rusade nu fram mot bussen när den parkerade. Opredo tog ledningen och visade nallarna en bakdörr som de alla smet in igenom för att slippa undan pressfotograferna. Konsertsalen var vackert dekorerad med vackra mångfärgade breda sidenband och blommor överallt. Plums luktade på en blomma för  att känna efter om den hade någon doft, men det hade den inte. Plask sade strängt till honom att inte äta upp blomman. På podiet satt många Buenos Airesinvånare. Bredvid sig hade de en prispall. Nu hördes en trudelutt och nallarna fick efter trudelutten höra ett långt tal på spanska. Opredo försökte översätta talet för dem men fick snart ge upp. Efter talet ropades deras grupp upp STUGNALLARNA. Allesammans lufsade de upp för att mottaga sitt pris. Sedan lufsade de ner till sina platser igen. Priset bestod av en rundresa i Argentina som nallarna var välkomna till att göra under det närmaste året. Tur att det inte var nu, suckade Plums lättad