117 Den främmande Nallen berättar sin historia

Den främmande Nallen klappade sig på magen och utbrast "Det var gott det här"! Sedan fortsatte han med att säga "nå vil jeg fortaelle er vad som hänt mig. Från början bodde jag i en stor stad eller by som vi säger i Danmark och en gång när jag var ute och lufsade där kom en tvåbening och tog mig hem till sig. Jag försökte förstås att protestera, men det gick inte. Hemma hos tvåbeningen fanns den sötaste björn som jag någonsin sett men det fanns också en hund där och honom fick jag passa mig för, utan förvarning kom hunden och bet mig i örat och drog fram mig till tvåbeningen. Det var inte lätt att vara nalle där i den familjen. Den vackra vita björnen tröstade mig alltid när hunden varit framme och gjort mig illa. En dag var dörren till rummet där jag satt öppen och då passade jag på att smita ut. Ingen såg mig och den vackra vita björnen var också borta. Jag sprang iväg och kom ner till hamnen och tänk där smög jag mig ombord på en båt och sedan höll jag mig till skogen så mycket jag kunde. Ibland var det svårt att hålla sig till någon skog för det fanns ingen. Så småningom kom jag hit och i den här skogen har jag stannat. Om somrarna finns det gott om blåbär och om vintrarna sover jag ju och nu har jag ju t o m fått pannkakor. Tack ska ni ha goda vänner, nu går jag och kanske ses vi någon annan gång". Den främmande Nallen gäspade och vinkade farväl och lufsade iväg. Plums och Plask brummade länge om honom när han gått, tänk vad mycket äventyr den främmande Nallen berättat om. Musiknallen sade till dem att det nu var dags för dem att gå och lägga sig för följande dag skulle de åka tillbaka till sin skog igen.