130 Näsbjörnarnas överfall

"Titta Plums, jag trodde först att det var en svartbjörn, men det är en näsbjörn och en arg sådan" brummade Plask. "Vilken lång nos han har, men mycket stilig svans" brummade Plums tillbaka. "Han ser ut som om han vill komma in till oss" fortsatte Plums att säga. Undrar hur han kom hit, muttrade han sedan för sig själv. Nu syntes luftballongen helt och hållet som förut varit gömd bakom ett torn. Näsbjörnen klev ini luftballongen och hötte med sin ena tass mot Plask dessförinnan samt seglade iväg i luftballongen. Nallarna kände sig omtumlade på upplevelsen och kontaktade Tangonallen på rum 54 via sin mobil. Mottagningen av samtalet var inte det bästa men det gick ändå att höra vad Tangonallen berättade. Han berättade att det varit ett överfall på en av körsångsnallarna från en näsbjörn. Körsångsnallen hade barrikerat sig i badrummet då näsbjörnen blev påstridig och ville ta körsångsnallens resväska. Till slut hade näsbjörnen tröttnat och kontaktat sitt gäng med sin dator. Gänget hade skickat en luftballong som näsbjörnen klättrat ut från fönstret och gett sig iväg från slottet. Tänk alla hade varnat dem för gröna björnar hemma men i själva verket var det näsbjörnarna som man skulle se upp med. Nu ljöd gonggongen igen och det var dags för frukost. Plask och Plums öppnade försiktigt dörren till sitt rum och tittade ut. Det såg lugnt och fridfullt ut, de lufsade iväg till matsalen och upptäckte till sin förtjusning att de var de första nallarna på plats därinne. Fast var de egentligen ensamma därinne? Under bordet hördes märkliga grymtanden och gnyenden, bestämt var det näsbjörnar där. Plums gick närmare och fick syn på en vacker lång  och buskig svans som snabbt försvann under den nedhängande duken. Plums ringde på en tvåbening och uppmärksammade honom på näsbjörnens svans. Nu blev det fart på tvåbeningen. Han  blåste i sin visselpipa och snabbt kom det fler tvåbeningar som vek upp den nedhängande duken och tog hand om en näsbjörnsfamilj som gömt sig där. De förpassades ut genom salen till en bur och sattes i en hiss. Duken hängde nu ner igen och nallarna vågade sig fram till bordet för att förse sig av alla de olika rätterna. Tangonallen lufsade fram till dem och varnade dem att inte äta för mycket för då skulle de inte orka sjunga så bra. Plums och Plask försökte minska på sin aptit men det var inte det lättaste.