116 En främmande Nalle dyker upp

Plask och Plums kunde inte förstå hur sländan som de såg kunde vara så stor och ändå inte tycktes ha någon tyngd, den kunde ju ligga kvar på vattnet. De ruskade på sig ännu en gång så att de sista vattendropparna lämnade dem. "Nu går vi upp från sjön" brummade Musiknallen. "När ni sov gräddade jag pannkakor, dem äter vi till middag med hallonsylt". Nallarna slickade sig om nosarna och vände sig om för att lufsa tillbaka till tomten, då hördes ett främmande brum bakom dem. De vände huvudena och såg en stor Nalle  komma fram ur ett snår. "jeg hörde att det bjuds på pannkakor och hallonsylt" brummade han fram på dansksvenska. "Det vil jeg gärna ha" sade han senare. "Vem är du och varifrån kommer du?" undrade Musiknallen. "Jeg bor i skogen og det var lang tid siden jeg åt pannkakor och sylt" svarade Nallen. "Kom med oss så får du smaka pannkakor, de räcker nog till dig också även om du är stor" brummade Musiknalllen. "I morgon far vi tillbaka så då får du dra till skogs igen." tillade han sedan. "Jag går med en gång när jag ätit i kväll" sade Nallen. "Nej, vi vill veta lite mer om dig, i kväll får du berätta lite om ditt liv" brummade Plums. Så fick det bli, de kom fram till stugan och då de kände sig hungriga ville de äta med en gång. Musiknallen delade ut pannkakorna genom stugans fönster så det var bara att slå sig ner vid uteplatsen på den blå utemöbeln som stod där. Under en lång tid hördes bara sådana ljud som uppstår när man äter och dricker. Efter det att sista pannkakan var slut, så hade också skymningen kommit och dagsljuset nästan försvunnit, då gick de ini stugan för att höra Nallen berätta om hur han kommit till skogen.