364 I hängmattan i djungeln

Plums och Plask vaknade av att två små glasögonbjörnar nosade på dem. "Brum, brum, brum vad är det frågan om?" brummade Plums och Plask. Sedan mindes de var de var någonstans och förstod att de små glasögonbjörnarna letade efter sin mamma för att få mjölk av henne. Hängmattan de låg i svängde sakta från sida till sida och nu hörde de tydligt hur de små glasögonbjörnarna hade hittat henne, då deras nöjda smackanden hördes till dem. När Plums tittade upp mot himlen tyckte han att det kändes som himlen var alldeles inpå honom. Stjärnorna strålade mot honom och månen tycktes honom väldigt nära. Tänk vare sig Plums eller Plask kom ihåg hur de hamnat i den väldiga hängmattan från gårdagen! Den här hängmattan rymde många nallar på en gång. De låg i den på tvären och på det sättet rymdes ju många fler nallar än om de skulle legat i den på längden. Plums lyssnade om det fanns några andra ljud ifrån djungeln och visst fanns det de. Han hörde apors tjatter och olika fåglars sånger och många olika ljud från djur och visst hörde han också ett vilt vrål från lejon. Luften som omslöt honom var varm och fuktig. Glasögonbjörnen som gett sina ungar mat frågade dem nu om de ville ha frukost. Hon hade honungsblad att erbjuda dem och de tyckte att det smaka väldigt gott tillsammans med den rökta fisken. Brumokopterföraren kom och frågade dem om de sovit gott på natten och han ville nu starta brumokoptern för att flyga till Santiago. Plums och Plask invände att när de nu ändå var i Bolivia så kunde de vara kvar där ett slag så att de också kunde få lära känna det landet. Panti, Alberto och Monchichi blev jätteglada och brumskrek "vi vill vara kvar i några kanske flera dar här!". Så fick det bli, glasögonbjörnen tyckte också att de kunde stanna några dagar och utforska djungeln tillsammans med henne och hennes familj. Plötsligt hördes ett väsande ljud, det var en orm som slingrat sig runt en trädstam och nu slingrade sig förbi dem. Ormen var mätt, på kroppen syntes en utbuktande kula, det var nog ormens frukost. Monchichi tittade med skräckslagna ögon från pälsfickan på Plums, hon ville inte bli ormmat.