367 Ingen brummokopter

Nallarna smög sig försiktigt fram, en gren knäcktes. Nallarna väntade tysta innan de fortsatte till nästa gren. Ingenting hände utom att apflocken gav sig iväg och lämnade efter sig läckra nötter. Sakta, sakta klättrade nallarna nerför trädet och ner på marken där de fick vara försiktiga så att de inte trampade på någon orm istället för en trädrot. De smög sig tyst och stilla fram till den hydda som Glasögonbjörnsmamman pekade på. Ingen såg dem, ingen hade ännu upptäckt dem. På hyllor inne i hyddan stod det massor av glasburkar med honung. Alla nallarna tog varsin burk med sig och stoppade den i sina pälsfickor. Tur att de hade två pälsfickor, annars skulle Monchichi fått det trångt i Plums pälsficka. När de gick ut från hyddan fick någon tvåbening syn på dem och började skrika "BJÖRN, BJÖRN, BJÖRN". Genast kom det ut en massa tvåbeningar och skrika mot dem. Nallarna skyndade sig därifrån så fort de kunde, nu sprang de allesammans till det närmaste trädet och klättrade upp i det sedan hoppade de till nästa träd och snart hördes inga rop alls från någon. Nu hördes bara insekters surrande och snart satt de allesammans utanför Glasögonbjörnsmammans bo. Hon tackade dem för att de hjälpt henne få hem så många honungsburkar. Sedan gav hon dem en burk att ta med sig hem. Nu kände nallarna att de allesammans vill flyga hem igen och de lufsade nöjda tillbaka till brumokoptern för att göra det. När de kom till platsen där brumokoptern skulle ha varit så var den inte där. Plums och Plask såg snopna ut tillsammans med Panti, Alberto och Monchichi. Brumokopterföraren såg också häpen ut. "Det var ju här vi landade, vart har den tagit vägen? Den kunde väl inte flyga vidare själv?" Han brummade för sig själv och lät inte alls nöjd. Han tog upp sin mobil och anropade platsen för brummokopter i Bolivia. De svarade med en gång och berättade att autopiloten själv flugit dit och de inte visste vad de skulle göra med brummokoptern!