382 De franska nallarna kunde inte brumspråket

"Jag vill ha en stor glass" brummade Monchichi och såg längtansfullt på ett glasstånd som hade vackra glassaffischer ända ner till marken. "Kan det inte vänta med glassen tills vi hälsat på nallarna här i djurparken?" undrade Plums och satte den ena tassen framför den andra tassen i sin iver att komma iväg. "Jag får väl vänta då!" suckade Monchichi besviket och klättrade raskt ini Plums ficka igen eftersom han hade så bråttom till djurparkens nallar. Det var vackert i djurparken med alla blommande växter och till och med träden blommade med utslagna körsbärsblommor. "Tänk den som är här när alla körsbär är mogna" utbrast Panti och Alberto på en gång. "Då vill man nog inte ha något annat att äta den dagen, jag skulle nöja mig med att bara klättra upp i ett träd och sitta där hela dagen och äta körsbär" brummade Alberto. "Hur skulle du göra med kärnorna? frågade Monchichi. "Jag skulle spotta ner dem på alla som gick nedanför, såklart" brummade Panti. Sedan fortsatte han med att säga att om några tänkte klättra upp i trädet så skulle han byta träd. Nu hade nallarna kommit fram till björnområdet och där fanns det ännu inte så många tvåbeningar utan mest nallar. Strasbourgnallen ropade till djurparkens nallar att hon hade några gäster med sig på besök i Paris. De franska nallarna kunde inte brumspråket så det blev ett ganska jobbigt samtal då Strasbourgnallen fick hålla på att översätta hela tiden mellan brumspråk och franska. Till slut blev alla trötta och då tyckte Monchichi att de kunde lufsa tillbaka till glasståndet och köpa glass istället och ta igen sig med den. De gjorde som hon hade föreslagit och därefter var det dags att åka ut till brummaskinsfältet  för att flyga hem till Sverige. Alla såg fram emot att komma hem igen. Panti kramade om sin syster från Strasbourg och brummade att hon var välkommen att hälsa på honom till sommaren i Sverige i hans stuga. Sedan vinkade alla nallarna farväl till henne och tog metron ut till brummaskinsfältet.