381 Nallarna åker till djurparken i Paris

Monchichi nös högt och ljudligt, hon kunde inte stoppa nysningen. Ett brak hördes från ena väggen. En av tavlorna ramlade ner på marmorgolvet och i samma sekund startade larmet. Det ljöd högt och skarpt, nallarna fick ont i öronen av och nu rusade de tillbaka i tunneln som de kommit ifrån och trängde sig omigen ut i dagsljuset. "Usch vilket hemskt ljud" brummade de till varandra när de kommit ut ur Louvren. "Ja, vi får hitta på något annat att göra" sade Strasbourgnallen. "Finns det djurparker i Paris?" undrade Plums. "Det finns det säkert även om aldrig jag har varit i någon" svarade Strasbourgnallen. Plask brummade då att han tyckte att de kunde ta reda på någon djurpark och lufsa dit. Strasbourgnallen rynkade nosen och invände att avstånden var mycket långa i Paris och att det nog var bättre om de tog metron dit. Sedan skyndade alla nallarna iväg till närmsta metrostation. Visst tittade tvåbeningarna på dem när de alla sex kom lufsandes nerför trapporna men det var de vana vid numera. De tittade på displayern på väggen där det stod vilka tunnelbanor som gick till olika ställen och snart hittade de vilket nummer de skulle ta till djurparken. Bredvid djurparken fanns ingen hållplats utan de skulle få gå några hundra meter innan de kom fram. Monchichi hoppade ner i Plums ficka, ty nu lufsade nallarna på i stora steg och då kunde inte hon hålla hastigheten med dem. Plums hade ingenting emot att Monchichi satt i fickan för då visste han att hon var med honom. I fickan gjorde det heller ingenting om Monchichi behövde nysa igen. Monchichi förklarade att i fickan var det ingenting som retade hennes nos som det hade gjort inne i Louvren. Solen sken och det var lagom varmt i luften. De lufsade på ganska snabbt och var snart framme vid djurparken. Det var dyrt att komma in där, det kostade flera euro för varje nalle. Lyckligtvis hade Strasbourgnallen sitt Björnkort med sig och med det kortet blev det billigare för dem allesammans. Hon stoppade ner Björnkortet i en automat och fick tillbaka det när hon kom in på djurparken. Visst var det några tvåbeningar i kassan som sade någonting på franska och pekade på dem, men nallarna struntade i det nu. Först och främst ville de besöka nallarna i djurparken för att höra efter med dem om de trivdes där. Nu gällde det att hitta dit. På en stor karta kunde de orientera sig och sedan gick det snabbt att hitta dit.