389 Plums äter frukost på förstugukvisten

Plums vaknade först på morgonen och det tog en stund för honom att komma ihåg var han var någonstans. Han skrattade nöjt för sig själv när han såg ljuset ute bland träden och hörde skatornas välbekanta prat med varandra. Plask sov djupt och Plums smög sig upp ur sängen. Så tyst han kunde satte han på vattenkannan som värmdes upp med solenergi. Sedan tog han en av de största muggarna från köksskåpet och letade fram en skorpa från en mindre röd burk. När vattnet kokade upp, hade han redan med torrmjölk och kakao förberett sin choklad. Sakta öppnade han dörren till förstugukvisten och satte brickan med frukosten på det lilla bordet där. Sedan stängde han snabbt dörren bakom sig och satte sig ner för att dricka den varma chokladen. Det var alldeles tyst ute, nu hördes inga skrän från skator inte ens ett litet ljud från någon fågel, det kändes nästan ensamt därute. Plums tog en klunk från den sköna chokladen men just som han skulle ta ett bett på sin skorpa, svepte någonting förbi hans tass. Vad var det? Joo, nu såg han ju vad det var. Det var en liten ekorre som fortfarande hade vinterpälsen på sig, ekorren tittade på honom. Plums brummade till honom "vill du smaka på min skorpa?" Ekorren nickade till honom och svängde nervöst med svansen. Plums bröt av en liten bit från skorpan och gav ekorren, som tacksamt tog emot den. På avstånd hördes nu ett tjatter från en ek. "Är det din familj som kallar på dig?" frågade Plums. Ekorren hade inte tid att svara, snabbt svingade han sig upp i närmsta grangren och skuttade vigt iväg till nästa gren. Sedan var han utom synhåll och Plums fick nöja sig med att lyssna på olika ekorrsmattrande ljud. Nu hade fåglar vaknat och runt omkring Plums flög det många småfåglar och mest av alla hördes talgoxarna som ivrigt byggde bo i olika trädtoppar. Plask kom utlufsandes från stugan och undrade vart Plums tagit vägen. "Vill du inte ha riktig frukost?" frågade han. "Joo, men jag ville ha en stund för mig själv när du ändå sov" svarade Plums.