380 Efterlysning på Paris stationen

Tåget rullade in på stationen och minuten efter att nallarna klivit av tåget efterlystes de med högtalare på stationen. De blev stående helt förfärade mitt på perrongen. Vem var det som efterlyste dem? En mycket söt fransk nalle kom störtande fram till dem och brummade ivrigt bonjour (= god dag) till dem. Panti blev generad, det var hans syster som efterlyst dem och som nu lufsade fram till dem och omfamnade dem. Alberto kunde inte se sig mätt på den söta franska nallen från Strasbourg. Hon förklarade för dem att hon varit orolig att de inte skulle hitta till det berömda franska konstmuseet och det var på grund av det som hon bestämt sig att komma till stationen. Nu passade hon på och frågade hur de hade det med valutan. Plask berättade då att de skulle just gå fram till växlingskontoret för att växla till euro då de använt upp alla euro som de hade kvar. Strasbourgnallen visade dem då till ett speciellt växlingskontor för björnar. Där tog de emot torkade fiskar och växlade in till euro. De hade ju fått många torkade fiskar i Bolivia och de vägde ju en hel del, det blev mycket lättare nu med euro i pälsfickorna och ryggsäckarna. Nu gjorde de sällskap med Strasbourgnallen till Louvren. Hon berättade om museet för dem på vägen och sade särskilt till dem om en speciell ingång som var gömd för tvåbeningar och som bara nallar kunde hitta och gå in. De skulle följa efter henne en och en i taget när de kom fram. Plums blev lite orolig men Monchichi lugnade ner honom med att säga att hon redan nu gärna klättrade ner i hans pälsficka. Metron, det vill säga den franska tunnelbanan tog dem i ett nafs till station Louvren och där lufsade de en och en efter Strasbourgnallen på ett led för att komma riktigt nära Louvren. På vägen såg de många tvåbeningar som gjorde sällskap med varandra och som skrek när de fick syn på nallarna. Nallarna skyndade på sina steg och alldeles bredvid entren för tvåbeningar var ett litet upplyst område som Strasbourgnallen pressade sig in i. Raskt följde Plask, Plums, Panti, Alberto efter henne genom den lilla öppningen. Till en början såg de ingenting alla därinne men så småningom kom de in i en stor sal med många målningar på väggarna. Strasbourgnallen brummade helt tyst att de också måste vara tysta när de var därinne för att de inte skulle bli upptäckta av någon tvåbening. Monchichi tyckte att det kändes kusligt och just nu kittlades det alldeles förskräckligt i hennes ena nosöppning. Hon måste nysa!