366 Äventyr i djungeln

Det var nog säkrare att vara uppe bland träden och klättra än att lufsa på marken och få bananer i huvudet tänkte Plums. Han brummade detta till de andra nallarna och de höll med honom om det även om de hade lyckats klara sig hitintills utan att få bananer i huvudena. Alla nallarna klättrade raskt upp i det närmaste trädet som började svaja ordentligt när det plötsligt överraskades av nallarnas tyngd. Plums satte sig att vila på en gren utan att se sig för. Genast fick han ett bett i baken och skrek till "Aj, aj, aj vad är det som bits?" Det var termiter som inte gillade att få besök av Plums alls. Han brummade så högt att Glasögonbjörnmamman  häftigt vände sig mot honom och brummade hyschande till honom att lugna ner sig. Nu började Plums tröttna på djungeln och ville återvända till brumokoptern för att flyga hem, men ingen annan nalle ville vända om än. Plums fick lugna ner sig och lära sig att se sig för. Alldeles bredvid Plask slingrade sig en vacker flerfärgad orm sig iväg och samtidigt väste den sitt tststsljud för att varna att den var på gång. Plask stod alldeles stilla och följde ormen med blicken tills den försvunnit upp bland trädets stora gröna blad. Det var väldigt vad mycket det var som hände hela tiden. På avstånd hörde de aptjatter och när nallarna klättrade till nästa träd så kom de allesammans närmare aptjattret. De såg mellan grenarna att det inte alls var samma apor som de mött tidigare. De här aporna var större och kraftigare. En av dem satt och petade sig i tänderna och då och då spottade han ut någonting.  Nallarna blev mycket tysta och smög sig förbi apflocken försiktigt. Där de nu kom fram syntes flera små hyddor på marken men inga tvåbeningar syntes till. Glasögonbjörnmamman förklarade viskande att hon hade sina konserver med honungsbladmarmeladen därner och att de allesammans skulle smyga sig fram för att hämta ett par burkar. Helst skulle de inte bli sedda av tvåbeningarna, för de brukade alltid ställa till med oväsen. Monchichi tyckte att det lät väldigt spännande så hon satt sig långt nere i Plums pälsficka och väntade på vad som skulle ske.