365 Plums får en banan i huvudet

Det var inte helt lätt att ta sig ur hängmattan, glasögonnallarna var jätteduktiga på det, men Plums och Plask fick problem. "Hur gör man?" frågade Plums och Plask ynkligt. "Så här förstås" visade Glasögonbjörnsmamman och slog ihop båda benen och åkte kana ut ur hängmattan. Plums prövade att göra likadant, men han fick besvär med att inte åka kana för långt från hängmattan. Han brumskrek "HJÄLP, JAG FALLER NERÅT". En utskjutande gren bromsade hans fall och han tog villigt tag i den. Plask som hade klarat sig mycket bättre kom på nästa gren och frågade honom lite försiktigt "hur gör man när man faller uppåt?". "Äsch, jag blev ju rädd när jag föll, du förstår säkert vad jag menar" brummade Plums. Monchichi var glad över att fallet neråt var avklarat. Nallarna ställde sig bakom glasögonbjörnsmamman  och gjorde sig klara att gå med henne på tur i djungeln. De frågade henne om det fanns lejon i djungeln, då förklarade hon att vrålet de hört under natten kom från en jaguar och alls inte något lejon. Det fanns många jaguarer som bodde i djungeln men inte så många som bodde i närheten av hennes bo. Hela tiden satt Monchichi i Plums  pälsficka men hon hade huvudet uppe så att hon kunde se sig omkring. Glasögonbjörnsmamman tyckte mest om att klättra upp och nerför olika trädstammar, hon gick ogärna på marken som var mycket tätbevuxen av rötter och taggiga buskar. "Här är källan som jag pratade om igår, här hämtar jag allt vatten jag behöver" brummade hon. Lyckligtvis hade brumokopterföraren med sig en stor tom dunk och den fyllde han nu till randen av det friska klara källvattnet. En svart jaguar stod framme vid källan och drack av vattnet. Den struntade i nallarna och brydde sig bara om att dricka. När den var klar, svängde den med svansen ett slag och försvann ini den täta djungeln. Ovanför dem tjattrade en stor apflock som tydligen inte kunde bestämma sig för om de skulle komma ner eller ej. En av dem tappade en banan i huvudet på Plums som skrek till. Det gjorde ont att få en banan i huvudet helt plötsligt. Plums skrek till "ska jag komma och ta resten av bananerna också?". Aporna tjattrade än värre. En av aporna kom nerför trädet med en banan i handen, hon gick fram till Plums och lade ner bananen framför honom. Sedan skyndade hon sig upp till sin familj igen. Plums blev förvånad; detta hade han inte väntat sig. "Tack Tack för bananen" brumskrek han. Aporna svingade sig till nästa träd och försvann sedan utom synhåll