491 Nattliga äventyr

"Bruhum, Bruhum, Bruhum" grät Nattnallen och skakade av gråt. Moster Mary tände ljuset för att de allesammans skulle se vem Nattnallen var. Han såg ynklig ut i sin svarta päls där han satt på golvet och grät med stora snyftningar. Plums började nästan tycka synd om honom, han knuffade Nattnallen i sidan och frågade honom vad han trodde att han skulle hitta hos dem. Nattnallen hängde med huvudet och vågade inte ens titta på Plums. "Jag vet inte" snörvlade han. "Här får du papper att snyta dig med" brummade moster Mary till honom strängt"Nu ger du dig iväg härifrån och vi vill inte se dig på länge". Nattnallen sprang det fortaste han kunde utför alla trapporna och försvann i mörkret. De skotska nallarna kom nu lufsande och undrade vad som stod på, de hade sett att ljuset var tänt på vinden i Moster Marys och Morbor Nils hus och ville veta vad som hänt. Moster Mary passade då på och frågade de skotska nallarna om de kände till Nalle Tess. Då ville plötsligt ingen av nallarna säga något. "Vad är det med er, känner ni henne eller känner ni inte henne?" frågade Plask. "Vi känner henne bara lite grand, hon bor långt ifrån oss uppe bland de svarta bergen" sade till slut en skotsk nalle lite eftertänksamt. "Vad är de svarta bergen för något?" undrade Moster Mary. Nu ville ingen berätta något mera utan alla blev plötsligt väldigt trötta och ville gå och lägga sig. "Hörni, vi berättar mer i morgon när det är dag och innan vi åker tillbaka till Skottland, förresten ni ville ju åka med oss?" sade PappaSkottlandsbjörn och vände sig till Plums och Plask. "Brumja, visst vill vi det" svarade båda nallarna på en gång. Monchichi sov djupt och de andra nallarna lade sig nu bekvämt tillrätta och även om det tog en bra stund tills de alla hade somnat igen så sov de snart djupt allesammans på vinden. Ingen av dem hörde ens Hampsteads tupp när han gol tidigt om morgonen.