489 Moster Mary tar en promenad

Moster Mary lufsade ut på tomten och tittade efter tasspår, men några sådana fanns inte för dem hade regnet spolat bort. Hon funderade på om hon också skulle lufsa iväg en stund. Monchichi skulle nog inte vakna, hon hade ju varit så trött så hon sov säkert mycket djupt. Moster Mary suckade högt för hon var lite osäker på om hon skulle lufsa iväg eller inte. Nu kom månen fram och visade sig också. Bestämt sköt Moster Mary upp grinden framför sig och tittade ut. Ingen syntes till alls på gatan utanför. Hon bestämde sig för att lufsa upp till en liten lund i närheten där det brukade vara roligt att vara om dagen. Så underligt det såg ut nu i månens sken när hon lufsade dit, varför var ingen mer än hon själv ute och lufsade? Hon skakade på huvudet och suckade. Då var det någon som hörde henne sucka och brummade lite försiktigt "varför suckar du såå?". Moster Mary stannade tvärt och tittade sig omkring men hon såg ingen. "Vem är du som brummar men inte syns till?" brummade Moster Mary rakt ut i luften. "Jag är Nattnallen och jag är alltid osynlig, jag tassar omkring och ser till att alla nallar som är ute på nätterna i Hampstead har det bra och inte tassar vilse". Moster Mary försökte nu anstränga sig ordentligt för att se var Nattnallen var någonstans, men hur hon än tittade och försökte känna på buskar och träd så fick hon inte syn på honom eller henne. Då sade Moster Mary "Är du en flickbjörn eller en pojkbjörn?" "Jag är en flickbjörn och har varit Nattnalle i det här området i tio år nu. Det är stora förändringar nuförtiden och alls inte så lugnt som det var förr, jag tror att jag ska flytta till Skottland och ta det lugnt hos min syster där" brummade Nattnallen "Till Skottland, vad märkvärdigt" sade Moster Mary och tittade uppför ett träd. "Det är väl inget märkvärdigt med det" sade Nattnallen. "Joo för vi har gäster från Skottland på vår tomt just nu" svarade Moster Mary. Då blev Nattnallen riktigt intresserad och frågade varifrån de skotska nallarna kom ifrån.