480 I minibussen med Plums och Plask

Moster Mary hade parkerat familjens minibuss utanför flygplatsen i Brumwick. Hon och nallarna lufsade nu i lugn takt till minibussen. Monchichi blev förvånad över att se att det var vänstertrafik i England. Hon frågade Moster Mary om det inte kändes konstigt att köra på fel sida av vägen. Moster Mary skrattade och brummade att för henne var det rätt sida av vägen. När alla nallarna satt sig i minibussen och spänt fast sig med säkerhetsbältena vände Plums sig till Dariellas lillebror som hette Damdam och frågade vad han tyckte om att göra. Damdam berättade att han älskade att klättra men att Moster Mary alltid blev så rädd när han klättrade i träd. Plums sade då att det var mycket viktigt att man alltid visste att man kunde ta sig ner från trädet man klättrat upp i, så att man inte behövde kalla på brandkåren för att komma ner ifrån det. Damdam tittade med stora ögon på Plums och sade att han skulle komma ihåg det. Moster Mary passade på och fråga om de var hungriga och alla nallarna kunde då höra hur det kurrade i magarna på dem. Jag har massor av nygräddade pannkakor hemma som jag tänkt att vi ska ha som lunchmat. Sedan frågade Morbror dem om det var länge sedan de rest från New York och till det kunde både Plask och Plums nicka ja. Plums berättade att de sett sig om i världen och rest både till Argentina och Spanien. "Var ni i Buenos Aires?" undrade Morbror upphetsat. "Jag har en avlägsen släkting där som heter Tangonallen, men honom känner ni förstås inte". "Joo!" ropade Plums och Plask på en gång. "Tangonallen har varit hos oss i Sverige och lärt oss dansa tango och dessutom visade han oss hur vi skulle ta oss till Operan i Buenos Aires". Morbror blev alldeles tyst.

"Jag skulle så gärna ha kontakt med Tangonallen igen" brummade han tyst. "Jag har datorn med mig så det blir hur enkelt som helst att ordna den saken" sade Plask med glad ton. "Ni har väl också dator hemma hos er?" frågade han. "Javisst har vid det." brummade Damdam.