479 Brummaskinen landar på Brumwick

"Tror du att jordekorrarna försöker bita mig?" frågade Monchichi ängsligt Plums när hon spänt fast sig med säkerhetsbältet i brummaskinen. Plums klappade henne tröstande på tassen och viskade tyst till henne att han inte trodde det. "Ingen kommer att bita dig, det lovar jag dig för jag är en mycket bestämd björn som heter Plums!". Nu kände Monchichi sig lugnad och började prata med Vitbjörn som satt bredvid henne på andra sidan gången i brummaskinen. Vitbjörn var trött och orkade inte prata så hon svarade mest Brum och strax därefter sov hon. Resan till England gick snabbt och rätt vad det var började brummaskinen gå ner och de var framme vid flygplatsen Brumwick. Den var inte lika stor som Londons andra flygplats Bearrow, men det blev lättare så här. Meddetsamma som nallarna kom ut från brummaskinen så hördes glada rop från läktaren där det stod flera nallar och viftade välkomnande med flaggor. "Hi there here we are" Hej på er här är vi betydde det som kusinnallarna ropade på läktaren. Plums och Plask vinkade med tassarna och såg glada ut. Vitbjörn och Monchichi höll sig strax bakom och lufsade raskt framåt. Det gick snabbt vid passkontrollen eftersom de också var EUmedborgare nuförtiden. Utanför svängdörrarna väntade både Moster Mary och Morbror samt de två kusinerna. Alla brummade på en gång så Monchichi fick nästan ont i huvudet. "En i taget, annars hör vi inte vad ni säger" sade Moster Mary förmanande. Dariella var den äldre av kusinerna, hon sade med låg röst att hemma hos dem hade en familj med jordekorrar flyttat in i en håla. "De är så söta och rara, vi kan leka med dem någon dag". "Äär de iinte faarliga då?" frågade Monchichi med darrande röst. Dariella tittade undrande på henne. "Neej, bara man lär känna dem ordentligt" svarade hon käckt.