481 Monchichi ger en nöt till en jordekorre

"Hur är de där jordekorrarna egentligen?" undrade Monchichi och vände sig till Dariella i minibussen. "De är ganska vanliga fast ibland busar de och då blir det väldigt roligt" svarade Dariella men hon ville inte berätta vad det var som var så roligt med dem. Det var nästan ingen trafik alls på de småvägar som de åkte på, men det kändes väldigt konstigt att åka på "fel" sida av vägen. Moster Mary berättade för dem att en gång för länge sedan så hade Sverige också haft vänstertrafik precis som England. Plums och Plask sade då att det måste ha varit för väldigt länge sedan innan de kom till Sverige. Moster Mary nickade till detta och sade att England skulle inte byta till högertrafik för alla var vana vid att det alltid skulle vara likadant som förr. Nu var de äntligen framme vid huset och tomten. Moster Mary och Morbror bodde på en stor grönskande tomt med många olika slags träd och buskar. När Monchichi gick ur bussen så såg hon sitt livs första jordekorre. Den såg faktiskt riktigt snäll ut. Den tittade intresserat på henne lika mycket som hon tittade på den. Dariella sade något men Monchichi hörde inte vad hon sade, hon bara tittade och tittade på jordekorren som tittade tillbaka på henne själv. Bestämt var den inte farlig och tänk den var ju faktiskt inte så stor heller. Det verkade nästan som om den ville hälsa på henne. Det skulle nog inte bli så farligt med jordekorrarna som hon trott. Dariella sade ju också att de var snälla och särskilt snälla var de om man hade nötter i fickorna. Monchichi kände efter i fickan, visst hade hon några nötter med sig från Sverige. Hon tog upp en nöt och höll den i tassen. Jordekorren närmade sig lite och nu gick nosvingarna på den snabbt, den ville bestämt ha nöten som Monchichi höll i tassen. Hon stod alldeles stilla när jordekorren försiktigt kom närmare och närmare. Så tog jordekorren nöten från hennes tass, sedan sprang den med väldig fart till ett litet hål i marken där den kvickt sparkade undan jorden och sedan kröp den ini hålet och försvann. Tänk nu hade Monchichi matat en jordekorre, hon var riktigt nöjd med sig själv. De gick nu framemot det trevliga huset där de skulle bo om natten. Moster Mary öppnade dörren och hälsade dem välkomna in. Dariellas lillebror Damdam visade dem på en liten stol som stod därinne bredvid ett litet bord. Vid två av väggarna stod det två våningssängar. Nu tog Plask fram björnbärssylten och gav den till Moster Mary. Morbror undrade om Plask kunde skriva till Tangonallen på en gång och fråga honom om han kom ihåg Morbror. "Fast då var jag förstås inte Morbror, då hette jag Bror. Plask skrev genast till Tangonallen och frågade om han kom ihåg sin vän Bror.