51 Björnokoptertur och vägspärr

Vargungarna var mycket nyfikna på Trolles björnokopter. De hade aldrig sett en sådan tidigare och frågade om det fanns någon chans för dem att åka med någon gång. Det var inte så många som kunde få plats samtidigt så Trolle lovade dem att ta dem med på en liten tur en i taget. Så var då den  stora dagen inne för den turen. En särskild stege ställde Trolle mot björnokoptern så att det skulle gå lätt och smidigt att klättra in där. En hastig gir och de var uppe i luften. Ungvargen såg blek ut, det var nog bättre på marken ändå. Han log tappert när Trolle frågade honom hur han kände sig. Ungvargen såg lycklig ut när han åter kände stegen under tassarna. "Nu är det min tur" ylade den andra unga vargen. Han gick säkert och bestämt och satte sig till rätta. Ett tu tre så var han upp i luften, åh så härligt det var, det ilade i magen när Trolle svängde med björnokoptern. Sedan gjorde Trolle en loop med björnokoptern och då kittlades det lite i den unga vargens mage. Ändå tyckte han att det var roligt. Så var även han nere på marken igen och tänk där kändes det allra bäst. Nu hade ungvargarna samtalsämnen länge. Plask och Plums ville däremot inte alls flyga, de ville åka och skaffa sig mera förråd på sin björnoped. Trolle kom och beundrade den och gick runt omkring den och tittade på den. "Jag tror att jag stannar här ett tag hos er om jag får" brummade han. "Vad fina ni är i slipsar, ni passar verkligen bra i dem, båda två" sade han sedan. Plums berättade då att de skulle åka till Granbyn och handla lite kvällsmat. "Får jag följa med?" frågade Trolle. "ja, men då får du sitta i sidovagnen och det blir kanske lite trångt på hemvägen då vi har många varor att handla" sade Plask. "Nej men då tar jag björnokoptern istället" sade Trolle och tog fram sin GPS och ställde in den på Granbyn. Det gick i ett huj. Han vinkade till Plums och Plask och satte sig tillrätta i björnokoptern och åkte iväg till Granbyn. Nu blev det fart på Plums och Plask, de tog fram sidovagnen till björnopeden, vinkade till vaktvargarna och åkte iväg. Vädret var härligt. Varmt och skönt och ljumma vindar blåste emot dem på vägen.

 Längre ner mot Granbyn var det stopp. Nallarna förstod alls inte varför det blev stopp där, men det var en vägspärr och  ett gäng gula björnar hindrade alla andra som ville komma fram på vägen. De skulle ha betalt påstod de för att bli framsläppta.