Svarto och Svartbjörn kände sig lite upprörda efter räddningsaktionen av ungvargen och de beslöt sig för att åka på utflykt med björnopeden. Vädret var skönt och varmt och båda två hade bytt till den lättare sommarpälsen nu. Svarto gick och kontrollerade att björnopedens solbatterier var rätt insatta och skulle klara en längre utflykt. Svartbjörn hade gjort läckra smörgåsar med olika sorters pålägg och Svarto packade även ner en flaska fläderblomssaft i utflyktskorgen. De vinkade adjö till vaktvargarna och satte på sig skyddshjälmarna och åkte iväg. Naturligtvis hade Svarto både mobil och GPS med sig. Det var alltid lättare att hitta dit de skulle med de rätta hjälpmedlen. "Vad sägs om en tur till Dalarna?" brummade Svarto. "Det låter härligt!" brummade Svartbjörn tillbaks. Björnopeden kunde få upp farten till åttio km per timme, men det var max farten för den. Båda nallarna tyckte det var utmärkt för de ville ju också se och njuta av landskapen de åkte igenom. De brydde sig inte om att åka på de stora genomfartslederna som tvåbeningarna gjorde utan de höll sig till de mindre vägarna istället. Rätt var det var så var de bredvid en silverglittrande sjö med en rejäl parkeringsplats. Runt omkring dem hade mängder med nallar parkerat sina björnopeder och cyklar. Det fanns många björnopeder där och de flesta av dem var förvillande lika. "Hur ska vi göra så att vi hittar vår björnoped igen?" frågade Svartbjörn Svarto. "Vi sätter på den ett blått band som vi knyter till en rosett" brummade Svarto och halade fram ett stort blått band och knöt en stor blå rosett på björnopeden. Nu var det lätt att känna igen björnopeden bland alla de andra. Svarto och Svartbjörn tyckte att det skulle bli härligt med ett bad i den silverglittrande sjön. De tog först reda på en plats där de kunde sola och ställa ifrån sig matkorgen. Därefter närmade de sig den glittrande sjön. Alldeles invid stranden vätte de ner sina tassar men snart lade de sig ner i det lagom ljumma vattnet och lät sig vaggas av vågorna. De simmade längs med stranden och frustade av förtjusning när svallvågor då och då sköljde över dem. En badboll kom flytande mot Svartbjörn, han smällde till den med tassen så den flög iväg och landade på Svartos nos. Det gjorde inte ont, för badbollen var lätt och Svarto slängde ut sin tass och smällde till badbollen som flöt iväg igen. Sedan vände han sig om för att säga något till Svartbjörn, men Svartbjörn syntes inte till. Vart hade han tagit vägen. Svarto vände och simmade tillbaka och gick upp på stranden och till deras plats under en björk. Nu brummade han "Svartbjörn, Svartbjörn Svartbjörn!" av alla krafter. Vattnet från sjön rann av honom och snart stod fler nallar runt honom och ropade Svartbjörn. Inget svar kom och ingen Svartbjörn heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar