42 Nallarna är på café. Sedan är de i en granskog där fungerar inte GPS!

Svartbjörn tyckte att det kändes bättre nu när han var inomhus i den goda värmen och dessutom såg det ju mycket läckert ut att stå och titta på de läckra kakorna. Nallen som öppnat dörren för dem berättade nu för dem om de olika kakorna. "Här har vi honungsmunkar och kolakakor därnere till höger ligger blåbärsbakelser och hallongrottor". Svarto tittade i deras börs om han överhuvudtaget hade några nallepengar med sig. Lyckligtvis hade han det. "Varm blåbärssaft serverar vi alltid till, det kostar två Nallepengar för en meny, om ni bestämmer er för vad ni vill ha så serverar jag er vid det bord där ni slår er ner.". Nu hade Svarto och Svartbjörn bestämt sig för varsin meny. De tog olika sorter så att de skulle kunna smaka på varandras menyer. Framme vid brasan fanns ett litet bord som blev lagom för dem. Där vid brasan blev det riktigt mysigt. Det sprakade hemtrevligt vid elden och både Svartbjörn och Svarto slog sig ner på varsin sida om bordet. Det dröjde lite innan de fick sina menyer. Blåbärssaften varm och god och de kände sig nu alldeles torra igen efter regnvädret. Det knackade igen på porten till Björntassens café och fler nallar kom in. Snart fick Björntassen sätta upp sin skylt "Fullsatt" på dörren. Svarto tog en kniv och delade alla kakor i två hälfter, sedan mumsade han och Svartbjörn på kakorna och pratade med varandra om dem. De orkade inte äta upp allting, men de fick då en liten påse att lägga kakorna i så att de kunde ta dem med sig när de åkte vidare. Regnet hade slutat och de gick ut till björnopeden för att åka vidare. Överallt på vägarna var det vattenpussar. Det var omöjligt för björnopeden att väja för alla vattenpussar. "Vi får kanske bada igen" brummade Svartbjörn hoppfullt. "Jaa, fast då får inte du springa efter någon fjäril och komma bort" utbrast Svarto strängt. "Neej, det ska jag inte" sade Svartbjörn ångerfullt. Luften var klar och frisk, de andades in den och njöt av alla vackra små ljusblåa blomklockor de åkte förbi. De åkte ini en väldig granskog, det fanns nästan inga andra träd där. Det var också alldeles tyst. "Tror du att det växer blåbär här?" undrade Svartbjörn. "Vilken bra idé, vi parkerar här vid den här granen och så lufsar vi omkring och tittar efter" brummade Svarto. De parkerade björnopeden ordentligt och lufsade sedan ini skogen. Det blev bara mörkare och mörkare ju längre ini skogen de kom och inte fanns det några blåbär där heller. "Det är nog lika bra att vi lufsar tillbaka igen" tyckte Svartbjörn som inte alls gillade att vara så där långt inne i den mörka skogen. "Vilken väg var det nu de hade tagit för att komma in?" Svarto blev tveksam när han såg att det inte fanns täckning för deras GPS.