Svarto blev ledsen, var kunde Svartbjörn vara? Han brummade en gång till "Svartbjörn" och tänk då kom Svartbjörn lufsande. Han var helt obekymrad om den uppståndelse som han hade åstadkommit. "Jag såg en sådan vacker gul fjäril som jag bara var tvungen att följa efter" brummade han. Svarto muttrade lite till honom att han varit orolig när Svartbjörn försvann och inte svarade på anrop. Svartbjörn ruskade på sig och brummade någonting om smörgåsar och att han var hungrig och kunde de äta nu. Svarto packade upp matsäcker ur korgen efter att först ha lagt ut en stor blå och vitrutig handduk på gräset. Smörgåsarna var fortfarande kalla och såg läckra ut. Svartbjörn hade själv brett dem. Det var sju smörgåsar till dem var. Kokta ägg i skivor med färsk skuren gurka på en del smörgåsar. Några smörgåsar hade ost och paprikaskivor och några smörgåsar var med stekta strömmingsflundror. Det smakade verkligen mycket bra med smörgåsarna nu när Svartbjörn kommit tillbaka och nu skulle de bara hämta drickan som de lagt i en nätkasse i sjön. Den låg i sjön för att hålla sig sval. Svartbjörn lufsade ner till sjön och hämtade drickan. Han hällde upp i två muggar till dem och de drack rejält av den så det fanns nästan ingenting kvar av den när de druckit färdigt. De plockade i ordning efter sig så att det skulle vara rent och snyggt till dem som kom efter dem att slå sig ner. Sedan lufsade de tillbaka till parkeringen och sina björnoped. Det hade kommit ännu fler björnopeder nu än när de kommit dit, men det var lätt att hitta deras björnoped då den blå rosetten syntes lång väg. Däremot var det inte så lätt att kunna starta därifrån utan de fick leda björnopeden till vägen. Framme vid vägen fanns en stor karta som visade olika vägar. Svarto tog fram sin GPS och riktade den mot kartan. Genast visade GPS den bästa vägen utan tvåbeningar för dem. De satte sig upp på björnopeden och åkte iväg efter att ha tagit på sig störthjälmarna. Nu hade det börjat regna och och blåsa lite grand så de kunde inte åka så fort som de tänkt sig. Kanske skulle den här resan ta längre tid än vad de räknat med från början? De kände den våta luften slå emot dem och snart regnade det så häftigt att de nätt och jämnt kunde urskilja vägen. Svarto bromsade lätt in och tog fram GPS igen, kanske fanns det något café i närheten. Ja. de hade tur, precis framför dem låg Nallecaféet Björntassen. De ledde björnopeden dit och parkerade den och rusade sedan till Nallecaféet Björntassen. Svarto slog på porten och brummade. Genast kom en nalle och öppnade porten. "Oj vad våta ni är!" utbrast hon. Ni får ruska av er i entrén" tillade hon sedan. Både Svarto och Svartbjörn ruskade av sig den värsta vätan, sedan lufsade fram till kakdisken. Här fanns mycket att välja på. Tänk bredvid kakdisken fanns det också en skön och varm brasa där de mådde bra av att stå vid en stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar