345 Nallarna klättrar bland Andernas berg i Chile

"Vi ska gå ännu högre upp, det blir kallare där och jag hoppas att ni har vinterpälsen på er" brummade Glasögonbjörnen till nallarna. Nu var nallarna glada över att de skaffat sig det senaste i pälsväg. I sommarpälsen fanns det en dold knapp som de bara kunde trycka på och så vips så ändrades pälsen till vinterpäls. Det var ju tur att Glasögonbjörnen hunnit mejla dem detta redan när de var i Sverige! Plums berättade om detta för Monchichi, men hon var alls inte orolig då hon tänkt på detta i förväg och skaffat sig tempererade kläder. Hon höll i ett stadigt tag i Plums´ päls och klamrade sig fast där ordentligt. Plötsligt hörde nallarna ett klagande läte, de lade öronen bakåt och lyssnade uppmärksamt. Det var den svarta jaguaren som jagade. De möttes av en annan växtlighet nu och det var ju också noga att se var de satte tassarna så att de inte halkade och ramlade ner i någon bergsskreva. Högst uppe på bergstoppen fick de en fantastisk utsikt och där berättade Glasögonbjörnen för dem att sjön som de färdats på tidigare hette Titicacasjön och inte som de trott. Han uppmanade dem att vara noga med namnen i Sydamerika. Plums brummade då att han skulle tänka sig noga för i fortsättningen, han funderade också allvarligt på att lära sig spanska när han kom hem igen. Det kunde ju vara bra att kunna brumma på det språket också och inte bara det internationella brumspråket. Då sade Alberto till honom att han kunde börja genast att lära sig det eftersom han Albertonallen var med på resan. Panti brummade också att franska kunde ju också vara bra att kunna. Då brummade Glasögonbjörnen att det nog ändå var bäst om Plums lärde sig ett språk i taget. Nu började de vandra neråt igen och på vägen ner fick de sällskap av några vargar som bodde i bergshålorna runt omkring dem. De ylade då och då när nallarna kom för nära deras revir. Det verkade vara många djur som bodde däruppe bland bergen, det gällde att se sig för mycket noga så att de inte kom in på någons område. Ett mäktigt svishande ljud hördes i luften. Plums och Plask tittade upp; det var kondorens väldiga vingar som syntes på himlen. Tänk att det fanns så stora fåglar!