334 Plums och Plask lyssnar på musik

Lägg till bildtext

"Jag är sömnig" klagade Monchichi medan hon  tuggade och tuggade på tuggummit hon fått av flygvärdinnan. "Somna inte när du tuggar på tuggummit" brummade Plums till henne. "Vad ska jag göra med det då?" frågade Monchichi klagande och puffade på Plums med tassen. "Spotta ut det i påsen bredvid dig" uppmanade Plums henne och pekade på en brun papperspåse bredvid henne. Monchichi spottade ut tuggummit i den bruna påsen, sedan satte hon sig bekvämt tillrätta och lutade sitt huvud kärvänligt mot Plums axel. Minuten efter sov hon. Plums gjorde det bekvämt för Monchichi. Han tog fram en liten kudde från ett fack framför henne och drog upp en tunn filt som han lade ut över henne. Samtidigt flyttade han sin axel från hennes huvud, så att han kunde röra sig på det lilla utrymmet som han satt på. Själv var han inte alls sömnig utan tittade ivrigt på displayen framför sig där flygkaptenen redogjorde för deras resrutt. Det var inte alls så långt till Santiago som han hade trott, de skulle flyga sex till sju timmar men sedan var det förstås en annan tidräkning där. Han fick vänta med att ställa om tiden på väckarklockan tills han kommit till Chile. Nu kunde han välja om han ville se en film eller om han ville lyssna på musik. Det var inte lätt att välja. Kanske skulle han lyssna på musik först och sedan se en film. Det fanns olika sorters musik att välja på. Plums bestämde sig för att lyssna på Chiles filharmoniska Björnorkester. Den musiken hade han inte lyssnat på tidigare. Plask knuffade honom i sidan, "ska du se på en film eller ska du lyssna på musik?" frågade han. Plums berättade då att han skulle höra på Chiles filharmoniska Björnorkester. Plask blev intresserad och tittade efter vilket stycke de skulle spela. Nallarna satte sig ordentligt tillrätta i flygstolarna och tog på sig hörlurarna och sedan tryckte de på en liten knapp på stolarna de satt på så att musiken började. Det var första stycket av Glasögonbjörnens opus 1. Tänk att han också var musikalisk det var det ingen av dem som visste något om. Kanske hade de också en körsångare i Santiago av nallar och inte bara i Buenos Aires. Musiken fyllde deras öron med ljuv musik, men mitt i allt hörde de också ett biljud som inte hörde hemma i musikens värld. Biljudet kom från ena motorn av brummaskinen.