342 Nallarna åker bussfärja

Det var en stor bussfärja med många minibussar på den. Glasögonbjörnen berättade för dem att det var bäst att de satt kvar i bussen för annars kanske de skulle bli kvarglömda på färjan när den lade till i nästa hamn och Glasögonbjörnen körde vidare. Monchichi höll sig nära Plums och viskade i hans öra "jag vill inte bli kvarglömd någonstans". Plums lovade henne att hon inte alls skulle bli kvarglömd. Det kändes roligt att sitta i minibussen som stod på en färja. Färjan hade en motor som hjälpte den att röra sig framåt. Då och då slog vågorna mot färjan och då knirkade och gnisslade bussarna mot varandra. En stor och vacker delfin dansade runt färjan men simmade snart ifrån dem. Plums och Plask hade aldrig sett delfiner förut och de blev mycket imponerade av den vackra delfinens simkonster. Äntligen lade bussfärjan till där de skulle åka av och åka vidare till Glasbjörnens bo. Det gungade lite i magarna på dem när de körde av färjan, men snart var det så mycket annat att titta på när de åkte vidare. Efter att ha åkt på flera vägar närmade de sig en sjö igen. Den här gången var det en bro över sjön och snart nådde de den andra stranden. Nu bar det av uppåt och de kände hur luften blev tunnare och tunnare att andas ju mer de åkte upp i bergen. Äntligen var de framme. Glasbjörnens bo låg högt uppe i ett träd men själva skulle de bo hos hans kusiner som bodde runt omkring. En ljus Glasögonbjörn kom fram och hälsade dem välkomna på brumspråket. Hon frågade dem om de var hungriga och törstiga. De skulle allesammans äta inne hos henne första kvällen. Hon brummade till dem att stiga in i hennes hus och de lufsade försiktigt efter henne dit. Meddetsamma de kom in till hennes bostad så kände de den härliga doften av mat som trängde ut från hennes kök. Där på en öppen eld kokade kvällens härliga köttgryta  med bönor och majs i en stor Cazuela de carne, det betydde köttgryta. Grytan var gjord av lera och det var särskilt viktigt för då smakade maten mycket godare än vad den skulle gjort annars. Dofterna var lockande och frestande. Nallarna slog sig ner väntande på golvet på maten.