296 Alberto åker vilse

Albert körde brumopeden i motvind. Det var inte alls lätt att köra nu ty det hade också börjat snöa. Det var också något konstigt som hände när han tyckte att han borde varit nära stugan nu. Det var precis som om den flyttade på sig längre och längre bort. Han började också känna sig trött och törstig, äntligen var han framme vid stugan. Han parkerade brumopeden i ett skjul. Sedan tog han GPS och lade den i sidovagnen och täckte över den med en gammal filt som han hittade i skjulet. Därefter lufsade han fram till stugan och knackade tre rejäla klappningar mot den. Ingen svarade honom och inget ljud hördes. Då tog Alberto tag i handtaget till dörren och tryckte ner det. Dörren gled upp, den var inte låst och sedan lufsade Alberto in i stugan. "Vem där?" hördes en svag röst säga långt borta vid väggen. "Jag heter Alberto och jag har kört vilse med brumopeden och behöver lite upplysningar om var jag är någonstans" brummade Alberto fram. Sedan tog Alberto fram månskenslampan som han hade i fickan. Han lyste med den och fick syn på en trött gammal svart nalle som låg på en soffa. "Du är i byn Djura alldeles i närheten av djursjukhuset" brummade den svarta nallen trött till honom. "Jamen det är ju dit jag ska" brummade Alberto glatt. "Tror du att du har plats för mig också?" frågade den trötta svarta nallen. "Säkert! Visst,får du följa med till djursjukhuset"

Sedan frågade Alberto om det fanns något vatten inne, det fanns det inte, men han tog en hink och lufsade ut och hämtade vatten. Den svarta trötta nallen blev mindre trött när den fick vatten och piggnade till med en gång. Sedan lufsade de ut till brumopeden och  den svarta nallen fick sätta sig i sidovagnen, nu var det lätt att hitta till djursjukhuset då Alberto hade fått en vägvisare som berättade hur han skulle åka dit. De åkte bara en kort stund och sedan kunde Alberto ringa djursjukhuset och berätta att han också hade med sig en patient till dem. Han fick ordentliga anvisningar till akutmottagningen. När han kom fram där så stod doktor Bota själv och tog emot den svarta nallen. Panti väntade glatt på Alberto och vinkade med tassen som nu bara hade ett litet plåster på sig. Han blev mycket glad för potatisplättarna som han genast satte i sig trots att de var kalla och nästan djupfrysta. Han hade längtat efter Alberto och skuttade raskt till sidovagnen för att åka hem. Alberto tog ur det urladdade solcellsbatteriet till brumopeden och satte i ett nyladdat. Sedan vinkade nallarna ajö innan de vände brumopeden för att åka tillbaka till Plums och Plask.