459 Plask krånglar sig nerför den höga bokhyllan och går på tur

Plask kände att han hade fått ont i magen och var tvungen att gå ut på en egen liten promenad alldeles ensammen för att må bra igen. Han ålade sig ut från den obekväma ställningen högt uppe på skåpet där han tvingats vara nu tillsammans med Plums i flera veckor. Han spanade efter Lisa Brum men kunde inte se henne någonstans heller. Tänk om hon också lufsat iväg för att vara ensammen och sedan inte hittade tillbaka. Plask tog för säkerhets skull med sig sin solcellstelefon, han skulle inte gå bort sig alls men han ville heller inte berätta för Plums att han gav sig iväg på en egen liten tur. Bruum åå vad svårt det var att komma därifrån och vad stel han kände sig överallt efter att ha legat stilla så många veckor, O nu vaknade Plums, "vad gör du?" brummade Plums. "Ingenting jag måste bara brumma iväg för mig själv en liten liten stund" svarade Plask raskt. "Jag vill också röra mig, jag kommer med" sade Plums, "förresten har du solcellsmobilen med dig så att du inte lufsar vilse?Visst har jag det" brummade Plask och lufsade iväg. Plums snyftade litet, han hade aldrig förr varit med om att Plask lufsade iväg utan honom, "du ska inte vara ledsen" sade Aprikosnallen och fortsatte med att säga "alla behöver vi då och då ett eget utrymme där bara vi finns till för oss själva, det är inget ont i de alls förstår du, Plask kommer snart tillbaka till dig om du inte tjatar på honom". Tänk Aprikosnallen fick rätt fortare än Plums kunde vända sig om så var Plask tillbaka och frågade genast Plums " är du ledsen, har någon varit dum emot dig?" Plums snyftade "du gick ju ifrån mig och vill inte vara med mig." ja men jag är ju tillbaks nu så då behöver du väl inte vara ledsen längre" brummade Plask och klättrade uppför den höga bokhyllan igen och lade sig bekvämt tillrätta bredvid Plums. Aprikosnallen myste och kramade dem lätt båda två nästan på en gång!