Plask och Plums försökte lyfta paketet. Det gick inte, det var för tungt. "Hur ska vi få in det i huset?" sade Plask bekymrat. "man kan ju rulla ner det, men uppför går ju inte" fortsatte han. "Vi får vinscha upp paketet eller ska vi fråga vaktvargen om råd" undrade Plums eftertänksamt. De kallade på vaktvargen och diskuterade paketet med honom. Vaktvargen kom på en bra idé - om nallarna knöt fast paketet runt hans mage, så kunde han försöka dra upp paketet. Nu gällde det att hitta ett tjockt rep. De letade runt på tomten efter någonting som skulle passa och till slut när de nästan gett upp tanken på det, hittade de ett gammalt tjockt rep i jordkällaren. Visserligen muttrade vargen om att det inte var skönt att ha det kalla våta repet på magen, men de tröstade honom med att det bara var för en kortare stund. Omsorgsfullt knöt de repet om magen på vargen. Sedan ställde de upp stugdörren och därefter började vargen gå uppför trappan till huset. Plask såg till att inte repet inte gled iväg utan låg kvar på paketet. Det var spännande. Till sist hade vaktvargen dragit in hela paketet i stugan. De tackade honom för hjälpen och sedan började de med att ta bort repet från paketet. Plask hade knutit så hårda knutar att det nätt och jämnt gick att få upp knutarna. "Jag kanske ska bita sönder knutarna istället" brummade Plums. "Nej, nej jag försöker lite till och till slut fick han bort repet från paketet. Det blå pappret hade knöla ihop sig på vissa ställen, så det gick lätt att riva upp det. De båda nallarna tittade efter en avsändare på paketet, men det fanns ingen. Paketet var väldigt väl igentejpat, så det tog en bra stund innan nallarna hade lyckats med att öppna det. Till slut var i alla fall pappret avlägsnat och tänk mitt framför dem stod den sötaste lilla vagga på medar som man kunde tänka sig. I vaggan låg måna mininallar och sov. De vaknade nu en och en i taget och gjorde häpna miner när de upptäckte att de var i en nalles tass. Plask och Plums kunde inte se sig mätta på smånallarna och försökte sig på att prata med dem. Plums satte ner sitt stora huvud bredvid en av mininallarna och öppnade munnen för att hälsa dem välkomna. Mininallen flög iväg av vinddraget när Plums öppnade munnen! Vad rädd han blev, han trodde att Plums skulle äta upp honom. Plums stängde munnen. Kanske skulle han gå några meter ifrån mininallen innan han pratade med honom? Mininallen var nu så rädd att han bara skakade, Plums satte honom genast tillbaka i vaggan. Det var bäst att lämna mininallarna ifred så fick de väl själva bestämma vad de ville göra. Mininallen såg gladare ut när han kom tillbaka till de andra mininallarna i vaggan. Plask tog vaggan och placerade den med mininallarna högt upp på ett skåp. Nu var de i jämnhöjd med mininallarna, kanske var det lättare att prata med dem nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar