72 Djärve Järv åker björnoped och hjälper skadad järv

Djärve Järv tyckte om att köra björnoped, han prövade om han kunde åka ännu fortare än när han först satte sig på björnopeden. Det gick en liten stund, men sedan märkte han att det gick åt för mycket solenergi och han var ju faktiskt tvungen att tänka på hemfärden också. Nu närmade sig Djärve Järv platsen där "pälsmössan" skulle finnas, han blev mycket uppmärksam på omgivningen och bestämde sig till sist för att gå av björnopeden och leda den för att lyssna bättre. Visst var det något som längre fram på vägen såg ut som en pälsmössa. Han stannade och lyssnade. "Åh vad ont det gör i bakbenen" hörde han att någon kved. Han parkerade björnopeden och närmade sig den skadade järven. "Hej min vän, vad har du varit med om?" frågade Djärve Järv. "Åh en järv, vilken tur att du kommer här, jag har så ont i bakbenen, kan du hjälpa mig!" klagade den skadade järven. "Hur har det här gått till då?" frågade Djärve Järv. "Det kom ett vidunder på vägen och på vidundret satt det något som liknade björnar, jag gjorde mig redo för att hoppa på dem förstås, hungrig som jag var" svarade den skadade järven. "Vet du inte om att vi har fred med alla björnar och nallar i hela riket?" svarade Djärve Järv förtrytsamt. "Neej, det känner jag inte alls till" svarade nu järven med svag röst. Då berättade Djärve Järv om överenskommelsen med Järvförbundet och att inga järvar hädanefter hoppade på några björnar. Den skadade järven tyckte ju också själv att det hade gått dåligt för honom som skadat sig i bakbenen. Han hade tappat sin mobil när han skulle hoppa på Plask och Plums, så den var borta. Djärve Järv tittade nu på bakbenen och när han rörde dem gnydde den skadade järven. Då tog Djärve Järv upp sin mobil och beställde en ambulans till skogen. Den kom tämligen fort och sedan vinkade Djärve Järv av den skadade järven och åkte tillbaka till tomten med Plask och Plums. Nu gällde det för Djärve Järv att ta igen datastudierna. Lyckligtvis hade de andra järvarna inte hunnit så långt med dem utan de höll som mest på och tränade wordprogrammet. Alla var nyfikna på att höra hur det hade gått för den skadade järven och de gladdes alla över att han nu kom till dr Bota på sjukhuset. De blev också förvånade över att järven inte kände till om överenskommelsen mellan järvar och björnar, men bättre sent än aldrig förstås.