457 Vaktvargen pratar med järvarna

Lisa Björn lufsade ut ur sin hydda och tog i förbifarten med sig en mellanstor burk med honung. På långt håll hörde hon järvarnas gläfsanden och blev då lite orolig men hon litade på Vaktvargen att inget ont skulle hända henne. Snart var hon framme hos vaktvargen och han gav till ett kort yl så att alla järvar tystnade med sitt gläfsande. Det enda som hördes nu var när deras breda svansar slog mot marken. Flera järvar slickade sig om nosarna när de tittade på Lisa Björn. "Det är så här" sade Vaktvargen med bestämd röst. Alla järvar som bor i Sverige och som kommer hit för att bo här ett tag eller för alltid måste genast bestämma sig för att aldrig anfalla eller skada en nalle! Nu gjorde vaktvargen ett litet uppehåll, järvarna ville invända med att säga att de hade andra regler därifrån de kom. "Ni är inte välkomna till Sverige att bo här eller hälsa på här om ni inte går med på våra regler, dessutom så är det här inget nytt utan ni kan själva höra med Svenska Järvförbundet att det är på det sättet".  Nu kom en järv fram från Svenska Järvförbundet och höll med Vaktvargen om det han hade sagt. De främmande järvarna hade nu inget val, alla ville stanna i Sverige och allesammans blev medlemmar i Svenska Järvförbundet. Lisa Björn bjöd dem allesammans på honungen och alla järvar blev mycket glada över att få smaka hennes honung. Sedan vinkade Lisa Björn ajö till järvarna och lufsade vidare för att hälsa på Plums och Plask och höra efter med dem hur de haft det i Kamtjatka. Det fanns lyckligtvis lite honung kvar i burken som skulle räcka som en smakportion till Plums och Plask. Lisa Björn vinkade ajö och lufsade över vägen och in i den mörka skogen. Den var mörk nu för nu hade det blivit kväll, hon hade ändå tur för hundratals lysmaskar lyste upp hennes väg ända fram till Plums och Plasks stuga.