437 Boris Storbjörn springer iväg med släden

Släden med Plums och Plask var fastspänd med långa tömmar till Boris Storbjörns midja. Han var stor och sprang jättekliv genom den djupa frasiga snön som skvätte åt alla håll när han rusade fram. Plums och Plask hade lagt sig skönt tillrätta i släden. De låg på en mjuk fårskinnsfäll och hade en annan varm och mjuk fårskinnsfäll över sig.  Boris Storbjörn rusade iväg och ibland så åkte han faktiskt kana utför något berg så det dånade i släden. Efter att de åkt några timmar så trodde Plask och Plums att de var framme vid semesteranläggningen. Det var de inte alls, de hade kommit till en helt annan trakt än där de var tidigare. Här blåste det alldeles förskräckligt och både Plask och Plums kröp djupt ner i släden för att slippa höra den vinande vinden som skrek dem i öronen. Plums försökte en gång ta upp tassarna för att hålla för öronen, men det blev alldeles för kallt om tassarna så han tog kvickt ner dem igen. Istället kröp han ihop långt nere i fårskinsfällen så att hela han låg inpackad där. Rätt vad det var stannade släden och Boris Storbjörn frågade dem om de rest färdigt. "Var är vi nu då?" frågade Plums med darrande röst. "Vi är långt borta i Kamtjatka och har vi tur kanske vi hittar något övergivet ide att sova i natt i. "Ska vi inte åka tillbaka där vi var?" frågade Plask med darrande röst. "Jag trodde att ni ville se nya saker" svarade Boris Storbjörn besviket och kliade sig i huvudet. "Skulle inte det vara roligt att få sova utomhus i natt och uppleva att Kamtjatkas vargar kom och överraskade er?" Då undrade Plask och Plums om Kamtjatka också hade vaktvargar. Boris Storbjörn ruskade på huvudet och visste ingenting alls om det. Nu hörde alla tre nallarna hur det ylade långt borta. Det var vargarna som ylade till varandra om var de var någonstans och deras ylanden hördes starkare och starkare ju närmare de kom. "Vi har faktiskt lite lax att bjuda dem på om de kommer för att leta mat hos oss!" brummade Boris Storbjörn högt.