421 Plums och Plask sträcker ut sig i hytten

Plums och Plask stod ute vid kajen och väntade på att få gå ombord på fartyget "Kamtjacka" som skulle åka till Sankt Petersburg. Det var tidigt på morgonen och det var inte så många nattvandrare ute vid den här tiden, så därför var det ingen som märkte att fler än Plums och Plask lufsade ombord. Först så tyckte Plums att det var någon som knuffade honom, men efter en stund så tänkte han att det nog bara var Plask och sedan tänkte han inte alls på några knuffar när han äntligen kom till deras hytt och såg den sköna nybäddade sängen. "Jag sträcker ut mig en stund på sängen" brummade han till Plask. Plask skulle just invända att det kunde de göra senare när han själv kände hur trött han var och tänkte då, jag lägger mig bara en liten stund så går jag upp sedan och ser när vi lägger ut från kajen. Det dröjde inte många minuter förrän också Plask sov djupt. De hade fått en hytt med ett litet runt fönster som de kunde se ut genom när de var vakna. Just nu så gungade båten bara lite grand eftersom de låg fortfarande vid kajen. Snart halades landgången in och förtöjningstampen togs bort och fartyget lade ut från kajen. Av detta märkte Plums och Plask ingenting alls, utan de sov med djupa snarkningar och små pustanden. Först ute till havs där det blev större vågor, då vaknade Plums och sträckte på sig och sedan när han såg att Plask också låg ovanpå sin koj och sov så brummade han till honom med väckningsbrummet. "Väck, Väck Brumelibrum Vakna nu, klockan är kanske sju". Plask vaknade tvärt och brummade förskräckt "Var är jag någonstans?". "Vi är på väg till Ryssland och vi är på en stor båt, tvåbeningarna brukar kalla så här stora båtar för fartyg och det gör nog jag också". "Jag är hungrig jag, har jag ätit någon frukost idag?" jämrade sig Plask och höll sig om magen. "Kom så lufsar vi ut i fartyget och ser var matsalen är någonstans" sade Plums. Han öppnade dörren och nallarna lufsade ut därifrån. De såg att de hade nummer 77 på dörren och mycket riktigt på nyckelkortet som Plums hade om halsen stod det 77. Plask hade också ett nyckelkort med samma nummer runt sin hals, men han tog av sig kortet och lade det i sin pälsficka i stället. "Annars kanske alla tror att jag är 77år" brummade han. "Vad gör det då, har jag tur kanske jag blir 77år någon gång" sade Plums och lät kortet sitta kvar på halsen. Det syntes nästan inte alls då det försvann i den tjocka pälsen. Överallt hördes trampandet av tassar i trapporna och några nallar sjöng högt medan de lufsade upp eller ner. Plums och Plask lufsade upp till matsalen. Där strax utanför hade redan många otåliga nallar samlats som ville komma in i matsalen. Precis när Plums och Plask kom upp så slog gonggongen och dörrarna till matsalen slogs upp på vid gavel.