414 Plums krockar med Vitbjörn

"Jag har faktiskt en lista med mig, vad som ska köpas in" brummade Plums till Monchichi. "Få se här står: ägg, olja, smör, jordgubbar och potatis". Plums läste långsamt och ordentligt upp alla varorna för Monchichi som lade pannan i djupa veck och såg bekymrad ut. "kan vi inte längre köpa ägg direkt hos hönsanallen" frågade hon med ledsen röst. Nalle Brum som kom efter dem hörde hennes ledsna röst och tröstade henne genast med att han visst trodde att hönsanallen gärna sålde ägg direkt till dem, för de var ju gamla bekanta till hönsanallen. "Däremot trodde han inte att de kunde köpa höns eller kyckling där, det var nog bäst att köpa dem i Granby Centrum. "Vi ska inte ha kyckling eller höns," sade Plums med bestämd röst. "Vi har rökt och rå fisk som räcker en bra tid framåt än. Lite ost köper vi nog med oss i allafall för då blir Pantinallen så glad om vi köper fransk ost. "

Inne i Granby Centrum var det en livlig handel. Små och stora nallar sprang fram och tillbaka och luften därinne var fylld av olika sorters dofter. Än var det blomdoft än var det doft som sipprade ut från ostbutiken. När Monchichi kände doften därifrån så ville hon knappast gå ut därifrån när de köpt en liten bit ost till Pantinallen. Plums fick nästan dra henne i tassen för att hon skulle följa med honom till ståndet där de skulle handla smör. "Kanske har de även honung" sade Monchichi dröjande och lade huvudet på sned. Plums gjorde sig hård och brummade argt "Honung har vi hemma och det går jag inte och köper för torkade fiskar!" Monchichi gav med sig och kliade Plums mellan öronen för att han inte skulle vara arg längre. Plums tyckte att det var skönt att bli kliad mellan öronen, så han slöt ögonen och märkte inte riktigt var han gick. Just då krockade han med en stor vitbjörn, han var nästan lika stor som Tangonallen. "Ojdå, ser du dig inte för när du är ute och går" sade Vitbjörnen raskt till Plums. Plums bad om ursäkt och försökte förklara att det var skönt att bli kliad emellan öronen och att det var därför han hade stängt ögonen ett ögonblick. "Du måste se dig för när du lufsar omkring, då kan du inte stänga ögonen någon gång inte ens en sekund". Plums blev ledsen och då gjorde Monchichi sig till känna. "Här är så mycket förändringar, så man känner inte igen sig, det är klart att man måste blunda ibland. Det händer nog dig själv också Vitbjörn!".