263 Äventyr i Holland

Det var inte lätt att cykla på den smala vägen bredvid kanalen och mer än en gång kände Plums det som om han höll på att ramla ner i kanalen. Han brummade till Plask att han ville cykla på en riktig cykelväg istället. Plask svarade genast att de nu var alldeles bakom Zoo och han ville att de skulle klättra in till nallarna där och brumma med dem lite grand. Plums ville inte alls klättra in dit och han brummade ett argt "Nej". Då sade Plask att han själv kunde klättra in dit så kunde Plums och Monchichi hålla utkik efter vakter. Motvilligt gick Plums med på det förslaget. Plask parkerade sin cykel vid ett träd och sedan lufsade han försiktigt fram till nallestängslet för att se var larmet satt någonstans så att han inte kom åt det när han klättrade över staketet. Plums kunde inte alls förstå honom varför han ville brumma med nallarna därinne. De hade ju inte varit intresserade av att prata med honom alls vid deras första besök. Plask var noga med var han satte tassarna när han klättrade över stängslet. Väl på andra sidan vinkade han till Plums och Monchichi och sedan lufsade han fram till den största nallen där som var alldeles grå och hade små svarta ögon nära sin nos. "Brum på dig du" brummade Plask. "Vad vill du? du får inte smaka av min mat" brummade den grå nallen ilsket till Plask. "Jag vill inte smaka din mat heller" svarade Plask djärvt, jag vill bara brumma lite grand med dig". Plask berättade för Grånallen om att han varit i kontakt med kanalnallarna och att han skulle på förhandling med dem senare på dagen. Grånallen blev mycket intresserad av Plasks berättelser och blev då också mycket vänligare mot honom. Plötsligt när Grånallen pratade med Plask kom en vakt och såg att det kommit en nalle till bland de andra nallarna. Han närmade sig stängslet till björnarna och ville ge Plask en sömntablett. Plask drog sig bakåt inne i björnområdet och gömde sig bakom ett berg. Därifrån fanns det en mindre stentrappa och Plask gick uppför den och svingade sig sedan ut från björnområdet. Nu gällde det för honom att så snabbt som möjligt hitta Plums och Monchichi. Solen som varit framme började gå ner och Plums såg att han nu var inne i ett område som han inte kände igen. Han tog upp sin GPS och tack vare den kunde han snabbt hitta Plums och Monchichi igen. Nu hörde han också tvåbeningarnas röster. Precis framme vid Monchichi och Plums berättade han för dem om sitt äventyr. De hörde rösterna närmare nu och bestämde sig då för att klättra upp i det närmaste trädet och sitta där ett tag så att tvåbeningarna skulle förlora spåret till dem.