156 Hemkomsten

Björnopeden med de båda nallarna fortsatte in på den avsmalnande vägen. Det var tyst och stilla i skogen en och annan kråkas kraxanden var det enda som avbröt tystnaden. I den här skogen växte blåbär såväl som kantareller och andra svampar. Det gällde bara att hitta dem. En gren knäcktes bakom dem och solen syntes inte alls nu. Ett väsande hördes bakom en större sten. Björnopeden som i och för sig var ganska tyst hade ändock väckt en huggorm som låg och sov. De hann inte upptäcka huggormen ty de hade genast åkt ifrån honom. Han kunde somna om igen. Nu glesnade skogen och de kom fram till en äng med blommande ängsblommor. Där såg de till sin förtjusning några goda vänner som stod och väntade på deras ankomst. Så fort de hade parkerat björnopeden där vid en mindre parkeringsplats, lufsade de allesammans in på tomten till sin Plasks och Plums stuga.
  VÄLKOMNA   HEM  PLASK  OCH  PLUMS 
stod det på en stor skylt meddetsamma de kom in på tomten. Lisa Björn välkomnade dem allesammans med nygräddade våfflor och hjortronsylt. Vaktvargarna hade fått tag på blåsinstrument och stämde upp en fanfar för dem. Plums och Plask blev så glada över det varma välkomnandet att Plask genast mejlade till Trolle att de nu var hemkomna. Precis framme vid stugan stod Monchichi med en ny

välkomsttandborste till dem var. Plums och Plask rusade in i stugan och såg till sin förtjusning en välkomst honungsburk stå på deras matbord. De brummade till varandra Borta bra men Hemma bäst.